Ni vet kanske att jag och Fiktiviteter-Helena läser Gone girl av Gillian Flynn tillsammans. Inlägget om de 156 första sidorna kommer snart, men då jag blivit lovad en episk vändning längre fram var jag självklart tvungen att läsa vidare. Idag kom den och jag blev nog mest arg. Imponerad av Flynn också visserligen, men väldigt arg. Läs du också och spoliera-prata så där lite hemligt med oss senare.
Det var hoppsan ett. Hoppsan två, tre och fyra var inte mitt fel. Det bara blev så att tre böcker hoppade in i min Kindle-app. Klicketiklick bara. The Little Friend av Donna Tartt, för att Helena var så snäll och avslöjade att Tartt har en tredje bok på gång. Logiken? Se till att ha en oläst bok av en favoritförfattare inom räckhåll. Oktober känns ändå inom räckhåll.
Sedan ska ju februari ägnas åt bloggtips och därför var jag självklart tvungen att köpa The Age of Miracles av Karen Thompson-Walker, som Bia tipsat mig om. Inte heller mitt fel som ni förstår.
Och så inläggets sista hoppsan. In i Kindle-appen hoppade nämligen More Baths Less Talking av Nick Hornby. Det inköpet skyller jag på Mr Hornby självklart, men också på Jessica och inte minst på februari.
Och löftet då, eller det halva löftet, eller kanske målsättningen. Bokrean verkar synnerligen tråkig i år. Jag tror jag hoppar över den. Om ni har något fantastiskt tips kan ni ju delge det i en kommentar. Då kan jag med gott samvete skylla eventuella inköp på någon annan. Bokbloggarlogik.
Läs också:
