enligt O

Tankar från en bokberoende

Tagg: Sara Stridsberg (Sida 1 av 2)

Höstens böcker del 3

Det lär bli många inlägg om höstens böcker, då såväl titlarna som förlag är många. Idag har jag kikat extra på de böcker som ges ut av Albert Bonniers förlag, Natur & Kultur, Sekwa och ETTA förlag.

Jag ser mycket fram emot att läsa Jonas Hassen Khemiris nya bok och tror att en samläsning med Sheila Hetis Moderskap kan vara riktigt intressant. Det låter också spännande med Eva Ströms fortsättning på Fröken Julie. Andra titlar jag ser fram emot lite extra är Sami Saids, Elisabeth Åsbrinks, Maggie O’Farrells, Delphine de Vigans och Claire Messuds nya.

Ett hjärtslag från döden, Maggie O’Farrell, ETTA, augusti

Vi möts på museet, Anne Youngson, ETTA, augusti

De vänsterhäntas förening, Håkan Nesser, Albert Bonniers förlag, 10 augusti

Folkets skönhet, Merete Pryds Helle, Albert Bonniers förlag, 17 augusti

Den skenande planeten, Maja Lundgren, Albert Bonniers förlag, 21 augusti

Mellan raderna, Jenny Nordlander, Natur & Kultur, 21 augusti

Rosenregimen, Elin Bengtsson, Natur & Kultur, 23 augusti

Broderier, Burcu Sahin, Albert Bonniers förlag, 24 augusti

Mannen i skogen, Jens Liljestrand, Albert Bonniers förlag, 24 augusti

Moderskap, Sheila Heti, Albert Bonniers förlag, 28 augusti

Orden som formade Sverige, Elisabeth Åsbrink, Natur & Kultur, 28 augusti

Geniet från Breslau, Lena Einhorn, Natur & Kultur, 30 augusti

Pappaklausulen, Jonas Hassen Khemiri, Albert Bonniers förlag, 31 augusti

Kärlekssaga, Gwendoline Riley, ETTA, september

Regnvakt, Tatiana de Rosnay, Sekwa, september

Människan är den vackraste staden, Sami Said, Natur & Kultur, 6 september

Rakkniven, Eva Ström, Albert Bonniers förlag, 7 september

De dubbelt så bra, Bengt Ohlsson, Albert Bonniers förlag, 7 september

Din vän Forsete, Christina Erikson, Albert Bonniers förlag, 11 september

Kärlekens Antarktis, Sara Stridsberg, Albert Bonniers förlag, 14 september

Den oändliga familjen, Cilla Naumann, Albert Bonniers förlag, 18 september

Mellantid, Marina Benjamin, Natur & Kultur, 18 september

Idioten, Elif Batuman, Natur & Kultur, 20 september

Mamma är galen och pappa är full, Fredrik Sjöberg, Albert Bonniers förlag, 21 september

Ariane, Myriam Leroy, Sekwa, oktober

Det outsagda, Delphine de Vigan, Sekwa, oktober

Där fåglarna slutat sjunga, Jenny Quintana, ETTA, oktober

Smaker från Vietnam, Kim Thúy, Sekwa, oktober

Som pesten, Hanne-Vibeke Holst, Albert Bonniers förlag, 5 oktober

Den brinnande flickan, Claire Messud, Natur & Kultur, 11 oktober

Transit, Rachel Cusk, Albert Bonniers förlag, 12 oktober

Nattfjärilen, Katja Kettu, Albert Bonniers förlag, 16 oktober

Manhattan Beach, Jennifer Egan, Albert Bonniers förlag, 19 oktober

Sex och lögner, Leïla Slimani, Natur & Kultur, 23 oktober

La Cheffe, Marie NDiaye, Natur & Kultur, 25 oktober

När isarna smälter, Joël Baqué, Sekwa november

O granskar listan till det alternativa Nobelpriset

Den Nya Akademien har släppt sin nomineringslista till ett alternativt Nobelpris utsedd av ett okänt antal bibliotekarier och jag var inte jätteimponerad av urvalet. Nu tänkte jag ändå granska listan lite närmare och berätta vilka pristagare jag vill se och vilka jag tycker kanske inte är lika värdiga vinnare (vad det nu är).

Kravet på pristagaren finns på Den Nya Akademiens hemsida och lyder:

The prize will be awarded to a writer of literary fiction who within the reader has entered the story of mankind in the world. The prize winner can be from any part of the world and must have two published works, one of which within the last ten years.

På listan finns totalt 47 namn (på listan som publicerats på Den nya akademiens hemsida finns 45 namn, Ngugi wa Thiong’o och Jeanette Winterson saknas, men finns med som alternativ att rösta på) och jag har läst något av 37 av dem. Här är mina tankar:

  • Adichie Chimamanda Ngozi – Nigeria En helt klart viktig författarröst, men med få böcker under en begränsad tid. Jag blir glad om hon vinner, men tiden finns för henne att få ett pris som Nobelpriset.

  • Anyuru Johannes – Sverige Också en viktig författarröst, men från Sverige och ännu inte känd internationellt. Väl värd att prisas, men här ser jag hellre en vinnare som inte är från just Sverige.

  • Atwood Margaret – Kanada Jag säger ja tack till Atwood. En viktig och ständigt aktuell författare som skriver om ämnen som allt för ofta förbises när juryn består av män. Kanske fördomsfullt, men det är min övertygelse att det är så.

  • Auster Paul – USA En bra författare, men jag säger nja. Här handlar det om helt subjektiva känslor, inget litteraturvetenskapligt alls.

  • Avallone Silvia – Italien Har skrivit två böcker, vilket är minimikravet. Kommer snart med en tredje, men jag är tveksam till henne med tanke på konkurrensen här.

  • Bouraoui Nina – Frankrike En personlig favorit, jag till och med husgud. Skriver otroligt vackert och alltid både personlig och allmänt. En vinst skulle kunna betyda att fler upptäcker henne.

  • Carson Anne – Kanada En framgångsrik poet och författare som borde få mer uppmärksamhet. Jag har bara läst hennes poesi förvisso, så kan inte riktigt ge en helhetsbild av författarskapet.

  • Condé Maryse – Guadeloupe Nu går jag helt på känsla, då jag inte läst något av henne (ännu) men vinner hon lovar jag att göra det och vinna får hon gärna.

  • DeLillo Don – USA En av de stora i sin generation, en generation som förbisetts av den ursprungliga Svenska Akademien. Inte någon personlig favorit, men helt klart en värdig pristagare.

  • Edelfeldt Inger – Sverige Om en svensk författare ska vinna finns det helt klart väldigt många bättre alternativ på listan. Känns som ett typiskt val för bibliotekarier (förlåt, fördomar igen) men jag är skeptisk.

  • Ekman Kerstin – Sverige En värdig svensk kandidat och en rejäl diss till Svenska Akademien om hon skulle vinna.

  • Ferrante Elena – Italien Populär just nu och visst är hon en skicklig berättare, men jag tycker att det finns bättre kandidater på listan.

  • Gaiman Neil – Storbritannien Varför inte. Har inte läst mycket, men det jag läst har jag tyckt mycket om. Kul med en pristagare från en genre som sällan får uppmärksamhet inom ”finkulturen”.

  • Ganman Jens – Sverige En ganska okänd, svensk pristagare vore inte varken bra eller kul. Jag är nyfiken på hans nya bok  Det lilla landet som kunde och han är en viktig röst, men inte i det här sammanhanget.

  • Hustvedt Siri – USA En modig och skicklig författare. Hellre frun än maken som pristagare …

  • Jägerfeld Jenny – Sverige Jag älskar Jägerfelds böcker och visst ska litteratur för barn- och unga lyftas fram, men jag är tveksam.

  • Khemiri Jonas Hassen – Sverige En av samtidens största, svenska författare. Ska någon svensk vinna är det han.

  • Kincaid Jamaica – USA En författare som ger en röst till de som sällan får höras från en plats som sällan uppmärksammas. Dessutom härligt frispråkig och cool.

  • Leviathan David – USA En fin författare som skriver om personer som behöver få ta plats. Jag hade hellre sett att priset delats i två kategorier, eller till och med tre som Augustpriset, men nu är det inte jag som satt reglerna.

  • Louis Édouard – Frankrike Har, liksom flera andra på listan, skrivit få böcker under en kort tid. Den jag läst är fantastisk, men att ge priset till en nykomling blir lite som när Helena Bergström fick priset som Århundradets bästa skådespelare framför giganter som Ingrid Bergman och Greta Garbo.

  • Lundell Ulf – Sverige Visst, om Svenska Akademien kan ge Nobelpriset till Bob Dylan kan väl Den Nya Akademien ge sitt pris till Ulf Lundell, men jag hoppas verkligen inte att det blir så.

  • Lövestam Sara – Sverige Ännu en fin författare som jag inte riktigt tror på som pristagare. Samtidigt har Lövestam gjort en massa för litteraturens spridning till en bred publik, inklusive de som behöver lättlästa böcker.

  • McCarthy Cormac – USA En typisk pristagargubbe tänker jag lite trött, men inser samtidigt att jag har alldeles för dålig koll på Cormac McCarthys författarskap för att ha en åsikt som inte bara bygger på känslor. Lika lite som jag vill se en svensk, oöversatt författar som pristagare vill jag se den vanliga, vita, västerländska gubben prisas.

  • McEwan Ian – Storbritannien Lite samma här, även om Ian McEwan är en trevligare gubbe rent författarmässigt än många andra.  En helt okej pristagare, men kanske lite förutsägbar. Lite som när Kazuo Ishiguro fick Nobelpriset.

  • Murakami Haruki – Japan En kandidat som brukar hamna högt på listorna när nobelpristagare ska utses. En bra och annorlunda författare, men kanske inte min största favorit.

  • Oates Joyce Carol – USA Jag hade nog ropat ”äntligen” om Joyce Carol Oates fick priset. Inte för att jag läst ens en bråkdel av hennes produktion, men för att det känns som en lagom känga åt Svenska Akademien.

  • Okorafor Nnedi – USA Ingen författare jag läst något av och absolut inte min genre. Har svårt att uttala mig känner jag.

  • Oksanen Sofi – Finland Jag är kluven. Oksanen är bra och kanske framför allt karismatisk och spännande. Ingen pristagare jag kommer att jubla åt, men inte heller bli speciellt upprörd över.

  • Olafsdottir Audur Ava – Island Det här är en kvinna som kan tala för sig själv och inte drar sig för att vara kontroversiell. Ännu ett skäl att läsa något av henne, men produktionen är begränsad.

  • Oz Amos – Israel Om någon gubbe ska vinna priset så vill jag att det ska vara Amos Oz.

  • Paborn Sara – Sverige Har ännu inte läst något av henne (påminner mig om att Blybröllop står och väntar i hyllan) och kan inte uttala mig om kvaliteten, men tycker att det finns många mer spännande alternativ på listan.

  • Pleijel Agneta – Sverige Nej. Jag vet inte vad jag ska säga mer. Ingen litteratur som lockar mig alls.

  • Pynchon Thomas – USA Ännu en känd amerikan, men en jag inte har någon som helst relation till.

  • Robinson Marilynne – USA Har försökt läsa, men inte fastnat. Lite för mycket ”the Great American Novel” för min smak. Även hon en pristagare som varken engagerar eller upprör om hon skulle vinna.

  • Rosoff Meg – USA Cool kvinna, bra författare, men inte min favorit bland kandidaterna. Om någon som skriver ungdomsböcker ska vinna tycker jag ändå att hon är bästa alternativet.

  • Rowling J.K. – Storbritannien Jag älskar Harry Potter och Rowling har skapat läslust för många, men jag hoppas att hon inte vinner.

  • Roy Arundhati – Indien Borde läsa något av henne. Gör det om hon vinner!

  • Schiefauer Jessica – Sverige Fantastisk författare. En av de mest värdiga, svenska kandidaterna.

  • Smith Patti – USA Om nu en musiker ska prisas så varför inte Patti Smith. Hon kan i alla fall skriva.

  • Smith Zadie – Storbritannien En spännande författare som jag tappat bort. Nomineringen påminner mig om att göra något åt det.

  • Stamm Peter – Schweiz Har läst en av hans böcker som översatts till svenska, men på engelska finns fler. Varför inte.

  • Stefánsson Jón Kalman – Island En värdig vinnare bland de nominerade, nordiska författarna.

  • Stridsberg Sara – Sverige Tänk om hon vann. Vilket finger åt Svenska Akademien.

  • Tartt Donna – USA Mytomspunnen och älskad författare med få, men kända böcker i bagaget. Funkar som vinnare, men är ingen huvudkandidat för mig.

  • Thúy Kim – Kanada Jag älskar Kim Thúy och kan absolut se henne som vinnare, men hon är i början av sin karriär och kommer kunna ge oss mycket mer. Snarare ett argument för än emot att hon prisas kanske.

  • Tokarczuk Olga – Poland Okänd för mig i bemärkelsen att jag inte läst något av henne, men kan absolut tänka mig att läsa om hon vinner.

  • Wa Thiong’o Ngugi – Kenya Också en kandidat som brukar nämnas i samband med Nobelpriset i litteratur och helt klart en värdig sådan.
  • Winterson Jeanette – Storbritannien Fantastisk författare och en personlig favorit. Blir glad om hon vinner.

Mina kandidater som de två män och två kvinnor som ska nomineras av juryn är:

Amos Oz

Neil Gaiman

Margaret Atwood

Nina Bouraoui

 

Och då har jag verkligen fått döda några älsklingar …

Vilka fyra väljer du?

 

Är Sara spiken i kistan?

Nu lämnar även Sara Stridsberg Svenska Akademien och för mig känns det som att det nu är över. Bland de få som finns kvar  den nu sargade samlingen är det ännu färre som jag känner något som helst förtroende för och jag tror inte att jag är ensam. Värst är att Horace Engdahl, varje gång han uttalar sig i media, framstår som en än mer omöjlig person att samarbeta med och en person som definitivt inte är en värdig medlem i Svenska Akademien. Jag har även tidigare lyft fram att han måste lämna om förtroendet för den klassiska institutionen ska kunna återfås. Det gäller även Sture Allén, som visserligen inte varit fullt så plump som Engdahl, men som står för den gamla tystnadskulturen som verkar allt annat än sund.

Frågan är vilka som kan tänka sig att vara en del av Svenska Akademien efter alla turer? Jag tror tyvärr att det är få seriösa personer som vill ta en plats där idag. Jag kan inte tänka mig Johannes Anyuru eller Jonas Hassen Khemiri liera sig med Horace och hans polare. Jens Liljestrand är inne på samma bana och menar att Stridsbergs avhopp är av det allvarligare slaget, då hon är en av få ledamöter som representerat Svenska Akdemiens (långsamma) föryngring och förnyelse. Kanske är enda lösningen att upplösa den nuvarande Akademien och bilda en helt ny? Jag har i alla fall svårt att se hur situationen kan lösas på annat sätt.

Efter Sara Stridsbergs meddelande om att även hon lämnar blir det än mer osäkert om någon Nobelpris i litteratur kan delas ut. Björn Wiman skriver i DN att det tycks som en omöjlighet att få till en utdelning av priset i år, då de tio kvarvarande ledamöterna har ett förtroende under noll. Han sammanfattar också kärnan i konflikten på ett bra sätt med följande ord:

Diskussionen om Akademiens kris handlar inte, som en del tycks tro, om att tvinga ner institutionen i en prokrustesbädd för att ta ifrån den dess särart. Diskussionen handlar om att även Svenska Akademien måste erkänna rättsväsendets legitimitet och civiliserade normer. Svenska Akademien kan inte verka utan det omgivande samhällets förtroende – och det förtroendet måste förtjänas.

För ja, ett förtroende måste verkligen förtjänas och just nu är det få ledamöter som förtjänar något som helst förtroende. Det är en mest av allt sorglig situation, men den väcker också ilska. Att så unkna strukturer kan få leva och frodas i en kulturell institution med tidigare skyhög status är verkligen obehagligt. Att representanter som Horace Engdahl inte ens ser problematiken, utan istället gör allt för att ytterligare spä på den är riktigt beklagligt. Jag är medveten om att jag låter Engdahl bära hundhuvudet, men han har verkligen jobbar hårt för att få fram sina obehagliga åsikter, utan att vara det minsta medveten om hur han framstår.

Jag tror tyvärr att flera av de kvarvarande tio kommer att bita sig fast vid sina stolar och vägra lämna. Det kommer att skapa en onödig maktstrid som definitivt kommer att kunna följas i media. Det går inte att sitta i Svenska Akademien och tro sig vara osynlig för media. Allt som sker kommer att synas och det är inte bra för någon.

Wiman önskar att de tio kvarvarande ledamöterna ”stillsamt men bestämt ställa sina stolar till förfogande” och jag håller med honom. Svenska Akademien ska bestå av arton ledamöter som står för snille och smak. De bästa vi har att erbjuda. Så är det definitivt inte. Jag kan tänka mig att Per Wästberg lämnar först. Han är den ende av de kvarvarande tio som tydligt uttalat sig för Danius och för en ny väg för Svenska Akademien. Nu får han svårt att förändra någonting och kan därmed tänkas ge upp.

Vi får inte glömma att det här inte bara handlar om Nobelpriset i litteratur. Svenska Akademien delar ut en rad andra priser och ansvarar dessutom för arbetet med SAOL och SAOB. Nu kan säkert Sverige fungera ändå, men det är beklagligt att situationen är som den är.

 

 

Foto: Stefan Tell

Bra val av Svenska Akademien

bigOriginal (2)

Idag meddelade Svensk Akademien att författaren och dramatikern Sara Stridsberg valts in som ledamot. Hon kommer att sitta på stol nummer 13 och därmed ta över efter efter författaren och översättaren Gunnel Vallquist. Sara Stridsberg kommer att inträda i Svenska Akademien vid högtidssammankomsten 20 december. Ett spännande och modigt val tycker jag. Sara Stridsberg är med marginal yngre än alla sina blivande kollegor och är den första 70-talisten att ta plats bland de arderton.

Ännu en gång blir jag påmind om att jag måste upptäcka Stridsbergs författarskap mer.

Foto: Beatrice Lundborg

Röster att lyssna på

8mars

Om jämställdhet ska uppnås krävs goda talespersoner. Tyvärr blir kvinnor som står upp för sina och andras rättigheter inte sällan hotade av män, som antagligen anser att de tar för mycket plats. Inte alla män, brukar det heta då, men tillräckligt många för att det ska bli problematiskt. Jag ger helt ärligt inte mycket för varken män eller kvinnor som utifrån sig själva, kanske som nyblivna pappor till döttrar, skriver om jämställdhet och samtidigt mot feminism. För mig är det idioti att inte våga använda det begrepp som på ett tydligt sätt beskriver vad som borde vara eftersträvansvärt, för att några använder begreppet som en ursäkt att hata män. Det är samma med alla -ismer, alla menar inte samma sak när de talar om liberalism eller socialism heller, inte heller konservatism för den delen.

Zara Larsson vågar kalla sig feminist och får en hel del skit för det. I sitt sommarprogram berättade hon bland annat om saker hon fått höra och den som inte blir chockad över vissa människors beteende måste ha blivit avtrubbade av den inte sällan otrevliga ton som råder i t.ex. sociala medier. Nu prisas Zara Larsson för sin kamp. Det är bra. Ibland märks det förvisso att hon är ung och har en del att lära, men Zara Larsson är ändå en toppenbra förebild.

I sitt sommarprogram läste Zara Larsson en del av en bloggtext skriven av Louise Winblad, som driver fantastiska bloggen Hej, hej, vardag (numera på amelia.se). Utan tydlig källhänvisning ska tilläggas, vilket självklart inte är okej. Texten i sig är dock viktig och när några av mina elever satte upp sin slutproduktion på Estetiska programmets teaterinrikting använde de delarna av texten, vilket gav en ruskigt stark effekt. De blandade sedan in bland annat delar av Drömfakulteten av Sara Stridsberg och korta scener från Liv Strömquist och Nanna Johansson. Mycket snyggt och myckett starkt.

Emma Watson fick chansen att tala i FN och höll då sitt redan kända tal om kampanjen HeforShe. Nu uttalar hon sig ofta i frågan och hon har många som lyssnar. När du får makt kommer också ett visst ansvar. Watson tar ansvar.

Det är till dessa unga kvinnor jag sätter mitt hopp. Visst kan vi som börjar bli tanter också göra en del, se bara på Yvonne Hirdman, som väl ändå måste räknas som tant på riktigt och fortfarande är så vass, så vass. Ett annat exempel är fantastiska Agnes Wold, nyligen utsedd till Årets kvinna. Det som händer med åldern är att ursäktandet av den egna personer försvinner mer och mer, så är det i alla fall för mig.

Det jag skulle önska är en feministisk kamp som sträcker sig bortom fokus på västvärlden, där vithetsnormen och för den delen heteronormen, inte är så stark. För visst finns det fortfarande allt för mycket att kämpa för här, men världens kvinnor är många, många fler. Det är en anledning till att bland andra Chimamanda Ngozi Adichie och Malala Yousafzai är så viktiga, liksom vår egen Gina Dirawi.

Här är hela listan med 100 kvinnor, som blivit utsedda till Årets kvinnor 2016. Tummen upp för er!

Tio pristagare jag vill läsa något av

file0001331552939

Veckans tema på Kulturkollo är pristagare och trots att jag läst många författare som fått de stora litterära priserna, finns de ett rejält gäng kvar. Jag älskar ju listor och jag älskar pristagare, så här kommer en lista på pristagare vars böcker jag vill läsa. Inga borden eller måsten, bara författare och böcker jag verkligen vill stifta bekantskap med.

1. Jean Paul Sartre tilldelades Nobelpriset 1964, men tackade nej. Han är på gränsen till en borde-författare, men då flera elever visat intresse för honom i allmänhet och Äcklet i synnerhet är jag ändå nyfiken.

2. Barbara Kingsolver vann Orange Prize for Fiction 2010 för sin bok The Lacuna, som jag velat läsa länge. Ännu hellre vill jag dock läsa The Poisonwood bibel, men egentligen vill jag mest upptäcka ett författarskap som verkar intressant.

3. Ann Patchett vann samma pris 2002 för boken Bel Canto, som utspelar sig i Sydamerika. Egentligen handlar det mer om att jag hör namnet så ofta, än att jag egentligen har någon klar idé över vad hennes böcker kan ge. Egentligen kanske Run passar mig bättre, på svenska heter den Den som vakar i natten och även I undrens tid finns översatt till svenska.

4. Helen Dunmore tilldelades det allra första Orange Prize for Fiction 1996 för romanen A spell of winter. Den verkar helt okej, men den av hennes böcker som lockar mig mest är The Lie, som är ganska färsk i pocket.

5. Australiensaren Peter Carey har vunnit Man Booker Prize två gånger, 1988 för Oscar and Lucinda och 2002 för True History of the Kelly Gang. Egentligen lockar ingen av dem, men The Chemistry of tears låter bra.

6. Ben Okri är en författare jag tänkt läsa något av i tusen år. Fråga mig inte varför det aldrig blir av. Okri fick Man Booker Prize 1991 för The Famished Road. Efter lite sökande verkar det som om Modernista kommer att ge ut några av hans böcker 2015. Ett bra tillfälle att läsa kanske?!

7. Sara Stridsberg vann Nordiska rådets litteraturpris 2007 för Drömfakulteten och jag har pinsamt nog ännu inte läst något av henne, trots att jag verkligen tänkt det tusen gånger. Drömfakulteten finns redan i iPaden, så det är bara att köra. Vilket år som helst.

8. Jag är jättesugen på att läsa Jakob Wegelius två böcker om gorillan Sally, som bådas tilldelats Augustpriset för bästa barn- och ungdomsbok. Legenden om Sally Jones och Mördarens apa nu i veckan.

9. Sara Mannheimer vann Borås Tidnings Debutantpris 2009 för sin bok Reglerna. Jag skulle gärna läsa den eller Handlingen. Hennes två romaner finns i en samlingsvolym här och de skulle kunna vara perfekta Linda-böcker, eller falla platt. Värt att testa.

10. Aino Trosell är en författare jag tror skulle passa mig, men konstigt nog har jag ändå inte läst något av henne ännu. Hon har vunnit många priser, till exempel Svenska Deckarakademins pris för bästa svenska deckare 2000 för Om hjärtat ännu slår. Mest sugen är jag nog på att läsa En gränslös kärlekshistoria eller En egen strand.

 

Så var de äntligen tio. Det var ganska svårt att hitta författare som jag verkligen vill läsa något av, inte bara ha läst och kunna skriva upp på en läslista. Vilka pristagare är du sugen på att stifta bekantskap med?

 

 

Jag tänker på August

Imorgon avslöjas de nominerade till Augustpriset från en direktsänd presskonferens som startar 12.15. Arton titlar nomineras i tre klasser och trots att jag är värdelös på att tippa, så måste jag göra ett försök. Det här är titlar jag vill, hoppas och tror ska finnas bland de arton.

Jag är rädd att Mattias Edvardsson ligger på ett för litet förlag, trots att fler och fler sådana titlar når prislistorna. Hans Där framtidens fötter vandrar är en riktigt fin arbetarskildring, som förtjänar all uppmärksamhet den kan få. Den andra kvinnan, av Therese Bohman är också riktigt, riktigt bra och jag tror att Arkan Asaad, Sara Stridberg och Amanda Svensson har goda chanser att bli nominerade. Detta gissar jag utan att ännu ha hunnit läsa deras senaste böcker. En annan kvalificerad gissning är att Bruno K. Öijer finns med bland de nominerade genom sin nya bok Och natten viskade Annabel Lee.

Jag blir mycket förvånad om Ester Roxberg inte nomineras i kategorin bästa fackbok för sin bok Min pappa Ann-Christine. Det här är vår tid av Fanny Härgestam är också väl värd en nominering. Annars är jag dålig på facklitteratur, men det hade varit kul, modigt och spännande om juryn räknade Liv Strömquists Kunskapens frukt till kategorin. Andra tänkbara ännu inte lästa fackböcker är Doktor Nasser har ingen bil av Tina Thunander, Hakkorset och halvmånen av Niclas Sennerteg, Märta och Hjalmar Söderberg – En äktenskapskatastrof av Johan Cullberg och Björn Sahlin och kanske även Gränsbrytarna av Erik de la Reguera. I alla fall lockar de mig.

När det gäller böcker skrivna för barn- och ungdom känner jag mig ovanligt tom i år. Det hade dock varit vansinnigt roligt om Christine Ljungqvist nominerades för Rävsång, som jag trots att jag inte hunnit läsa den ännu, är helt övertygad om är fantastisk. Sarah Sheppards Djuren i skogen är superfin och Ivar träffar en Stegosaurus av Lisa Bjärbo, men illustrationer av Emma Göthner verkar helt ljuvlig. Annars är årets stora favorit Konsten att ha sjukt låga förväntningar av Åsa Asptjärn. Den håller jag en extra tumme för.

Om några timmar vet vi om jag prickat in några titlar. På återhörande då!

Beckomberga -Ode till min familj

Jag har egentligen ingen relation till Sara Stridsberg, men att få lyssna till henne lockade ändå. Nya boken bär namnet av ett mentalsjukhus, Beckomberga som stängdes 1995 och Stridsberg talar om hur psykiatrireformen gav de före detta patienterna frihet men också att de kastades ut i total ensamhet.

Stridsberg berättar att det här var en svår bok att skriva. Hade hon rätt att berätta om de gamla mentalsjukhusen och det som faktiskt var en historia även om hennes familj. Hur blir det om sjukdomen och de sjuka beskrivs av de friska med ett friskt språk. Det behövdes ett annat språk, ett som inte existerade. Stridsberg som författare var och kunde inte bli något annat än en betraktare utanför stängslet. Hennes pappa befann sig på Beckomberga en kort period, men Jackie är inte Stridsberg och pappan är inte hennes. Det är en roman som nu har ersatt hennes minne av platsen. Hon var rädd när hon var där, men i romanen hade hon möjlighet att möta rädslan.

Det är verkligen fascinerande hur Stridsberg talar om sitt skrivande, som något som kullkastar hennes liv och hur hon förändras efter varje bok. Beckomberga – Ode till min familj är en naken bok och hon känner sig mer sårbar efter den. Skrivandet är ett sätt att tänka under väldigt lång tid, det handlar om att genomleva en rad moraliska dilemman och försöka svara på frågor. Romanen tränger in i läsaren som en genomskinlig, skimrande vätska, säger hon. Att få skriva romaner, något som har och ger en så enorm kraft borde inte vara tillåtet säger Stridsberg, då romaner kan förändra så mycket. Hon berättar också om allt material som funnits och strukits. Om boken är 350 sidor, fanns det säkert 1000 eller i alla fall 800 sidor till. Att skriva dramatik har lärt henne att lyssna efter röster och att renodla dem. Rösten är det enda som finns kvar. Dramaturgin blir som den blir. Aldrig från A till Ö på det sätt som andra ser det som, men helt klart enligt hennes alfabet. Många röster, tider och platser finns alltid närvarande.

Eklund talar om epitet och att Stridsberg kallas för en feministisk författare. Hon säger sig ogilla epitet och känner ett stort behov av att göra tvärt om. Att bli någon annan. Man försöker alltid stänga in konsten och kategorisera den. Bra böcker är större än ett epitet säger Stridsberg och jag fascineras över hur hon talar, ibland som en bok och ibland extremt vardaglig. Hon ser sig som sårbar och att hennes utgångspunkt alltid är att hon är dålig och misslyckad. Om rädslan för monstret som ska vända succén till misslyckande. Det är en sårbar position att skriva och att kritiseras.

Stridsberg talar, liksom Roxberg gjorde igår, om familjen som en myt som lätt blir upphöjd. Roxberg var övertygad om att hennes familj var felfri och utan hemligheter. Stridsberg om hur idealiserandet blir ett sätt att hantera verkligheten. Hon talar också om svårigheten att göra sig av med de val som tidigare generationer gjort och hur mörkret ärvs. Innebär en fars fall även en dotters fall, eller är det möjligt att välja ett eget liv? Föräldrar vill att deras barn ska göra det de vill och önskar att deras barn ska få möjlighet att välja själva. En välsignelse om att få göra just detta kan räcka långt, säger Stridsberg. Kan och får en förälder ge sina barn så mycket frihet att de blir ensamma? Jimmie kan inte ge något annat menar Stridsberg.

Förutom familjen är det institutionen Beckomberga som står i centrum. Dess tid sammanföll med välfärdsstaten skriver Stridsberg, som forskat en del om svensk. Hon önskar att hennes roman ska vara ett slags appendix till svensk mentalvård, ett paradis och ett fängelse, en paradox. Vi vill att det ska finnas en omsorg som vi inte kan ge, men i denna omsorg finns ett mått av våld. Att stänga in någon av omsorg går inte utan tvång.

Är konstnärer överrepresenterade på Beckomberga?, undrar Stefan Eklund och räknar upp ett antal kända personer, som Jussi Björling och Nelly Sachs är några. Svaret finns självklart inte, men Stridsberg konstaterar att för vissa var Beckomberga en förutsättning för konstnärsskapet, medan det för andra förstör.

Stridsberg läser ur sin bok. Slutet. Det hon själv alltid läser först. Språket är vackert, jag blir berörd, men undrar om det fortsätter att vara briljant en hel bok, eller om språket står i vägen för historien. Det finns bara ett sätt att ta reda på det. Jag måste läsa.

Det finns också en pjäs färdig om Beckomberga, om det som inte fick rum. Ett sätt att utöka romanen och få plats med mer. Fascinerande!

Tankar om Augustpriset

Jag hann inte lyssna färdigt på presskonferensen där de nominerade till Augustpriset avslöjades. Hade en lektion som jag tyvärr var tvungen att vara lärare på. Eller tyvärr är fel ord, då vi hade en riktigt bra lektion, men jag fick läsa om de nominerade böckerna efteråt. Dagens i-landsproblem, trots att spänningen kanske blev lite mindre.

Några nomineringar överraskade mig, både positivt och negativt ska tilläggas. Negativt är visserligen fel ord, egentligen är det snarare böcker jag saknar, än böcker jag inte vill ha med på listan.

De nominerade i klassen skönlitteratur är:

En storm kom från paradiset av Johannes Anyuru är ett roligt val. Jag har bara läst lyrik av Anyuru och imponerats av hans språkliga precision. Därför är jag definitivt nyfiken på hans nya roman.

Ingenbarnsland av Eija Hetekivi Olsson vill jag definitivt läsa. Låter som en nattsvart historia dock, vilket gör att jag skjutit på läsningen lite. Jag har den dock hemma från biblioteket och kommer absolut att prioritera den nu.

Sång till den storm som ska komma av Peter Fröberg Idling är en bok jag sneglat på, men inte fastnat för. Det låter på pappret som en riktig augustvinnare, men lockat mig inte jättemycket.

Springa med åror av Cilla Naumann, låter däremot som en bok som skulle kunna passa mig. Har läst och gillat annat av Naumann, men i floden av höstböcker har den liksom glömts bort.

Detsamma gäller Ett kort uppehåll på vägen till Auschwitz av Göran Rosenberg. Jag tror att den är bra och jag vill läsa, men det har liksom inte blivit av. Frågan jag ställer mig är också om Rosenbergs bok sticker ut bland alla andra romaner och biografier om Auschwitz. Om vi får tro Augustprisjuryn så gör den det.

Det känns som om det är hög tid för mig att läsa Sara Stridsberg. Hennes Medealand och andra pjäser tillhör också de nominerade.

Det är mycket storförlag i år. Hela tre titlar från Albert Bonniers Förlag och två från Norstedts.

Själv saknar jag och säkert många med mig, Jonas Gardells bok Torka aldrig tåraar utan handskar: 1. Kärleken, som jag tyckte var fantastisk både innehållsmässigt och språkligt. Lite lyrik är aldrig fel heller, som Diktsamling av Lina Ekdahl.

Och så facklitteraturen:

Att Det enda könet av Katrine Kielos nominerades är egentligen ganska så självklart. Boken har fått mycket publicitet och författaren har valt ett annorlunda sätt att presentera sitt ämne. En kul nominering!

Ur regnskogens skugga är en av få böcker från ett riktigt litet förlag, nämligen Boförlaget Max Ström. Boken är gjord av Daniel Rolander, James Dobreff, Helene Schmitz och Arne Jönsson.

Ännu en titel från Norstedts är Det står en säng här och väntar på dig av Inger Carlberg. Det är en berättelse om Raoul Wallenberg och gällande den boken känns det lite som med Rosenbergs. Hur många gånger kan man trolla fram samma kanin ur en hatt och ändå behålla spänningen?

Den amerikanska högern av Martin Gelin lånade jag just från biblioteket, så den väntaar på iPaden. Låter riktigt intressant, men också väldigt obehaglig. Vill jag verkligen veta hur knäppa de är? Det här är Natur & Kulturs andra nominering.

Att Jag är Zlatan nomineras i fackbokklassen visar att popularitet inte diskkvalificerar. Jag gillade David Lagercrantz sätt att skriva. Han har behållit Zlatans röst, men ändå inte tummat på den litterära kvaliteten. Kan dock tänka mig att en och annan rynkar på näsan åt en här nomineringen.

Sanningens vägar av Monica Lauritzen vill jag absolut läsa. Jag vet allt för lite om Ann Charlotte Leffler.

Storslam för Albert Bonniers förlag även i denna kategori.

Återstår priset för bästa barn- och ungdomsbok.

Jag vet faktiskt inte varför jag inte läst Only väg is upp av Emmy Abrahamsson. Jag gillar ju henne och tycker att boken låter bra. Ibland blir det bara inte av. Så många böcker och så lite tid ni vet. Kanske kan den bota den totala lässvacka som jag hamnat i?

Jag blundar och önskar mig något av Moa-Lina Croall har jag helt missat. Troligen för att den handlar om yngre ungar än mina elever, men på tok för gamla för mina barn. Jag är dålig på mellanåldern helt klart.

Jag älskar Manne av Pija Lindebaum har jag och grabbarna O läst och de gillade den skarpt, trots att de egentligen inte tillhör målgruppen längre. Jag tyckte också väldigt mycket om den. Får se till att skriva ihop ett inlägg om den nu när den är extra aktuell.

Även Elin under havet av Sofia Malmberg vänder sig till dem som är lite yngre än mina elever. Den låter dock ganska åldersneutral och verkar dessutom kunna passa både killar och tjejer. Plus för det. Att det är en grafisk roman gör den extra spännande.

Jag är världen av Mårten Melin fick jag med mig hem från Bokmässan och det lilla jag har läst hittills har imponerat mycket. Kul med en diktbok som är enkel utan att för den delen vara simpel eller banal.

Jag trodde att A B C å allt om D av Nina Ulmaja var en vanlig ABC-bok och har därför avfärdat den lite. Nu läser jag mer om den och inser att det här kan vara en riktigt spännande bok för en språknörd som jag. Och förhoppningsvis även för mina ungar, även om de kanske är lite för små ännu.

Bland ungdomsböckerna saknar jag dock en av årets bästa läsupplevelser Kaninhjärta av Christin Ljungqvist.

Här kan du läsa alla juryns motiveringar. Här kan du höra de nominerades reaktioner. Den 26 november får vi veta vilka böcker som tilldelas Augustpriset.

 

 

 

 

 

Lucka nummer 2 Ord och inga visor

Jag tar mig utanför familjen och julkalendern landar idag hos en av mina favoritbloggare Jessica, som skriver briljant på Ord och inga visor. Hon har gett mig mycket inspiration och många bra boktips under åren.

Kan tänka mig att Jessica köper extra många böcker till nära och kära i år, då hon själv har köpstopp. Laddat för bra tips alltså!

Julkalendrar hör julen till, vilken är din favorit?

 

Jag är inte mycket för julkalendrar i allmänhet, förutom de som äger rum i bokbloggar. Tittar inte på fysisk tv, så det blir inte av att följa sådant nu i vuxen ålder och fysiska kalendrar har jag också slutat med. Jag brukar dock vara förtjust i Book Cover Girl-Annas kalendrar och mina egna förstås. Förrförra året hade jag poesitema och presenterade ett stycke bra poesi varje dag. Förra året hade jag författarjulkalender. Då lovordade jag en författare om dagen. Den tänker jag ofta på och skulle vilja sprida ut till hela världen eftersom alla författare jag tog upp är så läsvärda. I år har min julkalender temat ”Underbara böcker”. Det är en blandad kompott av nyare och äldre romaner, diktsamlingar och något däremellan. De har gemensamt att de är alldeles underbara.

 

Vad är det bästa med julen?

 

Det bästa med julen är att man får lite ledigt och tid att vara med sin familj mer än vanligt. Eftersom det inte finns några särskilda krav på göromål i juletid (förutom på själva julafton), så blir det ofta en hel del lästid. Jag brukar strunta i alla läsmåsten i mellandagarna (såsom recensionsexemplar, skolläsning) och ta mig an något jag verkligen längtat efter. I år har jag inte bestämt mig riktigt än, men det lutar åt någon Moa Martinson, någon tunn Selma Lagerlöf och kanske påbörja Lars Noréns dagbok som jag länge velat läsa.

 

Hur firar du?

 

Traditionsenligt får man väl säga, även om jag per definition ogillar traditioner. Men det brukar bli Kalle Anka med ett halvt öga, julbord, paketöppning och så. Numera vill jag och min kärlek fira tillsammans dagen lång, så i år tänkte vi vara hos mina föräldrar på dagen och eftermiddagen och sedan åka till hans mamma på kvällen och fira hos hans pappa på juldagen. Det blir en del hattande hit och dit, men det är supermysigt och så får man ju fira trippelt!

 

Vilka böcker om jul skulle du vilja tipsa om?

 

Jag kommer inte på en enda bok om jul som jag har gillat eller ens läst. Så istället tipsar jag om en bok som passar bra att läsa i juletid: Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf. Och en film som passar utmärkt att se när det är jul: Fanny och Alexander. Helst den långa femtimmarsversionen, men den verkar inte gå att få tag i numera och verkar heller inte visas på juldagen som den gjorde förr i SVT. Den korta versionen är tre timmar, så den räcker gott ändå.

 

Vilka böcker önskar du dig själv i julklapp?

 

Vilken fråga! Jag är mitt i ett ettårigt köpstopp (som jag nog kommer bryta mot någon gång i december, dock) så min vill-ha-lista är skamligt lång. Några av de böcker som står högst upp på önskelistan är böcker av Birgitta Trotzig (förutom de jag raskt hann införskaffa innan köpstoppet), Roberto Bolanos 2666, böcker av Vladimir Nabokov och Liv Strömquists Prins Charles känsla.

 

Vilken bok borde alla få i ett paket?

 

Också här måste jag få ta mig friheten att svara med åtminstone några fler böcker än en.  Det kommer liksom på köpet när man frågar en bokoholist om sådana här saker. Jag tycker att alla borde få Sara Stridsbergs Darling River,Sofi Oksanens UtrensningCharles Bukowskis Pleasures of the damned och Liv Strömquists Ja till Liv! i sina hårda paket. Lägg till Bolanos De vilda detektivernaMonika Fagerholms Den amerikanska flickan och Paul Austers Sunset park så är jag nästan nöjd. Och då har jag kraftigt ransonerat, hade lätt kunnat lägga till ytterligare tio böcker. Jag förespråkar många böcker i julklapp. Tror min pojkvän fick typ åtta böcker av mig förra julen. Överdrivet, jag vet.

 

Vilken känd person vill du ge en bok i julklapp och vad får han eller hon?

 

Jag skulle vilja ge min stencildiktsamling ”och man vaknar och är krossad av ett tåg” till signor Silvio Berlusconi. Det skulle nästan vara värt ansträngningen att själv översätta den till italienska, som jag faktiskt behärskar. Han är nämligen med i den (och i den roman jag nyligen skickat in till förlag, dock bara i form av en liten biroll)!

 

Många bra boktips där och kul med Berlusconi i bokform. Tack till dig Jessica som tog dig tid att svara på mina frågor! Hoppas att du får en hyfsat lugn december och en riktigt skön julledighet. Skulle gärna läsa din diktsamling och hoppas att det blir en bok också!

Sida 1 av 2

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: