Dag: 30 juli, 2010

Visst lider jag av abibliofobi

Efter Bokbabbels inlägg om bokmalar uppmanar Karin oss att erkänna vårt beroende och jag blev lite inspirerad efter att har läst lite i min gamla blogg och tänkte skriva lite mer om ämnet.

Lider jag av abibliofobi? Definitivt!

Klick, klick, klick, klick.

Oj så lätt det är att beställa några fler böcker från någon internetbokhandel. Tänk om jag inte har någon bok hemma som jag känner för att läsa. Det vore fruktansvärt.

Jag är verkligen en bokoholic. Finns det något AA (Anonyma Abibliofober) som jag kan gå med i? Eller kanske någon klubb för bokoholics.

”Hej, jag heter Linda och jag är en bokoholic”

”Hej Linda”

”Jag har mer än 90 olästa böcker hemma och kan inte sluta varken låna eller köpa fler. Igår var jag i en bokhandel för att köpa en present till en väninna och jag var verkligen nära att köpa en bok till mig också. Mina händer darrade av längtan efter en ny bok.”‘

“Vad bra att du lyckades undvika att köpa en bok. Hur många dagar har du klarat utan att köpa eller låna böcker?”

“Det var nästan två veckor sedan jag köpte min senaste bok och jag har köpstopp till den 23 september.”

Jag skulle aldrig komma på tanken att lämna huset utan en bok i handväskan. För några dagar sedan fick jag fem minuter över och jag hade glömt boken. Vilket onödigt slöseri med dyrbar lästid. Panik.

Det är nästan lite sjukligt.

Få tar dessutom hänsyn till detta beroende. Trots att de flesta i min omgivning är väl medveten om mitt beroende får jag ständigt nya boktips. Ibland köper till och med mina närmaste böcker till mig.

Tänk bara vad många frestelser som finns för oss bokberoende. Nästan varje vecka får jag mail från Bokus, Adlibris eller Amazon om alla billiga böcker jag kan köpa. Tre pocket för 99, köp 4 betala för 3, 70% off. Och i varje mataffär finns nu ett pocketställ.

Samhället stöttar definitivt inte oss bokberoende. Istället eldas vårt beroende på hela tiden. I september ska hela bokbranschen försöka få oss på fall. De kallar det Bokmässa.

Nu ska jag lägga mig och läsa lite. Först måste jag bara skriva om en utläst bok, läsa ett gäng bokbloggar, kolla några recensionsdatum, klicka runt på förlagssidorna, reservera några biblioteksböcker, men  sedan jag definitivt lägga mig och läsa lite i en av de fyra böcker jag håller på med just nu.

Skulle vi starta Anonyma Bokoholics tror ni, eller räcker det med en bokbloggarträff på Bokmässan eller så? Vi vill ju faktiskt inte bli av med vårt beroende. Eller? Kanske räcker det att ibland få träffa andra som tipsar om böcker i var och varannan mening och har svårt att göra skillnad på litterära vänner och vanliga vänner?

Jag är på mässan på torsdagen och en dag till. Ska vi ses? En träff på torsdagen vid 16.00 i bokbloggarhörnan som tydligen ska vara vid Natur och Kulturs monter är bestämd redan. Läs mer här

Bokfrågornas ABC del 2

Veckans bokstav är B och det blev rätt många följdfrågor den här gången.

1. B som är böcker. Köper du mycket böcker? Nya eller begagnade? Eller brukar du kanske få dem eller låna dem? Är det vissa böcker som du måste äga?

Jag köper inte så mycket böcker nu som jag har gjort. Av den enkla anledning att jag inte har plats för så många fler. Ändå köper jag nog mer än de flesta, men nästan bara pocket. Begagnade böcker köper jag nästan aldrig, men jag börjar bli sugen på att testa alla bokbytarsajter som finns. Till att börja med har jag startat en egen i miniformat här.

Jag har blivit bättre på att låna böcker de senaste åren då jag arbetar i samma hus som ett fantastiskt bibliotek. Jag bär hem kassar med böcker och läser i alla fall de flesta. Tyvärr får jag sällan böcker, förutom från snälla förlag då,  men mamma brukar vara modig och dessutom bra på att hitta annorlunda böcker. Riktigt bra böcker vill jag gärna äga, gärna i hårdformat. Ofta köper jag dem på REA, eller så unnar jag mig helt enkelt en bra bok. Det kan man väl få göra ibland, eller ganska ofta.

2. B-filmer är rätt kassa filmer. Berätta om en riktigt dålig bok som du läst.

Risken är stor att det blir ramaskri när jag nu sågar någons favoritbok. Jag läser sällan ut riktigt dåliga böcker, men den här kom jag igenom. De skamlösa av Sisela Lindblom marknadsfördes som en satir av vårt konsumtionshysteriska samhälle. Jag måste ha missat något väsentligt, för jag såg ingen satir, bara en riktigt dålig och ytlig beskrivning av Nathalie och Tito, två kvinnor på en tidningsredaktion. Porrigt, hemskt och inte det minsta roligt.

3.  A-laget är dessutom bättre än B-laget. Finns det mer eller mindre fin litteratur? Ge exempel på båda och förklara hur du tänker.

Ja, därom tvistar de lärde. Det är klart att all litteratur inte får de stora priserna, men betyder det att den prisande litteraturen är bättre? Jag har uppskattat i princip alla böcker jag läst av nobelpristagare och jag läser gärna fler. Jag läser också deckare och chic-lit, som väl inte räknas som speciellt fin litteratur. Alla dessa böcker fyller sin funktion och jag skäms inte för något jag läser. Jag tror dock att det finns en uppfattning att viss literatur är svårare och därmed finare än annan litteratur. För mig är nog finare litteratur sådan som beskriver verkligheten på ett sätt som är lite nyskapande. Då ligger pristagarna bra till, därmed inte sagt att alla böcker skrivna av författare som fått Nobelpriset, Pulizerpriset eller Bookerpriset är fantastiska. Finns det då ful litteratur? Jag har inte mycket till övers för riktigt sliskig Harlequinböcker, men som språngbräda mot annan läsning kan de helst klart fylla en funktion.

4. Läser du många biografier? Berätta om en favorit. Vems biografi vill du gärna läsa? Vems kan du vara utan? Vad tycker du om ”fejkbiografier” där verkligheten och det fiktiva blandas? Har du läst någon?

Jag är dåligt på att läsa biografier. Jag köper en del och gillar tanken, men ofta ger jag upp efter några kapitel. Det är inte alltid kul att läsa om någons barndom. En biografi jag tyckte om är Alex Haleys skildring av Malcolm X:s liv. Riktigt spännande. Jag vill också läsa Mahatma av Zach O’Yeah, men den är så ruggigt tjock att jag skjuter upp läsandet hela tiden. Däremot gillar jag ”fejkbiografier” som Blonde av Joyce Carol Oates och ser fram emot att läsa både Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) av Anneli Jordahl om Ellen Key och American Wife av Curtis Sittenfeld om Laura Bush som i boken fått namnet Alice Blackwell.

Originalinlägget publicerades av Lilla O 2009-12-02

Förra omgången svarade:

alkb

…and then there was Beatrix

Antagligen

Bokmania

Boksnoken

Bokstunder

Bokstävlarna

Books over psychos

Ceci n’est pas un bookblog

Eli läser och skriver

En bok om dagen

Eva Cecilia

Hannas Hörna

Ikas Ord 2.0

Lyrans Noblesser

MeHarties

Saras perspektiv

Special K

Subjektiva Olivia

Tätortstimotej

Yfronten

Zirathi


Svara du med, i egen blogg eller i en kommentar. Länka gärna och/eller tala om att du svarat så att vi andra kan hitta dina svar och njuta av dem!

En tävling och en bärrepris

Annica Wennström och Ewa Swedenmark har skrivit ett gäng bärböcker om människorna kring restaurangen La Stella. Nu har de kommit ut med en kokbok och den tävlar jag om här. Uppgiften är att komma på nya bärtitlar.

Jag lämnade en kommentar, men hittar den inte och har dessutom glömt av titlarna. Minnet är kort ibland. Förslagen var i alla fall ungefär så här:

Nypon och närhet

Rönnbär och rodnad eller kanske Rönnbär och romantik.

Passar också på att publicera en repris av min recension av Smultron och svek, den första boken i serien. Bok nummer två står i hyllan och väntar. Blir faktiskt ganska sugen på den. Lagom sommarunderhållning för någon som har lässvacka som jag.

Smultron och svek av Eva Swedenmark och Annica Wennström har stått i hyllan hur länge som helst. För några dagar sedan tog jag ner den, dammade av den och började läsa den. Jag är glad att jag gjorde det.

Det här är den första av de hittills fyra böcker som alla handlar om Liselotte och hennes familj i Östersund. Mannen Mario som driver restaurangen La Stella, deras två barn, Liselottes föräldrar och syskon är de som står i centrum. Trevliga och levande bekantskaper.

Liselotte får min sympati från start. När hennes man Mario visar sig vara otrogen ökar den ytterligare. Jag tycker om att läsa om hennes sökande efter ett nytt liv och får lite Elizabeth Gilbert vibbar och dras med i historien.

Smultron och svek är en mysig, varm bok och de recept som avslutar varje kapitel gör den ännu trivsammare att läsa. Trots tunga ämnen som otrohet, föräldraskap och svek är det ingen tung bok. Inte heller en glättig och ytlig sådan. Istället är det en bra bok om personer som jag gärna återser. Jag vill verkligen veta hur det går för familjen kring La Stella.

Smultron och svek är inte dammig och oläst längre. Det är jag glad för.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: