Tag Archives: Världsbokdagen

Kvinnor jag älskat och nästan glömt

  By enligt O | 2011/04/23 - 16:29 | Böcker Allmänt
Leave a comment

Klart att kvinnorna blivit bortglömda också. Det blir så ibland att författare jag älskat faller i glömska.

Nobelpristagarförbannelsen har drabbat även Doris Lessing. Jag har inte läst någonting av henne sedan hon förärades priset. Det finns många böcker av henne som jag inte läst som femböckerna Det femte barnet och Den femte sanningen.

Lionel Shriever skrev fantastiska Vi måste prata om Kevin, men sedan tog det stopp i min läsning. Jag har Dubbelfel hemma, men är egentligen mer sugen på uppföljaren Dagen efter eller nya Priset man betalar. Resultatet blir att jag inte läser någonting alls. Det känns lite dumt att köpa nya böcker av en författare när jag har olästa böcker av densamma i hyllan.

Maggie O´Farrell är absolut en favorit. Jag har läst både After you’d gone och The distance between us, men ingenting annat sedan 2005. För några veckor sedan fingrade jag på The hand that first held mine och kanske borde jag slagit till. Att en bok köps och ställs i hyllan är dock ingen garanti för att den blir läst.

Fina, fina Anne Tyler borde jag verkligen läsa mer av. Eller borde är fel ord, jag vill läsa mer av henne. Påminnerskan står i hyllan, men som sagt är det ingen garanti. Jag behöver läslistor, dead-lines och detaljerade lässcheman för att hinna läsa allt jag tänkt läsa, men kanske, kanske förtar det läsglädjen.

Märta Tikkanen är en gammal favorit och Århundradets kärlekssaga tillhör mina absoluta favoriter någonsin. Ändå har jag inte läst omtalade Män kan inte våldtas som jag verkligen vill läsa.

Amy Tan är också en gammal favorit som jag glömt bort, Saving fish from drowning vill jag definitivt läsa.

Siri Husvedts Vad jag älskade har jag läst, men ingen annan bok av henne. Laddar för Sorgesång inom kort.

 

Vilka kvinnor har du älskat och nästan glömt?

 

Läs också:

Fler gula böcker

  By enligt O | 2011/04/23 - 15:40 | Böcker Allmänt
Leave a comment

 

Det blev ett foto ändå av böcker jag hittade i hyllan. Är det påsk och dessutom världsbokdag så är allt tillåtet. Maken hälsar att han nog inte förstått vidden av min nördighet förrän idag.

Lite gul-grönt ibland, men det funkar ju också i påsk.

Utslag av Oro av Mark Haddon fick jag i ett pocketbyte. En mycket bra och annorlunda bok om George som är övertygad om att han drabbas av den ena sjukomen efter den andra. En familjehistoria utöver det vanliga.

Som vi älskade varandra av Anders Paulrud är en mycket bra bok om ett kompisgäng som träffas igen i en sommarstuga där de ofta varit som unga. Nu är de äldre och har varit med om en hel del. De ska fira midsommar, men firandet kommer definitivt av sig.

Den som inte tar bort luddet ska dö! av David Batra är en sanslöst rolig samling lappar som hittats i t.ex. tvättstugor. Det finns en hel del galna människor helt klart.

Huset vid plommonån av Laura Ingalls Wilder tillhör min barndoms favoritböcker. Det är i den här boken Nellie Olsen kommer in, inte lika hemsk som i tv-serien, men ingen vän lite flicka direkt. Jag älskade verkligen omslaget när jag var liten, tänk att kunna springa över sitt hus, så himla coolt.

Mangon som sprängdes av Mohammed Hanif har jag ännu inte läst, men det låter riktigt bra. Den utspelar sig i Pakistan, ett land jag vet väldigt lite om.

Donna Tartts klassiker Den hemliga historien har jag både läst och hyllat förut. Jag är lite, lite ledsen över att jag inte läste den tidigare. Antagligen hade den betytt ännu mer då.

Egentligen är Blåst inte min favoritbok av Erlend Loe och egentligen är den mer grön än gul. Jag minns dock att jag läste den en vårdag på en bänk i Slottsskogen och att jag gillade den, trots det udda språket.

Kartor för vilsna älskande av Nadeem Aslam tillhör den kategori böcker som det tar tid att komma in i, som växer mot slutet och som stannar kvar i minnet längre, länge. Jag har dock inte läst något mer av honom, men Den förspillda vakan lockar.

Belassars dotter är den första boken i Barbara Nadals serie om den excentriske polisen och åttabarnsfadern Çetin Ikmen. Vet inte varför jag inte läst vidare i serien som utspelar sig i Istanbul. Det har bara inte blivit av.

Läs också:

Två ledtrådar och tio svar

  By enligt O | 2011/04/23 - 15:00 | Bokaktiviteter
3 Comments

De flesta författarna har hittats och jag tänkte förklara lite hur jag tänkt och ge ledtrådar till de två som finns kvar att gissa på.

Nummer 1 är, som Maria visste, Nils Johan Einar Ferlin som är en av mina absoluta favoritpoeter. Hans sportintresse brukar också göra att eleverna uppskattar honom.

Nummer två är doldisen Pearl S. Buck. Hennes böcker utspelar sig ofta i Kina där hennes föräldrar var missionärer. Lyran kunde.

Nummer tre är T S Eliot, en annan favorit. Dikten jag syftar på är The lovesong of J Alfred Prufrock och länderna är Storbritannien och USA. Anna kunde det.

Fyran är också en poet, nämligen Kristina Lugn. Hon skrev en dikt till Victorias och Daniels bröllop i sommar.

Femman är Bodil Malmsten som brottas med mullvadar i sin franska trädgård.

Nummer sex är Liza Marklund. Jag syftar på boken “Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra” vars titel är ett citat av Madeleine Albright. Det visste BokMamma.

Sjuan har ingen tagit ännu och jag ger fler ledtrådar. Det är en man, en ganska ung sådan som ofta är med på tv. I den ursprungliga presentationen gömmer sig delar av flera boktitlar.

Nummer åtta så, Paul Auster som tydligen skrivit manus till världens bästa film, Smoke, med världens bästa Harvey Keitel.

Nummer nio är Maya Angelou vars självbiografiska I know why the caged bird sings är riktigt, riktigt bra.

Tian är Nawal El Saadawi och hemlandet är Egypten.

Nummer elva är kvar att lösa. Man, tysk, ingen jag läst. För- och efternamn börjar på samma bokstav.

Tolvan var mer bekant och vi förflyttas oss till Chile där Salvador Allende avr president och dödades i militärkuppen 11 september 1973. Författaren är Isabelle Allende.

 

Läs också:

En bokexposé del 1

  By enligt O | 2011/04/23 - 14:40 | Boktankar
Leave a comment

Strax efter millennieskiftet åkte jag och maken (som då inte var make ännu) ut på en långresa. Sex månader i Australien, Nya Zeeland, Indonesien, Vietnam, Laos, Thailand och Singapore. Tänk att det redan är tio år sedan. Ryggsäckresande betyder ett begränsat antal böcker och vi bytte därför friskt på alla ställen där det var möjligt. Många udda titlar blev det, mestadels på engelska. Bland de första böckerna jag läste under resan var en som jag hade med hemifrån, Sjöjungfrun sjöng sin sång av Val McDermid, som fortfarande är en de bästa och läskigaste deckare jag läst. En annan deckarförfattare som jag upptäckte var Michael Connelly. Jag köpte hans Angels flight i Australien. Läskig var också A thin dark line av Tami Hoag.

På ett antikvariat i Wellington köpte jag Lunch with Mussolini, Derek Hansen som var en av de bästa böcker jag läste under året. Andra höjdpunkter under året var Där inga änglar bor av  Lasse Lindroth, Blindheten av José Saramago och Black and blue av Anna Quindlen.

Väl tillbaka i Sverige började jag på mitt första ”riktiga” lärarjobb efter två terminsvikariat och det blev mer jobb än läsning under hösten. Mycket deckare, t.ex. Den krossade tanghästen av Helen Tursten. Cherrys värld av Norris Church Mailer var höstens bästa bok.

Våren 2001 lades mycket fokus på bröllopet med stort B. I juni gifte vi oss och drog sedan till Mexiko i tre veckor.  Några guldkorn blev det under våren, t.ex. Bara Alice av Maggie O´Farrell och Lucca av Jens Christian Grøndahl. På resan läste jag bland annat Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez, men det var definitivt ingen favorit.

Ett nytt land utanför mitt fönster, Theodore Kallifatides är en annan av årets höjdpunkter, Vita tänder av Zadie Smith likaså. Det blev mer läst senare under hösten då jag var sjukskriven några månader runt årsskiftet.

Naiv super av Erlend Loe inledde det nya året på topp. Jag upptäckte också en annan stor favorit Tony Parsons och hans Man and boy. Årets deckare var Messias av Boris Starling, tätt följd av A darkness more than night av Michael Connelly. För första gången läste jag också Fogelströms kamratserie som inleds med Upptäckarna. Inte lika bra som Stadserien, men Fogelström är alltid Fogelström.

2003 var året då jag hade en massiv ”måstemanskaffabarnförattallaandragördetkris” och sommaren tillbringade vi i Thailand. Vid precis rätt tillfälle läste jag då Alkemisten av Paulo Coelho och bestämde att det fick vara sluttjatat om barn från alla håll om jag skulle skaffa några alls. Någonsin. Ett och ett halvt år senare (knappt) insåg jag att den som myntade utrycket ”if you can’t beat them join them” visste vad han eller hon talade om.

Andra toppar 2003 var Kärlek het som chili av Laura Esquivel, Mannen utan öde av Imre Kertész och Låt tistlarna brinna av Yasar Kemal. Deborah Moggachs Tulpanfeber fångade mig, liksom Smultronbett som är en av Barbara Voors bästa. Böcker som jag inte förstod storheten med var Ondskan, Jan Guillou och Tärningsspelaren, Luke Rhinehart

En av de bästa deckarna var Snöjungfrun av Leena Lehtolainen.

2004 då? Årets längsta resa gick till Tanzania och självklart blev det en del läst. Läsåret inleddes med Ljuvaste dröm av Doris Lessing och avslutades med Den sista utvägen av Denise Mina. Två författare som jag inte läst något av på länge.

Bokklubben där vi tidigare läst ungdomsböcker blev en ”riktig” bokklubb och vuxenböcker lästes således. Vi började med Patient 67 av Dennis Lehane som var en riktig höjdare. Jag gick också med i ännu en bokklubb där vi bland annat läste Gregorius av Bengt Ohlsson.

Årets överraskning var My fat brother av Jim Keeble som mamma köpte till mig i London och som visade sig vara hur bra som helst. En besvikelse var dock På Green Dolphin Street av Sebastian Faulks. En författare som dock borde få en chans till.

En bok ”alla” talade om var Da Vinci Koden av Dan Brown som jag självklart läste. Blonde av Joyce Carol Oates som stått i hyllan ett bra tag blev äntligen läst.

I slutet av året var vi i Paris och hälsade på syrran. Det var troligen där som Storebror bosatte sig i magen.

Författare det är dags att återupptäcka:

Val McDermid
José Saramago
Tami Hoag
Jens Christian Grøndahl
Boris Starling
Doris Lessing
Denise Mina
Dennis Lehane
Sebastian Faulks

Läs också:

Två poeter

  By enligt O | 2011/04/23 - 13:04 | Lyrik
2 Comments

Babel födelsedagsfirade Tomas Tranströmer förra veckan. Jag firade lite för tidigt och glömde sedan hans födelsedag. Nu tar jag igen det med ett inlägg om honom och polaren Ko Un som en hyllning till dem båda.

Hur ser man ut om man gillar Tranströmer? Är han en gubbe som skriver för gubbar? Är det så att han älskats sönder? Att det inte längre går att läsa hans dikter utan att påverkas av allt som skrivits om honom?

Nej inte är han bara gubbarnas poet, utan även min. Han är översatt till 50 språk. Världens poet som nu fyller 80.

Jag gillar det som Alex Schulman säger, att Tranströmer är en inkluderande poet. Det är inte så jäkla märkvärdigt att läsa Tranströmers poesi. Det finns en yta, men också ett djup som man själv kan bege sig ner i om man vill.

Är faktiskt lite sugen på att läsa inte bara av honom, utan om honom i Tomas Tranströmer Ett diktarporträtt som Staffan Bergsten skrivit. Men mest av allt vill jag ha hans samlade verk som nu ges ut.

Det är få förunnat att kunna skriva poesi som han, men läsa den kan vi.

 

Paret


De släcker den vita lampan och dess vita kupa skimrar

ett ögonblick innan den löses upp

som en tablett i ett glas mörker. Sedan lyftas

Hotellets väggar skjuter upp i himmelsmörkret.

 

Kärlekens rörelser har mojnat och de sover

men deras hemligaste tankar möts

som när två färger möts och flyter in i varann

på det våta papperet i en skolboksmålning.

 

Det är mörkt och tyst. Men staden har ryckt närmare

i natt. Med släckta fönster. Husen kom.

De står i hopträngd väntan mycket nära,

en folkmassa med uttryckslösa ansikten.

 

ur Den halvfärdiga himlen (1962)

 

Som en tablett i ett glas mörker, är inte det vansinnigt vackert? Jag älskar Tranströmers liknelser och metaforer. Möjligen är de två färgerna som möts lite banala, men det kan jag ta.

Jag älskar första strofen i Dagsmeja, också den ur Den halvfärdiga himlen:

Morgonluften avlämnade sina brev med frimärken som

glödde.

Snön lyste och alla bördor lättade — ett kilo vägde 700

gram inte mer.

 

Ko Un kallas “en av Tranströmers själsfränder” i Babel. Vilket fantastiskt arbetsrum/bibliotek han har. Otroligt produktiv är han dessutom. Språket väller fram, säger Ko Un och menar att han kanske inte är poet därför. 8000 dikter om personer han mött ingår i Maninbo, Tiotusen fotspår. De flesta dikter i samlingen Tiotusen fotspår och andra dikter kommer därifrån.

För den ovana lyrikläsaren är Ko Uns dikter bra. De är som små historier om personer, sydkoreaner som berättar landets historia. Här kan du höra honom tala om livets stora frågor.

 

Läs också:

Bloggstafetten går vidare

  By enligt O | 2011/04/23 - 12:53 | Bokaktiviteter
Leave a comment

Jag läser mig vidare bland all de duktiga bloggare som är med i bloggstafetten.

Klockan 9.00 publicerade TidningsIda sitt inlägg där hon hyllar den första bok hon läste utan hjälp från någon annan. En härligt inlägg om läsglädje.

På bloggen Talk nerdy to me kan ni läsa om betydelsen av boktitlar och hur de bra titlarna lockar till läsning. Håller helt med!

Annika på Bokform vill att vi tänker på de barn som faktiskt aldrig får lära sig läsa. De som tvingas jobba istället för att gå i skolan och hur viktigt hon därför tycker att det är att hennes egna barn får uppleva böckernas värld.

Bokomaten bjuder på en fantastisk Boktårta som verkligen ser sanslöst god ut. Grattis till boken säger både hon och jag. Under hela dagen publiceras inlägg om barnböcker så kika in och klicka dig runt ordentligt.

Stafetten går vidare…

 

Läs också:

Män jag älskat och nästan glömt

  By enligt O | 2011/04/23 - 10:45 | Böcker Allmänt
Leave a comment

Vissa författare faller i glömska. När jag gått igenom mina läslistor märker jag att många manliga författare jag älskat faktiskt nästan är bortglömda nu.

Jens Christian Grøndahl har skrivit några riktigt fantastiska böcker. Tystnad i oktober var hans debutbok och jag tyckte verkligen om den. Det lugna tempot, det vackra språket och de stora känslorna som skildrades med små medel. Hans andra bok Lucca var ännu bättre. Den kom år 2000. Jag har inte läst någon av de böcker som kommit ut därefter. Fråga mig inte varför. Det har bara inte blivit så.

José Saramagos Blindheten är en av de absolut bästa böcker jag läst.  Jag läste den år 2000 och sedan dess har jag inte läst någon mer bok av honom. Varför inte? Ibland tror jag att jag i min iver att bocka av nya nobelpristagare faktiskt glömmer av dem jag redan läst.

Samma öde har nämligen drabbat J M Coetzee. Jag läste och älskade Onåd, som jag läste innan Coetzee fick Nobelpriset, men därefter har jag inte läst någon ytterligare.  Det är en hel del av hans böcker som verkar väldigt bra.

Mike Gayle har jag också lyckats glömma av. Lite pinsamt med tanke på att jag faktiskt fick en av hans böcker av Marcus på Bokmässan. Turning thirty, My legendary girlfriend och Dinner for two är alla lysande och i hyllan väntar Wish you were here. Inser att jag behöver en dead-line för att lyckas med läsandet, så nu lovar jag att läsa Wish you were here innan Bokmässan.

Dennis Lehane skrev fantastiska Patient 67 och dessutom Rött regn och Svart nåd som jag också tyckte mycket om. Därefter läste jag Gone, baby gone och gav upp halvvägs och sedan dess har jag inte återvänt till Lehane. Dags nu kanske.

Jag har visserligen bara läst en bok av Anders Paulrud, men vilken bok. Fina Som vi älskade varandra gav mersmak, men jag har inte fortsatt läsningen av Paulruds böcker trots det. Kärleken till Sofia Karlsson lockar mest.

Vilka män har du älskat och nästan glömt?

Läs också:

Han som borde firas

  By enligt O | 2011/04/23 - 10:27 | Böcker Allmänt
Leave a comment

Varför firar vi egentligen påsk? Jag har sett till att mina grabbar vet det, trots att våra kyrkobesök är få. Jag håller med Jonas Thente om att det går att se på historien om Jesus på många sätt. Även om man inte tror på Bibelns ord, Jesus som guds son som dog på korset för våra synder, finns det en vikt att hålla passionsdramat levande.  Dels för att den religion som genomsyrar vår kultur bygger på det, men också för att det är en bra historia som hör till allmänbildningen att känna till.

Så här skriver Thente:

Om man lyssnar på vetenskapen så står det klart att apostlarnas skildringar av Jesus lidande och död nog inte är särskilt korrekta. Minst sagt. Få två tusen år gamla vittnesbörd är särskilt korrekta. Den källkritiska analysen av skeendet i Jerusalem kring trettiotalet fördunklas dessutom av det faktum att det är frågan om andra- och tredjehandskällor filtrerade genom aggressivt ideologiska sentiment.

Men vilken berättelse det är. Avhängig en universell och mycket gammal mytologi av lidande, död och återuppståndelse men ändå lokaliserad och helt unik i detaljerna. Näst intill formfulländad i sina tydliga bilder, men ändå i kärnan så abstrakt, mysteriös och öppen för individuell tolkning.

Vi pratar om Jesus under påsken för att det trots allt är han som ska vara huvudpersonen. Det som hände honom under en påsk för länge sedan är fortfarande viktigt att känna till och fundera över ibland.

Ett tillfälligt brott i firandet av världsbokdagen alltså för att tänka lite på döden och uppståndelsen.

 

Läs också:

Vem är författaren?

  By enligt O | 2011/04/23 - 09:50 | Bokaktiviteter
20 Comments

Vilka författare är det som beskrivs?

Är det för svårt får du fler ledtrådar om ett par timmar. Senare ändå kommer facit. En ledtråd är att de inte tillhör mina favoriter allihop. Alla texter är i presens, men några av författarna är stendöda.

1. Ett av mina mellannamn är Johan efter min pappa. I skolan hade jag grymt hög status, dels för att jag var en kul kille, men också för att jag ägde på fotbollsplanen. Jag har skrivit revyer och schlagertexter, men är mest känd mina dikter.

2. Jag har fått nobelpriset, men är ändå något av en doldis. Mina föräldrar var missionärer, vilket märks tydligt i mina böcker. Fler av mina böcker utspelar sig långt bort och några har dessutom blivit film.

3. Två länder menar att jag tillhör just deras främsta poeter, då jag föddes i ett, men levde i ett annat. Jag studerade i ett tredje där jag träffade Jean, som jag tillägnade en dikt om Alfred. Även jag har fått nobelpriset.

4. Det är mycket snack om nobelpris och där har jag faktiskt en hel del att säga till om.  Lars Gyllensten är en företrädare, Selma Lagerlöf en annan. Victoria och Daniel tillhör dem jag tillägnat mina texter.

5. Också jag delar mitt liv mellan två länder, men kanske har jag övergett ett av dem nu. Mina texter handlar om leoparder, kastanjer och en och annan mullvad. Jag är inte doktor, men väl hedersdoktor.

6. Ibland tror jag att svenska folket älskar att hata mig. De läser mina böcker förvisso, men ingen verkar erkänna det. Jag inspireras av Madeleine och de kvinnor som motarbetar mig har jag inget till övers för.

7. Jag vet egentligen inte om jag skulle kalla mig författare. Snarare folkbildare och revolutionär. Jag drivs av en passion till den gröna världen och älskar att odla min täppa. Tre små blomflickor har jag också drivit upp.

8. Jag har skrivit massor och många av mina böcker utspelar sig i New York. Så även det filmmanus som innebar ett bredare genombrott. Nu börjar frugan sno lite av min uppmärksamhet, men jag är nog ändå mer kultförklarad än så länge.

9. Jag är en av Oprahs favoritförfattare och är mest känd för min självbiografiska bok med fågeltitel. Jag har också haft biroller i några tv-serier och filmer samt arbetat som journalist och lärare.

10. Mitt hemland är tyvärr aktuellt i media just nu. Min kamp och mitt folks kamp är långt ifrån färdig, men en bit på väg. Jag har suttit fängslad för att jag sagt och skrivit sådant som provocerat. Jag är inte bara författare utan läkare också.

11. Jag brukar kallas ironisk och skrev inte sällan texter som irriterade de som styrde. I alla fall Hitler och hans anhängare. Kanske för att jag är jude. Annars tror jag att många känner till mig, men få har läst mina böcker.

12. Min far har inte varit president. Jag har dock samma efternamn som mitt hemlands president som dödades brutalt den 11 september när jag var drygt 30 år. Jag debuterade som 40-åring med en bok om Esteban och Alba.

 

Läs också:

Vad natten & morgonen hade att erbjuda

  By enligt O | 2011/04/23 - 09:01 | Bokaktiviteter
4 Comments

Bloggstafetten är i full gång. Tyvärr kommer vårt norska inslag att utebli kl 12.00 då Bai på Boklesebloggen min sitter utan internet, men det finns en massa annat att läsa.

Jag inledde själv strax efter midnatt med ett inlägg om allt jag faktiskt lärt mig genom mitt läsande och att det därmed är allt annat än asocialt att sitta med näsan i en bok. Böcker, böcker, böcker påpekade i en kommentar att det också är ett bra sätt att hålla kontakten med ett hemland man inte längre bor i. I hennes fall Island.

Klockan 01.00 fortsatte Anna med ett inlägg som verkligen hyllar boken på födelsedagen. Hon skriver att böcker är en viktig del i hennes yrke, men framför allt en viktig del i hennes liv.

Stafettpinnen lämnades till Ariels bokhylla som skriver ett fint inlägg om sin moster som var bibliotekarie och bidrog till biblioteket hemma hos Ariel själv.

Eli fick äran att publicera vargtimmesinlägget 03.00 och passande nog skriver hon om skräck. Hon beskriver hur hon upptäckte genren och varför hon älskar den så mycket.

Can’t sleep must read var kanske vaken 04.00 och läste. Marie bjuder på fina bilderböcker som orsakar en hel del nostalgiska känslor hos mig.

På bloggen Fiktiviteter huserar Helena som skriver om sin läsglädje som kom när hon till slut lärde sig läsa. Hon bjuder på fina bilder som illustrerar böckernas betydelse i hennes liv.

Böcker, böcker, böcker skriver ett riktigt roligt och intressant inlägg om påskekrimets historia och hennes egen relation till deckare.

Sedan blev det morgon och 07.00 förflyttades stafetten till Maria som hyllar läsplattor som man faktiskt använder till läsning av böcker och inte en massa annat krafs.

The curious case of the books bjuder på en fin tavla och förklarar varför den varit betydelsefull i hennes liv. Hon skriver också om resor i böckernas värld.

Under dagen och kvällen fortsätter stafetten. Häng på!

Läs mer om stafetten hos följande bloggare:

och dagarna går…, Ariels Bokhylla, Eli läser och skriver, Can’t sleep, must read, Fiktiviteter, Böcker böcker böcker, Marias Bokblogg, the curious case of the books, Tidnings Ida, Talk nerdy to me, Bokform,  Bokomaten, Två träd i en bokskog, Mimmimaries böcker och annat, Inreda med böcker, Havsdjupens sal, Ciccis Bokblogg, Böcker etc., Lingonhjärta, Lyrans Noblesser, Ord och inga visor, En full bokhylla är en rikedom, enligt O

 

Läs också: