Tag Archives: Sara Bergmark Elfgren

Norra Latin — en sällsam historia

Norra Latin är i Sara Bergmark Elfgrens bok ett klassiskt och mytomspunnet teatergymnasium där de allra bästa studerar. De som ska bli den nya generationen som ska fylla scenen på Dramaten och bli stjärnor i stora filmproduktioner. Vi får lära känna Norra Latin med hjälp av två elever i år 1. Clea, som är dotter till en känd skådespelerska  och en lika känd författare och redan har fått en del roller och Tamar, som lämnar sin familj i Östersund för att följa sin dröm. Berättelsen börjar när de möts på skolan för sitt intagningsprov, men Clea påpekar att den egentligen började långt tidigare. Kanske när hon var 8 år och fick sin första teaterroll, eller ännu tidigare då hennes mamma träffade Jack Helander när hon började på Norra Latin. Eller så började den med En midsommarnattsdröm.

Tamars intagningsprov, där hon gestaltade Puck från En Midsommarnattsdröm var fantastiskt och det blir faktiskt centralt för handlingen. När pjäsen spelades på Norra Latin för många år sedan dog nämligen en lärare under slutmonologen och Erling Jensen, eleven som då spelade Puck försvann. Detta olösta mysterium påverkar i högsta grad även dagens skola och dess elever. Fortfarande berättas historien om spöket på Norra Latin och den har lika många versioner som helst. Klart är i alla fall att det händer skumma saker i byggnaden och kanske är det ett spöke som orsakar det. Redan från början vet vi att något hemskt har hänt. Clea förhörs av en polis och vi förstår att såväl Tamar som Tim, Jack Helander son, är inblandade. Dessutom nämns Erling Jensen och det är han som sägs spöka.

Livet i Stockholm är långt ifrån fantastiskt för Tamar. I Östersund har hon nära vänner och beskriver sig som ”en glad tönt” som helst av allt skulle ha velat få ett brev från Hogwarts, men i Stockholm blir hon helt ensam. I klassen blir hon ganska snart inte utfryst, men definitivt osynlig och ensam. Clea befinner sig istället i händelsernas centrum och när hon blir ihop med Tim Helander, som också påbörjat sin karriär, blir de skolans hippa par. Ganska snart blir det dock tydligt att en perfekt fasad inte är en garanti för ett perfekt liv.

Med uppropet #tystnadtagning i bakhuvudet tänker jag nu på vissa av scenerna i Norra Latin på ett annat sätt. Tims pappa Jack Helander är ett klassiskt skådespelarsvin, ett sådant som ofta accepteras så länge de är talangfulla och drar in pengar till filmbolag eller teatrar. Intäkter före allt. Makten som män har över kvinnor syns i Norra Latin, men när det övernaturliga blandas in blir det nästan ännu mer tydligt. Det är på många sätt en sjuk värld och även om Sara Bergmark Elfgren inte skriver en bok om utsatthet och övergrepp på det sätt som de som tas upp av de drygt 500 skådespelarna, finns maktspelet och den ofta rejäla obalansen mellan karaktärerna ständigt närvarande.

Det är mycket jag tycker om med Norra Latin. Kanske lite extra för att jag själv undervisar elever som läser estetiska programmet. Nu har jag dem förvisso i svenska, men jag gillar ändå att läsa om en bekant miljö även om den (tack och lov) inte liknar den jag befinner mig i dagligen. Trots att jag brukar vara väldigt skeptisk till övernaturliga element i böcker köper jag det helt i Sara Bergmark Elfgrens utformning. Det är precis lagom skrämmande och just den flytande gränsen mellan verklighet och fantasi gör Norra Latin till riktigt bra läsning. Jag gillar den skarpt.

Läs också:

Olikhetsutmaningen: verklighet och fantasi

Jag är lite skeptisk till Halloween ska sägas och firar inte högtiden. En av ungarna tycker att det är roligare, men resten av familjen hoppar helt över högtiden. Däremot har den inspirerat till veckans ordpar som är verklighet och fantasi. Just skräck och fantasi är en stor del av hösten i allmänhet och Halloween i synnerhet. En genre jag vanligen är ganska skeptisk till, men jag har sedan jag började blogga om böcker vidgat mina litterära vyer till att innefatta även en del skräck.

Vilka kulturella verk förknippar du med orden verklighet och fantasi?

Jag läste just Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren, en bok som ännu inte haft recensionsdag, så ni får vänta lite på en regelrätt recension. Det är dock en bok där verklighet och fantasi blandas på ett skrämmande sätt.

Sara Bergmark Elfgren skrev också manus till P3 series De dödas röster. Där blandas verklighet och fantasi på ett ytterst kreativt sätt. Serien är uppbyggd som en dokumentärserie, där vissa personer är med som sig själva. Det är dock ingen dokumentär och fallet som undersöks är inte verkligt. En väldigt spännande och välgjord serie som jag verkligen rekommenderar dig att lyssna på om du inte gjort det.

Ibland överträffar verkligheten allt påhittat. Den är så mycket hemskare än den värsta skräckfilm. Frågor jag får om förintelsen av Hédi Fried beskriver en sådan verklighet. Ännu finns de kvar som kan berätta om förintelsen och det fruktansvärda som hände. Ibland undrar jag hur det ska bli sedan, när ingen finns där som kan försvara sanningen på riktigt. Majgull Axelsson har dock med fantasins hjälp skapat en sannolik verklighet i sin bok Jag heter inte Miriam och den som läser om Miriams upplevelser under andra världskriget och därefter torde inte kunna förbli oberörd.

Under Stockholm Literature i helgen handlade många samtal om minnen och huruvida de egentligen är sanna. En av författarna menade att det förflutna är fiktion och jag kan hålla med om det. Inga minnen är helt sanna, även om de är verkliga och ingen fantasi. Var nu gränsen mellan fantasi och verklighet går. Jag tänker på Felicia Feldts bok Felicia försvann om att växa upp som Anna Wahlgrens dotter. Där hade mor och dotter helt olika bilder av verkligheten.

Läs också:

Två O läser Nyckeln

Jag är lite knäpp ibland och vågar inte läsa ut serier av risk för att sakna dem för mycket när jag läst sista raden. Så är det med Nyckeln, tredje och avslutande delen i serien om Engelsfors av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Nu när Lilla O läst de två första delarna och precis börjat på Nyckeln har jag dock bestämt mig för att hänga på. Nu samläser vi alltså denna tegelsten och jag är helt säker på att Lilla O kommer att vinna.

Linda: Innan vi börjar kan vi väl diskutera karaktärerna lite. Vem är din favorit? Själv gillar jag Minoo mest, men jag tyckte om Ida också. Nu är hon död, men verkar finnas med lite ändå.

Lilla O: Varför tycker du att Ida är bra? Hon var ju mobbare förut.

Linda: Det gillade jag inte såklart, men jag gillade hur hon ändrades. Och sen precis när jag började tycka om henne så dog hon.

Lilla O: Jag tror att jag gillar Linnea bäst, men det är dåligt att hon röker. Men egentligen har jag inga favoritkaraktärer, utan favorithändelser. Varför gillar du Minoo bäst?

Linda: Jag tycker om att hon är precis som hon vill. Hon är annorlunda och modig. Vilka händelser gillar du bäst då?

Lilla O: En sak som jag tycker var spännande är blodmånens natt. Det är liksom lite mystiskt på något sätt.

Linda: Jag håller med. Det är då man fattar att det är på allvar och att de är häxor på riktigt. Jag tyckte att det var himla kul att läsa om Positiva Engelsfors i Eld. De blir verkligen mer och mer urflippade. Eller, jag gillar ju inte dem, men det är en intressant idé att skriva om dem.

Lilla O: Det jag inte gillar är att alla blir så arga hela tiden. Det är alltid någon som inte håller med och blir arg.

Linda: Men du, är inte de här böckerna lite för läskiga för dig? Det händer ju en massa hemska saker.

Lilla O: Egentligen är jag bara snart elva år, men jag tycker om att läsa böcker som är för större. Det är inte så läskigt när det är häxor, men det kanske inte är så nödvändigt att så många dör. I alla fall inte redan i första boken.

Linda: Jag håller med. Till exempel hade jag velat veta mer om Elias.

Lilla O: Jag saknar nog mer Rebecka, för henne lärde man känna en del innan hon dog.

Linda: Och nu ska vi läsa Nyckeln? Är du peppad?

Lilla O: Ja, det är jag för Eld slutade väldigt spännande.

Linda: Du kommer att läsa snabbast. Lova att du inte spoilar!

Lilla O: Jag ska försöka!

Läs också:

Cirkeln

Hej det är jag igen den lilla pojken som gillar att läsa. Idag ska jag skriva om en bok vid namn Cirkeln. Ni har antagligen redan hört om den här boken och jag vet att min mamma har skrivit om den. Men nu har jag också läst den och jag måste säga att den är väldigt bra. Den handlar om 1 kille och 6 tjejer vid namn Elias Den roliga, Rebecka sammanhållaren, Ida svinet, Minoo den smarta, Linnea den trotsige, Vanessa den osynliga och Anna Karin ensamvargen. Tillsammans bildar de cirkeln dom vet bara inte om det.

Dom lever ett helt normalt liv. Men en dag går allting snett då Minoo och Linnea hittar Elias död på en skoltoalett. Linnea vet att något inte är rätt hon var en bra vän till Elias och kan inte fatta varför. Senare på minnesstunden håller Ida ett falskt tal om att Elias faktiskt betydde något för henne. Även fast hon var med och mobbade honom. Rebecka blir så arg att hon hoppas att en takbjälke ska falla på Ida och krossa henne. Och sen händer det faktiskt Ida blir nästan mosad. Något står inte rätt till men hon vet inte vad Några dagar senare är det fullmåne. Men tjejerna ser inte än vanlig fullmåne utan en röd måne eller en blodmåne. Tjejerna är som styrda av en kraft. Alla börjar gå dom går tills de kommer fram till en övergivna parken. Vad gör dom där? Varför just dom? och är det bara Elias som kommer dö eller fler? Det här och mycket mer får du veta om du läser Cirkel-trilogin. Andra boken heter Eld.

Läs också:

Verkligheten vs Overkligheten

Veckans tema och därmed utmaning på Kulturkollo handlar om verklighet och overklighet. Såhär lyder utmaningen:

Vad föredrar du inom litteratur, film, poesi, konst – helt enkelt inom all kultur, verkligheten eller overkligheten? Varför föredrar du det ena eller det andra? Eller vill du befinna dig i båda? Ge gärna också tips till oss andra. 

Jag håller mig helst i verkligheten och det sannolika. Mitt inlägg i veckan på Kulturkollo handlar om fejkbiografier eller faktion, dvs skönlitteratur som handlar om verkliga personer, där gränsen mellan det verkliga och det overkliga är flytande. Sådana böcker gillar jag. Ren fantasy är jag oftast ganska skeptisk till. Jag kan köpa andra världar ibland och läste t.ex. med glädje i alla fall de första delarna i serien om Harry Potter, liksom Cirkeln och Eld av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg. Varför jag inte läst Nyckeln? För att jag har en mycket märklig vana att inte läsa sista delen av en serie, för att den då tar slut. Det är också därför jag ännu inte läst Rävsång av Christin Ljungqvist, trots att jag älskade hennes två första böcker. Mina barn tycker att jag är helknäpp och undrar varför jag inte vill veta hur serier slutar. Jag är benägen att hålla med dem.

Ni anar kanske ett mönster i de overkliga böcker jag nämnt. De har alla realistiska delar i sig och det funkar bättre för mig. Oftast. Fortfarande håller jag på att lära mig att omfamna overkligheten. Det går långsamt, långsamt.

Läs också:

Bästa böckerna enligt gymnasieettor

Jag har träffat ungefär 80 nya elever de senaste veckorna och en spontan reflektion är att de verkar läsa mer än elever gjort på flera år. Visst finns det fortfarande någon som säger sig aldrig ha läst en bok, men de är värre än vad jag vant mig vid. Förhoppningsvis är det så att skolorna satsat på läsning och anammat en mer organiserad form av läsundervisning sedan PISA-paniken startade. Jag hoppas på en uppåtgående trend, men vågar inte riktigt ropa hej ännu, trots att den inledande diagnosen som ettorna gör också ser bättre ut än de gjort de senaste åren. Bjuder dock på böcker mina elever har som favoriter, där några är klassiska svensklärarfavoriter, medan andra mer verkar vara egna val. Egentligen är det ointressant varför de läste, utan mer intressant att böckerna stannat kvar.

Jellicoe Road av Melina Marcetta

Carrie av Stephen King

Harry Potter and the Cursed child av J K Rowling

Wallflower av Stephen Chbosky

Katherine-teorin av John Green

Cirkel-triologin av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg

I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell

Ett UFO gör entré av Jonas Gardell

Hobbiten av J.R.R. Tolkien

Maze runner av James Dashner

Hungerspelen av Suzanne Collins

 

 

 

Läs också:

De dödas röster

4d363ec4-c93b-4d92-a057-70d92432b704

De dödas röster var inget för mig trodde jag. Hade det inte varit Sara Bergmark Elfgren stod för manus och fler och fler bloggare hyllade, skulle jag troligen hoppat över serien helt. Lyssna är inget för mig och skräck är ingen favoritgenre.

Så kom det sig så att huset behövde städas och städning är inte riktig min grej. Eftersom Carolina proklamerade obligatorisk lyssning beslöt jag mig för att ge De dödas röster en chans. En avsnitt skulle den få i alla fall.

Jag började lyssna och fastnade direkt. Emmas fiktiva radiodokumentär om ett 20 år gammalt mord lekte med gränserna mellan fantasi och verklighet och jag kunde inte sluta lyssna. När gästerna i princip stod vid dörren hade jag hunnit till avsnitt sju. De två sista avsnitten har jag njutit av under veckan. Med betoning på njutit, för maken till välskriven historia har jag sällan hört. Det enda som gjorde mig något frustrerad var det väldigt öppna slutet.

I De dödas röster får vi möta Emma som är journalist och vill göra en dokumentär om mordet på vännen Jessica Nord. Ett mord som tycks uppklarat, då kompisen Jussi, som många trodde var hennes pojkvän, bands till mordplatsen. Emma är dock inte säker på att det stämmer och börjar intervjua vännerna Maria, Frippe och Alem för att få veta om de minns något mer som kan ge ledtrådar om vad som egentligen hände. Hon pratar också med Jussis mamma och polisen som ledde utredningen. Dessutom finns Jack Werner, journalist och programledare för Creepypodden, samt Anna-Karin Linder Krauklis, rollspelsexpert, med som sig själva. Det bidrar ännu mer till känslan av att det här är en riktig dokumentär.

Jessica mördades i en kolonistuga och det sägs att den som kommer dit och viskar hennes namn tre gånger kan få höra hennes röst. Det här skrämmer mig något vansinnigt och det lilla ordet ”varsågod” fick mig att skrika högt under städningen (lyssna så förstår du varför). Så smygande läskigt och så bra. För varje avsnitt får vi veta mer om vad som hände Jessica under de sista månaderna i hennes liv och en hel del hemligheter avslöjas.

Jessica mördades vintern 1996 och tidsmarkörerna gör serien ännu bättre om man, som jag, är ganska jämngammal med henne och hennes vänner. Blandbanden gör mig minst sagt nostalgisk och trots att jag inte spelade varken Drakar och demoner eller Kult är det spännande att följa vännerna när de spelar.

Jag skulle inte rekommendera att du lyssnar på De dödas röster när det är mörkt och du är ensam. Inte om du är en lättskrämd person som jag. Jag skulle dock rekommendera dig att lyssna. Carolina säger att det i princip är en order och jag är benägen att hålla med.

 

 

Läs också:

De där som tar över huvudrollen

toptentuesday

Jag gillar verkligen Top Ten Tuesday, trots att jag sällan orkar fylla en hel lista själv. Den här gången kändes det dock som ett riktigt roligt ämne, ”Best secondary character”, de som inte har huvudrollen men som ändå är så minnesvärda. Riktigt bra biroller är grymt viktigt inte bara i filmer, utan även i böcker. Här är mina tio favoriter, eller i alla fall de tio jag kommer på just nu…

1. Tummen i Per Anders Fogelströms Stad-serie är en favorit. Han som är Hennings bäste vän, men också hans motsats.

2. Cathbad, Ruth Galloways minst sagt annorlunda vän, är en stor favorit. Jag hoppas att jag snart får återse dem igen.

3. Paul i Torka aldrig tårar utan handskar måste självklart finnas med här.

4. Biba i The Poison Tree är en person som sticker ut och nästan blir viktigare än huvudpersonen.

5. Den unge tjänaren Ugwu som arbetar hos Odenigbo i En halv gul sol har stannat hos mig.

6. I Den enögda kaninen av Christoffer Carlsson finns Kasper, pojken som äger den enögda kaninen. Hans betydelse för historien är mycket större än hans medverkan.

7. Emilia Hagman leder seanser i Kaninhjärta och är verkligen en annorlunda bekantskap.

8. Alicia i Allt jag säger är sant har en helt underbar mormor som definitivt måste finnas med på en sådan här lista.

9. Lärare i litteratur brukar sällan vara direkt älskansvärda, men Anders i Ge mig arsenik är faktiskt en hyvens kille.

10. Mona Månstråle i Engelskforstrilogin av Sara Bergmark Elfstrand och Mats Strandberg är lite galen, men mycket rolig att läsa om. Tydligen spelar hon en ganska stor roll i Berättelser från Engelsfors.

Läs också:

Höstens böcker 7

atn1024_jag-ar-ju-sa-javla-easy-going_3Dskugga

Och så är det slutligen dags för ungdomsböckerna. De som är för äldre ungdomar och faktiskt också för vuxna. Här finns en del guldkorn. Hela listan på höstböcker jag ser fram emot hittar du här.

Fjärde riket, Maria Nygren, är en bok jag verkligen ser fram emot. Bonnier Carlsen, augusti.

Avgrundens änglar av Magnus Nordin låter riktigt spännande. Ges ut av Bonnier Carlsen i september.

Blodets förbannelse av Suzanne Collins är egentligen skriven för målgruppen 9-12, men jag måste läsa den ändå. Bonnier Carlsen, november.

17 timmar härifrån av Cilla Nauman handlar om en resa till Sydamerika. Alfabeta, september.

Tusen bitar saknas av Katja Timgren låter som en klassisk och bra ungdomsbok om ny skola och nya vänner. Alfabeta, oktober.

Berövad av Liz Coley, låter nästan lite för hemsk, men bra. B Wahlströms, september.

Mitt bultande hjärta av norske Alf Kjetil Walgermo låter som en söt sak också den ges ut av B Wahlströms i september.

Och så favoritförlaget Gilla Böcker, som har en fin höstutgivning. Vi måste sluta ses på det här sättet är Lisa Bjärbos och Johanna Lindbäcks gemensamma bok, som vi läst om sedan den föddes. Den kommer i september.

Självklart vill jag också läsa mer av Jenny Jägerfeld. Nya boken ges ut av Gilla Böcker i september och heter Jag är ju så jävla easy going.

Kodnamn Verity av Elizabeth Wein tar oss med till andra världskriget. Gilla Böcker, september.

Ljus, Ljus, Ljus är skriven av finska Vilja-Tuulia Huotarinen och utspelar sig 1986 strax efter olyckan i Tjernobyl. Gilla Böcker, oktober.

Nattsagor för sömnlösa av Johanna Wester handlar om unga vuxna i Stockholm. Natur & Kultur, september.

Lex bok av Sara Kadefors handlar om Lex, som bloggar under pseudonym och blir en succé. Lilla Piratförlaget, september.

Och så slutligen den efterlängtade avslutande delen i trilogin om Engelsfors av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg. I november ger Rabén & Sjögren ut Nyckeln.

 

 

Läs också:

Böcker jag slukat

Annika vill att vi tipsar om sträckläsningsböcker. Sådana vi slukat.

Kan du ge tips på en bok som man absolut inte kan lägga ifrån sig? Om du kan får du gärna ge förslag på en bok inom så många genrer som möjligt, men det är absolut inte ett krav för att vara med i jerkan. Förslag på en bok är lika välkommet som förslag på tio!

Det som gör det lite svårt att besvara den här frågan enkelt, är att jag sträckläser fler böcker när jag är ledig. Dels för att jag då har tid att göra det, men också för att jag läser bättre då jag är utvilad. Men några tips har jag allt.

Fiskar ändrar riktning i kallt vatten av Pierre Szalowski är en lättläst och charmig bok som jag läste i en sittning för några veckor sedan. Definitivt läsvärd.

En man som heter Ove av Fredrik Backman är definitivt en bok jag omöjligen kunde lägga ifrån mig. Rolig, tänkvärd och sorglig.

Det fördolda av Hans Rosenfeldt och Michael Hjort är en bok jag slukade. Att den sedan avslutades med en rejäl cliffhanger gjorde att jag började läsa fortsättningen typ två minuter senare.

Både Cirkeln och fortsättningen Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren är riktiga sträckläsare. Unputdownable, som man säger. Rekommenderas till såväl gammal som ung.

Sharp Objects av Gillian Flynn fullkomligt tryckte jag i mig en varm sommardag. Underbar!

American Wife av Curtis Sittenfeld var omöjlig att slita sig ifrån. En så fin historia som verkligen griper tag.

Resa i Sharialand av Tina Thunander är en reportagebok från Saudiarabien. Mycket, mycket läsvärd!

Fågelbarn av Christin Ljungqvist var den senaste boken jag sträckläste. Jag var tvungen att få veta vad som egentligen pågick i den riktigt knepiga familjen.

Vilka unputdownables kan du tipsa om?

Läs också:

« Older Entries