Tag Archives: Tomas Tranströmer

Olikhetsutmaningen: ute och inne

I helgen kom så äntligen våren och jag fick tillfälle att ägna mig åt en av mina favoritsysselsättning — utomhusläsning. Det är därför veckans olikhetsutmaning handlar om orden ute och inne. Det kan handla om plats, men också om vad som är inne och ute rent popularitetsmässigt.

Ute som utomhus får mig att tänka på en favoritlåt som alltid gör mig lika glad. Det är Island in the sun med Weezer.

Utomhus utspelar sig större delen av händelserna i Kärlekens fyra årstider, Grégoire Delacourt, där en strand står i centrum.

En person som tillbringar sin tid inne är Maddy i  Ingenting och allting av Nicola Yoon. Hon lider av en sjukdom som gör att det skulle vara livsfarligt för henne att vistas utomhus.

I tisdags hade vi en minnesstund för en kär kollega som lämnat oss. Vår chef läste då dikten Romanska bågar av Tomas Tranströmer, som en symbol för hur kollegan såg på våra elever. Alla valv som finns inom dem och inom alla människor, bara vi är nyfikna nog att se dem. Inne i varje människor döljer sig mer än vi någonsin kan ana genom att bara studera deras yta. Det är fint.

”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”

 

Läs också:

Fint och fult enligt O

Livet är fyllt av provhögar just nu och när jag gick igenom instruktionerna för talet som eleverna ska hålla som en del av det nationella provet i kursen Svenska 3 insåg jag att innehållet i detta kanske hänger ihop med mina gamla inläggs plötsliga popularitet. Några ämnesförslag hade med popularitet kontra kvalitet att göra.

Det var just de gamla inläggen som inspirerade till veckans olikhetsutmaning med motsatsparet fint och fult. Här kommer mina svar.

Någonstans borde en bok som säljer mycket också vara en bra bok, men riktigt så enkelt är det kanske inte. Inte heller är det så enkelt att det som räknas som ”fin” litteratur, som många klassiker och böcker som vunnit många priser, automatiskt är bra läsning. Visst finns det ändå en värdering när det kommer till fin och ful litteratur och ofta dras hela genrer över en kam. Jag tänker till exempel på chick-lit, som Lotta skriver om i ett prisbelönat inlägg på Kulturkollo. Vad man missar då är att det faktiskt kan skilja väldigt mycket i kvalitet inom en genre och det är synd.

Pristagare får väl ändå räknas som fin litteratur och jag ska erkänna att alla prisade böcker jag läst inte varit för mig. Det finns dock guldkorn och en författare som fått massa priser som jag verkligen älskar är Tomas Tranströmer. Lyrik är ju utan tvekan fin litteratur, inte om det är låttexter som det Dylans skriver kanske, men även det kan ju generera Nobelpris har vi lärt oss. Tranströmer är så mycket mer än de flesta och jag läser definitivt ingenting av honom för att det skulle vara finare än annat. Mer än stilistiskt och innehållsmässigt då.

Fult då? Jag har hittat en pärla i genren som Lotta försökte lyfta, nämligen chick-lit eller feelgood, som blir en mer och mer vanlig benämning. Kanske för att könsaspekten känns minst sagt nedvärderande och dammig. Den senaste boken jag läste av Mhairi McFarlane kanske skulle kunna ses som en bagatell, även om fullitteratur kanske är överdrivet (det är inte direkt 50 shades of Gray, varken i kvalitet eller innehåll) men något Nobelpris lär det inte bli. Inget Bookerpris heller eller ens ett Baileyspris. Ändå är Here’s looking at you definitivt både bra, välskriven och utan tvekan en allmänmänsklig bok att känna igen sig i. Jag skulle inte kalla det fullitteratur, den etiketten kan jag möjligtvis kladda på E L James böcker, men då får jag kanske läsa mer än de 20 sidor jag stod ut.

Läs också:

Veckans ord på Ä: Mina svar

Fem ord på Ä kopplade till författare och böcker.

En riktigt äcklig bok är Granne med döden av Alex Marwood. Mycket kroppsvätskor och läbbiga detaljer. Ingen bok att äta till.

En bok att äga är 1947 av Elisabeth Åsbrink. En bok att återkomma till om och om igen. Undrar vilka andra år som skulle kunna fylla en hel bok?!

Gert Fylking ropade ett ironiskt äntligen under några år då vinnaren av Nobelpriset i litteratur delades ut. Den gång jag verkligen ropade detsamma, totalt utan ironi, var när Tomas Tranströmer tilldelades priset 2011. Mina andra favoriter har en tendens att dö innan de får priset, som t.ex. Assia Djebar.

Modig och ärlig är Therése Lindgren som skriver om sin psykiska ohälsa i boken Ibland mår jag inte så bra.

Ett riktigt äventyr är Lotus blues av Kristina Ohlsson. Egentligen inte min typ av bok, men jag gillade denna actionhistoria väldigt mycket.

Läs också:

Varje dag är tjuvens dag

9789127141100

Teju Cole låter en nigeriansk man se på sitt forna hemland med främlingens ögon i Varje dag är tjuvens dag. Han rör sig genom Lagos med buss, bil eller till fots. Genom hans ögon får vi uppleva Nigerias forna huvudstad och det är ett intressant möte. Tjuven som nämns i titeln kan vara en människa, men också en stat, både den nigerianska och den forna kolonialmakten. Klart är att Lagos är en stad i förändring och att vår huvudperson inte alltid känner igen sig. Fram träder en stad där rikedomarna är många, men korruptionen stor. Samtidigt skildras Lagos som en stad bland andra, inte som en exotisk plats, vilket ofta blir resultatet när städer i Afrika ska beskrivas. Jag tycker att det är skönt att läsa om vardagen och tycker väldigt mycket de små betraktelser som huvudpersonen bjuder på. Krasst konstaterar han att mutor är nödvändiga för att fler ska kunna leva. Lönerna räcker inte till. Besvikelsen ligger som en hinna över vår huvudpersons bilder av Lagos, men någonstans finns ändå ett hopp om en bättre stad.

Det märks att Teju Cole har Tomas Tranströmer som stor förebild och det är inte oväntat att Tranströmer citeras i Varje dag är tjuvens dag. Vår huvudperson låtsas för ett ögonblick att en text Tranströmer skrivit handlar om just Lagos. I alla fall beskriver orden staden väl. Även Cole är en metaforernas mästare. Texten kombineras med foton och effekten blir slående.

Varje dag är tjuvens dag är den andra boken av Teju Cole som översatts till svenska, men det är faktiskt hans debutbok. Titeln kommer från ett Yoruba-ordspråk som lyder ”Varje dag är tjuvens dag, men en dag är ägarens”. I genombrottsboken Öppen stad är det nya hemstaden New York som står i centrum och det var i samband med att den släpptes på svenska 2013, som han deltog i Stockholm Literature. Jag tycker verkligen om Teju Coles sätt att skriva och det är hög tid att jag läser mitt signerade exemplar av Öppen stad. En av de signeringar som gjort mig mest starstruck, efter ett fantastiskt framträdande av Cole på Moedrna Museet. Faktiskt blev jag så tagen av honom att jag döpte en av mina lärobokskaraktärer till Teju Cole. Det är sådant jag roar mig med när skrivandet går på rutin.

Läs också:

Tomas Tranströmer är död

5920b

Foto: Yanan Li

Egentligen är det inte oväntat. Inte oväntat alls. Tomas Tranströmer dog idag 27 mars 2015 och han blev 83 år gammal. I många år hängde journalister i hans trappuppgång för att förhoppningsvis vara på rätt plats när det årets nobelpristagare avslöjades. Jag hörde en intervju med Tranströmer, eller snarare med hans fru, då hon fick vara hans röst de sista åren. De berättade att de ibland bjöd in journalister som åkt långt på fika, så att de inte åkt helt i onödan. Så kom då den dagen då de var på rätt plats, året var 2011 och Peter Englund hade just avslöjat att Nobelpriset i Litteratur tilldelats den svenska poeten Tomas Tranströmer.

Jag satt och tittade på avslöjandet på datorn. I klassrummet satt eleverna och jobbade, men få av dem var intresserade av vad som skedde i Stockholm just nu. Desto mer nyfikna och kanske framför allt överraskade. Jag började nämligen gråta. Av glädje självklart, då Tranströmer så länge varit en stor favorit. När jag försökte förklara varför jag var så glad, tror jag inte riktigt att de förstod hur jag kunde reagera så starkt, men någonstans blev de kanske varse om hur mycket litteratur kan påverka.

Jag upptäckte Tomas Tranströmer genom en annan poet, nämligen Gunnar D Hansson, som jag hade som lärare då jag läste Litteraturvetenskap på Göteborgs Universitet för snart tjugo år sedan. Vi lyssnade på en knastrig lp-skiva med Tranströmers inläsning av den fantastiska Östersjöar. Sedan dess har jag ofta återkommit till hans dikter. Nu finns bara dikterna kvar, inte poeten. Det är en sorgens dag.

Läs gärna mina andra inlägg om giganten Tomas Tranströmer.

Tranströmer äger

Poeter att njuta av

Babel och bubbel

Som den lyriknörd jag är

Två poeter

Mer hyllning

 

Läs också:

Poeter att njuta av

Veckans tema på Kulturkollo är som jag nämnt tidigare Lyrik och längtan och jag tänkte bjuda på några dikter att lyssna till. Den första passar extra bra idag, då det var exakt 52 år sedan Sylvia Plath dog. Tack Helena som tipsade om den här inläsningen av Lady Lasarus, som fick mig att hitta hennes Daddy, en stark dikt med en fantastisk rytm. Jag har inte läst mycket av Plath, men de dikter jag läst bygger alla på just rytmen. Jag förstår inte alltid betydelsen av allt, inte ens av alla ord, men jag älskar ändå att läsa och ännu hellre lyssna till dem. Läraren i mig noterar också att den innehåller alla stilfigurer som finns på min lista till eleverna att leta efter. Här finns en intressant text om dikten.

Och så den här från metaforernas mästare Tomas Tranströmer, Paret. En vacker dikt om just det.

 

 

Och så en favoritsonett av Shakespeare, Sonett 131, med en av mina favoritröster Alan Rickman.

Och en fantastiskt tonsatt Sonnet 29 framförd av Rufus Wainwright

Läs också:

Nobelprisfavoriter enligt O

nobel

Idag presenterade Lyran en lista med sina favoritböcker skrivna av nobelpristagare. Listan hittar du på Kulturkollo. Jag blev inspirerad att göra en egen med mina tio favoriter.

 

Tomas Tranströmer, Sverige, 2011. En av mina absoluta favoritpoeter och mest tycker jag om Östersjöar.

Wizlawa Szymborska, Polen, 1996. Szymborska är en annat favoritpoet. Bland hennes böcker vill jag lyfta fram Här, som innehåller en hel del riktigt fina dikter.

Samuel Beckett, Irland, 1969. I väntan på Godot är en fantastisk pjäs och en av de få pjäser jag både läst och sett. Jag älskar det absurda och på ytan ganska meningslösa.

Eugene O’Neill, USA, 1936. Jag absolut älskar Lång dags färd mot natt. En fantastisk pjäs, så svart och så deprimerande, men så bra. Har både läst, lyssnat på och sett den.

Toni Morrison, USA, 1993. Solomons sång är inte den mest kända av Morrisons böcker, men mitt första möte med denna författare och en bok jag tycker mycket om.

José Saramago, Portugal, 1998. Blindheten är en av de bästa böcker jag läst. En riktigt obehaglig dystopi om vad som händer när nästan alla människor drabbas av en plötslig blindhet.

Pearl Buck, USA, 1938. Buck brukar ibland hånas för att hon inte skrivit speciellt mycket av kvalitet. Jag håller inte med. Det var genom hennes böcker jag fick upp ögonen för Kina och jag tycker mycket om flera av hennes böcker. Måste jag välja blir det Pion, om en ung kvinna som säljs som slav till en rik, kinesisk familj.

Selma Lagerlöf, Sverige, 1909. Jag har fler böcker av Lagerlöf att upptäcka, men av de jag läst håller jag Gösta Berlings saga högst. Berättelsen om prästen som blir en av kavaljererna på Ekeby är fantastisk.

J. M Coetzee, Sydafrika, 2003. Den första bok jag läst innan författaren tilldelats Nobelpriset var Onåd av J. M. Coetzee. Att uttala hans namn rätt lärde jag mig däremot först då jag fick veta att han vunnit.

Nadine Gordimer, Sydafrika, 1991. Jag har läst allt för lite av Gordimer, men hennes bok Husvapnet har satt djupa spår. En riktigt gripande bok om en en rättegång och en misstänkt mördare, men kanske främst hans föräldrar.

 

Här hittar du alla pristagare. Vilka är dina favoriter?

Läs också:

Tranströmer äger

I morgon handlar seminariet på min kurs om lyrik och vi ska bland annat läsa några dikter av Tomas Tranströmer. En av dem fångade mig rejält och jag undrar varför jag inte läst den förut. Som vanligt har jag inte lika mycket koll som jag tror.

Madrigal heter den och ser inte riktigt ut som en klassisk dikt. Varför har Tranströmer valt att inte ha några radbrytningar?

Jag ärvde en mörk skog dit jag sällan går…

Så vackert, så vackert, men jag har absolut ingen aning om hur jag ska tolka den på seminariet i morgon. Jag vet bara att den väcker känslor hos mig och att jag tycker om den. Ibland önskar jag att det räckte så. Kanske behöver vi inte analysera sönder allt.

Jag vill låta några vackra rader vara just vackra rader. Lyssna så förstår du nog.

Läs också:

21 december Tomas

december

Vintersolstånd, Tomas tvivlaren och mitt tvivel på att solen någonsin kommer att visa sig igen. Men snart går vi mot ljusare tider. Skönt det. Förutsatt att jorden inte går under idag vill säga.

Den som på midsommar påpekar att vi går mot mörkare tider gillar jag inte lika mycket. Jag är inget fan av den mörka årstiden.

Den person med dagens namn som jag först kom att tänka på är den mobbade Thomas i Jonas Gardells En komikers uppväxtJag har inte läst boken på många år, men kommer med jämna mellanrum att tänka på hans hemska kalas och mamman som vill så väl.

Thomas Lynley är Elizabeth Georges trevliga polis som hon skrivit 17 böcker om. Den senaste heter En lögn att lita på. George har varit lite ojämn det sista och har en tendens att skriva lite väl tjocka böcker, men jag är långt ifrån redo för att ge upp Thomas, Barbara och de andra ännu.

Jag älskade inledningen av Scarlett Thomas bo The end of Mr Y, med tyckte att den var alldeles för lång. Dessutom totalt urflippad.

Thomas Haraldsson finns med i de två första böckerna av Michael Hjort och Hans Rosenfeldt. Inte den skarpaste kniven i lådan. I andra boken ställer han till det rejält för sig.

Två författare som jag inte läst något av, men är nyfiken på är Thomas Erikson och Tomas Bannerhed. Det blir liksom inte av.

Att Tomas Lappalainen inte är Maja Lundgrens favorit stå helt klart efter att jag läst Myggor och tigrarFortfarande hoppar jag lite när jag hör eller ser hans namn.

En Tomas jag absolut älskar är Tomas Tranströmer. Vilken mästare. Jag storgrät då han tilldelades Nobelpriset i litteratur förra året.

 

Vilken Thomas eller Tomas vill du uppmärksamma idag?

Läs också:

Några litterära aha-upplevelser

Veckans bokbloggsjerka handlar om viktiga böcker och Annika ställer följande fråga:

Finns det någon bok/författare/karaktär som har inspirerat dig så pass mycket att du har bytt yrke, skaffat dig en ny hobby eller tagit ett kliv ut i det okända på annat sätt?

Jag kommer att tänka på några guldkorn, några tillfällen då litteraturen på något sätt påverkat mig rejält. Den har gjort mig till bland annat humanist, feminist och lyrikälskare.

Säga vad man vill om Kulla-Gulla, men det hon lärt mig är att värna om de svaga och att alltid se det goda i människor. Ibland kan både hon och jag vara väl naiva, men hellre det än att vara cynisk.

Jag kom för första gången i kontakt med Yvonne Hirdmans teori om genussystemet, då jag skrev en B-uppsats om könsroller i läseböcker 1997. Det är egentligen en ganska kort artikel, som publicerades i Kvinnovetenskaplig tidskrift 1988, men den förändrade för alltid min syn på världen.

Något år senare upptäckte jag Tomas Tranströmer, då Gunnar D Hansson, vår lärare på litteraturvetenskapen, spelade en knastrig LP-skiva där Tranströmer själv läste ÖstersjöarEtt oförglömligt ögonblick, som jag visserligen redan skrivit om ett par gånger.

 

Läs också:

« Older Entries