Kan det kallas köpstopp verkligen?
Jag har inte köpt någon bok till mig själv sedan jag införde köpstopp och se det är nästan en månad sedan. Jag konstaterade för några dagar sedan att jag gjort det riktigt enkelt för mig själv med tanke på alla böcker som droppat in från förlag de senaste veckorna. Vi kanske inte ska blogga så mycket om att vi inte ska köpa böcker egentligen, då kanske de slutar skicka recensionsexemplar.
Min bibliotekshög är också löjligt stor och reservationslistan imponerande. Dessutom har det dykt upp pocketkedjeböcker. Det råder alltså inte direkt brist på böcker att läsa.
Helena utvärderar idag sin status och jag gör detsamma:
Hungrig?
Nej, jag tryckte just i mig grabbarna O:s överblivna lördagsgodis. Sugen på böcker? Konstigt nog (se ovan) skulle jag gärna shoppa loss.
Arg?
Faktiskt inte. Eleverna frågade idag vem jag skällt på i sommar när jag inte haft dem i närheten, men trötthet och ilska hör ihop för mig och riktigt utarbetad är jag inte efter en dryg vecka.
Ensam?
Nej, eller jo jag sitter själv i soffan i sällskap av twitter och bloggar. Helt självvalt. Alone, inte lonely med andra ord.
Trött?
Inte ännu, men med tanke på tempot idag lär jag slockna rejält om en stund. Just nu är jag fortfarande rätt speedad.
Antal köpta böcker sedan sist?
Inga till mig, men några till grabbarna O. De har ju inte köpstopp. 🙂
Antal böcker jag önskar att jag köpt?
Sex tror jag, eller sju.
Om jag inte hade köpstopp skulle jag köpa:
Jag vill verkligen köpa Tony Parsons Men from the boys, men det finns mer än en poäng med att vänta tills den kommer i pocket. Jag är också riktigt, riktigt sugen på att köpa fler böcker av Sonya Sones och Sarah Dessen. Jag stod också och bokstavligen klappade på Älskade syster häromdagen, men den fick stanna i affären.En bok som alla pratar om och som jag inte läst är One day av David Nicholls och den vill jag också ha.
Jag hade kunnat fortsätta, men det känns inte hälsosamt att sitta här och dreggla över alla olästa böcker som jag önskar att jag ägde.