Det är få böcker som behöver vara mer än 400 sidor. Väldigt få böcker. Hur många författar finns det inte som envisas med att skriva längre och längre böcker? Och hur många av dem finns inte inom deckargenren? Och hur många av dessa böcker blir bra tegelstenar? Inte jättemånga tyvärr. Det är som om de författare som blivit kända omger sig med folk som bara nickar och bockar, istället för bra och kunniga dito som säger till dem att stryka, stryka och sedan stryka lite till.

Elizabeth George tillhör dem som först skrev täta, tunna böcker och nu svävar ut i tegelstenar med hur många sega partier som helst. Tyvärr har min favorit Peter James fallit i samma fälla med sin femte bok om Roy Grace Dead tomorrow. Så synd, så synd, så synd. Historien finns där, en mycket bra sådan, men den är så utspädd att den försvinner bland alla ord. Jag orkar inte hålla energin uppe och är faktiskt på väg att ge upp boken helt en bit efter mitten. Då älskar jag ändå Roy Grace och det är väl kärleken till honom som gör att jag till slut läste ut boken igår, mer än tre veckor efter jag påbörjade den. Lite spännande blev det de sista 50 sidorna, men då var det så dags. Synd att en riktigt bra historia slarvades bort på det här sättet.

Huvudtemat i boken är organhandel. En tonårsflicka är svårt sjuk och behöver en ny lever, tre ungdomar som saknar organ hittas i havet utanför Brighton och vi får följa rumänska gatubarn och en tysk dam med ett tvivelaktigt företag. Några intressanta nya ledtrådar gällande Grace försvunna fru Sandy som han ska försöka få dödförklarad. Det är också trevligt att läsa om hans och Cleos nya liv och faktum är att till och med Norman är riktigt mänsklig. Tyvärr räcker det inte för att boken ska kännas riktigt läsvärd. Jag hoppas verkligen att detta är en mellanbok och att Peter James hittar stilen igen.

Läs också:

• Livet i troposfären är inte lika enkelt
• Hysterisk och mustig skröna
• Varje bokblogg med självaktning…
• Hur ska jag säga…
• Vilken jäkla cliffhanger

Jag kan självklart inte berätta om den cliffhanger som Peter James lämnar oss med i Död mans fotspår, för då förstör jag ju din läsning, men herrejisses vad jag blev nyfiken på att läsa vidare. Som tur är har jag fått bok fem i serien av Annika, som skriver om den här.

Första meningen lyder:

Om Ronnie Wilson vetat, när han vaknade på morgonen, att han skulle vara död om några timmar, hade han planerat sin dag aningen annorlunda.

Ronnie befinner sig nämligen i New York den 11 september 2001 och vi vet alla vad som hände den dagen. Händelserna den dagen kopplas samman med ett kvinnoskelett som hittas i en dagvattentunnel i Brighton 2007 och ett lik som varit begraven i vattnet i Australien i flera år, men som också hittas just 2007, vilket är bokens nutid. I Brighton finns också en vettskrämd kvinna som blir inlåst i en trasig hiss och där får ett riktigt otrevligt sms. Många trådar, men inga lösa och en riktigt spännande historia är var vi bjuds på i denna resa i Död mans fotspår. Färden går både till New York och Melbourne, men vi hinner också med några besök på puben lack Lion i Brighton, där jag också varit. Nostalgi på hög nivå för mig personligen alltså, vilket självklart ger ett plus i kanten.

Det är skönt med en deckarförfattare som bara blir bättre och bättre. Det är spännande fram till det överraskande slutet och även om jag räknat ut en del saker, bjöds jag under läsningen på ledtrådar som fick mig att tänka om. Riktigt, riktigt bra.

Sedan tycker jag också väldigt mycket om huvudpersonen Roy Grace, polis i distriktet Brighton och Hove, ganska vanligt om än lite argare än de flesta. Han har till exempel löjligt svårt för att ta order, i alla fall om de kommer från chefen Alison Vosper. Hon marginaliseras dock lite i denna bok och det är lika bra. Jag var lite trött på Grace, ibland lite obefogade, ilska mot henne. Nu är det istället Cassian Pewe, nykomlingen från Metropolitan, som blir den som orsakar mest arga känslor hos Grace.

Som sagt, Peter James är en riktigt bra författare och jag har packat ner Dead Tomorrow i semesterväskan! En riktig tegelsten är det, men lär inte ta lång tid att läsa om den är lika bra som den här!

Läs också:

• Vem är mördaren?
• Brutal men trevlig deckare
• En vanlig och ovanlig bok
• Läckberg tar sitt ansvar
• En genomgång av kärlek och lust