Tag Archives: Peter James

Dödsmärk — obehaglig historia av Peter James

Jag följer mitt läslustsrecept och har fastnat på deckardelen. Nu har jag äntligen också läst den deckare jag lade till i mitt recept, nämligen Dödsmärkt av Peter James.  I bok nummer 11 om Roy Grace får vi läsa om den kanske obehagligaste mördaren hittills. Hen kidnappar kvinnor, alla unga och med långt, brunt hår.

Logan Somerville pratar med sin pojkvän i telefonen, när hon berättar att hon ser en man i parkeringsgaraget. Hon skriker till och samtalet bryts. Samtidigt hittas 30 år gamla kvarlevor av en mördad, ung kvinna. Vi anar ett samband och snart gör även poliserna det. Kanske är det lite väl tillrättalagt, men snyggt likafullt.

Mordfallen i all ära, men i den här boken är det verkligen polisernas privatliv som är viktigast. Roy Grace och hans nyblivna fru Claire ska flytta till ett nytt hus utanför stan, hon är sönderstressad och han bara jobbar.

När det gäller Graces före detta fru Sally jobbar Peter James långsamt. Hon finns på ett sjukhus i Brighton och Grace besöker henne utan att känna sig säker på att det verkligen är Sally. Han får veta hennes tyska namn och visst har han en känsla av att det skulle kunna vara Sally, men mer händer inte i den här boken.

Skickligt av James att lyckas hålla kvar intresset och kvaliteten i en så här lång serie. I höst kommer bok 12 Älska dig till döds på svenska, men jag har redan införskaffat den på engelska för att kunna läsa vidare snarast.

Läs också:

Läsrecept för tröglästa

Hur botar man egentligen en lässvacka? Tid är en förutsättning självklart, men också rätt val av böcker. Böckerna inom parentes är mina val. Faktiskt har jag just läst ut bok 1.

 

1 lättsam bok av favoritförfattare (What Alice forgot av Liane Moriarty)

1 deckare i redan påbörjad serie (Dödsmärkt av Peter James)

1 ungdomsbok av redan känd författare (Once and for all av Sarah Dessen)

1 bok du sett fram emot länge (Jag lät dig gå av Clare Mackintosh)

1 tunn bok av ny författare som verkar passa dig (Någonstans brister himlen av Erika Olofsson Liljedal)

1 snackis som du troligen kommer att älska (De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru)

1 pristagarbok som inte är allt för tjock (Vegetarianen av Han Kang)

 

Välj en favoritplats och se till att du kan läsa längre stunder. Glöm inte passande tilltugg.

 

Och sedan är sommarläsningen igång!

När den väl är det ska jag ta tag i alla klassiker och tegelstenar som jag vill läsa, men inte orkat med.

 

 

Läs också:

Åter till Brighton och Roy Grace

Förra sommaren botade jag en lässvacka genom att läsa tre böcker av Peter James på kort tid. Hans polis Roy Grace är en favorit och därför försökte jag bota även årets lässvacka med hjälp av honom. Att läsa en del av en serie och inte behöva lära känna så många nya karaktärer är ofta så himla skönt. Det hjälpte även denna gång, i alla fall tillfälligt och att lässvackan snabbt kom tillbaka kan jag inte skylla på James.

Tills döden för oss samman är Peter James tionde bok om kriminalintendent Roy Grace, verksam i Brighton-Hove. En serie brukar tappa fart efter så många böcker och därför är det extra roligt att det här faktiskt är en av de bästa James skrivit. Egentligen borde det inte vara så spännande, då vi från början vet vem som jagar vem, men spännande är just vad det är. Det handlar dels om fallet Grace och hans kollegor försöker lösa, men också om det som händer i polisernas liv.

I fokus står Red Cameron, en kvinna som träffade sin drömman, men nu gör allt för att komma undan honom. Han heter Bryce Laurent och var den perfekte mannen, tills han blev sjukligt besatt av Red. Namnen stör mig lite ska erkännas, men jag köper det. Jag köper också Bryce Laurents fixering, som beskrivs på ett mycket obehagligt sätt. Det är när Red försöker gå vidare med en annan man som det börjar bli riktigt otrevligt.

Peter James skriver ofta ganska klassiska pusseldeckare, men här är det jakten och polisarbetet som står i centrum. Som läsare vet jag vad som ska hända innan poliserna gör det, vilket bidrar till den klaustrofobiska stämningen. Red försöker leva så normalt det bara går, men det står klart att Bryce minst sagt begränsar henne. Lägenheten hon bor innehåller ett panikrum och hon står under ständig bevakning.

Som vanligt avslutar Peter James med att lösa fallet och därefter bjuda på en riktig cliffhanger. Den här gången är jag ganska säker på att Roy Graces liv kommer att förändras totalt. Mycket sker redan i den här boken, då han gifter sig med sin nya kärlek, men det finns en dödsförklarad fru som smyger omkring i kulisserna och gör spänningen olidlig. De senaste böckerna har jag trott att hennes öde ska avslöjas, men vi får vänta ännu lite till. Kanske, kanske i nästa bok. En bok jag nästan måste läsa på stört, då den tillfälligt återvunna läslusten försvunnit igen.

 

Läs också:

Döden kan vänta

978136_dodenkavtcmyk_10628

Förra året plöjde jag tre deckare av Peter James och hittade min läslust. Jag hade hoppats på samma resultat i år, men tyvärr var Döden kan vänta inte en av de bättre böckerna i serien. Tillräckligt bra för att läsa snabbt och tillräckligt intressant för att vilja läsa vidare i serien, men inte på den nivå Peter James brukar vara. Lite mer information om Roy Grace försvunna fru, lite småbarnsliv, en planerad hämnd och en massa snack om hur gammal den drygt 40-årige Grace har blivit. Det sistnämnda är minst sagt irriterande.

Problemet med Döden kan vänta är att jag inte riktigt engageras av fallet polisen i Brighton-Hove ska lösa. Det handlar om hämnd även här och trådar till maffian i USA. Antikviteter står i centrum och det första mordoffret är en gammal dam som inte verkar ha gjort någon något ont. Sedan tävlar diverse skurkar om vem som kan vara hemskast och det är då jag tappar lite av intresset. Det blir lite för mycket maffig actionfilm och det är inte riktigt min kopp te.

Döden kan vänta är den nionde boken om Roy Grace och det är verkligen en av mina favoritpoliser, som dessutom jobbar i en av mina favoritstäder. Det gör att jag definitivt kommer att läsa vidare i serien och hoppas att Peter James hittar tillbaka till den nivå som han håller när han är som bäst.

 

 

Läs också:

Ännu en deckare av Peter James

9781530_tildoscmyk_9966

Jag är glad att jag plöjde tre deckare av Peter James, då jag verkligen fick upp lästempot igen. Den tredje jag läste är Till döds, den åttonde boken om Roy Grace och här står världsstjärnan Gaia, med rötter i Brighton i centrum. Hon är något av en kombo av Madonna och Lady Gaga och får alla män på fall, även Glenn Branson.

Det jag gillar mest med Till döds är att de rör sig i Royal Pavilion och vi får då lite historisk bakgrund. Diskussionen om filmen som ska spelas in där, med Gaia i huvudrollen och bristen på historisk korrekthet är också intressant.

Själva fallet handlar om ett par personer som på olika sätt vill hämnas och det är inte jättespännande. Det betyder dock inte att Till döds inte är en bra bok, men speciellt nervkittlande blir den aldrig.

Mest kittlande är vetskapen om att Grace före detta fru Sally finns i bakgrunden. Jag undrar verkligen om och när hon kommer att ge sig till känna. En dödsannons i slutet av boken lovar framtida spänning.

Läs också:

Mer Peter James

97813520_dod_mansgrepcmyk_9197

Det som är mest obehagligt med Död mans grepp av Peter James är att slumpen spelar en så stor roll. It could happen to you, vore en tänkbar titel.

Allt börjar med en trafikolycka, där en cyklist kör på fel sida och en vit skåpbil kör på honom. En bilist undviker cyklisten, men kör av vägen och detsamma händer en lastbilschaufför. Polisen letar i första hand efter den som körde skåpbilen, men den dödes familj vill hämnas på alla inblandade.

Död mans grepp är kanske inte den bästa boken i serien om Roy Grace, men det är en helt okej deckare med några väldigt annorlunda ingredienser. Styrkan i James böcker är som alltid balansen mellan polisernas yrkesliv och privatliv. Jag läser vidare i serien, men inser att för många pusseldeckare av samma författare kanske inte ska läsas på rad. Vissa formuleringar återkommer och irriterar lite, men klart är ändå att Peter James är en riktigt bra deckarförfattare.

Läs också:

Att läsa det välbekanta

Omslagsbild-Peter-James

Jag har aldrig hamnat i en så här massiv lässvacka. Egentligen har den pågått mer än ett år, med undantag av några bra månader. När det inte ens funkade att läsa när ledigheten inletts blev jag lite orolig. Då hittade jag en bortglömd deckare av Peter James i min läsplatta och tänkte att en klassisk pusseldeckare om ett gäng poliser jag gillar, som utspelar sig i en stad jag också gillar, kanske kunde vara något för min på samma gång trötta och speedade hjärna. Jag hade rätt.

Död som du är Peter James sjätte bok om den sympatiske Roy Grace vid polisen i Brighton och Hove. Han är mitt inne i en massiv 40-årskris och hans kollega Glenn Branson påpekar gärna och ofta att 40 är lika med döden.

Det är under en nyårsnatt som en kvinna blir våldtagen på ett hotell i Brighton. Mördaren verkar mycket fascinerad av skor och tillvägagångssättet påminner väldigt mycket om Skomannens. Skomannen härjade i staden 1997, tio år tidigare och hann våldta och mörda flera kvinnor, innan han förde bort en ung kvinna som aldrig hittades. Roy Grace ansvarade för fallet då och han får uppdraget igen.

I nutiden är Roy Grace lycklig med Cleo och de väntar sitt första barn. I dåtiden var han gift med Sally, som inte riktigt kunde acceptera hans jobb och försvann spårlöst på hans 30-årsdag. Peter James knyter snyggt ihop såväl fall, som kärleksproblem i de olika tiderna och jag måste säga att Död som du är en av de bästa böckerna i serien. Balansen mellan yrkesliv och privatliv är bra och jag gillar hur vi får veta mer om Grace, samtidigt som utredningarna av brotten är riktigt spännande. Greppet att låta oss följa flera skumma figurer, som skulle kunna vara skyldiga är förvisso inte nytt, men i denna synnerligen välskrivna historia blir det mycket effektfullt.

Jag var tvungen att googla lite, då jag vet att jag läst om en stundande tv-serie. Det stämde att det redan 2012 avslöjades att böckerna skulle filmas för tv och ganska snart stod det också klart att Hugh Bonneville ska spela Grace, men ännu verkar det inte blivit någon tv-serie. Bonneville är fantastiskt sympatisk, men han är inte Grace, som beskrivs som en vältränad, blond herre med ögon som Paul Newman. Men utseendet är inte det viktiga, utan den genuint trevliga framställningen av snuten som alltid gör det han ska och mer därtill, men aldrig är otrevlig eller onödigt hård.

Jag läser raskt vidare i bok nummer sju och återkommer med fler berättelser från Brighton. Det känns som om flytet kanske kommer tillbaka ändå.

Läs också:

#sommarmedkulturkollo #deckare

IMG_0303

Just idag läser jag faktiskt en deckare, vilket är passande, då det är dagens hashtag i utmaningen sommarlov med kulturkollo. Efter att ha kämpat med alldeles för många böcker samtidigt, utan att riktigt få flyt i läsningen, testade jag en beprövad medicin mot lässvackor. Jag började läsa sjätte delen i en deckarserie där jag gillat de tidigare delarna skarpt, med undantag av bok fem, som visserligen var bra men alldeles för lång. Boken heter Död som du, är skriven av Peter James och handlar som vanligt om favoritpolisen Roy Grace och 234 sidor in är jag djupt inne i fallet med den fruktade Skomannen, som antingen börjat härja igen efter många år, eller fått en copy-cat. Jag gillar att få läsa om the Lanes och Palace Pier, är glad över att få veta mer om Grace och hans nya kärlek. De gamla ligger och väntar på att dyka upp igen, eller dödförklaras och jag vet inte riktigt vad jag ska hoppas på.

Egentligen är det lite absurt att koppla av med en vidrig deckare, där kvinnor blir våldtagna av en man som är skofetishist, men det här var precis vad jag behövde. Alla personer är bekanta, mallen är klar och jag kan läsa precis så snabbt som jag vill. Med lite bubbel och fredagsmys till blir det perfekt.

 

Läs också:

Kliv in i en annan värld

Igår funderade jag återigen kring fiktion och verklighet och hur svårt det ibland kan vara att skilja dem åt. Just i denna enkät tänker jag att syftet istället är att blanda så mycket man bara kan. Vilka fiktiva personer, som lever i en bok, en film eller en tv-serie, skulle du vilja göra följande med?

1. Vilken karaktär skulle du kunna bli vän med?

De karaktärer som är lika mig tror jag inte att jag vill bli vän med. Det skulle lätt bli för mycket. Trots detta tror jag att jag och Karin Adler skulle komma rätt bra överens. Visserligen verkar vi ha temperament och vara rätt envisa båda två, men en ärlig vänskap skulle det helt klart vara.

2. Vilken fiktiv person skulle du aldrig vilja möta i verkligheten?

Böckernas värld är, liksom verkligheten, fylld av personer som inte vore speciellt trevliga att träffa. Detsamma gäller självklart filmer och tv-serier. Hannibal Lecter till exempel får gärna hålla sig långt bort. Detsamma gäller Sebastian Bergman i böckerna av Hjort och Rosenfeldt, som aldrig (?) skulle kunna mörda någon, men som verkar osedvanligt osympatisk.

3.  Det är lördag och du har inga planer för kvällen. Vilken karaktär ringer du och vad gör ni?

Jag kan tänka mig att dra till puben med Barbara Havers, så länge jag kan dricka vin istället för öl. Kanske kunde vi locka med Ruth Galloway också. Det hade varit trevligt. Så länge de inte hamnar i en massa viktdiskussioner bara.

4. Du behöver ett nytt jobb, vilken karaktär skulle du vilja arbeta med?

Ska jag ha ett annat jobb får det bli i en bokhandel. Därför väljer jag att jobba tillsammans med Anna i boken The Secret of happy ever after. Det kan nog bli riktigt trevligt. Möjligen kan jag tänka mig att pimpla rooibos och lösa brott av det trevligare slaget med Mma Ramotswe.

5. Du ska starta en bokcirkel. Vilka fyra karaktärer bjuder du in och vilken bok diskuterar ni?

Paul måste definitivt vara med, så att det blir lite glamour. Fredrika Bergman verkar vara en smart och trevlig tjej, så hon får komma. Den buttra portvakten Renée är ju väldigt beläst, så hon kan säkert tillföra en del. Kanske kan hon också lättas upp lite av Pauls bubbel. Och sist, men inte minst, bjuder jag in Alice Blackwell i American Wife, som en vansinnigt sympatiskt version av Laura Bush. Vad vi ska läsa? Det blir The tiny wife av Andrew Kaufman, som det säkert går att diskutera hur mycket som helst.

6. Det är mitt i natten och du har tappat nyckeln och kan inte komma in. Vilken karaktär kontaktar du för att få hjälp?

Ja, det får väl bli någon som är bra på att dyrka upp lås. Harry Bosch kan säkert det. Han kan få en whisky som tack.

7. Gör en resa tillsammans med en fiktiv person. Vart skulle du resa och med vem?

Att resa med någon man inte känner skulle kunna vara det värsta som kan hända. Jag reser helst med någon som låter mig vara lite för mig själv vid behov. Alltså måste jag hitta någon likadan. Jag väljer Sanna i Louise Boije af Gennäs bok Högre än alla himlar, som jag läser om just nu. Hon vill säkert ha lite skrivtid. Vi reser till Vietnam, ett land som jag gärna återser. Bra kombination av kultur och värme.

8. Om du fick gifta dig med en fiktiv person, vem skulle det då vara?

Alltså, är inte Matthew Crawley i Downton Abbey en trevlig prick? Jag väljer honom. Eller möjligen Roy Grace, men egentligen verkar det inte speciellt kul att vara gift med en polis.

9. Du har problem som du skulle vilja diskutera. Vilken karaktär pratar du med?

Jag tror att min gamla barndomsfavorit Emily i böckerna av L M Montgomery, skulle vara ganska bra att diskutera med. Hon skulle kunna ge en mer balanserad syn på verkligheten än den jag själv förmår se.

10. Hoppa in i en bok, film eller tv-serie. Vilken väljer du och vem blir din karaktär?

Jag skulle kunna tänka mig att flytta in i den bullriga familjen Braverman. Eller kanske inte blir en del av familjen, det skulle nog bli för mycket. Men kanske kunde jag bo granne med någon av dem och kunna hänga med på ett hörn.

Annars verkar det rätt tråkigt, men samtidigt skönt att bo på ett stort gods som Downton Abbey och inte ha större problem än att byta om till middag. Om jag nu inte snor Marys man (se ovan), utan istället kommer dit som en gammal ogift kusin som lämnas ifred i biblioteket under dagarna.

 

 

Svara gärna du också i en kommentar eller i din blogg. Det skulle vara kul att läsa dina svar.

Läs också:

Vad är egentligen typisk för svenska deckare?

Jag fegade först ur och tänkte hoppa över veckans Bokbloggsjerka, då uppgiften kändes så himla svår. Jag bestämde mig sedan för att göra ett försök.

Annika vill den här gången att vi funderar över vad som är typiskt för svenska deckare och även att vi jämför med deckare från andra länder.

Starka kvinnor finns det gott om i svenska deckare helt klart. Är de inte huvudpersoner, så lyckas de ändå lägga sig i de aktuella fallen. Då tänker jag främst på Camilla Läckbergs Erika, som ständigt lägger näsan i blöt. Eller psykologen Siri Bergman, som inte alls borde utreda fall.

Många av dessa starka kvinnor har små barn och/eller ett komplicerat förhållande. Vardagslivet får stort utrymme, ibland nästan för stort. Det blir mycket blöjsnack och kanske lite för lite polissnack.

Malin Fors i Mons Kallentofts böcker har dessutom fått många av de annars typiska manliga egenskaperna, dvs alkoholmissbruk och depression. Annars finns denna typ kanske främst i amerikanska deckare och då tänker jag på t.ex. Harry Bosch.

Mina brittiska favoriter är Thomas Lynley och Roy Grace. På många sätt liknar de varandra. Gentlemän som båda förlorat en älskad och söker sig tillbaka till livet. Det finns många manliga, brittiska huvudpersoner, men få kvinnor.

En annan sak som är väldigt vanlig i svenska deckare är de två parallella tidsplanen, där ett av dem inte sällan är kursivt skrivet. Inte något jag är ett fan av. En av dem som kommer undan med det är Ann Rosman, som är duktig på att knyta ihop flera historier och dessutom ge huvudpersonernas privatliv lagom stor plats.

 

Läs också:

« Older Entries