Tag Archives: Peter Englund

Ska vi bokcirkla lite?

Feelgoodbibliotekarien skriver på Bokcirklar.se om sin drömbokcirkel. Jag skulle gärna bokcirkla med några av hennes gäster, medan andra gärna för stanna hemma. Självklart blev jag också inpirerad att skapa en egen fiktiv bokcirkel, men jag försöker att använda mig av de föutsättningar Feelgoodbibliotekarien ger. En lite crazy person som är bra på att vända på saker och ting, någon som irriterar och ifrågasätter, någon med starka åsikter, någon mer eftertänksam, någon med humor, någon med bra litteraturkoll och så någon som fixar gott fika.

Det här med fika gick jag igång på och någon som kan fixa det OCH prata böcker är självklart bra. Jag tror att Mat-Tina kan fixa det.

Någon som ifrågasätter? Hm, det var svårt. Det måste ändå vara en person jag respekterar, trots att personen i fråga ligger långt ifrån mig åsiktsmässigt. Kanske Carl Bildt vill diskutera böcker?

Någon som jag tycker är intressant, är mer eftertänksam och kan ge ett kristet perspektiv är Helle Klein.

Starka åsikter har Jenny Strömstedt och jag håller med om de flesta. Det är alltid praktiskt. Dessutom har hon skrivit böcker och har säkert god koll på litteratur.

En person som är bra på att vända på saker är Cherin Awad, hon är jurist och akriv i debatten om religion och kvinnors rättigheter.

Och så någon med humor, men som ändå kan hålla sig allvarlig när så krävs. Jag väljer Özz Nujen.

Litteraturkoll har helt klart Peter Englund, så han får väldigt gärna vara med i min bokcirkel.

Vad ska vi läsa då? Faktum är att Asfaltsänglar av Johanna Holmström, den bok vi läser i GP:s Bokcirkel just nu, skulle passa riktigt bra. Det kan bli grymt intressanta samtal kring identitet, religion, politik och en massa annat spännande.

När alla dessa giganter väl samlas tror jag att jag gömmer mig någonstans, för att diskutera litteratur med dem torde vara omöjligt. Jag brukar inte få tunghäfta om jag är nervös, istället babblar jag okontrollerbart. Ingen bra egenskap.

Hur ser din drömbokcirkel ut? Och vad blir er första bok?

Läs också:

Dags att fylla stolen

Kära ledamöter i Svenska Akademien. Jag beklagar sorgen. Nu har ju Knut Ahnlund inte varit direkt aktiv i ert arbete på många år, men han hade sin stol kvar. Sedan Rushdieaffären 1989 verkar stämningen vara lite kylig minst sagt, när Horace Engdahl blev ständig sekreterare 1999 surnade han till ytterligare och efter att Elfriede Jelinek tilldelades Nobelpriset 2004 kastade han, om jag förstått det rätt, in handduken helt.

Jag låter ingen skugga falla över Ahnlund. Inte heller över någon annan av er. Faktum är dock att ni nu kan välja in en aktiv medlem i er grupp. Gör nu detta val med eftertanke. Fundera på sammansättningen på er litterära klubb och hur denna sammansättning påverkar ert arbete.

Kön har ingen betydelse brukar det så fint heta. Även ständige sekreteraren Peter Englund brukar påpeka detta titt som tätt. Ändå är det män som väljs in i Svenska Akademien och det är män som tilldelas Nobelpriset i litteratur. Någonting säger mig att detta hänger ihop. Kön har nämligen betydelse. Män väljer män och kommer undan med det allt för ofta. Det handlar i de allra flesta fall inte ett dugg om om meriter, utan om gammal ohejdad vana.

Rättviseförmedlingen brukar rycka in för att hjälpa till när det inte verkar finnas annat än män att välja på. Jag tror inte att de behövs här. Det finns en massa bra kandidater som borde ta plats på  stol 7 och de råkar vara kvinnor. Nu spelar väl det ingen roll kära akademiledamöter, då kön inte har någon som helst betydelse för val av varken stolsinnehavare eller pristagare.

Behöver ni trots allt lite hjälp på traven har jag följande förslag:

Yvonne Hirdman, som just nu är verksam på samtidshistoriska institutet vid Södertörns högskola och vid Stockholms universitet. Ett av hennes expertområden är kvinnohistoria och genus och jag finner det synnerligen sympatiskt att det nu snarare handlar om samtidshistoria. Vi vill ju inte att könet ska stå i centrum.

Karin Johannisson, professor i idé- och lärdomshistoria vid Uppsala Universitet. Hon kan säkerligen bidra med ett intressant perspektiv på historien. Både medicin- och genushistoria tillhör hennes specialområden.

Kerstin Norén är professor i svenska språket. Tidigare verksam på Göteborgs Universitet (om ni nu vill passa på att bredda er även geografiskt) men är just nu rektor på Högskolan i Väst.

Jag håller mig i mina trakter. Det är ju lätt att man gör det, eller vad säger ni? Yvonne Leffler är professor i litteraturhistoria och är verksam vid Göteborgs Universitet. Hon vet mycket om kvinnliga författare och det kanske behövs för att jämna ut lite bland pristagarna.

Vi kör lite mer Göteborg tycker jag och då vill jag uppmärksamma Lisbeth Larsson, professor i Litteraturvetenskap, som just nu jobbar med ett projekt om Virginia Woolf.

Och så författarna då, för det måste ju få en chans de också. Nu vill jag gärna att Bodil Malmsten ska hinna skriva böcker, men hon hade passat bra i Svenska Akademien. Hon har skrivit lyrik, prosa och dramatik och har dessutom bott i Frankrike, vilket troligen gör att hon har bra koll på just fransk litteratur. Kanske kan spara en krona eller två på översättning.

En dramatiker kanske? Då föreslår jag Suzanne Osten, som skulle kunna tillföra en hel del med sina kunskaper om såväl teater som film.

Jag nöjer mig så och hoppas att jag varit till hjälp. Om  ni inte är nöjda med mina förslag kanske det är Rättviseförmedlingen som gäller ändå. Lycka till!

 

 

 

 

 

Läs också:

Dagens EM-böcker Ukraina

Idag möter Sverige Ukraina som också är ett av de två värdnationerna till årets EM. Sverige spelar sina matcher i Kiev. Det ska bli helt fantastiskt roligt att se dagens match. En match som Sverige verkligen måste vinna för att ha någon som helst chans att gå vidare från gruppen.

Men nu över till litteratur om och ifrån Ukraina.

Poltava ligger i Ukraina och Peter Englunds bok Poltava – berättelsen om en armés undergång kan säkert vara en väldigt spännande bok. För att ha läst tre terminer historia på universitetet är jag dock oväntat ointresserad av den här sortens historiska böcker. Just Peter Englund brukar dock skriva både bra och intressant, så det skulle faktiskt kunna vara en bok för mig.

Även Tjernobyl är en stad i Ukraina. En stad som aldrig kommer att glömmas bort. Jag minns fortfarande rädslan efter olyckan, som faktiskt skedde på min 12-årsdag. Självklart har det skrivits massor om Tjernobyl och en av de böcker jag fastnade för är Ljudmila från Tjernobyl av Gunnar Bergdahl.  Den handlar om en kvinna vars man var bland de brandmän som var först på plats och som tyvärr inte kom tillbaka levande.

Clarice Lispector föddes i Tjetjelnyk, nuvarande Ukraina 1920 och flyttade som väldigt liten till Brasilien. I hyllan står hennes Stjärnans ögonblick och väntar på att bli läst. Hon har skrivit en lång rad böcker, varav flera finns översatta till svenska. Ett författarskap jag har kvar att upptäcka.

Marina Lewycka har ukrainskt ursprung, men föddes i ett flyktingläger i Tyskland och flyttade sedan till Storbritannien. Hennes En kort berättelse om traktorer på ukrainska har länge lockat tack vare den underbara titeln. Lewycka tillhör emellertid ändå den långa rad författare som jag länge tänkt läsa, men ännu inte läst.

Även Nikolaj Vasilevich Gogol föddes i nuvarande Ukraina och växte också upp där. Hans släkt härstammade från Polen, vilket gör honom till den ultimata EM-författaren. Jag har bara läst Kappan, men den är ju helt fantastisk.

Det går säkert att leta fram fler titlar med anknytning till Ukraina, men jag nöjer mig nu. Nu håller jag tummar och tår för att Ukraina ska bli totalt utspelade av Sverige idag. Drömma kan man alltid.

Läs också:

Okej, men vad gör ni nu?

Världen är inte jämställd. Sverige är inte jämställt. Svenska Akademien är definitivt inte jämställd. Det tycker Peter Englund är lite pinsamt, men inte så pinsamt att han tänker göra något åt det. Han tror nämligen inte på kvotering, utan att de bästa ska få priset. Så brukar det låta. De bästa ska prisas. Det måste vara därför som nio av de tio senaste litteraturpriserna gått till en man.

Nej, det skulle nog Englund ändå inte säga, då han menar att “med tiden kommer det att jämna ut sig av den enkla anledningen att talangen är jämlikt fördelad.” Detta kommer dock inte ske automatiskt, utan genom att den som förordar en viss författare (läs man) ska ifrågasätta sitt urval lite mer.

Nej, jag tror inte heller på kvotering egentligen, inte när det gäller priser som detta. Däremot tror jag att det kan behövas på andra områden i samhället, då utvecklingen mot jämställdhet går pinsamt långsamt. Det är klart att den bästa ska prisas eller befordras, men så är det inte nu. Om vi inte på allvar tror att vita män från västvärlden är mer begåvade än andra.

Peter Englund drömmer om att efterträdas av en kvinna och visst hade det varit trevligt. Visst borde könsfördelningen vara jämnare bland de aderton. Viktigast av allt är kanske ändå att problematisera valet av pristagare, så att män inte kvoteras in varje dag.

 

Läs också:

Mina svar på Ä

Almost there! Som vanligt tänker jag att jag ALDRIG ska starta en endaste utmaning mer, eller skriva en endaste fråga, göra en endaste enkät. Vi får se hur det blir. Inget alfabet ändå för det är så himla långt…

Bokstaven Ä idag, som i…

Äpple

Ärlig

Äventyrlig

Äcklig

Äktenskap

Jo men det viktigaste äpplet är väl ändå det i  Bibeln som Eva mumsar på?

Riktigt äckliga är Simon Becketts böcker om David Hunter. Speciellt Dödens viskningar som fokuserar väldigt mycket på olika stadier av förruttnelse.

Om ett äktenskap i spillror handlar Jag älskar dig inte av Christina Stielli, en bok som jag har väldigt svårt att släppa. Hur viktigt är det egentligen att vara ärlig om det betyder att man sårar andra?

Att dra iväg på en resa ensam till tre länder på I är helt klart äventyrligt. Det gör Elizabeth Gilbert i boken Eat, pray, love.

Och en karaktär med för- eller efternamn på Ä. Det känns spontant lite lurigt måste jag säga.

Ä? Ja, det måste ju bli Älskade i boken med samma namn som jag just läst. Ett barn som blir dödat av sin mor för att undvika slaveri, men som kommer tillbaka till familjen som vuxet spöke. Fascinerande!

Äntligen!, utropade Gert Fylking när Horace Engdahl och senare Peter Englund avslöjade nobelpristagen i Börshuset. Vilken nobelpristagare skulle få dig att brista ut i ett rungande Äntligen? Har det kanske redan hänt?

Jag ropade äntligen i höstas när Tomas Tranströmer fick priset. Grät en skvätt också. Jag vet faktiskt inte om någon annan författare skulle få mig att bli lika glad igen. Jag skulle dock bli glad om Assia Djebar fick priset. Eller Ko Un. Det är fina författare!

 

Läs också:

Charmigt hemlighetsmakeri

Att Svenska Akademien talar om sina nobelpriskandidater med kodnamn är inte så konstigt egentligen, men visst är artikeln i DN lite charmig. Tänk att den lätt buttre Pinter gick under namnet Harry Potter. Sedan i alla fall ett år tillbaka har kodnamnen blivit mindre uppenbara och Tomas Tranströmer kallades tydligen Stina.

Jag undrar vilka kodnamn som finns kvar på listan inför nästa år. Lite tidigt att spekulera så klart, men lite, lite spännande. Om Peter Englund tänker avslöja några? Självklart inte.

Läs också:

Tror, vill och hoppas!

Vem får Nobelpriset i litteratur 2011 undrar Lyran i veckans tematrio. Vem borde vinna årets Nobelpris i litteratur undrar Bokhororna.

Låt mig reda ut det här.

Det finns en författare vars vinst skulle få mig att ropa ÄNTLIGEN, göra en glädjedans, gråta en skvätt, ge Peter Englund en fiktiv smällkyss mitt på munnen och överväga att dra in till Poseidon för ett dopp. Den författaren är Tomas Tranströmer. Han borde verkligen få priset, men jag tror inte att han får det.

Om Akademien funderar på att någon gång ge honom priset är det definitivt bäst att de ger honom det i år. Att, som Ralph Steinman, missa utnämningen med några dagar vore minst sagt snöpligt.

Kanske är Tranströmers tid förbi, men betänk Doris Lessing som fick priset senare än till och med hon själv ansåg rimligt.

Om vi bortser från denna stjärnpoet för en stund, så  finns Alice Munro i min önsketrio,  tillsammans med  Ko Un, otroligt produktiv poet, som skrivit om sitt land och sitt folk på ett både läs- och tänkvärt sätt och Assia Djebar, författare från Algeriet som skriver om kvinnors situation, vilket borde lyftas fram. Välskrivande kvinna från Afrika känns som en bra kombination. Guardian tror på henne och jag hoppas verkligen att det blir Djebar som tar hem priset.

Hon finns också med i den trio jag faktiskt tror på, också bestående av Les Murray, kontroversiell och konservativ poet som gjort sig ovän med i princip hela den australiensiska kultureliten, samt Claudio Magris, som inte är poet, men definitivt poetisk och dessutom med en säregen stil.

Peter Englund säger sig tycka att det är beklagligt att så få kvinnor fått priset, men menar samtidigt att kön inte ska spela någon roll. För mig är det detsamma som att säga att det är helt okej att ge priset till en vit man varje gång.

Lyran tipsar om en dialog mellan Englunds företrädare Horace Engdahl och Leopards förlagschef Dan Israel, där Engdahl talar om den västerländska kulturens överlägsenhet och det faktum att det är männen som respresenterar den. Jag mår lite dåligt av läsningen, men är inte överraskad.

Baserat på detta blir pristagaren säkert Philip Roth, eller någon annan i hans gäng som Don DeLillo eller Tomas Pynchon. Den sistnämnda om Murphy får bestämma och det blir någon jag inte läst som vinner.

Murphys trio består också av Péter Nádas och någon av de alla författare som jag inte ens tänkt på att nämna i detta inlägg. Det är så det brukar vara och gärna för mig, men då vill jag ha ett spännande val så att jag kan läsa denna lockande kurs i vår.

Adonis då, han toppar ju listorna. Ingen av mina favoriter. Ett okej val, men jag kommer inte att dansa någon glädjedans. Amos Oz hade gärna fått prisas, men jag tror inte det just nu med tanke på hur det ser ut i hans hemland just nu. Nawal El Saadawi kanske, men tanke på hennes roll i Egypten.

Vad har du för heta tips? Vem önskar, vill och tror du ska vinna nobelpriset i litteratur 2011.

På torsdag kl 13.00 får vi veta.

Läs också:

En gubbe till

Visserligen en ganska ung sådan, tar nu plats i Svenska Akademien på stol nummer 6. Jag har ingen direkt koll på Tomas Riad, men visst verkar han kompetent. Han är fil.dr. i nordiska språk vid Stockholms Universitet och har under våren gästforskat i Paris. Lite annat går att läsa i Peter Englunds blogg.

Riad har en far från Egypten och en mor som är pensionerad docent i arabiska. Han är violinist och har arbetat en del för att förändra och förbättra grammatikundervisningen i skolan.

Ett ofarligt val och ett ganska ointressant sådant känner jag spontant.  Jag hoppas att jag har fel. Inget ont om Tomas Riad, men jag känner en inte så liten besvikelse på Akademiens konformism.

Vad tycker och tänker du kring den nya akademiledamoten?

Läs också:

Mer spännande från akademien

Ny ledarmot, ny nobelpristagare och så flera nya utgivningar. Först en återutgivning, Bo Bergmans bok om Hjalmar Söderberg, med förord av Lotta Lotass. Spännande. Gillar både Bergman och Söderberg skarpt och enligt Peter Englund ska Lotass förord vara riktigt bra.

Stagnelius samlade verk och en bok om alla akademiledamöter släpps också. Skulle gärna lyssna på Englund diskutera den förstnämnde under mässan.

Vill i alla fall se svensklärarpriset delas ut på lördag kl. 13.30 och gärna också lyssna på samtalet om Stagnelius i H1 kl 12.00 samma dag.

Läs också:

Vilken guldgruva

Att jag inte upptäckt Guardian books podcast förrän nu. Lyssnade på programmet om Man Booker Prize, där långa listan The Booker Dozen (som nästan alltid är 13) presenterades på ett lysande sätt. Blir nu definitivt sugen på att också läsa The sense of an ending av Julian Barnes, On Caanan’s side av Sebastian Barry, Half blood blues av Esi Edugyan,

Däremot faktiskt inte Birch, trots att den hyllades. Låter inte riktigt som min sorts bok, men jag kan ha fel. En äventyrsbok med en hel del fantastik som säkert kan locka många. Inte så lockad av den dystopiska The Testament of Jessica Lamb av Jane Rogers heller, men då hon verkar ha skrivit hur länge som helst hade det kanske ändå varit kul om hon fick uppskattning.

De pratade en del om kanadensiska författare och påpekar dessutom, liksom jag gjorde, att många böcker på listan utspelar sig i början och mitten av 1900-talet. Roligt helt klart att höra lite andra tankar och diskussioner om böckerna. Det blir mer personligt än att bara läsa en lista rakt upp och ner.

Jag blir lite skeptisk till den talande duvan som tydligen finns i Pigeon English, jag tok för givet att det handlade om språket, inte om en riktig duva. Fyndigt måhända, men jag säger som programledarna “Please, keep the talking animals out”. Vill ändå läsa boken ska sägas.

Snowdrops har jag hittat ganska lite info om, men författaren har tydligen arbetat som Rysslandskorrespondent för The Economist och boken utspelar sig där. I Ryssland alltså, inte på The Economist… Kallas psykologiskt drama och låter spännande.

Mest talades det om Hollinghurst och hans The Stranger’s Child, som jag tycker verkar bra, men som många kritiker och andra läsare tydligen blivit besviken på. Som sagt, något av honom vill jag helt klart läsa.

Spännande också att kika på den lista Guardian tippade på. Det är ganska stor skillnad och det är självklart. Det är svårt att välja ut bra böcker och listor blir aldrig desamma om olika personer gör dem. Diskussionen på t.ex.  twitter började dock precis då listan släpptes. Bland dem som folk saknade på listan fanns i princip bara män. Det är spännande. Eller inte. Jag gillade programledarnas syn på listan som en bra boktipslista inför semestern. Lite sent visserligen, då semestern lider mot sitt slut i alla fall för mig.

Englund pratar om The Beauty and the Sorrow och läser ur den. Han menar att första världskriget är urkatastrofen som sätter tonen för hela 1900-talet. Hörvärt!

Läs också:

« Older Entries