Mina svar på Ä

Almost there! Som vanligt tänker jag att jag ALDRIG ska starta en endaste utmaning mer, eller skriva en endaste fråga, göra en endaste enkät. Vi får se hur det blir. Inget alfabet ändå för det är så himla långt…

Bokstaven Ä idag, som i…

Äpple

Ärlig

Äventyrlig

Äcklig

Äktenskap

Jo men det viktigaste äpplet är väl ändå det i  Bibeln som Eva mumsar på?

Riktigt äckliga är Simon Becketts böcker om David Hunter. Speciellt Dödens viskningar som fokuserar väldigt mycket på olika stadier av förruttnelse.

Om ett äktenskap i spillror handlar Jag älskar dig inte av Christina Stielli, en bok som jag har väldigt svårt att släppa. Hur viktigt är det egentligen att vara ärlig om det betyder att man sårar andra?

Att dra iväg på en resa ensam till tre länder på I är helt klart äventyrligt. Det gör Elizabeth Gilbert i boken Eat, pray, love.

Och en karaktär med för- eller efternamn på Ä. Det känns spontant lite lurigt måste jag säga.

Ä? Ja, det måste ju bli Älskade i boken med samma namn som jag just läst. Ett barn som blir dödat av sin mor för att undvika slaveri, men som kommer tillbaka till familjen som vuxet spöke. Fascinerande!

Äntligen!, utropade Gert Fylking när Horace Engdahl och senare Peter Englund avslöjade nobelpristagen i Börshuset. Vilken nobelpristagare skulle få dig att brista ut i ett rungande Äntligen? Har det kanske redan hänt?

Jag ropade äntligen i höstas när Tomas Tranströmer fick priset. Grät en skvätt också. Jag vet faktiskt inte om någon annan författare skulle få mig att bli lika glad igen. Jag skulle dock bli glad om Assia Djebar fick priset. Eller Ko Un. Det är fina författare!

 

Läs också:

Charmigt hemlighetsmakeri

Att Svenska Akademien talar om sina nobelpriskandidater med kodnamn är inte så konstigt egentligen, men visst är artikeln i DN lite charmig. Tänk att den lätt buttre Pinter gick under namnet Harry Potter. Sedan i alla fall ett år tillbaka har kodnamnen blivit mindre uppenbara och Tomas Tranströmer kallades tydligen Stina.

Jag undrar vilka kodnamn som finns kvar på listan inför nästa år. Lite tidigt att spekulera så klart, men lite, lite spännande. Om Peter Englund tänker avslöja några? Självklart inte.

Läs också:

Tror, vill och hoppas!

Vem får Nobelpriset i litteratur 2011 undrar Lyran i veckans tematrio. Vem borde vinna årets Nobelpris i litteratur undrar Bokhororna.

Låt mig reda ut det här.

Det finns en författare vars vinst skulle få mig att ropa ÄNTLIGEN, göra en glädjedans, gråta en skvätt, ge Peter Englund en fiktiv smällkyss mitt på munnen och överväga att dra in till Poseidon för ett dopp. Den författaren är Tomas Tranströmer. Han borde verkligen få priset, men jag tror inte att han får det.

Om Akademien funderar på att någon gång ge honom priset är det definitivt bäst att de ger honom det i år. Att, som Ralph Steinman, missa utnämningen med några dagar vore minst sagt snöpligt.

Kanske är Tranströmers tid förbi, men betänk Doris Lessing som fick priset senare än till och med hon själv ansåg rimligt.

Om vi bortser från denna stjärnpoet för en stund, så  finns Alice Munro i min önsketrio,  tillsammans med  Ko Un, otroligt produktiv poet, som skrivit om sitt land och sitt folk på ett både läs- och tänkvärt sätt och Assia Djebar, författare från Algeriet som skriver om kvinnors situation, vilket borde lyftas fram. Välskrivande kvinna från Afrika känns som en bra kombination. Guardian tror på henne och jag hoppas verkligen att det blir Djebar som tar hem priset.

Hon finns också med i den trio jag faktiskt tror på, också bestående av Les Murray, kontroversiell och konservativ poet som gjort sig ovän med i princip hela den australiensiska kultureliten, samt Claudio Magris, som inte är poet, men definitivt poetisk och dessutom med en säregen stil.

Peter Englund säger sig tycka att det är beklagligt att så få kvinnor fått priset, men menar samtidigt att kön inte ska spela någon roll. För mig är det detsamma som att säga att det är helt okej att ge priset till en vit man varje gång.

Lyran tipsar om en dialog mellan Englunds företrädare Horace Engdahl och Leopards förlagschef Dan Israel, där Engdahl talar om den västerländska kulturens överlägsenhet och det faktum att det är männen som respresenterar den. Jag mår lite dåligt av läsningen, men är inte överraskad.

Baserat på detta blir pristagaren säkert Philip Roth, eller någon annan i hans gäng som Don DeLillo eller Tomas Pynchon. Den sistnämnda om Murphy får bestämma och det blir någon jag inte läst som vinner.

Murphys trio består också av Péter Nádas och någon av de alla författare som jag inte ens tänkt på att nämna i detta inlägg. Det är så det brukar vara och gärna för mig, men då vill jag ha ett spännande val så att jag kan läsa denna lockande kurs i vår.

Adonis då, han toppar ju listorna. Ingen av mina favoriter. Ett okej val, men jag kommer inte att dansa någon glädjedans. Amos Oz hade gärna fått prisas, men jag tror inte det just nu med tanke på hur det ser ut i hans hemland just nu. Nawal El Saadawi kanske, men tanke på hennes roll i Egypten.

Vad har du för heta tips? Vem önskar, vill och tror du ska vinna nobelpriset i litteratur 2011.

På torsdag kl 13.00 får vi veta.

Läs också:

En gubbe till

Visserligen en ganska ung sådan, tar nu plats i Svenska Akademien på stol nummer 6. Jag har ingen direkt koll på Tomas Riad, men visst verkar han kompetent. Han är fil.dr. i nordiska språk vid Stockholms Universitet och har under våren gästforskat i Paris. Lite annat går att läsa i Peter Englunds blogg.

Riad har en far från Egypten och en mor som är pensionerad docent i arabiska. Han är violinist och har arbetat en del för att förändra och förbättra grammatikundervisningen i skolan.

Ett ofarligt val och ett ganska ointressant sådant känner jag spontant.  Jag hoppas att jag har fel. Inget ont om Tomas Riad, men jag känner en inte så liten besvikelse på Akademiens konformism.

Vad tycker och tänker du kring den nya akademiledamoten?

Läs också:

Mer spännande från akademien

Ny ledarmot, ny nobelpristagare och så flera nya utgivningar. Först en återutgivning, Bo Bergmans bok om Hjalmar Söderberg, med förord av Lotta Lotass. Spännande. Gillar både Bergman och Söderberg skarpt och enligt Peter Englund ska Lotass förord vara riktigt bra.

Stagnelius samlade verk och en bok om alla akademiledamöter släpps också. Skulle gärna lyssna på Englund diskutera den förstnämnde under mässan.

Vill i alla fall se svensklärarpriset delas ut på lördag kl. 13.30 och gärna också lyssna på samtalet om Stagnelius i H1 kl 12.00 samma dag.

Läs också:

Vilken guldgruva

Att jag inte upptäckt Guardian books podcast förrän nu. Lyssnade på programmet om Man Booker Prize, där långa listan The Booker Dozen (som nästan alltid är 13) presenterades på ett lysande sätt. Blir nu definitivt sugen på att också läsa The sense of an ending av Julian Barnes, On Caanan’s side av Sebastian Barry, Half blood blues av Esi Edugyan,

Däremot faktiskt inte Birch, trots att den hyllades. Låter inte riktigt som min sorts bok, men jag kan ha fel. En äventyrsbok med en hel del fantastik som säkert kan locka många. Inte så lockad av den dystopiska The Testament of Jessica Lamb av Jane Rogers heller, men då hon verkar ha skrivit hur länge som helst hade det kanske ändå varit kul om hon fick uppskattning.

De pratade en del om kanadensiska författare och påpekar dessutom, liksom jag gjorde, att många böcker på listan utspelar sig i början och mitten av 1900-talet. Roligt helt klart att höra lite andra tankar och diskussioner om böckerna. Det blir mer personligt än att bara läsa en lista rakt upp och ner.

Jag blir lite skeptisk till den talande duvan som tydligen finns i Pigeon English, jag tok för givet att det handlade om språket, inte om en riktig duva. Fyndigt måhända, men jag säger som programledarna “Please, keep the talking animals out”. Vill ändå läsa boken ska sägas.

Snowdrops har jag hittat ganska lite info om, men författaren har tydligen arbetat som Rysslandskorrespondent för The Economist och boken utspelar sig där. I Ryssland alltså, inte på The Economist… Kallas psykologiskt drama och låter spännande.

Mest talades det om Hollinghurst och hans The Stranger’s Child, som jag tycker verkar bra, men som många kritiker och andra läsare tydligen blivit besviken på. Som sagt, något av honom vill jag helt klart läsa.

Spännande också att kika på den lista Guardian tippade på. Det är ganska stor skillnad och det är självklart. Det är svårt att välja ut bra böcker och listor blir aldrig desamma om olika personer gör dem. Diskussionen på t.ex.  twitter började dock precis då listan släpptes. Bland dem som folk saknade på listan fanns i princip bara män. Det är spännande. Eller inte. Jag gillade programledarnas syn på listan som en bra boktipslista inför semestern. Lite sent visserligen, då semestern lider mot sitt slut i alla fall för mig.

Englund pratar om The Beauty and the Sorrow och läser ur den. Han menar att första världskriget är urkatastrofen som sätter tonen för hela 1900-talet. Hörvärt!

Läs också: