Tag Archives: Ralf Rothman

Okej, jag gör ett försök

Inför Bokmässan 2011 ska jag och några andra bokbloggare vara sk. bloggambassadörer för mässan och bland annat se till att hålla liv i Bokmässan Community med tänkvärda inlägg.

Det är en trevlig uppgift, men den första tanken som slog mig när Hanna webbredaktör för Bokmässan ringde, var att jag inte tänkte läsa en massa tysk litteratur på beställning. Hon lovade att det inte var ett krav. Trots detta inser jag att det är ganska dumt att besöka en mässa under flera dagar utan att ha någon koll alls på litteraturen som utgör temat. Så okej, jag lovar att försöka.

Inspirerad av Lyran och Ingrid har jag börjat med en lista på författare jag kan tänka mig att läsa. Jag lovar ingenting mer än att försöka, glöm inte det. Och nej, jag tänker definitivt inte läsa något mer av Günther Grass. Han har fått sin chans.

Uwe Timm lobbar Lyran ofta för och hans Upptäckten av currywursten låter faktiskt som en bok som jag skulle kunna gilla. Den ges ut av Bokförlaget Thorén och Lindskog som specialiserat sig på tysk litteratur på svenska. Bland deras titlar lockar Ingen fara av Selma Mahlknecht,  Cap Esterel av Tanja Langer och Mjölk och kol av Ralf Rothmann.

En tyst minut av Siegfried Lenz kan jag också tänka mig att läsa och jag är nyfiken på Günther Wallraff vars reportagebok Rapport från vår sköna nya värld kommer i pocket i februari.

Om jag nu ska göra allvar i att läsa mer noveller (det går sådär ärligt talat) så kanske Sommarhus, senare av Judith Herman kan vara något.

Två flugor och allt det där gör att jag skriver upp Herta Müller och Elfride Jelinek på listan. En nobelpristagare är ändå en nobelpristagare. Jag har Hjärtdjur hemma, men Idag hade jag inte velat träffa mig själv lockar mer. Och så Jelinek, som definitivt inte är en författare som jag kommit på tanken att läsa om det inte vore för det priset då. Faktum är att det kan vara ett fall av förutfattade meningar. Jag är bra på dem. Älskarinnorna låter faktiskt som en helt okej bok, så den får det nog bli.

Efter lite klickande har jag också hittat Honeckers kanderade äpplen av Claudia Rusch som är en prisad ungdomsbok som handlar om hur det är att växa upp i DDR.

Nelly Sachs läste jag för tusen år sedan och det kan jag tänka mig att göra igen. En annan favorit är Bernhard Schlink vars Högläsaren var riktigt bra.

Ja, kära läsare, det är sällan jag skriver inlägg med så många kanske, nog, faktiskt och försöka och jag lovar att jag nog kanske faktiskt ska försöka läsa några av böckerna på listan. En sak är dock helt 100% säkert; jag kommer definitivt inte att läsa någon av böckerna på originalspråk.

Läs också: