Dag: 14 november, 2010

Svettigt värre!

Det är mycket tyskt nu och jag behöver några fler titlar i bokhyllan. Därför tävlar jag om tyska böcker hos Lyran. Hon ville ha svar på 13 frågor, ganska svåra måste jag säga, men svaren är mailade. Nu får jag hoppas på turen. Tävla du också, men våga inte få fler rätt än jag… 😉

Just nu läser jag

Jag har ganska mycket på gång just nu måste jag säga och ännu fler som står på tur. Det har dykt upp en hel del spännande böcker i lådan det sista och som om det inte vore nog bar jag hem fem böcker från biblioteket i veckan. Vet inte riktigt hur jag tänkte, men någon gång hinner jag kanske läsa dem.

Jag har två noveller kvar av Alice Munro och jag måste säga att jag gillar hennes Kärlek, vänskap, hat, men den kräver helt klart sin kvinna. Det är inga texter att hasta sig igenom och dessutom behöver jag ta pauser ibland för att inte bli känslomässigt utmattad.

Tegelstenen av Cora Sandel som innehåller alla tre böcker om Alberte läser jag också. Nu, efter ett hundratal sidor, börjar den fastna. Vore den inte en klassiker, skulle jag aldrig gett den så mycket tid.

En fackbok finns också på programmet och jag har länge fascinerats av syskon och hur de påverkar oss. Äldst, yngst eller mittemellan av Elisabeth Schönbeck är läsvärd, men även den går lite trögt.

Trögt går det absolut inte med underbara Konsten att tala med en änkling av Jonathan Tropper, som jag började läsa i går på kvällen. En riktigt lovande bok som gjorde att jag somnade senare än planerat. Gilla böcker skickade den i det finaste bokpaket jag någonsin fått.

Ungdomsboken jag har på gång nu är underbara Does my head look big in this av Randa Abdel Fattah som är den första bok jag läser om på väldigt många år. Jag läste den på svenska när den var ny.

Faktiskt lyssnar jag också på en bok just nu och det går sådär. Inte för att boken är tråkig, för det är den inte, men för att jag är så riktigt kass på att lyssna. Tankarna vandrar och om jag inte är i rörelse så somnar jag. Jag märker också att jag har svårare för att komma ihåg det jag lyssnar på än det jag läser. Inte direkt auditiv som ni märker. Boken jag lyssnar på är Och jag läste att det var omöjligt att leva lycklig förutan dig av Mark Levengood och som tur är har jag den även som riktig bok för att kunna läsa den så också.

Vad läser du just nu?

Vad kan du om far?

Det är fars dag idag och jag insåg just att jag visserligen varit med grabbarna O och shoppat till deras pappa, men helt glömt av att fixa något till min egen. Det blir till att panikringa syrran om någon timme eller så när hon vaknat. Nu handlar det inte om att pappa på något sätt skulle vara mindre viktig än mamma, men mycket svårare att köpa något till.

Pappornas dag ja och då måste man såklart fundera över vilka pappor som finns runt omkring oss. I GP kan du läsa om pappor som Alex Schulman, som saknar att sova, Marcus Birro, som fick vänta länge på att bli pappa, Emrik Larsson, som propagerar för att ge far en färgglad scarf och så min favorit Timo Räisenen, som inte firar fars dag.

I DN kan man läsa om alla pappor som lämnat över makten till sina barn, mer eller mindre medvetet ska tilläggas. Den som uppmärksammats mest de senaste dagarna är Aung San Suu Kyi, vars far var ledare i Burma, kallad självständighetshjälte och mördad 1947. Hon är nu fri efter  år i husarrest. Förhoppningsvis betyder friheten också att hon kan verka för demokrati utan att hindras av regimen.

I litteraturen har det dykt upp en hel del ganska misslyckade och udda pappor det senaste. Jag tänker på Åsa Linderborgs och Mian Lodalens pappor. Eller den grymma pappan, som i Lila hibiscus inte inser att han, genom att ge efter för de krav samhället ställer på honom, plågar sin familj. Där finns också pappan som blivit av med sitt barn i Maskarna på  Carmine Street och Inlåsta. I den sistnämnda finns dessutom Jacks pappa, som aldrig agerar som en.

När jag frågar grabbarna O om pappor i bok och film lyfter Storebror fram den snälla Gepetto i Pinoccio och Lillebror gillar Pippis pappa mest.

Min litterära favorit är nog Charles, pappa till fyra döttrar i böckerna om prärien. Och då menar jag inte den överblödige tv-versionen, utan den litterära pappan som uppmuntrar Laura att vara sig själv.

Och så min far då, han som jag glömt köpa present till. En liten man som kan explodera vid behov och bli hur stor som helst. Ingen man att mucka med helt klart, men som tur är blir han sällan arg. Det är från honom jag ärvt min kärlek till diskussionen och debatten. Envisheten kommer också från honom (och alla andra släktingar). Han har också alltid premierat hårt arbete och uppmuntrat både mig och syrran att visa att vi är bra. När vi sedan gör något som han inte hade valt kan han bli lite bekymrad, men mest för att vi inte ska få det så bra som vi kan.

Vilka pappor vill du lyfta fram idag?

Vad är egentligen en bra bok?

Veckans bokbloggsjerka hos Annika handlar om betyg på böcker.

ANVÄNDER DU ETT BETYGSSYSTEM? OM JA, HUR SER DET UT? OM NEJ, HUR GUIDAR DU DINA LÄSARE TILL VAD SOM ÄR ”BRA” RESPEKTIVE ”DÅLIG” LITTERATUR?

Betyg är helt klart lurigt när det, som i bokrecensioner, faktiskt handlar om smak. Jag sätter betyg mellan 1 och 5, men vad betyder det egentligen att en bok får högsta betyg? Det är knappast en garanti för att alla andra ens skulle gilla den.

Väldigt sällan får en bok 1, som jag skulle säga är en så dålig bok att den egentligen inte borde bli utläst. Några få 2:or har det blivit och jag skulle vilja definiera dem som dåliga böcker som ändå var tillräckligt bra för att ta sig igenom. En 3:a får de böcker som är helt okej, inte hysteriskt bra och inte direkt dåliga, men läsvärda ändå i sin genre.

Det vanligaste betyget jag sätter är en 4:a och det betyget får böcker som är läsvärda och som har något lite extra, ett bra språk, en riktigt bra intrig eller personer som är lätta att engagera sig i.En riktigt bra bok och jag läser väldigt många väldigt bra böcker.

En 5:a däremot är en bok som verkligen kryper under huden och inte lämnar mig oberörd på något sätt. En bok som följer med mig även då jag inte läser och som får mig att fundera kring saker jag tidigare inte tänkt på.

Jag basunerar inte ut betygen, utan märker bara inläggen med en betygstag. Viktigt är också att komma ihåg att genren har betydelse för betyget. Jag kan sätta högsta betyg på en deckare och på en roman, men det betyder nödvändigtvis inte att de är lika fantastiska. Självklart krävs det att man gillar deckare som genre för att kunna uppskatta den bok jag läst och satt högsta betyg på.

%d bloggare gillar detta: