enligt O

Grabbarna O älskar böcker. I perioder vill de helst lyssna på dem, men mest vill de läsa. Vissa böcker, som underbara Gruffalon, kan de rabbla utantill.

Idag lekte de pappa, pappa, barn och de sex dockorna älskade såklart också böcker. Storebror och Lillebror bar bok efter bok till dockorna och satte sig och läsa för dem. Alla dockor hade olika favoritböcker och ibland började någon av dem gråta för att de ville att någon skulle läsa just deras bok. Då förklarade brorsorna att de måste vänta. Ibland fick någon annan välja bok först och då fick man lyssna på den. Så gör nämligen bästa brorsor och bästa brorsor var tydligen även dockorna. En ganska mansdominerad familj det där.

När nästan halva bokhyllans innehåll hade förflyttats till soffan startade de två papporna en bokaffär som det också gick att låna böcker i om man hade lånekort. Smidigt. Leken gick ut på att mamma och pappa fick böcker rekommenderade för sig och efter köpet fick de ställa tillbaka böckerna i hyllan. Smidigt sätt att slippa städa själva. Jag lyckades dock få dem att sortera böckerna själva då jag förbeställde böcker om Barbapapa och Rut & Knut och fick en fin hög när jag kom tillbaka till affären nästa gång. Där kan man tala om service.

För grabbarna O är böcker och läsning en naturlig del av det dagliga livet. Jag vet inte hur deras förhållande till böcker och läsning kommer att bli i framtiden och jag är säker på att det inte går att vaccinera sina ungar mot förlorad läslust. Jag hoppas ändå att de på något sätt ska ta till sig litteratur, genom örat eller ögat, för att få den breddning av verkligheten som läsning ger.

I mitt yrke träffar jag många som aldrig haft, eller som förlorat sin läslust. Många kan jag lura att börja läsa. Dels har vi läsning på schemat varje dag. I början läser några Metro och det är helt okej. Vissa kanske håller sig till Metro hela året, men många blir nyfikna på böckerna i klassrummet. Speciellt de böcker jag läser. Inte sällan lämnar jag över en halvläst bok till en elev som vill läsa den.

Jag läser mycket ungdomsböcker för att kunna ge mina elever lästips som passar dem. De flesta blir smickrade av att jag läst en bok, tänk på dem och sedan ger dem boken. Mina egna ungdomsböcker brukar tas med till skolan och ännu har jag aldrig blivit av med någon.

De riktigt skeptiska läsarna brukar jag läsa tillsammans med. Vi läser då samma bok samtidigt. Pratar om boken under läsningens gång, jämför hur många sidor vi läst (och då tar jag det medvetet väldigt lugnt). Villkoret är också att eleven väljer boken. Det är därför jag läst Ego girl och Snabba Cash till exempel. Båda böckerna vann en hel del på att jag hade någon annan att diskutera boken med. Läsning kan faktiskt vara väldigt socialt. Se bara på oss bokbloggare.

Vad vill jag egentligen säga? Att alla älskar att läsa? Absolut inte. Att alla måste läsa? Nej, men det är grymt mycket lättare att fixa en utbildning om man tränat upp läsförståelse och inte minst läshastighet. Jag ser det därför som en nödvändighet att lura eleverna att läsa. Inte tvinga på dem böcker, men erbjuda bra läsupplevelser. Funkar det alltid? Nej, men förvånansvärt ofta.