Faran med att vara brådmogen

I söndags skrev jag om Jean M. Auels böcker och hur jag smygläste dem som tioåring. Det kanske egentligen inte var så lyckat, trots att jag knappast tror att jag tog större skada av det.

Två frågor har dock snurrat i min skalle sedan dess:

1. Vilka andra böcker läste jag alldeles för tidigt?

2. Vad smygläser ungar nu?

 

Och svaren?

Mammas bokhylla var fylld av böcker och min egen också för den delen. Jag blandade högt och lågt redan då och fortsatte läsa mina barndomsfavoriter länge samtidigt som jag nosade på vuxenböckerna.

Tidigt läste jag Fogelströms Stad-serie och som elvaåring läste jag den troligen på ett helt annat sätt än jag skulle göra nu. Någonting fångade mig dock och för varje läsning växte både jag och böckerna. Inte för tidigt med andra ord.

Lite svårare var Mobergs serie om Karl-Oskar och Kristina som jag läste i femman. Inte så svåra att jag gav upp dock, men kärleken till Moberg var inte lika omedelbar. Nu valde jag själv att läsa böckerna och därmed fanns min nyfikenhet kvar. Jag tog därför upp böckerna några år senare och tyckte mycket mer om dem.

August Strindberg däremot tvingades jag läsa i nian och min skepsis mot gubben satt i under många år. Röda rummet, som var boken jag var tvungen att läsa, var fortfarande vid omläsningen tio år senare svår att ta till sig. För att kunna ta till sig den krävs en omfattande kunskap om det samhälle Strindberg levde och verkade i och även med den kunskapen är boken långt ifrån omedelbar. Jag tycker dock mycket om andra verk av Strindberg och en lärare med fingertoppskänsla borde kanske valt en annan text när jag som 15-åring skulle möta en av de största för första gången.

Jag har ganska ofta varit ganska barnslig när det kommer till tvång. Jag har också alltid haft svårt för lärare som endast väljer böcker för att de älskar en författare, utan en tanke på hur han eller hon ska passa eleverna. Jag höll på att missa Selma Lagerlöf på grund av en synnerligen dålig svensklärare på gymnasiet. Nu fixade jag tvånget lite bättre på universitetet (helt hopplös är jag inte) och absolut älskade Gösta Berlings saga.

Nu handlar inte detta om opassande böcker, utan snarare böcker som jag läst för tidigt för att kunna förstå dess storhet. Då jag valt själv har det oftast gått bra, men mer sällan när någon annan valt. Varför är det så? Det får bli ett eget inlägg någon dag.

Böcker som jag, liksom Mammutjägarna gömde under sängen då? Den jag kommer ihåg mest är Gå sakta kom tillbaka fort av David Niven. Egentligen kommer jag varken ihåg vad den handlar om eller varför jag gömde den. Mest var de gömda böckerna av kategorin som elakt benämndes “tantsnusk”. Inga Jackie Collins, för det fanns inte i mammas hylla, inte heller några harlequinböcker, men väl Shirley Conrad, Judith Krantz, Barbara Taylor Bradford och andra böcker där sex spelade en större roll än i dagens chic-lit som jag inte tror att så många känner sig tvingade att läsa i smyg. Eller?

Vad läste du i smyg och/eller för tidigt? Och vad är det egentligen för böcker som små flickor och pojkar gömmer undan nu idag?Sex eller våld, vad är det egentligen som vi vuxna inte tycker att de ska läsa om? Eller skiter vi i vad de läser bara de läser någonting? Får man läsa Jackie Collins eller ännu värre (?) harlequinböcker på svensklektionerna?

Läs också:

Det krävs allt en serie

Nu när jag är tillbaka på plats i soffan blir det till att skriva jerkor igen. Den här veckan undrar Annika om vem som är vår litterära favoritkaraktär. För att en karaktär ska bli en riktig favorit krävs några böcker. Många fantastiska personer dyker upp även i enskilda böcker, men de är så mycket svårare att hålla kvar i minnet.

Min barndoms hjältinnor finns så klart, men barndomens böcker får stå tillbaka den här gången. Inte riktigt förresten då jag inte var mer än 11 eller 12 då jag läste om min favorit för första gången. Den jag valt är Emelie i Per Anders Fogelströms Stadserie. Vi är inte alls lika jag och hon, men vi skulle kunna bli bra vänner. Hon skulle kunna lugna mig och jag få fart på henne. Lite som hennes förhållande med Jenny fungerar. Inte för att jag är lik Jenny heller, men ni fattar.

Emelie är Hennings favorit. En tyst och smart tjej som tar hand om andra mer än hon tar hand om sig själv. Hon är kär i Rudolf, men han gifter sig med hennes syster. Den pigga och glada i motsats till den Emelie är. Istället fokuserar hon på sitt arbete och blir slutligen väldigt uppskattad. Jag älskar avsnittet då hon paketerar tvålar på världsutställningen.

Emelie gifter sig aldrig och får aldrig barn. Hon fungerar dock som mor för Gunnar och ofta även för Maj. Hennes syskonbarn får en faster som är mycket mer än så. Fogelström tecknar ett varmt och kärleksfullt porträtt av en stark kvinna.

Ännu en gång känner jag en längtan efter att läsa om dessa underbara böcker. Måste verkligen göra det nu.

Läs också:

Tematrio – Syskon

Veckans tematrio hos Lyran handlar om syskon. Jag får hålla mig för att inte börja rimma och skriva Lyran-Pyran eller Lyran-Myran eller något annat som grabbarna O skulle kunna få till i sin rimmariver. De små syskonen i min familj är just nu väldigt kreativa när det kommer till språket.

Själv har jag en fyra år yngre syster och jag har funderat på vilka syskon i litetraturen som vi är mest lika. Möjligen kan det vara Madicken och Lisabeth, men jag skulle aldrig vågat mig upp på något tak, men har däremot pillat upp en hoprullad papperslapp i näsan. Syrran var på många sätt kaxigare än jag och tog för sig mer när hon växte upp. Jag var lite mer tillbakadragen och satt gärna med näsan i en bok, medan syrran var mer sportig och aktiv. Fler syskon som skulle passa? Kanske kan hon vara Emil och jag Ida?

Det är lätt att alltid återkomma till samma favoritböcker, men trots att jag försöker går det inte att bortse från de riktigt lysande verken och personerna i dem. Nu har jag i alla fall varnat och på något sätt kanske bett sådär lite om ursäkt, men det blir trots allt dessa tre syskonkonstellationer som jag valt idag. Något gammalt och något nytt skulle man kunna säga:

1. I Barn av sin stad som är den andra boken i Per Anders Fogelströms Stad-serie kompliceras relationen mellan August, som adopteras bort och de andra syskonen som stannar kvar. Han blir rik och de är fortsatt fattiga. Han har möjligheter, men har ändå sina syskon att tacka för mycket.  Emelie fungerar till och med som extramamma för hans oäkting Gunnar. I och med att August får en annan familj försvinner han på gott och ont från sin biologiska. Det är verkligen inte bara en fördel och det komplicerade förhållande han har både till sin gamla familj och sin nya, är en intressant del av historien.

2. Köttbullen och Kanelbullen i Satungsverserna av Kicki Edgren Nyborg har definitivt ett känslofyllt förhållande. Allt för sällan handlar det dock om ren kärlek. Vi får följa den trötta mammans frustration över att hennes små bullar inte gör annat än slåss och jag kan inte låta bli att glädjas över att mina små grabbar oftast är “bästa brorsor”.

3. I Anne B. Ragdes trilogi som inleds med Berlinerpopplarna får vi möta familjen Neshov där det (utan att komma med för många spoilers) ibland kan vara svårt att få ihop vem som egentligen är vem. Vilka är bröder? Vem är det inte? Hur hänger allt egentligen ihop. Kanske är inte just mysteriet om släktskapet så himla intressant, men relationen mellan bröderna Neshov är definitivt spännande på många sätt. Tor, Margido och Erlend är minst sagt olika. Jag absolut älskar Erlend bor med sin pojkvän i Köpenhamn omgiven av små figurer i swarovskikristall.

Läs också:

…uti hundrade år

Vi firar svärmors 60-årsdag idag och dagen till ära tänkte jag därför fundera lite kring födelsedagar i litteraturen.

En av mina barnboksfavoriter är Lotta på Bråkmakargatan och den roligaste är kanske Visst kan Lotta cykla där Lotta fyller 5 år, men ändå får nöja sig med en dum trehjuling.  Den ungen har verkligen inga begränsningar, utan prövar allt. Underbart! Lika underbart är det inte att själv ha en unge som påminner ruskigt mycket om henne. Eller två egentligen. Båda kan allt, båda envisas med att ha egna förklaringar på saker som inte går att ändra, som grisbjörnen till exempel. Dessutom har vi ju en som ska flytta hemifrån, trots att det inte sker varje dag längre. Vår tant Berg heter Alexander och är bra mycket snällare än vi är tydligen. Dessutom har han en hund.

När prinsessor fyller år av Per Gustavsson beskriver en ganska typisk prinsessfödelsedag. Inte vår favorit av prinsessböckerna, men ändå ganska så bra. Det finns mycket att diskutera kring Gustavssons prinsessor, de kassa svärden till exempel och klädfixeringen, men jag och grabbarna O gillar dem ändå. De kan tillbringa långa stunder med att leta fram den perfekta klänningen och de snyggaste skorna i den stora prinsessgarderoben.

I boken Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson rymmer Allan Karlsson från sitt födelsedagskalas. Hela bygden ska komma för att fira hundraaåringen, men som titeln antyder försvinner han istället.

Nellie Olsen har kalas i Huset vid Plommonån av Laura Ingalls Wilder. Egentligen tror jag inte att hon fyller år, men kalas har hon hur som helst. Hon vill inte att någon ska leka med hennes leksaker, men visar dem stolt sin fina docka. Laura kan inte låta bli att röra vid den och Nellie skriker åt henne. Laura lämnar då leken och läser istället Gåsmors sagor. Jag minns att jag också ville läsa den, precis som Laura.

När Laura blir äldre får hon gå på födelsedagskalas till Ben Woodworth. De äter ostronsoppa, potatisbullar och dessutom en hel apelsin. Det här kalaset kan du läsa om i boken Den lilla staden på prärien.

Emelies födelsedag firas i Mina drömmars stad i all enkelhet. Beskrivningen av hur Henning vandrar hem med en inslagen sidennäsduk i fickan som han ska ge till sin åttaåriga dotter är så fin. Jag måste verkligen läsa om de här underbara böckerna!

Kungens födelsedag har jag i hyllan, men jag har ännu inte läst den. Lite dåligt samvete har jag allt. Inte fick den följa med på semestern heller.

Vilka litterära födelsedagskalas vill du lyfta fram?

Läs också:

Mitt livs bokhylla

Fem böcker vill Johanna att vi tar ut, som på något sätt representerar oss och våra liv. Själv har hon fått pryda en del av författarhyllan på Akademibokhandeln, men jag får väl nöja mig med att pryda mig blogg. Enda problemet med det här inlägget är att jag återigen kommer att tjata om böcker som jag redan nämner i var och vartannat inlägg, men här kommer ändå de fem böcker som får plats i mitt livs bokhylla:

Jag läste Laura Ingalls Wilders böcker om sitt liv om och om igen när jag var yngre. Favoriten är Gyllene år som inleds med att Laura får sitt första lärarjobb långt hemifrån. För att hon ska slippa stanna på sitt hemska inackorderingsställe under helgerna och för att hennes pappa ska slippa hämta henne ställer grannen Almanzo upp. Mellan Laura och Almanzo börjar en mycket subtil romans spira. Det här är en av de finaste kärlekshistorier jag läst och jag läser om den fortfarande ibland och det är som att återse en gammal kär vän.

Jag tror inte att jag var mer än tio år då jag första gången stiftade bekantskap med Henning, Lotten, Tummen och de andra i Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström. Jag var vaken långt in på natten och läste, läste, läste. Den sommaren läste jag sedan hela serien flera gånger och en långvarig kärlekshistoria var inledd. Jag måste ha läst böckerna ett 30-tal gånger, men det var mer än fem år sist. Jag skulle vilja påstå att de här böckerna är något av det bästa som skrivits.

Emily skrev ett brev till sig själv till sig själv tio år senare. Jag älskade Emily, L M Montgomerys lite mindre kända huvudperson och ville vara som hon. Trevlig, men inte mesig. Begåvad, men inte överlägsen. Och författare. Jag ville bli författare, eller i alla fall journalist. Jag skrev också ett brev från mitt 15-åriga jag till mitt 25-åriga. Jag önskar att jag som 25-åring skrivit till mig själv som 35-åring. Det hade varit trevligt. Emily gör sitt val var min favorit, men när jag försökte läsa om den för några månader sedan blev jag mest road över hur otroligt romantisk och bubblande den är.

Jag läser en del lyrik och en av de första poeter jag kom i kontakt med var Nils Ferlin, då mamma kom hem med en utgåva med hans samlade verk. Han är fortfarande en favorit, trots att jag nu fyllt många hyllplan med lyrik. Jag gillar hans direkta tilltal och hans humor. Hans dikter är ibland otroligt vackra, medan andra är kluriga och fyndiga och vissa leder till rejäla asflabb. En av mina favoriter är den riktigt korta Infall. Statyn på bokens omslag är dessutom en av mina favoritstatyer. Jag ville alltid åka förbi den när vi skulle till farmors hus i Dalarna redan innan jag visste vem Ferlin  var.

Någon lite mer modern bok måste också få plats i min hylla och då väljer jag en av de bästa böcker jag läst. En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie handlar om Biafrakriget och igbofolkets kamp för självständighet och en egen stat. Inte alls tung som man kan tro, många sidor visserligen, men lättläst och gripande. Jag gillar huvudpersonerna  Olanna och Odenigbo skarpt, men bäst är kanske ändå Ugwu som är familjens tjänare. Jag visste ingenting om Biafra innan jag läste boken, visst har jag som alla andra sett bilder på biafrabarn med stora magar, men jag visste inte mer om landet än att de svalt. Definitivt en måste-läsa-bok.

Läs också:

Bokfrågornas ABC del 4

Fjärde bokstaven är D och frågorna hör mer eller mindre ihop med just den bokstaven. Här kommer mina svar!

1. Deckare säljer som smör inte bara i Sverige. Vem är din favortiförfattare i genren? Vem är din favoritperson i deckarvärlden?

Jag säger alltid Michael Connelly, men faktum är att det var länge sedan jag läste något av honom. Harry Bosch är dock helt klart min största favorithjälte. En ganska ny deckarförfattare, vars tre böcker är riktigt bra, är Simon Beckett. Om Connelly är kung och Beckett kronprins, vem är då drottning? Åsa Larsson eller Carin Gerhardsen skulle jag säga, men en gammal favorit är Elizabeth George som jag just läst min fjortonde bok av.

2. Jag är ingen storläsare av drama, men det händer. Främst var det under mina litteraturstudier som jag fick i mig en del. Vilken är din favoritpjäs? Har du läst eller sett den, eller kanske både och?

En pjäs som jag både läst och sett är Lång dags färd mot natt. Inte så upplyftande, men väldigt bra. En pjäs som jag bara läst är Staffan Göthes En uppstoppad hund. Fantastisk. Sedan går det inte riktigt att bortse från Shakespeare och av hans pjäser är En midsommarnattsdröm favoriten. Såg den på Backateatern när jag gick på högstadiet, med en ung Anders Ekborg som Puck. En stor teaterupplevelse!

3. D som i dumburk. Böcker blir inte sällan tv-serier. Vilken är din favoritserie med en litterär förlaga?

Sex and the city har ju faktiskt en litterär förlaga, men jag har inte läst den. Tv-serien gillar jag dock. Buddha of suburbia av Hanif Kurashi både läste och såg jag när jag bodde i England. Båda versionerna är riktigt bra!

4. Det är redan december. Berätta om en bok som utspelar sig i december eller i alla fall på vintern.

En vinterbok som är bra är Italienska skor av Henning Mankell som inleds med att en gammal kvinna kommer gående över isen med sin rullator för att besöka sin ungdomskärlek på en skärgårdsö. Riktigt bra bok!

Och nej, jag ändrade faktiskt inte decemberfrågan, trots att det definitivt inte är december nu. Det blir roligare att läsa andras svar om man besvarar samma frågor. Däremot kör jag en helt ny bonusfråga för den som vill:

5. Det har skrivits en del om att rensa bokhyllor och göra sig av med böcker i bokbloggar de senaste veckorna. Finns det någon bok som är en riktig dyrgrip och som du aldrig skulle göra dig av med?

Jag skulle aldrig göra mig av med min Stad-serie, dels för att det är några av de bästa böcker jag läst och som jag dessutom återkommer till ofta, men också för att de tillhört min gammelmormor Rut. I Mina drömmars stad finns ett vykort med inbjudan till ABF:s läsecirkel om boken. Fantastiskt.

Skriv era svar i egen blogg eller i en kommentar. Skicka en länk och/eller länka hit så att vi alla kan läsa varandras svar.

Förra omgången svarade:

…and the there was Beatrix

Bokmania

Bokmoster

Bokstunder

Bokstävlarna

Books over psychos

Butter tar ordet

Böcker etc

Ceci n’est pas un bookblog

Eli läser och skriver

Ems blogg

En egen bokhörna

Eva Swedenmark

Eva-Cecilia

Fiktiviteter

Hannas hörna

Ikas Ord 2.0

MeHearties

Morellens

Paperback Lover

Subjektiva Olivia

The week never starts around here

Tätortstimotej

Yfronten

You’re no different to me

Läs också:

Lite romantiskt arbete

Kafka på jobbet ställde en fråga även denna söndag och jag kan säga att jag ägnat väldigt mycket tankeverksamhet åt att försöka hitta en passande man eller kvinna till Emelie i Per Anders Fogelströms Stad-serie. Nu är Emilie egentligen varken övergiven eller tragisk, men hon verkar så ensam. Visst har hon Jenny och Gunnar, men hon har ingen egen familj. Jag vet knappt om hon hade velat gifta sig egentligen, men en riktigt bra vän som kunde finnas där när alla andra snurrar runt i sina egna liv kunde hon gott behöva. Frågan är då vem. Det är här jag har fastnat.

Vem skulle kunna passa Emelie som faktiskt är plågsamt blyg många gånger och som dessutom ofta verkar trivas bättre själv. Hennes första kärlek Rudolf är långt borta i Amerika. Kanske hade hon velat resa dit och träffa någon där? Festa runt lite med den store Gatsby kanske?  Nej,  jag tror att hon trivs bäst i Stockholm ändå. Kanske hade hon kunnat bli den som fick ordning på Doktor Glas, men jag tror inte det.

Istället har jag faktiskt bestämt mig för att ge henne en väninna. En väninna med lite skinn på näsan som kanske kan få Emelie att våga sig ut i livet mer. Jag tänker då på Signe Thiel i Helena Henschens Hon älskade som säkert skulle inspirera Emelie till att gömma judiska flyktingar om inte annat.

Så där, nu har jag i alla fall nästan svarat på söndagens spörsmål.

Läs också:

Störst av allt är kärleken

Vilken är den största litterära kärlekshistorien genom tiderna? undrar Kafka på jobbet och det är ju såklart en fråga som är helt omöjlig att svara på.

Självklart gick tankarna till gamla godingar som Romeo och Julia, men den är ju inte direkt lycklig. Nu var kravet inte någon lycklig kärlekshistoria, men jag skulle må bättre om jag kunde hitta en lite muntrare.

Århundradets kärlekshistoria av Märta Tikkanen berättar också om en mycket stor, men också mycket kvävande kärlek. Tanken på den påminner mig om att det definitivt är dags för en omläsning av denna fantastiska bok.

Jag tänker på min barndoms kärlekspar Laura och Almanzo, Anne och Gilbert, Emily och Teddy och icke att förglömma Lotta och Paul. De var ganska lyckliga ändå, inte alltid, men ganska ofta. Vem är egentligen lycklig jämt?

En av mina favoritböcker är Den allvarsamma leken och kärlekshistorien mellan Lydia och Arvid är förvisso också minnesvärd, men nej den vinner ändå inte.

En ganska nyutkommen och väldigt vacker kärlekshistoria är den mellan Emma och Emil i Allt som återstår av Elin Boardy som tidsmässigt ligger ganska nära den mellan Henning och Lotten i Per Anders Fogelströms böcker.

Just det faktum att man inte vill leva utan varandra, men kanske tvingas att göra det är kanske det jobbigast och samtidigt finaste med livslång kärlek. En livslång kärlek som verkligen får utstå mycket är den mellan Kristina och Karl Oskar som faktiskt får bli den kärlekshistoria som jag, efter mycket funderande, tilldelar utmärkelsen Den största litterära kärlekshistorien genom tiderna. Förutsägbart kanske, men de var svåra att bortse från de goda smålänningarna som höll på att skiljas tidigare än de gjorde för att de inte kunna hålla sina händer (och andra kroppsdelar) i styr.

Nu var det längesedan jag läste om detta kärlekspar. Deras kärlek har fått ett “Björn och Benny skimmer” och att inte alls lika tragisk som den egentligen är i böckerna. Tragisk, men vacker och varm. Trots elände lyser kärleken stark mellan dem. De korsar hav tillsammans och startar ett helt nytt liv i ett helt nytt land. De lever livet fullt ut, så gott det går med tidens begränsningar.

Vi har alltså en vinnare, men då har jag knappt kikat utanför landets gränser. Det får bli en annan gång!

Vilken är den största litterära kärlekshistorien genom tiderna enligt dig?

Läs också: