Dag: 7 december, 2010

Ett klassiskt seriealbum

Frankeinstein av Mary Shelley är först ut då Argasso lanserar en serie klassiker i serieformat. Jag har läst boken och tyckte att den grafiska versionen följde den bra, vilket gör att det definitivt kan fungera som en väg in till den klassiska litteraturen. Däremot är jag osäker på hur målgruppen ska ta emot denna svarta och inte helt okomplicerade historia.

Det är en spännande historia som har få likheter med de tidiga filmatiseringarna. Däremot kommer Kenneth Brannaghs version från 1994 närmare. Om det är den historien läsarna väntar sig kommer de säkert att älska serieversionen, men om de tror att de bara ska få se en massa hemska monster blir de troligen besvikna.

Så vad tyckte jag? Först och främst tycker jag att det är ren riktigt bra idé med klassiska seriealbum. Jag gillar historien och är glad att den följs väl. Jag är själv inte förtjust i att läsa grafiska romaner, men jag ska snarast lämna över boken till en elev som kanske kan ge ett mer intressant utlåtande än jag. Helt klart är att utförandet är snyggt och bör tilltala läsaren.

Bokfrågornas ABC del 25

Dags för Y mina vänner och det var om möjligt ännu svårare än förra veckan att komma på frågor. Våga inte klaga alltså… ;-)

Yggdrasil är världsträdet med tre rötter i den nordiska mytologin där de tre nornorna bor. Berätta om en bok där mytologi har betydelse.

Jag lämnar den nordiska mytologin för den grekiska och lyfter fram Platons Symposion som innehåller teorin om hur människorna fick en äkta hälft som de ständigt letar efter. På den tiden då människorna satt ihop två och två blev de för mäktiga och gudarna bestämde då att dela på dem. Vissa satt ihop man-kvinna, men det fanns också par bestående av två män eller två kvinnor. Just hyllandet av kärleken mellan män och pojkar tillhör inte det mest sympatiska i skriften, men jag gillar den okomplicerade synen på homosexualitet.

Kan du berätta om en riktigt ytlig bok som du har läst?

Ytliga böcker är för mig de böcker som inte förmår beröra mig alls, utan bara skrapar på ytan. Böcker med platta karaktärer och intetsägande intrig. Med den definitionen väljer jag Bara vanligt vatten av Kajsa Ingemarsson som jag kallade fullständig smörja när jag recenserade den och det står jag för.

Yta kan i vissa fall vara avgörande för hur böcker betraktas. Vilket är det vackraste/bästa/coolaste/fulaste/tråkigaste bokomslag du vet?

Omslagen till Kallentofts böcker om Malin Fors är snygga, speciellt det till Höstoffer.

Riktigt snyggt är också omslaget till Jo Nesbøs kommande bok utan Harry Hole. Kanske gillar jag det extra mycket då Reservoir Dogs är en av mina absoluta favoritfilmer.


Östergrens bok får representera riktigt tråkiga omslag. Lockar inte till läsning alls.

Ett sanslöst fult omslag som jag uppmärksammat förut!

Och ett riktigt färgglatt och trevligt!

Jag är inte jätteförtjust i omslag som består av ett foto av författaren. Jag skulle kunna tänka mig att läsa boken, men inte tack vare omslaget. Just i det här fallet kanske titeln gör att omslaget faktiskt funkar.

Finns det någon avslutad bokserie som du önskar att det fanns ytterligare böcker i?

Jag skulle gärna läsa fler böcker i Anne B Ragdes serie om släktingarna på gården Neshov, men det har hon väl mer eller mindre lovat att det inte blir. Jag skulle så gärna vilja veta hur det går för Erlend med barnet och vad som egentligen händer med Torunn.

När jag körde ABC-frågorna på min gamla blogg svarade följande bloggare:

Alkb

…and then there was Beatrix.

Bokstunder

Eli läser och skriver

Eva-Cecilia

Fiktiviteter

Nina Ruthström – bloggar från Spinnsidan

Tätortstimotej

Yfronten

Ett ord som triggar mig

I söndagens GP fanns en lång artikel om ord som triggar oss. En massa personer fanns på bild med sitt värsta ord nedplitat på ett vitt papper. Ord som alltså, grymt, överskattat, klockrent, OMG, fredagsmys och feminism.

Av dessa ord använder jag mer än gärna feminism och klockrent. Faktum är att jag älskar både feminism och klockrent. Grymt funkar sådär, liksom alltså. Överskattat har jag ingen åsikt om, men OMG skulle jag verkligen aldrig, och jag menar aldrig, använda. Men vad är det egentligen för fel med fredagsmys? Det är väl mysigt? Vi har måndagsmys och onsdagsmys också om vi känner för det. Mys kan vara att bara sitta i soffan hela familjen.

Så vad irriterar jag mig på?

Mitt värsta ord är liksom. Främst för att det är ett så fattigt ord som tillför absolut noll i en mening. Tvärtom gör detta förhatliga ord att vi aldrig lyckas beskriva något exakt.

Banbrytande är också ett synnerligen överanvänt ord. Hur många gånger har jag inte läst om filmer eller böcker som är banbrytande. Vad innebär det egentligen och hur många verk kan anses vara det?

Något av det värsta jag vet är när någon använder man i tid och otid. Niclas Alexandersson är helt galet förtjust i det ordet som många fotbollsspelare verkar gilla. Faktum är att väldigt få idrottsutövare verkar kunna stå för det de gör. Säg jag snälla, rara.

Jag håller också med den läsare som påpekat att triggar är ett tämligen irriterande ord. Eller det faktum att politiker överanvänder ordet värna.

Lars-Gunnar Andersson påminner oss om ord som i princip försvunnit. Ingen skulle längre använda ord som brandgult, kortbyxor eller t-tröja. Eller?

Brandgult är visserligen rätt så fint. Jag får en bild i huvudet av träd i höstskrud. Mycket finare än orange måste jag säga. Kanske ska börja använda brandgul?!

%d bloggare gillar detta: