Årets böcker enligt O och andra

Det är dags att summera bokåret 2011 och då tar jag hjälp från andra så klart. Jag har nominerat ett helt gäng böcker till Bokbloggarnas Litteraturpris och skulle jag välja ut några favorittitlar bland de böcker jag läst som kommit ut i år måste det bli

Skönlitteratur för vuxna:

Indignation, Philip Roth

Mot ljuset, Elin Boardy

Att ringa Clara, Anna Schulze

Om inte nu så när, Annika Thor

Det goda inom dig, Linda Olsson

Gå sönder, gå hel, Sofia Nordin

Adonis, Jens Liljestrand

Ja till Liv!, Liv Strömquist

 

Skönlitteratur för ungdomar: 

Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag, Sara Ohlsson

När jag lät dig gå, Gayle Forman

Ingen annan är som du, Ann-Helén Laestadius

Pojkarna, Jessica Schiefauer

Välkommen hem, Johanna Lindbäck

Cirkeln, Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren

Kapitulera omedelbart eller dö, Sanna Näsling

 

 

DN låter ett gäng författare tipsa om bra böcker och hittar där böcker att lägga till min läslista, nämligen Amanda Svenssons Välkommen till den här världen och dessutom boken hon tipsar om, Salome av Mara Lee. Vidare vill jag självklart läsa Outsider av Torbjörn Flygt och är beredd att kapitulera fullständigt och läsa Kerstin Ekmans hyllade Grand Final i Skojarbranschen.  Inser också att jag helt glömt bort Anna-Karin Palms Snöängel. Måste åtgärdas.

 

Även i SvD tipsas det om bra böcker och jag inser då att jag faktiskt började läsa En m3 jord, borde fortsätta!

Läs också:

Böcker jag inte borde gilla del 1

Ibland är det bra att vidga sina vyer och på så sätt läsa böcker som faktiskt är riktigt, riktigt bra, trots att de inte borde passa mig alls.

Jag börjar med en gubbe, som skriver om en riktigt gubbig gubbe. Philip Roth är den  förste och huvudpersonen i Envar den andre. Vad kan en bok om en död gubbe säga mig tänkte jag, men jag var ändå nyfiken på Roth och läste.

Och som jag läste. Språket imponerade något otroligt. Meningarna slingrade sig fram, ibland gick jag vilse, men jag hittade alltid rädd igen. Ibland var det istället hackigt och intensivt, men anaforer som förde tempot framåt och fick mig att läsa med andan i halsen.

Och ja, huvudpersonen är en äldre man, en bitter sådan som faktiskt inleder boken med att dö. En man som lider av diverse krämpor, gnäller en del, avskyr sin bror, men älskar sex. Jag har fortfarande svårt att förstå att han faktiskt var riktigt spännande att läsa om. Kanske är det Philip Roth själv som är huvudpersonen, eller bara en riktigt jobbig typ som han hittat på.

Nu har jag läst två böcker till av Philip Roth och jag har gillat dem också. Tänk vad tur att jag gjorde som Lyran planerat under sin resa Jorden Runt och läste Envar.

Så här dan före dan före dan känns det passande att skriva om just Philip Roth som ständigt dyker upp i nobelprisspekulationerna. Vit, gammal, amerikanske man torde passa Akademien och Roth är en värdig pristagare.

Läs också:

Tror, vill och hoppas!

Vem får Nobelpriset i litteratur 2011 undrar Lyran i veckans tematrio. Vem borde vinna årets Nobelpris i litteratur undrar Bokhororna.

Låt mig reda ut det här.

Det finns en författare vars vinst skulle få mig att ropa ÄNTLIGEN, göra en glädjedans, gråta en skvätt, ge Peter Englund en fiktiv smällkyss mitt på munnen och överväga att dra in till Poseidon för ett dopp. Den författaren är Tomas Tranströmer. Han borde verkligen få priset, men jag tror inte att han får det.

Om Akademien funderar på att någon gång ge honom priset är det definitivt bäst att de ger honom det i år. Att, som Ralph Steinman, missa utnämningen med några dagar vore minst sagt snöpligt.

Kanske är Tranströmers tid förbi, men betänk Doris Lessing som fick priset senare än till och med hon själv ansåg rimligt.

Om vi bortser från denna stjärnpoet för en stund, så  finns Alice Munro i min önsketrio,  tillsammans med  Ko Un, otroligt produktiv poet, som skrivit om sitt land och sitt folk på ett både läs- och tänkvärt sätt och Assia Djebar, författare från Algeriet som skriver om kvinnors situation, vilket borde lyftas fram. Välskrivande kvinna från Afrika känns som en bra kombination. Guardian tror på henne och jag hoppas verkligen att det blir Djebar som tar hem priset.

Hon finns också med i den trio jag faktiskt tror på, också bestående av Les Murray, kontroversiell och konservativ poet som gjort sig ovän med i princip hela den australiensiska kultureliten, samt Claudio Magris, som inte är poet, men definitivt poetisk och dessutom med en säregen stil.

Peter Englund säger sig tycka att det är beklagligt att så få kvinnor fått priset, men menar samtidigt att kön inte ska spela någon roll. För mig är det detsamma som att säga att det är helt okej att ge priset till en vit man varje gång.

Lyran tipsar om en dialog mellan Englunds företrädare Horace Engdahl och Leopards förlagschef Dan Israel, där Engdahl talar om den västerländska kulturens överlägsenhet och det faktum att det är männen som respresenterar den. Jag mår lite dåligt av läsningen, men är inte överraskad.

Baserat på detta blir pristagaren säkert Philip Roth, eller någon annan i hans gäng som Don DeLillo eller Tomas Pynchon. Den sistnämnda om Murphy får bestämma och det blir någon jag inte läst som vinner.

Murphys trio består också av Péter Nádas och någon av de alla författare som jag inte ens tänkt på att nämna i detta inlägg. Det är så det brukar vara och gärna för mig, men då vill jag ha ett spännande val så att jag kan läsa denna lockande kurs i vår.

Adonis då, han toppar ju listorna. Ingen av mina favoriter. Ett okej val, men jag kommer inte att dansa någon glädjedans. Amos Oz hade gärna fått prisas, men jag tror inte det just nu med tanke på hur det ser ut i hans hemland just nu. Nawal El Saadawi kanske, men tanke på hennes roll i Egypten.

Vad har du för heta tips? Vem önskar, vill och tror du ska vinna nobelpriset i litteratur 2011.

På torsdag kl 13.00 får vi veta.

Läs också:

En liten påminnelse inför hösten

Tanken var ju att jag skulle känna mig beläst och kulturell när Peter Englund avslöjar årets vinnare av Nobelpriset i litteratur. Den författare han läste upp skulle nämligen vara en jag läst något av. Extra kul om det också blir en författare jag faktiskt gillar. Tanken var att jag skulle ligga steget före.

Anna påminde mig om den utmaning Lyran satte ihop i våras och nu gäller det väl att sätta in en spurt.  Nu tänker jag inte tvinga mig själv att läsa något som  verkar riktigt galet tråkigt, så viktigt är det inte ens för mig att kunna stoltsera med någon form av kulturell kompetens.

Den ursprungliga listan är galet lång, men jag tänkte i alla fall lista de kanske aktuella författare som jag läst något av och dem jag kanske ska försöka hinna läsa något av i höst.

Först de kandidater jag redan läst:

 

Adam Zagajewski

Adonis

Alice Munro

Amos Oz

Assia Djebar

Bei Dao

Chinua Achebe

Eeva Kilpi

Haruki Murakami

Ian McEwan

Joyce Carol Oates

Ko Un

Les Murray

Margaret Atwood

Maya Angelou

Paul Auster

Per Petterson

Philip Roth

Salman Rushdie

Tomas Tranströmer

Vénus Khoury-Ghata

 

Och tre halvlästa inte så gillade:

Cormac McCarthy

Maryse Condé

Michael Ondaatje

 

 

Och så några jag skulle vilja läsa:

A.B. Yehoshua

Anne Carson

Antoni Tabucchi

Ben Okri

Claudio Magris

Don DeLillo

Gitta Sereny

Ismaïl Kadaré

Juan Goytisolo

Milan Kundera

Nawal El Saadawi

Ngugi wa Thiong’o

Nuruddin Farah

Peter Carey

 

 

Självklart hinner jag inte med dem alla, men ett par ska jag väl hinna med i alla fall.

Vilka tror jag då är mest aktuella för priset?

När det gäller vadslagningar så brukar poeterna  Adonis och Ko Un ligga högt upp. I år tror jag dock på Les Murray från Australien om inte hans konservativa åsikter talar emot honom. Konstiga åsikter verkar ju dock inte varit ett hinder förra året och gubbar är alltid populära. Det hade dock varit roligare med Ko Un, men det hade framför allt varit roligast med en poet. Adam Zagajewski var också bra, men sannolikheten för att just en polsk poet får priset igen känns väl inte så stor. Och visst hade det varit riktigt coolt om Eeva Kilpi kammade hem det hela.

Jag hoppas på Assia Djebar och Alice Munro då jag tyckt mycket om det jag läst av dem. Eller varför inte Margaret Atwood. En kvinnlig pristagare hade dessutom varit trevligt. Inte bara för att de själva är kvinnor, utan för att de ger röst åt andra utsatta kvinnor.  Det gör också Nawal El Saadawi och henne ska jag definitivt läsa innan pristagaren avslöjas. Frågan är dock om akademin vill blanda sig i situationen i Egypten genom att prisa henne? Kanske kan det bli Vénus Khoury-Ghata, det vore något.

Detsamma torde visserligen gälla Adonis med tanke på vad som händer i Syrien. Att uppmärksamma det av torka drabbade Kenya genom att ge priset åt Ngugi wa Thiong’o vore lite häftigt. Inte för att Nobelpriset ska vara politiskt, men för att det ändå sänder en signal.

Om det nu skulle bli en vit man, som det brukar bli håller jag en tumme för Philip Roth, som jag läst mycket av. Någon som också ofta figurerar i diskussion inför avslöjandet är hans parhäst Don DeLillo som jag läst några sidor av. Kanske dags att fortsätta med boken som ligger här hemma.

På läslistan står alltså i första hand Nawal El Saadawi tillsammans med  Ngugi wa Thiong’o och Don DeLillo. Några poeter till ska jag också försöka läsa.

Hur går dina tankar kring årets Nobelpris i litteratur?

 

Läs också:

Mina svar på I

Vi drar vidare mot målet som är Ö, denna vecka handlar frågorna om bokstaven I.

Här kommer mina svar! Vill du också svara blir jag väldigt glad. Svara i din blogg eller i en kommentar.

Först fem ord på I som ska kopplas samman med 1-5 boktitlar som du själv väljer.

Ivrig

Is

Idealisk

Identitet

I

Islossning av Barbara Voors måste helt klart vara med, inte minst för att den börjar på I och för att is definitivt har stor betydelse.

Identitet kopplar jag till Pojkflickan av Nina Bouardoui där huvudpersonen funderar mycket kring identitet både gällande ursprung, språk och kön. En ruskigt bra bok.

I Sahras nyckel får Julia en idé. Hon ska söka efter dem som bodde i lägenheten hon snart ska flytta in i. En judisk familj som fördes bort 1942. Julias ivriga sökande leder till att hennes liv tar en helt ny vändning.

Återstår då idealisk. Man skulle ju kunna tro att jag fuskar till det med ord som jag redan har kommit på titlar till, men se så är det inte. The summer I turned pretty av Jenny Han handlar om en ganska idealisk sommar då solen ständigt skiner och kärleken frodas. Under ytan är det dock inte alls lika idealiskt, vilket kommer att märkas.

En karaktär med för- eller efternamn på I då?

Ilse är Emilys bästa vän och på många sätt hennes motsats.  Ilse är en frispråk pojkflicka som inte sällan ställer till problem. Jag var nästan lite rädd för henne när jag var mindre, men kom senare att älska henne. En fri själ som göt vad som faller henne in. Sådana flickor behövs i litteraturen.

Indignation är amerikanskans vackraste ord enligt Philip Roth. Vilka är dina favoritord? Och nej, de måste inte börja med i.

Jag samlar på ord. Egentligen har jag nog alltid gjort det, men jag började rejält efter att jag läste fantastiska Att lära ut författarens hantverk där Ralph Fletcher skriver om just ordsamling och hur han samlar på ord som han sedan kan använda vid speciella tillfällen.

Jag tycker om ypperlig och synnerligen, som egentligen är vanliga ord, men ändå fina. Tillstymmelse är också fint, liksom abrovink (som också kan stavas abrovinsch). Det senare har en liten annan betydelse här i Göteborg då det uttrycker en tillfällig lösning, inte alltid helt hundra men funktionell för tillfället.

Vilka ord gillar du?

På engelska är flabbergasted (som betyder mållös och chockad) och haphazard (som betyder på måfå) stora favoriter.

Läs också:

Bokalfabet 2.0 del 9

Vi drar vidare mot målet som är Ö, denna vecka handlar frågorna om bokstaven I.

Först fem ord på I som ska kopplas samman med 1-5 boktitlar som du själv väljer.

Ivrig

Is

Idealisk

Identitet

I

 

En karaktär med för- eller efternamn på I då?

 

Indignation är amerikanskans vackraste ord enligt Philip Roth. Vilka är dina favoritord? Och nej, de måste inte börja med i.

 

Jag ska svara själv också, men de svaren kommer i ett senare inlägg. Om du vill svar kan du göra det i en kommentar eller i din blogg. Lämna gärna en kommentar och/eller länka till det här inlägget så att jag och andra intresserade kan läsa vad du har att säga.

Oliiiiidligt spännande!

Läs också:

Vad är det för fel på Roth?

När Philip Roth idag utropades som vinnare av årets Man Booker International Prize blev en av jurymedlemmarna så arg att hon hoppade av. Carmen Callil liknar Philip Roths böcker med Kejsarens nya kläder och menar att han är en fruktansvärt överskattad författare. “Han bara maler på och maler på om samma ämne i nästan varenda bok. Det är som att han sitter på ditt ansikte så att du inte kan andas”, säger hon.

Senaste boken heter Indignation och kom ut på svenska i mars. Jag gillade den skarpt och skrev bland annat så här:

Jag har funderat mycket på varför jag gillar Roth så mycket, då han egentligen inte skriver på ett sätt som jag brukar gilla. Jag tror att det handlar mycket om att han lyckas levandegöra sina personer så bra. Faktum är att jag inte alltid gillar huvudpersonen Marcus speciellt mycket, han är en irriterande besserwisser många gånger, men ändå bryr jag mig om honom och vill hela tiden läsa vidare. Det krävs en skicklig författare för att lyckas med det och Philip Roth är en skicklig författare.

 

Läs hela inlägget här.

Indignation var den tredje boken jag läste av Roth och jag har tyckt om dem alla trots att de på många sätt är väldigt olika. Det gemensamma är de slingrande, långa meningarna och det lite dystra sättet att se på världen. Envar börjar med en begravning och berättar sedan om den döde mannens liv. En stark och fängslande bok. I Konspirationen mot Amerika leker Roth med historien och gör flyghjälten Charles A. Lindbergh till nazistvänlig president i USA, vilket självklart får konsekvenser. Mycket bra och intressant bok. Inte helt lättsmält, men definitivt bra och läsvärd.

Av twitterflödet förstod jag att även Paul Auster under sitt stockholmsbesök gav Philip Roth en och annan känga. Vad är det med Roth som provocerar så?

Läs också:

Mina svar på G

Här kommer mina svar på G. Jag fick klura en hel del måste jag säga!

 

1. Först fem ord på G som du ska associera till en eller fler böcker.

grön

god

generös

gunga

gömma

 

Yes, då kör vi. Den första bok som kom dök upp i tanken var Gungbrädan av Deborah Moggach, som dessutom börjar på G. Bonuspoäng kanske? Titeln ger gunga så klart. Den handlar om en familj som vinner en massa pengar. Hade det varit i USA kunde jag fått in grönt här, men nu funkar inte det. Familjens dotter blir bortrövad av några som vill gömma henne.

God och generös är självklart Pippi Långstrump i min favoritbok Pippi Långstrump har julgransplundring där granen självklart är grön.

2. Som vanligt vill jag att du presenterar en litterär karaktär. Idag med för- eller efternamn på G.

Det är ju så lätt att det bara blir karaktärer från bokserie här, då de andra inte riktigt hinner fastna.  Så också denna vecka då jag inte kan gå förbi Roy Grace, min nya favoritkommissarie från favoritstaden Brighton. En ganska vanlig kommissarie, trots den försvunna frun. Han super inte för mycket och är inte mer deprimerad än någon annan. En trevlig prick helt enkelt.

3. G som i gammal. Jag skulle vilja att du berättar om en bok som handlar om att vara eller bli gammal.

Jag tänkte att jag skulle nämna en bok som jag kanske inte tjatat sönder. Dagens bok blir därför Envar av Philip Roth som inleds med en begravning av en man som boken sedan berättar om. Mycket bra och välskriven.

Läs också:

Marsläsning

Mars har varit en intensiv månad med mycket jobb och däremellan väldigt mycket sjukdom. Tror knappt att hela familjen varit frisk samtidigt sedan vi kom hem från Thailand i mitten av februari. Tolv böcker hann jag dock med.

  1. Navigation, Kristofer Flensmarck. Samplad diktsamling som faktiskt funkar.
  2. Godnatt, finaste, Dorothy Koomson. Bra, men jag fixar inte att läsa om sjuka barn.
  3. I havet finns så många stora fiskar, Sara Lövestam. Bra bok som borde varit två.*
  4. Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag, Sara Ohlsson. Underbar bok med underbar titel.*
  5. Extra: En morgon stod hon bara där, Per Nilsson. Mystisk bok om Pim-Pim och annorlunda Extra.
  6. Indignation, Philip Roth. Bra utvecklingsroman om Marcus och hans liv.
  7. Sockerdöden, Unni Lindell. Okej, men inte superbra om Isaksen och Dahle.
  8. Mot ljuset, Elin Boardy. Finstämt och gripande om Ellys resa till Malaya.
  9. En liten chock, Johanna Lindbäck. Bra ungdomsroman, som vanligt.
  10. En dag till skänks, Anna Gavalda. Kort och koncist om fyra syskon.
  11. Tusenskönor, Kristina Ohlsson. Ruskigt bra deckare.
  12. Här, Wisława Szymborska. Som alltid underbar.

Tolv böcker lästa i februari alltså, dessutom en omläsning av Det lilla huset i stora skogen av Laura Ingalls Wilder. Har inte bestämt mig för hur jag ska räkna omläsningar egentligen.

En hel del recensionsexemplar denna månad, vilket inte är så konstigt med tanke på alla böcker som kommit ut. Några riktiga fullpoängare och andra som väl var sådär. Sex av de planerade elva böckerna jag tänkte läsa blev också lästa. Tre blev påbörjade och sex stycken var väl kanske lite mer spontana. Ganska bra facit ändå.

Romaner: 5

Diktsamlingar: 2

Deckare: 2

Ungdomsböcker: 3

Jorden Runt: 1

Boktolvan: 0 (eller egentligen två halva, då jag läst en del av Vägen, men nästan gett upp och just nu håller på att läsa In the Woods som är fantastisk så här långt.)

En okej månad, men ingen wow-månad som februari var.

Höjdpunkter:

Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag, Sara Ohlsson

Mot ljuset, Elin Boardy

Indignation, Philip Roth

Tusenskönor, Kristina Ohlsson

Bottennapp:

Inga faktiskt.

 

 

Läs också:

Fler författare jag inte läst

I veckan presenterades korta listan för årets Man Booker International Prize, ett pris som delas ut vartannat år. 2009 gick priset till Alice Munro.

En av författarna på årets lista var John Le Carré, som redan innan listan offentliggjordes uttalade en önskan om att plockas bort från den, då han inte vill tävla i litteratur. En intressant och ganska sund inställning, för visst är det så att det är lika omöjligt att tävla i litteratur som i musik. Samtidigt gillar jag litteraturpriser och kanske mest av allt nomineringslistorna till dem som alltid innehåller nya, spännande namn.

Nu är Le Carré knappast en ny författare, men faktum är att jag aldrig läst något av honom bortsett från de 50 första sidorna i den rätt tråkiga boken The little Drummer Girl.

Hur gick det då? Jo, Le Carré står kvarlistan men frågan är om han nu har någon chans att vinna. Han finns dock på listan tillsammans med 12 andra namn:

  • Wang Anyi (China)
  • Juan Goytisolo (Spain)
  • James Kelman (UK)
  • John le Carré (UK)
  • Amin Maalouf (Lebanon)
  • David Malouf (Australia)
  • Dacia Maraini (Italy)
  • Rohinton Mistry (India/Canada)
  • Philip Pullman (UK)
  • Marilynne Robinson (USA)
  • Philip Roth (USA)
  • Su Tong (China)
  • Anne Tyler (USA)

Av dessa har jag endast läst två, Philip Roth och Anne Tyler. Vilka har du läst?

Läs också: