Dag: 18 oktober, 2010

Vad jag missade

Hemma igen i ett regnigt och blåsigt Göteborg efter en fantastisk vecka i södra Spanien. Mycket sol, allt för mycket god mat, trevligt sällskap och väldigt många böcker. Det blev faktiskt till och med två dopp i havet och det är mycket för att vara en badkruka som jag.

6,5 böcker blev det i veckan och 5,5 av dem var bra. Det dyker alltså upp en del recensioner den närmaste tiden, tråkigt kanske, men så får det bli. Ska försöka vara lite kreativ också, men med tanke på hur veckan ser ut vågar jag faktiskt inte lova någonting.

Imorgon kör det igång rejält, med lektioner så klart, men då jag tänkt komma ikapp med planeringen blir det istället en miljöutbildning som jag helt hade förträngt. Till sex håller den på och därefter blir det att åka direkt till föräldramöte på grabbarnas förskola. Bingo, tack vare en snäll mamma får vi ändå ihop det då makens dag blir minst lika lång.

Jag har missat en del bokrelaterat i veckan och visserligen behöver jag kanske inte uppdatera er men se det tänker jag göra ändå.

Nomineringarna för Augustpriset är klara och mina favoriter fanns inte med. Istället blir det någon av följande som vinner:

Årets svenska skönlitterära bok:
Magnus Florin – Ränderna
Sigrid Combüchen – Spill
Sara Stridsberg – Darling River
Johan Jönsson – Livdikt
Magnus William-Olsson – Ingersonetterna
Peter Törnqvist – Kioskvridning 140 grader

Vet ni, jag har faktiskt inte läst någon. Sara Stridsberg känns som en “bordeförfattare”, men jag är inte alls sugen på just Darling River, egentligen inte på något av henne. Övertyga mig gärna. Lite samma känner jag inför Spill. Däremot skulle jag gärna läsa Ränderna och Ingersonetterna. Gubbar för hela slanten alltså. Inte riktigt likt mig.

Årets svenska fackbok:

Kristoffer Leandoer – Mask
Tina Thunander – Resa i Sharialand
Yvonne Hirdman – Den röda grevinnan
Moa Matthis – Maria Eleonora
Magnus Linton – Cocaina
Henrik Ekman -Vargen

Den röda grevinnan vill jag definitivt läsa och även Resa i Sharialand som P hade som förslag på läsning till nästa bokträff. Du skulle stått på dig!


Årets svenska barn- och ungdomsbok:

Maja-Maria Henriksson – Jag finns
Eva Lindström – Jag tycker inte om vatten
Jenny Jägerfeld – Här ligger jag och blöder
Anna Ehring – Syltmackor och oturslivet
Sofia Nordin – Det händer nu
Lena Sjöberg – Tänk om…

Lite konstigt att I det här trädet inte är nominerad måste jag säga. Den kom väl ut i januari?! Många av de nominerade verkar dock också vara läsvärda. Den 22 november delas priset ut.

I Storbritannien har det prestigefyllda Man Booker Prize delats ut. Vinnaren 2010 blev Howard Jacobson för The Finkler Question som låter helt okej. Just här hade jag hellre sett en kvinna. Room av Emma Donoghue verkar  nämligen riktigt, riktigt bra, men den kan jag ju faktiskt läsa ändå. Här hittar du en lista med de senaste tio vinnarböckerna. Av dem har jag läst en hel, en halv och en början. Ibland funkar det sådär med mig och prisade böcker.

Kanske ska gå med i ett litterärt sällskap, det verkar inne. Vet inte riktigt vad det skulle vara för något, kanske något tillägnat Hjalmar Söderberg, Nils Ferlin eller varför inte Karin Boye?

Något Okej-sällskap finns inte ännu, men väl en hyllningsbok till tidningen  vars posters prydde mitt flickrums väggar. Tror nästan att jag måste införskaffa den för att kunna få till en liten nostalgitripp så här på höstkanten.

Det får dock bli efter jul, för nu får det bli lite lugnt på köpfronten igen. På flygplatsen köpte jag en lite udda bok Mr Rosenblum’s List som är en guide till hur man blir en perfekt engelsman. Hemma på dörren hängde dessutom ett paket från Bokus med bland annat ungdomsböcker av favoriten Sonya Sones.

Innan jag lägger mig ska jag bara läsa de 418 inlägg som ni producerat i veckan. Kanske hinner jag med en och annan kommentar också. Trevligt att vara tillbaka i verkligheten trots allt.

Vi ses snart i en kommentar nära dig!

Bokgeografi

Varje onsdag reser vi ut i världen. Häng på du också.

Så här funkar det:

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i landet eller är skriven av en författare med anknytning dit.

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till landet. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till landet, som du inte läst, men är nyfiken på.

För att jag ska hålla koll på vilka länder vi rest till sammanfattar jag här:

Afghanistan

Algeriet

Australien

Chile

Danmark

Egypten

England

Finland

Frankrike

Indien

Irland

Island

Israel

Italien

Japan

Kanada

Kina

Marocko

Mexiko

Nigeria

Norge

Polen

Portugal

Ryssland

Skottland

Spanien

Sydafrika

Thailand

Turkiet

Tyskland

Ungern

USA

Österrike

Säg hej till queer-mum

Nä, vi måste helt enkelt fimpa alla könsroller. Börja om från scratch. Samarbeta istället för att motarbeta.

Det är inte “tjejerna” mot “killarna”.

Det är inte vi mot dom.

Vi måste alla bli lite mer queer.

Och då menar jag inte att vi måste sätta på oss lösballar och uteslutande skaffa familj på barnkliniker i Köpenhamn. Queer är en inställning. Ingenting är givet. Invanda mönster rivs ner och allt får utropstecken efter sig.

Ann Söderlund har rätt. Vi kan inte fortsätta att hämnas genom att bli precis lika hemska som dem vi vill hämnas på. En persons otrohet försvinner inte för att den andre hämnas. I sin bok Men vi knullar ju ändå inte försöker hon hitta andra sätt att leva livet som gifta. Ett kärnfamiljsliv utan könsrollernas begränsande strypkoppel.

Jag önskar att jag kunde släppa och på många sätt har jag nog gjort det. Jag är inte queer-mum riktigt ännu, men jag jobbar på det. Det låter lockande, men när jag går omkring i mitt kaotiska hem önskar jag mig inte sällan en hemmafru som kunde ordna upp allt. Hur får vi livet att fungera utan den där hemmafrun, eller Rut som kommer springande? Hur ska vi nå livets mitt utan att vara helt slutkörda?

Annika Anna-livet som Ann ironiserar över lockar mig inte heller speciellt mycket. Tala om strypkoppel. Däremot skulle jag gärna ingå i en syjunta med bitterfittorna. Det är nog lite så vi låter ibland både jag och mina vänner, som riktigt rejäla bitterfittor. Någonstans måste man få spy ur all frustration och vilka kan ta det bättre än de bästa tjejkompisarna?

Kanske skulle man löpa hela linan ut och bli lesbisk, som Söderlund funderar på. Den perfekte partnern kanske inte kan vara man? Men hur gör man då slut med sin partner om hon också är ens bästa tjejkompis.

Ann Söderlund har skrivit en på många sätt läsvärd bok. Ibland är det bara roligt, men det är väl egentligen inte så bara. Känn igen manstyperna, bullmammetest, tecken på att du börjar bli en desperat hemmafru är rätt kul och jag följer gärna emd Söderlund på både loppis och skolavslutning.

Titeln Men vi knullar ju ändå inte är klockren. Vad spelar det egentligen för roll om vi har ett fulfritt hem och det perfekta jobbet om vi inte hinner med närheten. Under småbarnsåren står livet på många sätt på paus, men visst handlar det mycket om prioriteringar.

Just nu hinner jag med mig själv rätt hyfsat, till och med mina vänner får en glimt av mig ibland, jobbet funkar bra, ungarna ser jag ofta, men maken han får hålla tillgodo med den lilla tid som blir över när alla andra fått sitt. Vi pratar alltid om att vi måste omprioritera, ibland lyckas vi, men långt ifrån alltid.  Istället drar vi omkring i våra hängiga underkläder och försöker hålla oss vid liv.

Vill du läsa något lättsamt, men ändå tänkvärt? Något roligt, men samtidigt spännande? Något ytligt, men ändå djupsinnigt? Läs den här då!

Vart är du på väg Bodil?

Pocketförlaget ger ut den senaste av Bodil Malmstens loggböcker De från norr kommande leoparderna i pocket. Utsidan är inte lika fantastiskt vackert som i den inbundna versionen, men innehållet är som vanligt underbart. Jag tycker verkligen om att läsa Bodils betraktelser kring livet i allmänhet och Nicolas Sarcozy i synnerhet. Hon avskyr verkligen Sarcozy med passion.

Bodil har lämnat sitt hus i Finistère och bor nu i en lägenhet vid Atlanten i en stad som vi inte får veta namnet på. Hennes grannar är livfullt beskrivna, men passionen för bostaden har helt klart försvunnit. Bodil är på väg därifrån, men vi får inte veta vart. Frankrike måste det väl bli ändå? Trots att hon iklädd typiskt franska kläder blir tilltalad på engelska känns hennes kärlek till Atlanten större än den till Stockholm. När hon sätter upp en pjäs där blir hon mer än lovligt nojig.

Hon blir lätt nojig Bodil. Som när hon måste byta sin älskade Roover mot ett nytt bilmonster. Då sörjer hon riktigt och tycker att den hemska, nya bilen förstör hennes liv. Ingen kan med så stor passion och inlevelse skildra vardagsproblem som Malmsten. Jag känner igen mig i hennes sätt att hantera vardagen och det känns också som om jag faktiskt lär känna henne när jag läser. Jag älskar det!

Jag hoppas att Bodil Malmsten bosätter sig på ett trevligt ställe (där det ändå finns saker att irritera sig på) och fortsätter att skriva många loggböcker.

Originalinlägget publicerades av Lilla O 2010-07-04

%d bloggare gillar detta: