Nyckelbarnen av Sara Kadefors handlar om Siri som egentligen är stor nog att ha egen nyckel och gå hem själv, men hon vill inte. Hon tycker inte om att vara ensam hemma och gör allt för att slippa det. När skolans fritidsklubb läggs ner blir det svårare att undvika ensamheten. Båda hennes föräldrar reser mycket i sitt jobb och lämnar henne ofta själv. Som tur är har hon Leo och Linn som bor i samma hus. Hon hade aldrig trott att de skulle bli så goda vänner och att hon skulle våga så mycket.
Linn och Leo är också ensamma. Linns mamma har träffat en ny man och sover helst hos honom och Leos föräldrar verkar tycka mer om sina hundar än sin son. Den udda trion finner trygghet i varandra och utvecklar en väldigt annorlunda relation som på många sätt liknar vänskap.
Klassen Siri går i har en elak och orättvis lärare som heter Maggan. Att Maggan inte mår bra förstår läsaren ganska snart, men inte Siri och hennes vänner. Att Leo är lite arg är inte så konstigt, han har minst sagt myror i baken och Maggan hanterar det definitivt inte snyggt. Istället får han fler utskällningar varje dag än elever borde få under hela sin skoltid. De tre vännerna försöker få rektorn och kuratorn att förstå hur illa det är, men när de se Maggan och rektorn fika och prata ihop förstår de att hon aldrig kommer att hjälpa dem.
Linn gillar att ta risker och hon kommer på hur många sätt som helst att hämnas på Maggan och rektorn, men det går helt klart för långt. Siri går också för långt i sin kamp för Leo, mot Maggan.Tanken är kanske god, men det spårar ur på ett väldigt okontrollerat sätt. Jag tycker inte att alla dramatiska trådar knyts ihop och de får definitivt inte den uppmärksamhet som de borde få. Det finns material för flera böcker i Nyckelbarnen, men som resultatet blev nu är det mest splittrat och ofärdigt.
Det är visserligen en bok för lite yngre barn, kanske runt 12 år, men måste den vara så svart-vit? Jag är lite besviken på Kadefors måste jag säga. Hon brukar skriva så bra och så trovärdigt. Nu blir det mest stereotypt och tyvärr ganska ointressant. Dessutom är det nästan lite farligt att knö in så många viktiga frågor i en bok och sedan inte följa upp dem. Barnens grymhet ger mig till exempel en fadd smak i munnen, föräldrarnas agerande diskuteras inte och Siri är lika ensam när boken slutar som hon var i början.
Läs också:
Veckans litteraturquiz handlar om dans i böcker och jag fick 6 rätt av 8. Länge var jag säker på att jag skulle fixa alla frågor, men flytet tog slut tyvärr. Flera av de böcker det frågas om tillhör mina favoriter, men dem kan jag ju inte skriva om nu. Då får du kanske tio rätt och det vill jag inte riskera.
Jag måste ändå skriva några rader om Hannah Green, eller Joanna Greenberg som hon egentligen heter. Hennes I never promised you a rose garden var en av de starkaste läsupplevelserna under mina tonår. Den svenska titeln handlar på ett sätt om dans, men oavsett språk är det här en riktigt läsvärd bok om Deborah och hennes tid på psykiatrisk klinik. En brutal och gripande berättelse, som jag fortfarande tänker på ibland. Konstigt nog har jag inte läst något mer av Hannah Green. Kanske ska ta och göra det. Är det någon som kan tipsa?
Tillbaka till dansen då och böcker som på något sätt anknyter till det.
Jag har bara läst en bok om Barbara Nadels deckarhjälte, den bistre Çetin Ikmen, som har så många barn att han knappt kan räkna dem. Nu kommer bok nummer åtta Dans med döden. Jag har en del att läsa ikapp alltså.
När elefanterna dansar av Barbara Voors är en reseberättelse om Tanzania och en mycket läsvärd sådan måste jag säga. Ännu en bok som jag läste för e herrans massa år sedan är Matildas sista vals av Tamara McKinley som är en ganska trivsam bok om Jenny som flyttar till en fårstation och börjar läsa den gamla ägarens dagböcker.
Sedan har vi klassikern Sandor slash Ida av Sara Kadefors, som inte har dans i titeln, men desto mer i handlingen då Sandor dansar balett. Jag läste nyss Kadefors nya ungdomsbok Nyckelbarnen (recension hinner jag förhoppningsvis skriva ikväll) och den nådde tyvärr inte alls upp till de höga förväntningar jag hade efter Sandor slash Ida, som i mitt tycke är en av de bästa ungdomsböcker som har skrivits.
En dansbok jag inte läst, men gärna skulle läsa är Dancer av Colum McCann som är en fiktiv biografi om dansaren Rudolf Nureyev. En sann historia ska dock Maos sista dansare av Li Cunxin vara. Den handlar om Li som börjar dansa i Maos Kina och sedermera flyttar USA för att dansa vidare vid Houstonbaletten där hon blir stor stjärna.
Vilka dansböcker vill du tipsa om? Kanske har du läst några av dem det frågas om nedan.
Läs också:
Jag tror inte att jag är ensam om att känna en viss höststress och inte heller ensam om att inte hinna blogga flera timmar varje dag. Jag kommer därför att nöja mig med att publicera en bokstav varje vecka och då blir det tisdagar. Vill du ha lite fler utmaningar får du gärna hoppa på bokgeografiutmaningen på onsdagar.
Här kommer i alla fall mina svar på bokstaven K:
1. Självklart måste det bli K som i kärlek idag. Berätta om ett kärlekspar i litteraturen som du tycker om.
Ja du, ett kärlekspar jag tycker om. Jag har fått fundera en hel del men till slut kommit fram till att William och Ruth i Pearl S Bucks Porträtt av ett äktenskap får min röst. En klassisk kärleksberättelse om mannen av börd och kvinnan av folket, men ändå en väldigt ovanlig och speciell bok.
2. Krig är inte lika muntert, men jag vill ändå att du berättar om en bok som på något sätt handlar om krig.
Tänkte variera mig lite och väljer Pied Piper eller Mannen med sälgpiporna som den heter på svenska. Den är skriven av den brittisk-australienske författaren Nevil Shute och handlar om den gamla mannen Mr Howard, som mitt under brinnande världskrig 1940 vandrar genom ett ockuperat Frankrike med målet att nå England. Med sig får han två barn och två till tillkommer under resan gång. Jag läste boken ett antal gånger både på svenska och engelska när jag var tonåring och älskade denna lågmälda och vackra historia.
3. Berätta om en bok där korrespondens via mail, brev, sms eller något annat spelar en stor roll.
Det får bli Sandor slash Ida av Sara Kadefors där huvudpersonerna chattar en hel del innan de ses. Mycket bra bok!
4. Vem är din favoritförfattare av kåserier och/eller krönikor?
Jag måste säga Sara Kadefors igen. Hon skriver krönikor i Gp:s Två Dagar och gör det alltid med den äran. Annars är Bodil Malmsten en favorit, men jag vet inte om man kan kalla hennes Loggböcker för kåseri eller krönika. Sedan är Mia Skäringer en stor favorit och hennes bok Dyngkåt och hur helig som helst är definitivt en bok jag tycker att du ska läsa om du inte redan gjort det.
Svara på frågorna du också i en kommentar eller i din blogg. Och glöm inte att kommentera och/eller länka till inlägget så att vi alla kan få ta del av dina svar.
I februari svarade:
Ett liv utan böcker är inget liv
Läs också:
I min gamla blogg planerade jag mina läsmånader och läste sedan något som stod på den listan, eller annat som jag kände för. I sommar har jag skitit i allt var läslistor heter, men nu vill jag ha lite struktur i alla fall på en liten del av mitt liv.
Tanken är att min septemberläsning ska se ut ungefär så här:
Först ska jag läsa klart Den röda soffan av Michéle Lesbre.
Några nya böcker blir det, av t.ex Louise Boije af Gennäs som gör comeback med Högre än alla himlar. Jag måste verkligen hinna med Att leva och dö som Joe Strummer av Marcus Birro om att vara ung i min stad och min tid. Uppväxttiden har jag också gemensamt med Morgan Larsson och hans Radhusdisco lockar verkligen. Hittebarnet av Katerina Janouch är tredje boken om Cecilia och de andra två har varit väldigt bra. Ska också försöka klämma in Niceville av Kathryn Stockett, Fantomsmärtor av Barbara Voors samt Pojken på andra sidan av Irene Sabatini.
På ungdomssidan läser jag fjärde boken om Simon, Drakens skugga av Kim Olin och minst en av de tre böcker av Sarah Dessen som jag burit hem från biblioteket. Jag vill också hinna med Nyckelbarnen av Sara Kadefors.
Vad är jag uppe i nu? Tio hela och en halv. Det funkar definitivt, men jag har säkert glömt någon.
Kanske ska ta och titta till läsutmaningarna som jag övergivit?
Lyrans resa hoppar jag nog i september, då ingen av böckerna i Sydamerika lockar något vidare. Möjligen Stjärnans ögonblick av Clarice Lispector för att ha läst något av henne. Min egen deckarutmaning har jag övergivit, men faktum är att jag faktiskt har Jessica Jungs saknad i bokhyllan då jag bytte till mig den i Bokåtervinningen, så kanske den kan bli läst ändå.
Läs också:
Dags för er att gnugga geniknölarna igen. Glöm inte att länka och/eller lämna en kommentar så att jag hittar dem. Här kommer mina svar på veckans F-uppgifter:
1. Frihet är viktigt och böcker handlar inte sällan om längtan efter detsamma. Berätta om en bok som du tycker handlar om frihet!
På den här punkten passar massor av böcker, men samtidigt känns ingen klockren. De jag till slut fastnade för är Kate Chopins klassiker The Awakening som handlar om Edna som längtar efter ett friare liv. Nu blir det ett väldigt tragiskt resultat av frihetskampen, men det är en riktigt bra bok.
2. Böcker blir ofta film. Vad gör du helst och oftast först, ser filmen eller läser boken? Brukar du se filmatiseringar av böcker du läst?
Jag läser helst boken först och väntar sedan gärna ett bra tag innan jag ser filmen. Jag vill inte att mina egna bilder ska krocka med filmskaparens. Nu är jag dock rätt sugen på att se Tillsammans är man mindre ensam och I taket lyser stjärnorna som det var ett bra tag sedan jag läste. Jag ser alltså gärna filmatiseringar av böcker, men inte gärna innan jag läst dem (om jag vill läsa dem) eller för tätt inpå en god läsupplevelse.
3. Berätta om en riktigt bra filmatisering av en bok!
Jag tycker att Sara Kadefors Sandor slash Ida fungerar bra både som bok och film. Det är till och med så att filmen tillför något och det är enligt mig det ideala, men det händer inte så ofta. Revolutionary Road fungerade också både som bok och film.
4. Jag vill att du uppmärksammar en författare som du tycker får på tok för lite utrymme.
Jag älskar Barbara Voors och brukar alltid hävda att hon får för lite uppmärksamhet. Hon är en fantastisk författare som verkligen skriver böcker som går rakt in i både hjärnan och hjärtat. Annorlunda, vackert och helt klart läsvärt.
Förra gången jag ställde frågor på F svarade följande bloggare:
The week never starts around here
Jag ska göra en sammanställning av alla bloggar där svar finns att hitta så att ni lättare kan snurra runt och läsa. Återkommer med det!
Läs också:
Jag har haft nöjet att läsa Borta bäst, Sara Kadefors nya roman. Kadefors är en favorit. Jag älskade hennes ungdomsbok Sandor slash Ida och tyckte också mycket om hennes förra roman Fågelbovägen 32. Kadefors är frispråkig och direkt vilket gör hennes böcker spännande att läsa.
Borta bäst handlar om Sylvia, en proper kvinna i sina bästa år. När vi först träffar Sylvia besöker hon IKEA. Hon använder toaletten. Tidigt på morgonen medan den fortfarande är ren. Hon dricker kaffe, äter frukost. Men betalar hon? Det verkar inte så. Vad är det egentligen hon håller på med? När hon provligger en ful furusäng väldigt länge börjar det stå klart att allt inte är som det ska.
Sylvia har inget hem. Hon bor i sin bil i dungen bakom IKEA. Bilen som kostade mer än hon egentligen inte hade råd med. Bilen som hon älskar, men som samtidigt har förstört hennes liv. I bilen finns hela hennes liv, det som är kvar av det.
Sylvia flyr hemmet efter att hon gjort något så hemskt att hon aldrig tror att hennes dotter eller man kommer att tala med henne igen. Vad det är vet vi inte, men informationen kommer till oss lite i taget och slutligen vet vi. Kanske kan vi då förstå varför både hennes man och hennes dotter bor med en annan kvinna? Dömer vi henne eller kan vi förlåta?
När bilen går sönder har hon inte längre någonstans att bo. Hon får lift med en kvinna och flyttar in i hennes lägenhet. Hon dras in i kvinnans liv och dessutom i hennes skumma affärer. Till slut kan hon inte undvika sitt gamla liv längre. Hon måste tillbaka. Väl tillbaka möter den nya Silvia sitt gamla liv och krockar ganska många gånger både med sig själv och människor runt omkring.
Jag tycker om Sylvia. För varje sida jag läser blir jag mer och mer medveten om hur knäpp hon är. Totalt utan spärrar och begränsningar. Men jag tycker om Sylvia. Hon försöker ställa allt till rätta både med sin man, sin dotter och även i sitt eget liv. Hon försöker leva ett normalt liv igen, men samtidigt har hennes tid ”utanför samhället” lärt henne bra mycket mer om livet än hon visste innan. Det är kanske inte så lätt att det finns ett rätt sätt att leva och ett felaktigt eller för den delen goda och onda människor.
Sara Kadefors har skrivit en roman om den lilla människan som är ett offer för tillfälligheternas spel. En människa kan bli hemlös plötsligt och situationen kan förvärras mycket lätt. Den propra medelklassfrun Sylvia lever som hemlös. Kan det hända oss alla? Har vi ett val? Kan vi styra våra egna liv? Är våra välartade liv verkligen det bästa alternativet? Genom att berätta Sylvias historia funderar Kadefors kring hur ett gott liv ser ut. Hur viktig är egentligen fasaden? Är det rätt att vi dömer människor på det sätt vi gör?
Jag tycker om Borta bäst trots att jag ibland kan tycka att Sylvia är lite väl galen. Hon har lite av Gardells Fru Björk i sig och blir ibland så pinsam att jag i mitt huvud ber henne att sluta. Jag förstår verkligen dottern Jonna när hon undviker sin mamma. Det här är helt klart en både underhållande och tänkvärd bok. Läs den!
Originalinlägget publicerades av Lilla O 2009-08-26
Borta bäst finns nu i pocket. I höst kommer Sara Kadefors ut med en ny ungdomsbok som heter Nyckelbarnen.
