Missa ingenting, följ enligt O via RSS och/eller Bloglovin'!
Galago har medvetet kvoterat in kvinnliga författare, vilket har medfört att tidningen och förlaget gått mycket bättre. Det har dessutom lett till att jag och andra (unga) kvinnor hittat till seriernas värld. Ett skäl att kvotera mera kanske?!
Jag är i alla fall grymt glad att jag upptäckt Liv Strömquist, Sofia Olsson, Coco Moodysson och de andra. Just nu läser jag Mats Kamp av Mats Jonson och gillar skarpt.
Och med serier menas inte tv-serier, inte heller böcker i många delar, utan serieromaner, eller grafiska romaner som det så fint kallas. Vad är det korrekta namnet egentligen? Hur som helst handlar veckans tematrio om tre serieromaner vi gillar.
Jag läste ganska lite serier som barn, Bamse och Bobo, kanske Kalle Anka, men då hoppade jag över serierna om Musse Pigg. Jag har aldrig läst klassiker som Fantomen, Spindelmannen,91:an eller annat krafs. Knappt Tintin heller, möjligen någon enstaka Finn och Fiffi hos mina kusiner och någon Acke om jag hittade någon. Inte heller har jag läst Ernie eller Larson Det har liksom aldrig varit min grej.
Någon gång under våren bestämde jag mig dock för att pröva denna genre, som ändå lockade lite, lite. Det är jag glad för. Som vanligt är det bättre att ha ett öppet sinne, än att hålla kvar vid gamla fördomar.
Här kommer tre favoriter:
1. Jag är helt kär i Liv Strömquist, det vet ni säkert vid det här laget. Prins Charles känsla är hennes bästa, en riktigt bra och skarp genomgång av feminismens och kärlekens historia. Missa henne inte!
2. Sofia Olssons porträtt av det normaludda paret i Hetero i Hägersten är ruggigt träffande och bjuder på både fniss och gapskratt. Riktigt bra!
3. Man behöver inte älska The Cure för att gilla Coco Moodyssons fina Jag är ditt fan in i döden, det räcker att ha älskat något band riktigt. riktigt mycket. Rolig och lite tragisk är denna berättelse om Robert Smiths lärjungar.
Ännu en av de rubriker jag fick från er och jag inser att jag läser rätt få böcker som helt går ut på att vara roliga. Ofta är det svarta, men humoristiska böcker som får mig att skratta och ibland sätter sig skrattet i halsen.
Här kommer i alla fall 5 böcker som jag skrattade mycket åt:
1. Christer Hermanssons böcker om den totalt galna bibliotekarien Oliver C. Johansson är riktigt roliga. Nu senast läste jag Kulturchefen.
2. Erlend Loe är också en sanslöst rolig författare. En av de bästa böckerna är Doppler om en man som flyttar ut i skogen och blir vän med en älg.
3. Hetero i Hägersten av Sofia Olsson är en riktigt, riktigt bra och rolig bok om ett par som försöker upprätthålla en lagom udda image.
4. All my friends are superheroes av Andrew Kaufman är också rolig och totalt absurd.
5. Mia Skäringer är också väldigt, väldigt rolig, men sorglig också. Hennes Dyngkåt och hur helig som helst är i vilket fall som helst mycket bra.
Jag absolut älskar Hetero i Hägersten av Sofia Olsson. En helt underbar berättelse om ett heteropar som gör allt för att leva jämställt och vara så där normaludda. Om man är normaludda har killen getskägg och tjejen håriga ben, de reser till Ukraina och flyttar från andrahandslägenhet till andrahandslägenhet. Ett normaludda par skulle dock aldrig erkänna att de älskar att titta på Beckfilmer, eller (hemska tanke) Top Model. Ett sådant par skulle heller ALDRIG köpa en lägenhet.
Det normaludda paret strävar efter en millimeterrättvisa, men tror alltid att de är den andres tur att diska. De irriterar sig på odiskade tesilar (han) och tysta morgnar (hon), men hur eländigt och tråkigt livet än verkar hittar de alltid tillbaka till sin heterosexuella tvåsamhet. En tvåsamhet där all ångest får plats och till och med välkomnas. Lite lagom ångest är väl alldeles normaludda?
De hamnar, efter en rad ångestframkallande flyttar, i Hägersten där alla verkar vara lite normaludda och då är det ju lite svårt att känna sig udda alls. Lite som i Majorna där det nästan är krav på att vara bohemisk vänsterakademiker. Inte kan man läsa deckare då?
Behöver jag säga att jag är glad att jag upptäckt denna nya värld av smarta, roliga, samhällskritiska seriealbum. Riktigt, riktigt bra läsning.
