Tag Archives: Sara Bergmark Elfgren

Grattis till Mats och Sara

  By enligt O | 2012/02/01 - 07:39 | Bokaktiviteter
Leave a comment

Snart måste väl nästan Cirkeln gå från att vara en bok till att kallas ett fenomen. Vilken vansinnig succé de skapat författarparet Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg. Att då får Bokbloggarnas Litteraturpris kanske bara är en utmärkelse bland alla andra, men den är framröstad med kärlek. Stort grattis till det.

Nu ser jag och många med mig fram emot fortsättningen Eld som kommer i april.

På andra plats kom Korparna av Tomas Bannerhed, Weyler  förlag. På delad tredjeplats kom Mörk jord av Belinda Bauer, Modernista, Den enögda kaninen av Christoper Carlsson, Piratförlaget och Gå sönder gå hel av Sofia Nordin, Norstedts.

Den sistnämnda var min favorit av de fem böckerna i topp som jag läst. Vansinnigt bra och riktigt obehaglig.

Den enda jag inte läst är faktiskt Korparna. Måste ändra på det. Väntar bara på att någon form av pigghet ska infinna sig.

Läs mer om priset hos Breakfast Bookclub.

Läs också:

Snart dags för August!

  By enligt O | 2011/11/21 - 19:52 | Böcker Allmänt
1 Comment

Just nu pågår prisutdelningen till årets Augustvinnare och så fort pristagarna avslöjats kommer jag att klicka på publicera och skicka det här inlägget ut i bloggosfären.  Inte i realtid, men ändå ganska så kvickt.

Årets fackbok är inte min favoritkategori. Jag läser sällan varken de nominerade eller prisande böcker. I teorin inbillar jag mig att några av dem ska bli lästa, men i praktiken blir det väldigt sällan av. Att det nu blev Elisabeth Åsbrink som tog hem priset är kanske inte överraskande. Hennes Och i Wienerwald står träden kvar har varit så omtalad att till och med jag hört lite om den och ämnet är tacksamt.

Min favorit var snarare Alla monster måste dö, inte för att jag läst den heller, men för att ämnet är spännande och ännu inte så omskrivet. Lite lockar också Lasse Bergs nya bok som är Lotta Olssons favorit.

Så till årets bästa för barn- och ungdom där jag höll varsin tumme för Cirkeln och Pojkarna. Det var Schiefauer som drog det längsta stråt och jag är riktigt glad för hennes skull. Hon har skrivit en annorlunda och spännande bok som jag gillade mycket. Lyssnade på henne på Bokmässan och hon hade mycket intressant att säga.

Och så årets bästa skönlitterära bok, en prisutdelning som lät vänta på sig. jag har läst halva Bondessons diktsamling En m3 jord, men i övrigt ingenting.

DN lyfter fram Amanda Svensson, en författare jag definitivt vill läsa, liksom Carolina Fredriksson och Tomas Bannerhed. Således är det troligt att Eva-Marie Liffner vinner. Bannerhed och Fredriksson får istället slåss om Borås Tidnings Debutantpris.

Men nej, nu får jag via twitter veta att Bannerhed har vunnit. Kul! Har hört mycket gott om boken och träffade författaren snabbt under Bokmässan. Eller i alla fall “träffade” honom då han signerade en bok var till mig och Lyran. Såg honom senare på park djupt försjunken i en anteckningsbok.

Så jag säger grattis till Tomas Bannerhed och Weyler Förlag. Tack för den signerade boken, önskar att jag hunnit läsa den redan, men den ska bli läst.

Läs också:

Spännande men oväntade val

  By enligt O | 2011/10/17 - 18:10 | Böcker Allmänt
1 Comment

Jag hade totalt fel i mina spekulationer inför Augustpriset, i alla fall inte när det gäller skönlitteratur för vuxna, där jag faktiskt inte läst en enda bok. Visserligen anade jag att Flod av Carolina Fredriksson skulle nomineras, men utöver det gick jag bet. En lite ovanlig lista måste jag säga. SvD talar om djärva val speciellt i den skönlitterära klassen där Bengt Ohlsson är en av få veteraner.

Jonas Thente gillar att två debutanter finns bland de nominerade i skönlitteraturklassen och tycker att Amanda Svensson borde vinna.  Jag saknar främst fantastiska Gå sönder, gå hel av Sofia Nordin. Väldigt konstigt att den inte nominerats.

Lotta Olsson saknar, liksom jag, fantastiska Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag av Sara Ohlsson bland de nominerade. Hon menar dock att de nominerade böckerna alla håller hög klass, men hoppas mest på Vita streck och Öjvind.

Apropå hoppas så är det också mycket synd att Hoppas inte finns med.

När det gäller facklitteratur tycker Lars Linder att juryn gjort ett bättre urval än förra året, då det knorrades en del om att Henrik Berggrens Palme-biografi inte nominerades. Han framhåller Lasse Berg, Elisabeth Åsbrink och Johan Svedjedal.

De nominerade är:

Korparna av Tomas Bannerhed, som jag faktiskt fick ett signerat exemplar av på bokmässan. Ska läsas!

En M3 jord av Sören Bondesson blev årets diktsamling och överraskade helt klart. Klart jag måste ta reda på vad det här är för en slags bok.

Flod Carolina Fredriksson är en av höstens snackisar som jag ännu inte läst.

Lacrimosa av Eva-Marie Liffner låter som en typisk prisbok. Den lockar dock inte speciellt, trots att jag gillar Almqvist och Tintomara, då denna typ av böcker tenderar att fokusera mer på form än innehåll.

Välkommen till den här världen av Amanda Svensson vill jag definitivt läsa då jag ännu inte läst någonting av denna omtalade författare.

Rekviem för John Cummings av Bengt Ohlsson vann över den andra “fejkbiografina” i årets utgivning skrivenav Per Planhammar.

När det gäller barn- och ungdomsböcker tycker jag att det är extra roligt att Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren nominerats för Cirkeln.  Roligt också att den ganska kontroversiella Pojkarna av Jessica Schiefauer finns med bland de sex. Grattis till er alla tre!

I den tysta minuten mellan av Viveka Sjögren låter riktigt spännande och jag tror att grabbarna O skulle gilla Konstiga djur av Lotta Olsson och Maria Nilsson Thore. Vita streck och Öjvind, samt Petras prick av Maria Nilsson Thore vänder sig främst till de lite yngre.  Nilsson Thore har alltså två chanser till priset. Inte dåligt.

Och så kategorin där jag helt klart har noll koll, facklitteratur. Visserligen kan jag tänka mig att läsa Lasse Bergs Skymningssång i Kalahari. Hur människan bytte tillvaro och kanske även Alla monster måste dö! av Magnus Bärtås och Fredrik Ekman. I övrigt är jag lite skeptisk. Facklitteratur är sällan min grej.

De övriga nominerade är Ni har klockorna – Vi har tiden av Lennart Pehrson om USA tio år efter 11 september som säkert kan vara spännande, men känns lite tung, Spektrum – den svenska drömmen av Johan Svedjedal om Spektrumgruppen där bland andra Karin Boye ingick, Och i Wienerwald stod träden kvar av Elisabeth Åsbrink som är en samling brev från en judisk pojke och slutligen Trädens tid av Christel Kvant som säkert är vacker, men spontant känns lite ointressant.

DN har en utmärkt sammanställning av de nominerade som är bra mycket mer överskådlig än min. Kika här.

Prisutdelningen sker 21 november och jag hoppas ha läst ett antal av titlarna tills dess. Det finns en del att välja bland.

 

Läs också:

Säg hej till Sara och Mats

  By enligt O | 2011/09/04 - 07:35 | Böcker Allmänt
Leave a comment

Foto/Källa Andreas Apell

September är en riktig bokmånad och jag kommer att presentera intervjuer med några författare som jag gillar, som varit gulliga nog att ta sig tid att svara på mina frågor. Först ut är Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg, aktuella med boken Cirkeln,  som få lär ha missat.

Cirkeln kan inte vara okänd för någon med tanke på den enorma hype somvarit kring den. Hur kom ni på idén till trilogin?

Sara: Det började med att vi kom på att vi ville skriva en bok tillsammans. Men det var när Mats kom på att den skulle handla om tonårshäxor som idéerna började välla fram. Vi satt vid ett kafébord och spånade fram grundstommen till karaktärer och handling för en trilogi. Vi hade hemskt roligt, och hade ingen som helst aning om vilken resa vi gav oss in på.

Mats: Vi visste att vi ville skriva om tonåringar, och om de sociala spelen på en skola, och de roller man liksom får sig tilldelade i tidig ålder, särskilt i en liten stad. Vi ville se vad som hände när ett gäng tonåringar tvingades samarbeta och lära känna varandra bakom maskerna. Det var i den änden det började. Sen kom vi på att de skulle samarbeta för att stoppa apokalypsen, och vara häxor. Då lossnade allt. Vi älskar genren och vi har älskat att få skapa en egen värld!

Det märks inte att ni är två författare som skrivit Cirkeln då det
verkligen är en gemensam text. Hur lägger ni upp arbetet så att det blir så här bra?


Mats: Tack, vad kul! Vi skriver vartannat kapitel, men sen redigerar vi varandras text, redigerar den andras redigeringar, redigerar om alltihop ungefär tusen gånger. Så till slut minns vi inte ens vem som var först med vad.

Sara: Det är förstås väldigt roligt (och skönt) att höra. Nu när vi skriver Eld har vi ju hittat vår gemensamma stil, men i början när vi skrev Cirkeln var det ännu mer skickande fram och tillbaka. Mer nötande tills vi hittade “vår” ton. Vi ser också till att båda alltid är nöjda. Gillar Mats verkligen inte min idé, och jag inte gillar hans alternativ, då hittar vi på ett tredje, bättre förslag.

 

Det har gjorts hur mycket fan-art som helst av bokens huvudpersoner. Har ni själva någon favoritperson i boken? Får man egentligen ha det som författare?

Sara: Det går ju förstås inte att jämföra med all den fanart som görs för “de stora” bokserierna. Men det är väldigt roligt att vi har inspirerat folk till att vara kreativa! Jag tror absolut att man som författare får ha favoriter, men när det gäller huvudpersonerna så har jag faktiskt ingen- det är så roligt att skriva dem allihop eftersom de är så olika. Bland bipersonerna så är Mona Månstråle en favorit.

Mats: Haha, nej, man får väl inte det. Och ärligt talat så gillar jag alla lika mycket. Däremot kan det t e x vara skönt att skriva ett Vanessa-kapitel efter ett Anna-Karin-kapitel, för de har så olika “energier”. Svårast är Minoo-kapitlen, för det gäller att hänga med så att man är lika smart som hon, hehe.

Sara, nu ska Cirkeln bli film och du skriver manus. I februari har dessutom kortfilmen Orangeriet, som du också skrivit manus till, premiär. Vad är skillnaden mellan att skriva ett manus som ska läsas och ett som ska filmas?

Skillnaden är väldigt stor, tycker jag. Det som är bra att ha med sig från manusskrivandet är framför allt strukturtänkandet. Man tränar upp förmågan att se berättelsens “skelett” så att säga. Men som manusförfattare är man ju bara en del av ett större maskineri.

Mitt filmmanus är inte den färdiga filmen, det händer så mycket i mötet med regissör, fotograf, skådespelare, scenograf, o.s.v. Jag upplever det som att det är mycket mer krävande att skriva en roman (åtminstone av Cirkelns kaliber, när det gäller omfång, karaktärer, långa linjer, etc). Då måste man ju, så att säga, göra hela filmen själv. (Eller med Mats, i det här fallet.)

Mats, nu har du skrivit för ungdomar och vi vet att det kommer två böcker till. När blir det någon ny bok för vuxna?

Jag vet inte! Just nu är det bara Engelsfors-trilogin som gäller! Men sen har jag börjat få lite idéer till nästa ”egna” bok. Jag vill skriva mer renodlad skräck, mer
straight forward och “enkel” handling nästa gång efter det här jättelika världsbygget. Jag vet dock inte om den kommer att bli i första hand för vuxna eller ungdomar.

Det händer ofta att dina karaktärer dyker upp i en ny bok i en ny roll. Finns det någon karaktär som du skulle vilja skriva mer om?

Nja, egentligen inte sådär på rak arm. Men om jag skriver en bok till som utspelar sig i den sortens Stockholms-miljö så kommer de karaktärerna nog att krocka med gamla bekanta från de tidigare böckerna.

I slutet av september är det Bok- och biblioteksmässa i Göteborg.
Kan ni dela med er av ett bokmässeminne?

Sara: Det här är första gången som jag åker som författare, så det ska bli väldigt spännande. Jag minns särskilt när jag träffade Denise Mina, som jag beundrar oerhört, och visade att jag hade med hennes namn på en tygkasse med favoritförfattare (som man kunde beställa från Bokhora). Hon såg lite rädd ut. Men kanske lite glad också, hoppas jag.

Mats: Första gången jag var på bokmässan trodde jag att jag skulle få uppleva lite rockstar-liv. Men det kom typ INGA på mina föredrag. När jag stod i Aftonbladets monter satte sig folk där för att vila och såg lite surt på mig ungefär
som om jag störde dem. Det är skitkul med bokmässan men det kan vara rätt förnedrande också.

Vad har ni för planer inför årets mässa?

Mats: I år kommer jag och Sara att springa runt en hel massa på mässan och vara med på signeringar och seminarier. Och så ska vi träffa några av de utländska förläggare som köpt Cirkeln, det ska också bli spännande!

Sara: Vi  har ett sanslöst späckat schema. Mellan våra programpunkter ska jag försöka heja på vänner och köpa böcker. Jag tycker särskilt om att besöka korsningen där förlag som Kolik och Galago huserar. Jag gillar serier.

Slutligen, det här är en bokblogg skulle jag vilja be er tipsa om en
läsvärd bok som ni tycker att fler ska läsa.

Mats: Apropå bokmässan så ska jag vara med i ett seminarium om
tonårstjejer i litteraturen, tillsammans med Sanne Näsling som skrivit Kapitulera omedelbart eller dö. Den gillar jag urmycket. Och så förstås Jenny Jägerfelds Här ligger jag och blöder.

Sara: Om det går för sig så väljer jag två av mina favoriter från årets
sommarläsning: Den drunknade av Therese Bohman och The Hundred
Thousand Kingdoms av N.K. Jemisin.

Vill du ha koll på vad författarparet gör under mässan kan du klicka här och se deras schema. Själv är jag sugen på att lyssna på Mats och Sanne tala om tonårsflickor.

Läs också:

Maj blev en bra läsmånad

  By enligt O | 2011/06/02 - 13:29 | Bokaktiviteter
3 Comments

Maj var månaden jag gnällde över brist på läslust och ändå blev det en rejäl rekordmånad. Jag har främst plöjt en hel del ungdomsböcker och väldigt många fantastiskt bra sådana. Sexton böcker blev det totalt.

 

  1. Norrtullsligan, Elin Wägner
  2. Cirkeln, Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren
  3. Ingen behöver veta, Christina Wahldén
  4. Vad är det som skall utföras, Lina Ekdahl
  5. Om jag stannar, Gayle Forman
  6. Jag tror jag älskar dig, Allison Pearson
  7. Sorgesång, Siri Hustvedt
  8. När jag lät dig gå, Gayle Forman
  9. Nick and Norah’s infinite playlist, David Levithan and Rachel Cohn
  10. Splitter, Charles Benoit
  11. 1Q84 del 1 av Haruki Murakami
  12. Drottningen vänder blad, Alan Bennett
  13. Alice i Underlandet, Lewis Carroll
  14. Porto Francos väktare, Ann Rosman
  15. Jag älskar dig inte, Christina Stielli
  16. Boy meets boy, David Levithan

 

Klassiker: 2

Ungdomsböcker: 8

Lyrik: 1

Deckare: 1

Romaner: 4

På engelska: 2

Höjdpunkter: Väldigt, väldigt många. Att plocka ut en favorit är svårt, men När jag lät dig gå är nog den bästa.

Besvikelser: Sorgesång, Siri Hustvedt, Alice i Underlandet, Lewis Carroll

Överraskningar: Att Norrtullsligan fortfarande höll så bra. Att Alice i Underlandet höll så dåligt. Att en ungdomsbok om häxor i bruksort fångade mig helt. Att jag läste så mycket trots att det kändes som att ingenting blev läst.

Inte så överraskande: Att det blev svårare än någonsin att välja ut böcker till den perfekta topplistan. Att det är megakö på 1Q84 del 2 på biblioteket.

Till topplistan gick följande böcker.

 

Läs också:

Lång väntan enligt O

  By enligt O | 2011/05/30 - 10:22 | Bokaktiviteter
1 Comment

I veckans bokbloggsjerka kan lång väntan bli kort. Det handlar om böcker vi väntar på, men gärna vill läsa nu.

Om du fick bestämma: Vilka böcker skulle DU då vilja se publicerade just I DAG?

Bokserier är ett gissel. Samtidigt älskar jag den där väntan. En bok som dock gärna får komma precis nu är fortsättningen på Cirkeln som vi får vänta på tills 2012. Vill. Läsa. Nu.

Jag skulle också gärna sätta tänderna i Pojken i hiss 54 av Karin Alfredson som kommer i augusti. Älskar Ellen Elg. Inte så långt kvar dock.

Skulle också gärna läsa Johan Theorins Sankta Psyko redan nu istället för i oktober. Verkar superbra.

Det kommer en hel del bra böcker i höst och det är väl en rimlig väntan. För att få läsa Pernillas debutbok måste jag dock vänta tills i april. Kan man beställa recensionsexemplar redan nu?

Jag skulle också gärna läsa nytt av Maria Ernestam och Barbara Voors, men inget finns i sikte nu vad jag vet.

Läs också:

Vad är egentligen realistiskt?

  By enligt O | 2011/05/22 - 14:36 | Bokaktiviteter
15 Comments

Hur viktigt är det för dig att böckernas intrig/karaktärer är realistiska? Om det inte är viktigt: Kan du ge exempel på någonting annat som bara måste tillgodoses för att du skall känna dig tillfreds med en bok. Om det är viktigt: Ge  exempel på böcker som anser sakna realism och varför du tycker som du gör.

 

Så lyder frågan, eller kanske frågorna som Annika ställer i veckans Bokbloggsjerka. Och som vanligt är det inte så lätt att svara. Grundförutsättningen är att jag vill ha realistiska böcker, men vissa totalt orealistiska böcker fungerar utmärkt, medan andra inte funkar alls.

Ta Låt den rätta komma in till exempel. Jag skulle lätt kunna hävda att jag inte gillar böcker om vampyrer, men den älskade jag. Även Människohamn innehåller en hel del orealistiska saker, men den är ändå eller faktiskt kanske just därför helt suverän.

Jag gillade också Cirkeln skarpt, trots att handlingen är långt ifrån realistisk. Eller hur är det egentligen med den saken? Det kanske finns häxor? Det kanske inte är så orealistiskt ändå?

För att inte tala om Kafka på stranden där en av huvudpersonerna pratar med katter och en hel del annat totalt orealistiskt händer. Varför köper jag det?

Jo, det är klart att de böcker jag räknat upp på många sätt är orealistiska, men de är samtidigt så välskrivna att resultatet ändå blir realistiskt. Låter det konstigt? Det är det kanske och jag vet egentligen inte hur jag ska förklara att jag skrattar ihjäl mig åt Star trek, avskyr superhjältefilmer eller löjliga actionfilmer, medan jag älskar filmatiseringen av Sagan om ringen.

Jag tror att det har att göra med hur den orealistiska världen presenteras. Om den är skapad med känsla, eller om det bara handlar om att chockera. Mer tydligt än så kan jag inte förklara.

Annika skriver om deckare och sågar en av mina favoriter Simon Beckett för att hon tycker att det är för orealistiskt och onödigt läbbigt. Jag å andra sidan älskar alla orgier i insekter och förruttnelse. Likfarmarna och de osmakliga detaljerna. För mig är inga deckare realistiska och därför är det viktigaste att jag gillar författarens språk och dessutom huvudpersonen.

Jag hade väldigt svårt för den bok av Simon Kernick jag läste för att huvudpersonen var så hjärtlös och omoralisk. Jag kommer inte heller att läsa något mer av Viveca Sten eller Lars Bill Lundholm då jag varken gillade deras huvudpersoner eller deras sätt att skriva. Det ska mycket till för att en författare ska få en andra chans då det finns så många andra bra böcker att läsa istället.

Samma med chic-lit, en genre som på många sätt är totalt orealistisk, men som ändå kan roa mig ganska ofta trots allt otroligt som händer. Jag skrattade gott åt The Undomestic Godess som är totalt galen och totalt orealistisk.

Så svaret på frågan i rubriken är egentligen “det beror på” eller möjligen “jag har ingen aning”. Jag är inte så logisk när det kommer till läsning och det är det nog få som är. Vissa böcker funkar, andra inte och det beror som sagt inte bara på huruvida de är realistiska eller inte. Totalt orealistiska böcker kan vara helt trovärdiga, medan andra som kanske är mindre realistiska kan brista totalt i trovärdigheten. Det är inte så enkelt som det först verkar att jag gillar realistiska böcker och inte orealistiska. Snarare skulle jag säga att jag gillar trovärdiga och välskrivna böcker med huvudpersoner som jag blir engagerade i.

Läs också:

Håller Cirkeln måttet?

  By enligt O | 2011/05/02 - 07:31 | Ungdomsböcker
8 Comments

Ni är säkert väl bekanta med Cirkeln redan nu. Maken till hype av en ungdomsbok har jag sällan sett. Frågan är då om den är värd all uppmärksamhet. Jag säger definitivt ja. Om en tant som jag dras med så i en bok för ungdomar kan jag lova att de som tillhör målgruppen definitivt kommer att göra det också.

Ett skolår följer vi några elever på Engelsfors gymnasium (hej Harry Potter). Höstterminen har knappt hunnit börja innan det lilla brukssamhället Engelsfors drabbas av en tragedi. På en av gymnasiets toaletter hittas eleven Elias död. Självmord tror många, men hans bästa kompis Linnéa hävdar med bestämdhet att han aldrig skulle komma på tanken att ta livet av sig. På hans begravning håller skolans drottning Ida ett tal och Linnéa mår mest dåligt.

Flera tjejer på skolan råkar ut för konstiga saker. De vaknar ur hemska drömmar och luktar brandrök och en kväll då blodsmånen lyser samlas de alla på samma plats. Det är nu de inser att de är utvalda.

Jag borde inte gilla det här. Jag gillar inte fantasy och borde släppt den här boken med en fnysning redan efter några sidor. Nu gjorde jag inte det. Det gick inte då jag drogs med i tjejernas öde.

Cirkeln är så mycket mer än en fantasybok. Den handlar också om identitet och den svåra tiden som det ändå är under tonåren. Det handlar om att våga tycka om sig själv, att våga ta rätt beslut och att den man inte trodde sig ha något gemensamt med kan visa sig vara en riktig vän. Det är sex mycket olika tjejer vi får träffa. Förutom Ida och Linnea är det Anna-Karin, den mobbade svett-horan, Vanessa som lever genom sin pojkvän Wille, Rebecka som svälter sig och försöker vara perfekt och så Minoo.

Minoo är en favorit. Hon är den som inte riktigt passar in. Absolut inte utanför eller mobbad som Anna-Karin, men ändå annorlunda och lite utanför. Hon är också den som har svårast att hitta sina magiska krafter och som inte riktigt vågar släppa sin kontroll fullt ut.

Jag gillar att de sex huvudpersonerna är olika och att de är det utan att bli för stereotypa. Författarna tar väl han om karaktärerna och låter dem utvecklas hela tiden. Det är bra, då ungdomsböcker inte sällan stannar vid det platta och endimensionella.

De lovade mycket, Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, då de sa att Cirkeln kunde beskrivas som:

Låt den rätte komma in möter Fucking Åmål möter Twilight möter Mitt så kallade liv möter Twin Peaks – fast utan vampyrer!

 

Dags för utvärdering alltså:

Låt den rätte komma in: Stämningen är definitivt gemensam för de båda böckerna. Det dystra samhället, magiska saker som är svåra att förklara och sorgen, sorgen som lägger en sordin på allt. Men inga vampyrer och det är jag glad för.

Fucking Åmål:  Ett litet samhälle, de coola och de töntiga, lesbiska rykten, en del festande, längtan bort. Jo visst stämmer det att Cirkeln har drag av Fucking Åmål.

Twilight: Där kan jag inte riktigt garantera att likheten finns då jag inte läst böckerna eller sett filmerna. Mystiken och kärleken skulle jag dock se som gemensamma drag. De vackra, unga, mystiska, övernaturliga människorna.

Mitt så kallade liv: En av mina absoluta ungdomsserier och ja, det finns likheter mellan den och Cirkeln. Främst i förhållandet mellan Vanessa och Wille, den vackra och den coole, men ack så misslyckade. Också Anna-Karin har en plats här, som den töntiga som är övertygad om att någon cool person aldrig skulle kunna älska henne.

Twin Peaks: Definitivt. Den obehagliga stämningen, det övernaturliga som blir helt naturligt, det lilla samhället som blivit centrum för så mycket ondska. Skolan de går på, Engelsfors gymnasium, är utan tvekan ondskans plats.

Författarna håller alltså vad de lovat. Det här är så grymt välskrivet och så spännande. Jag kommer att tipsa mina elever bums och jag tror att det här kan bli en riktig succé i likhet med Harry Potter och Twilight. Det ska bli riktigt, riktigt kul att få återse häxorna och Engelsfors. 2012 kommer nästa bok. I januari? Hade varit bra!

 

Recensionsexemplar från Rabén & Sjögren

Läs också:

Planerad eller spontan?

  By enligt O | 2011/04/27 - 14:58 | Böcker Allmänt
7 Comments

Läste du det du planerat i påsk, eller blev det något annat? Det undrar Boktokig i en fundering om läsning.

Jag hade planerat att läsa Cirkeln, men istället blev det läsning av biblioteksböcker som skulle tillbaka idag. Jag hann med både Döden på en blek häst av Amanda Hellberg och Långt ifrån död av favoriten Peter James. Dessutom är jag nästan färdig med Huset vid havets slut av Elly Griffiths och i alla fall en bit in i Cirkeln. Klart godkänt, men inte riktigt som jag planerat, men så brukar det ju vara.

Boken som det stått att jag läser i bloggens högermarginal har jag dock inte vågat läsa vidare i. Jag älskar dig inte av Christina Stielli ska dock bli utläst. Någon gång. Förhoppningsvis snart.

Jag håller med Eva om att det inte funkar att hålla en planering, men tidspressen som jag hade under helgen passar mig riktigt bra. Idag är jag dock helt död och kommer säkert somna innan jag läst en sida.

Läs också: