Mina svar på G

Här kommer mina svar på G. Jag fick klura en hel del måste jag säga!

 

1. Först fem ord på G som du ska associera till en eller fler böcker.

grön

god

generös

gunga

gömma

 

Yes, då kör vi. Den första bok som kom dök upp i tanken var Gungbrädan av Deborah Moggach, som dessutom börjar på G. Bonuspoäng kanske? Titeln ger gunga så klart. Den handlar om en familj som vinner en massa pengar. Hade det varit i USA kunde jag fått in grönt här, men nu funkar inte det. Familjens dotter blir bortrövad av några som vill gömma henne.

God och generös är självklart Pippi Långstrump i min favoritbok Pippi Långstrump har julgransplundring där granen självklart är grön.

2. Som vanligt vill jag att du presenterar en litterär karaktär. Idag med för- eller efternamn på G.

Det är ju så lätt att det bara blir karaktärer från bokserie här, då de andra inte riktigt hinner fastna.  Så också denna vecka då jag inte kan gå förbi Roy Grace, min nya favoritkommissarie från favoritstaden Brighton. En ganska vanlig kommissarie, trots den försvunna frun. Han super inte för mycket och är inte mer deprimerad än någon annan. En trevlig prick helt enkelt.

3. G som i gammal. Jag skulle vilja att du berättar om en bok som handlar om att vara eller bli gammal.

Jag tänkte att jag skulle nämna en bok som jag kanske inte tjatat sönder. Dagens bok blir därför Envar av Philip Roth som inleds med en begravning av en man som boken sedan berättar om. Mycket bra och välskriven.

Läs också:

Vad jag upplevde i april

Tolv lästa böcker den här månaden. Tolv har blivit något av en standardsiffra i mitt läsande. Tolv lästa böcker är alltså en ganska normal månad. Tolv ganska bra böcker måste jag säga. Ett par tegelstenar och en riktig tunnis.

 

  1. Evolutionen och jag kommer inte överens, Fredrik Lindström.
  2. In the woods, Tana French.
  3. Islossning, Barbara Voors.
  4. Hafia, Vénus Khoury-Ghata.
  5. Sarahs nyckel av Tatina de Rosnay.
  6. Pojkflickan, Nina Bouraoui.
  7. Tretton skäl varför, Jay Asher.
  8. Denna dödens kropp, Elizabeth George.
  9. Döden på en blek häst, Amanda Hellberg.
  10. Långt ifrån död, Peter James.
  11. Huset vid havets slut, Elly Griffiths.
  12. The summer I turned pretty, Jenny Han.

Många deckare den här månaden, vilket väl hör påsken till. Några toppar och några besvikelser. Inga väldigt dåliga böcker egentligen, men böcker jag hade höga förväntningar på som inte levde upp till dem.

Lyrik: 1

Deckare: 5

Romaner: 3

Självbiografiskt: 1

Ungdomsböcker: 2

Boktolvan: 3

 

Toppar

Evolutionen och jag kommer inte överens, Fredrik Lindström

In the woods, Tana French

Islossning, Barbara Voors

Pojkflickan, Nina Bouraoui

Långt ifrån död, Peter James

 

 

Besvikelser

Denna dödens kropp, Elizabeth George

Döden på en blek häst, Amanda Hellberg

 

Således tillförs följande titlar till den perfekta topplistan:

 

Vad har du läst under april?

Läs också:

Planerad eller spontan?

Läste du det du planerat i påsk, eller blev det något annat? Det undrar Boktokig i en fundering om läsning.

Jag hade planerat att läsa Cirkeln, men istället blev det läsning av biblioteksböcker som skulle tillbaka idag. Jag hann med både Döden på en blek häst av Amanda Hellberg och Långt ifrån död av favoriten Peter James. Dessutom är jag nästan färdig med Huset vid havets slut av Elly Griffiths och i alla fall en bit in i Cirkeln. Klart godkänt, men inte riktigt som jag planerat, men så brukar det ju vara.

Boken som det stått att jag läser i bloggens högermarginal har jag dock inte vågat läsa vidare i. Jag älskar dig inte av Christina Stielli ska dock bli utläst. Någon gång. Förhoppningsvis snart.

Jag håller med Eva om att det inte funkar att hålla en planering, men tidspressen som jag hade under helgen passar mig riktigt bra. Idag är jag dock helt död och kommer säkert somna innan jag läst en sida.

Läs också:

Vem är mördaren?

Peter James har seglat upp som en av mina favoritförfattare inom deckargenren med sina välskrivna böcker som utspelar sig i de sammanvuxna städerna Brighton och Hove. Långt ifrån död är den tredje av hans böcker om Roy Grace och är minst lika bra som de två tidigare.

I ett hus i Hoves finaste kvarter hittas socitetskvinnan Katie Bishop mördad. Självklart misstänks hennes man, men han har påstår sig ha varit någon helt annan stans och har ett vattentätt alibi. Mycket pekar på att det ändå är han som gjort det, men Roy Grace och hans team får inte riktigt ihop det.

Historien är riktigt spännande och det var längesedan jag läste en deckare med klappande hjärta. Boken är ganska enkelt uppbyggd. Inga tillbakablickar, få kursiva avsnitt, få trådar, en mördare och få offer. Ändå, eller kanske just därför, är det här en galet spännande bladvändare. Visst anar jag hur det hela ska sluta, men det är absolut ingen förutsägbar historia. Jag gillar också hur Peter James flera gånger verkar vara på väg in i en klassisk deckarkliché och sedan vänder tillbaka, som om han själv driver med det deckarrecept som många författare följer idag.

Jag älskar dessutom bokens huvudperson Roy Grace, som i denna bok är kär och lycklig. Han har ny frisyr, coolare kläder och har börjat äta nyttigare. Jag hinner tänka att det säkert inte kommer att dröja länge innan han får en ledtråd om sin fru som varit försvunnen i nio år och se bara några sidor senare får han ett meddelande om att några vänner tror sig ha sett henne i München. Självklart måste han dra dit och självklart blir hans nya flickvän Cleo definitivt inte glad.

De andra personerna då? Helt klart är Norman Potter lika irriterande som vanligt. Nu har han dessutom varit i Thailand och fixat sig en 24-årig fru. Glenn Branson har istället blivit utkastad av sin och huserar istället hemma hos Roy. Chefen Vosper verkar lite trevligare än vanligt måste jag säga. Jag gillar dem, de är inte alltid perfekta men helt klart mänskliga och värda att följa i många böcker till. Det var länge sedan jag läste en så här bra och välskriven deckare. Snudd på högsta betyg.

Nu vill jag direkt ta ner bok nummer 4 om Grace från hyllan för att få träffa personerna igen och dessutom resa tillbaka till Brighton och Hove som alltid kommer att ha en speciell plats i mitt hjärta. Jag gillar att läsa om det ruffiga Brighton och stadens mer flashiga tvilling Hove. Jag känner nästan vinden och saltdoften från havet och om jag blundar ser jag pirerna, den fina och den utbrända, framför mig.

Läs också:

Temtrio – Påskekrim

Nylästa deckare vill Lyran att vi presenterar i veckans Tematrio. Nu blir det så himla mycket deckare i bloggen ändå i påsk, men visst ska jag kunna skaka fram några till.

1. Vi pratade om Camilla Grebe och Åsa Träff på vår senaste bokträff. Jag tyckte verkligen om Någon sorts frid, medan en väninna inte ens fixade att läsa ut den. Jag vet att många tyckt både som jag och som hon. Jag har Bittrare än döden på läslistan och hoppas på en lika bra läsupplevelse.

2. Peter James är en en ny favorit med sin trevlige hjälte Roy Grace som bor i Hove och arbetar i Brighton. Älskar miljön och gillar att läsa ganska vanliga deckare utan för många sidospår, talande mördare, talande lik eller historiska paralleller. Första boken i serien heter Levande begravd.

3. En bra deckare, som få verkar ha hört talas om, är Maureen O’Briens Döden inpå livet. En härligt gammaldags pusseldeckare som doftar Christie och Lang. Vi får följa fallet med den mördade skådespelerskan Liza Drew som alla älskar. Hon är vacker som en dag och vänlig mot alla. Vem kan ha skäl att döda henne? Absolut läsvärd.

 

Läs också:

I påsk ska jag läsa deckare

Jag har inspirerat min kollega att låna påskekrim, men själv har jag deckare så det räcker och blir över hemma redan. Jag lär klara påsken utan att få bokbrist.

För det första har jag faktiskt sisådär 300 sidor kvar i Elizabeth George nya Denna dödens kropp som verkar lovande, men kanske lite väl omständlig och utdragen. Det blir ofta så med 700 sidor långa böcker.

Näst på tur finns Peter James tredje bok om Roy Grace Långt ifrån död. En biblioteksbok som därför prioriteras. Inte bara därför ska sägas. Största skälet är att James är så grymt bra.

Grymt bra är också Kelly Griffiths vars tredje bok om underbara Ruth Galloway kommer snart. Boken heter Huset vid havets slut och är helt klart efterlängtad.

Ny i pocket är Bittrare än döden av Camilla Grebe och Åsa Träff. Jag gillade verkligen Någon sorts frid och har höga förväntningar på uppföljaren.

Höga förväntningar har jag också på Kristina Ohlssons nya bok Änglavakter. Jag vill verkligen veta hur det går för Fredrika Bergman och hennes kollegor.

Vad läser du för deckare i påsk?

 

Läs också:

Den perfekta topplistan 2011

För att det inte ska bli så himla svårt att få till den perfekta topplistan i slutet av året och för att pärlorna från de första månaderna inte ska glömmas bort börjar jag listandet redan nu. Varje månad väljer jag ut en finalist och två bubblare i sann melodifestival anda. Av de böcker som gått till andra chansen får tre stycken plats på topplistan med de tolv ettorna. Den inbördes ordningen fastställer jag vid årets slut.

Klara för final

Igelkottens elegans, Muriel Barbery (januari)

The Slap, Christos Tsiolkas (februari)

Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag, Sara Ohlsson (mars)

Pojkflickan, Nina Bouraoui (april)

När jag lät dig gå, Gayle Forman (maj)

All my friends are superheroes, Andrew Kaufman (juni)

Timmarna, Michael Cunningham (juli)

Det goda inom dig, Linda Olsson (augusti)

Gå sönder, gå hel, Sofia Nordin (september)

Himlen börjar här, Jandy Nelson (oktober)

Sju jävligt långa dagar, Jonathan Tropper (november)

Mörk jord, Belinda Bauer (december)

 

Klara för andra chansen

De oförglömliga, Gabriella Ahlström (januari)

19 minuter, Jodi Picoult (januari)

Sister, Rosamund Lupton (februari)

Kafka på stranden, Haruki Murakami (februari)

Mot ljuset, Elin Boardy (mars)

Tusenskönor, Kristina Ohlsson (mars)

In the woods, Tana French (april)

Långt ifrån död, Peter James (april)

1Q84 del 1 av Haruki Murakami (maj)

Drottningen vänder blad, Alan Bennett (maj)

Prins Charles känsla, Liv Strömquist (juni)

Niceville, Kathryn Stockett (juni)

Okänt offer,  Tana French (juli)

Den drunknande, Therese Bohman (juli)

Om inte nu så när, Annika Thor (juli)

Att ringa Clara, Anna Schulze (juli)

The Imperfectionists, Tom Rachman (augusti)

Sånt jag berättar för Allah, Saphia Azzeddine (augusti)

Hoppas, Åsa Anderberg Strollo (september)

Jag är allt du drömt, Ali Smith (september)

Här ligger jag och blöder, Jenny Jägerfeldt (oktober)

Adonis, Jens Liljestrand (oktober)

Dark Places, Gillian Flynn (november)

Avig Maria, Mia Skäringer (november)

Våra kyssar är avsked, Nina Bouraoui (december)

När börjar det riktiga livet, Fredrik Lindström (december)

Läs också:

Jag har funderat på en sak…

Efter vår diskussion om vem som skulle passa som Roy Grace funderade jag på varför jag egentligen bryr mig. Jag har ju läst böckerna, i alla fall de två första och därmed är det mer eller mindre meningslöst att se tv-serien. Alltså spelar det absolut ingen roll vem som spelar Roy Grace eller någon annan polis som jag också läst om. Ser jag deckarserier på tv så är det bara sådana som jag inte bekantat mig med i bokform och då spelar det inte heller någon roll huruvida skådespelarna är lika sina bokförlagor eller inte.

Faktum är att det inte ens spelar någon roll om en karaktär jag läst om och faktiskt sedan ser inte alls stämmer överens med den bild jag har i huvudet så länge det är en bra skådespelare. Till exempel så är Nathaniel Parker som spelar Thomas Lynley inte alls lik de beskrivningar som Elizabeth George gjort av honom i böckerna, men det funkar ändå. Däremot irriterar jag mig på att Sharon Small inte alls är lik böckernas Barbara Havers som jag tycker bra mycket mer om. Nu har jag visserligen inte sett så många avsnitt, då jag läst alla böcker, men herr O har det inte och ibland är det trevligt att tillbringa kvällen i samma soffa utan datorer.

Nu tycker jag visserligen fortfarande att Andrew Lincoln skulle vara perfekt som Roy Grace, men det är en helt annan sak.

Läs också:

Brutal men trevlig deckare

Jag kallade Peter James första bok om Roy Grace för en superduperbra deckare och uppföljaren är ännu bättre. Liksom Levande begravd utspelar sig Ett snyggt lik i dubbelstaden Brighton-Hove och där hoppas jag att Grace håller sig kvar, trots hot om tvångsförflyttning av sin inte direkt charmiga chef. Lite irriterande att kvinnliga chefer ofta beskrivs som riktiga ragator, men det är väl också det enda jag har att klaga på när det gäller boken.

Det vackra liket är en juridikstuderande tjej som försvinner under eller efter en dejt. En man hittar en cd-skiva på tåget och klantigt nog stoppar han in den i sin dator (lite otroligt att någon skulle göra så kanske) och får då beskåda ett synnerligen brutalt mord. Ni anar kopplingen. Detta är i korthet historien och det mest spännande är egentligen inte vem som gjorde det utan snarare varför. Det är också spännande att följa de till synes lösa trådarna som alla visar sig höra ihop. Han är bra på det James, att knyta ihop en riktigt bra historia.

Tom Bryce som får cd-skivan i sin ägo är den vi får följa mest. Grabbarna som gjort skivan är nämligen inte direkt glada över att en obehörig person fått tag på den. De hotar att döda hans familj om Tom går till polisen, men trots detta bestämmer han sig för att göra det. Inte direkt lyckat ska det visa sig, men troligen nödvändigt.

Roy Grace jobbar på med sitt team och några av poliserna råkar lite illa ut. Grace själv klarar sig undan det värsta, men har fokus på lite annat än just sitt arbete. Han är nämligen förälskad för första gången sedan hans fru Sadie försvann på hans 30-årsdag. Hon är rättsläkare och kanske är det så att det krävs någon i nästan samma bransch för att förhållandet ska bli lyckligt. Det där att vara gift med en polis verkar minst sagt sådär och det är en och annan fru som gruffar då både kvällar, helger och nätter blir arbetstid.

Det är inte många som lyckas skriva så brutalt och äckligt som Peter James och samtidigt få till en mysig och trevlig sida av historien. Jag tycker verkligen om det sätt som han beskriver människor på, både poliser och andra. Alla karaktärer ner till minsta biroll levandegörs och det är definitivt en konst. En av dem jag älskar att hata är den otroligt fördomsfulle Norman Potting. Det här är helt klart en ny favoritförfattare och herr O hälsar att även han tyckte om boken.

Vi har grälat lite om vem som skulle passa som Roy Grace. Min favorit är Andrew Lincoln, men han är kanske i yngsta laget och dessutom fullt upptagen med att spela zombie vad det verkar. Herr O vill ha Colin Firth eller någon liknande, men jag är skeptisk. Här kan du läsa fler förslag.

Läs också:

Mina favoritdeckare del 2

Gubbarna måste ju få en egen lista. Här kommer mina tio favoritdeckare och precis som med deras kollegor på den här listan kommer jag säkert att glömma några.

1. Harry Bosch – I love Harry! Han är hopplös som få, men det går inte att låta bli att älska honom.

2. Erik Winter – Det här är en lite mer ordentlig man än de flesta deckarhjältar. En trotjänare som jag följt sedan starten.

3. Tomas Lynley – En riktig gentleman som helt klart hade kunnat bli vansinnigt tråkig, men han är alldeles för trevlig för det.

4. Gunnar Barbarotti – En mysig polis som jag gärna läser mer om. Har bok två i hyllan, men det blir aldrig av.

5. David Hunter – Något neurotisk läkare som blir inblandad i allt möjligt och omöjligt.

6. Roy Grace – Lugn och trygg polis som arbetar i Brighton.

7. Fredrik Boman – Också en favorit som jag gärna återser.

8. Harry Hole – Måste så klart vara med på listan trots att han spårade ur mer än lovligt i förra (sista?) boken.

9. Christer Sjöberg – Styr sitt team med varm hand. Bidrar till att göra Hammarbyserien riktigt läsvärd.

10.Tony Hill – En gammal favorit måste få vara med trots att jag främst mött tv-versionen den senaste tiden. En intressant person helt klart.

Slutsatsen? Jag vill läsa mer om många av dessa gubbar. Dags för deckarmaraton i jul kanske?

Vilka är dina favoritdeckare?

Läs också: