Nobelpriset avslutat. Inte samma tomhet som förra gången, utan en längtan att läsa mer. Jag har beställt Tranströmers samlade verk, trots att fyra av hans samlingar redan finns här hemma och för att slippa vänta på att börja läsa har jag också laddat ner den som e-bok från biblioteket.
Jag njuter av 17 dikter, som jag inte läst på flera år och ler för mig själv över de vackra formuleringarna och de underfundiga metaforerna.
Vad återstår nu? Att spekulera kring vilka böcker som kommer att nomineras till Augustpriset självklart.
Paperback Lover har med läsarnas hjälp hissat och dissat böcker i några veckor och senaste listan ser ut så här.
Mina tips då?
Bland dem jag läst är det följande:
Att ringa Claraav Anna Schultze var riktigt bra och skulle mycket väl kunna nomineras. Vänskap, musik och psykisk sjukdom är bra teman.
Gå sönder, gå helav Sofia Nordin verkligen måste nomineras. Så otroligt bra.
Det goda inom digav Linda Olsson är otroligt vacker och borde stå sig väl i konkurrensen.
Jag tyckte också mycket om Annika Thors Om inte nu så när, som berättar om en smutsig tid i Sveriges historia.
Av dem jag inte läst, men hört gott om och gärna läser finns Malte Perssons Underjorden, Efter honom, syndafloden Per Planhammars roman om Jack Kerouac, Flod av Carolina Fredriksson och Anton Marklunds Djurvänner.
Jag avslutar dagens nobelprishysteri med några frågor från GP om tidigare nobelpristagare. Jag fick 8 av 10, chansade rätt på någon och missade en jag borde kunnat.
Nu sitter jag här med ett glas bubbel framför mig och tittar på Babel. Jag tillhör de patetiska och töntiga kulturnördarna som idag har gråtit av glädje. Tomas Tranströmer har fått nobelpriset och det är fantastiskt. Daniel Sjödin benämner dagen som “en lyckoneuros för kulturmuppar” och det ligger något i det.
Peter Englund berättar att Tranströmers dikter får honom att gråta av glädje och han är faktiskt riktigt rörd. Sedan 1993 har Tranströmer varit nominerad och det har dröjt ett tag. En svensk person får inte priset hur som helst. Hur kan man veta att Tranströmers poesi håller världsklass? Hans verk är översatta till 60 språk, det är inte dåligt det. Han har nominerats av Wisława Szymborska och Seamus Heaney bland andra. Tranströmer är en världsförfattare, inte “bara” en svensk författare. När Ko Un gratulerar honom gråter jag igen.
Svenska Akademien har gjort ett bra val. Kanske ett självklart val, men ändå oväntat. Okontroversiellt skriver Jonas Thente, men jag håller inte riktigt med. Det är alltid kontroversiellt med en svensk pristagare. Okontroversiellt dock med tanke på hur ofarliga Tranströmers dikter ändå är.
Hur farligt eller ofarligt är det att ge någon ett pris är något Englund menar att Akademien försöker att inte tänka på och påpekar att det var galet av dåtida akademiledamöter att låta två av de aderton dela på priset 1974.
1974 var förresten året jag föddes och redan i april, vilket betyder att jag faktiskt upplevt tre svenska nobelpristagare, om än något dimmigt gällande de två första. För övrigt hann jag också med Abbas vinst i Brighton.
Naturlyrik är egentligen förbannat tråkigt, men Tranströmer kan sin sak. Det finns ingenting förutsägbart i hans dikter, istället överraskas jag gång på gång av de helt otroliga kopplingarna som han gör. Bilderna som skapas så självklart, trots att de är oväntade. Det är lättläst och svårgenomträngligt på samma gång. Det tycker jag är hans storhet.
Anders Olsson menar att vi inte ska överdriva betydelsen av Tranströmers metaforer och istället se till helheten. Han är mer än “han som skapar bilder”. Det som jag tycker är så coolt är att varje dikt är en helhet, men att det också går att plocka ut en rad som kan funka utmärkt själv.
Som Romanska bågar där helheten är fantastisk, men där även enstaka rader är så otroligt vackra.
“Du blir aldrig färdig, och det är som det skall”
1974 var också året då Östersjöar kom ut och han kritiserades av den svenska vänstern. Östersjöar var också den dikt som innebar mitt första möte med Tomas Tranströmer då jag i ett rum på Humanisten i Göteborg lyssnade på en knastrig lp-skiva där han själv läste det han skrivit. Jag som inte gillar ljudböcker älskar verkligen att lyssna till poesi. Speciellt då författaren själv är uppläsaren och den här uppläsningen var så vacker.
Det är så enkelt och så speciellt på samma gång. Mindfullness kallar Eva Beckman hans dikter och det var en fin beskrivning. Han vilar i nuet, samtidigt som han beskriver evigheten.
Sorgegondolen sålde i 30 000 exemplar i Sverige, ja då måste man räknas som folkkär. Det är en drabbande diktsamling helt klart.
När Richard Wolf läser C-dur blundar jag, njuter och ögonen tåras. Det är så fint. Kanske är det ändå min favorit.
“Alla log bakom uppfällda kragar”
Den meningen tänker jag på ganska ofta.
Och jag älskar citatkalaset som sätts igång på Babel. Helt fantastiska formuleringar.
Vem är den typiske nobelpristagaren? En man som skriver prosa, från Europa gärna med skägg eller mustasch och dessutom pensionär.
Skål för Tomas Tranströmer som faktiskt skriver lyrik och saknar skägg och inte är han fransman heller. Som någon skrev, ska de nödvändigtvis välja någon med snopp är Tomas Tranströmer ett bra val. Jag håller med.
Nu ska jag läsa vidare i 17 dikter och nästa år blir det helt klart en kvinna som prisas. Eller hur?!
Vet ni, för att fira en av mina största favoriter var jag självklart tvungen att shoppa loss lite. Jag beställde den här och sedan får ju ingen bok resa ensam och därför får den här följa med på färden också. Att jag sedan har en massa böcker av Tranströmer redan och dessutom högar med olästa böcker av andra eminenta författare spelar mindre roll. Klart att jag måste fira idag. Sällskapsboken beställde jag dessutom från Adlibris i somras, men den var slut och dök sedan inte upp.
Stort grattis till Tomas Tranströmer och ett stort tack till Gunnar D Hansson som introducerade mig för denna poets verk för sisådär 15 år sedan.
Jag lektion nu tillsammans med en kollega. Självklart fick jag lov att titta på Peter Englund och när jag jublade högt fick jag en del lustiga reaktioner. Kulturnärd? Absolut!
Att jag nu darrar i hela kroppen och har gråtit en liten skvätt gör inte att de inte tycker att jag är direkt mindre knäpp. Skönt att en kollega just kom in och faktiskt ropade “Gud va coolt” för visst är det så det är.
Katten Abbe tippar, precis som lemurerna på Skansen, att det är Alice Munro som får nobelpriset i litteratur idag. Ett bra val.
Nina Lekander håller istället Bei Dao högst. Det var ett tag sedan jag läste något av honom och har inte alls tänkt på honom i spekulerandet inför årets pris, men visst är han en riktigt värdig kandidat.
Trots att jag gärna hade sett någon som inte skriver just romaner som pristagare, klappar hjärtat ändå lite extra för Assia Djebar, som också finns på Lekanders lista, där för övrigt många av mina favoriter finns med. Jag önskar att en kvinna som kämpar för kvinnor uppmärksammas lite extra.
Någonstans i bakhuvudet finns ändå tanken att Akademien bestämt sig ovanligt snabbt i år och att det skulle kunna tyda på att det är Tranströmer. Långsökt jag vet.
Här hittar du en lista på alla tidigare pristagare och om jag räknat rätt har jag läst 35, plus minus någon kanske. Däremot har jag inte läst något av de tre senaste pristagarna och det är väl ändå lite kasst.
Anna undrar vem som är vår favorit av de pristagare vi läst och nämner själv Nadine Gordimer som jag också tycker om. Min favorit är dock Pearl Buck som fick priset 1938. Min mormor hade flera böcker av henne i sin bokhylla och jag läste och älskade såväl Pion, som Kejserlig kvinna, Draksådd och Porträtt av ett äktenskap. Nu var det länge sedan jag läste något av henne. Kanske är jag rädd att mystiken ska ha försvunnit. Läs en intressant artikel om henne här.
Vem som än får priset så har jag läst många bra kandidater i min jakt på den rätta och dessutom har jag ganska många pristagare och tänkbara pristagare kvar att upptäcka.
Förhoppningsvis blir det i alla fall ingen vinnare som ser utnämnandet som en djävla katastrof. Och inte heller någon som får total skrivkramp.
Okej att Akademien inte var direkt vassa när de 1974 gav nobelpriset i litteratur till två av de aderton. Inte smart alls. Frågan är hur länge en internationellt erkänd poet som Tomas Tranströmer ska förbises för att svågerpolitik användes för 37 år sedan?
I DN spekuleras det dessutom om att ingen poet ens kommer att få priset då Akademien inte vill gå förbi Tranströmer. Nu vet vi ju inte hur diskussionerna går, det får vi inte veta på många år, men visst hade det varit spännande att få lyssna till de samtal som förs kring vem som ska bli årets pristagare.
Det vore en katastrof om en kvinna eller någon från Afrika kvoteras in, säger Peter Englund och antyder därmed att ingen afrikan eller kvinna egentligen är värd priset. Om kön och ursprung inte ska ha någon betydelse har det ingen betydelse om vita män är fler, de behöver inte automatiskt få priset för det.
“Det börjar bli dags för Amos Oz” säger Åsa Beckman, kritikerchef på DN kultur, men så ska ju Akademien inte heller tänka, även om det känns som om de väntar ut författare så länge det bara går. Lika så bra kanske, då pristagarna inte blir direkt produktiva av att få Nobelpriset. Snarare tvärtom, med undantag av J M Coetzee.
Många bra namn nämns av de åtta personer DN intervjuat. På torsdag vet vi vem det blir. Jag vill verkligen inte bli besviken som efter förra årets totala antiklimax. Det finns så många bra författare som skulle kunna få priset. Välj en sådan tack.
Vem får Nobelpriset i litteratur 2011 undrar Lyran i veckans tematrio. Vem borde vinna årets Nobelpris i litteratur undrar Bokhororna.
Låt mig reda ut det här.
Det finns en författare vars vinst skulle få mig att ropa ÄNTLIGEN, göra en glädjedans, gråta en skvätt, ge Peter Englund en fiktiv smällkyss mitt på munnen och överväga att dra in till Poseidon för ett dopp. Den författaren är Tomas Tranströmer. Han borde verkligen få priset, men jag tror inte att han får det.
Om Akademien funderar på att någon gång ge honom priset är det definitivt bäst att de ger honom det i år. Att, som Ralph Steinman, missa utnämningen med några dagar vore minst sagt snöpligt.
Kanske är Tranströmers tid förbi, men betänk Doris Lessing som fick priset senare än till och med hon själv ansåg rimligt.
Om vi bortser från denna stjärnpoet för en stund, så finns Alice Munro i min önsketrio, tillsammans med Ko Un, otroligt produktiv poet, som skrivit om sitt land och sitt folk på ett både läs- och tänkvärt sätt och Assia Djebar, författare från Algeriet som skriver om kvinnors situation, vilket borde lyftas fram. Välskrivande kvinna från Afrika känns som en bra kombination. Guardian tror på henne och jag hoppas verkligen att det blir Djebar som tar hem priset.
Hon finns också med i den trio jag faktiskt tror på, också bestående av Les Murray, kontroversiell och konservativ poet som gjort sig ovän med i princip hela den australiensiska kultureliten, samt Claudio Magris, som inte är poet, men definitivt poetisk och dessutom med en säregen stil.
Peter Englund säger sig tycka att det är beklagligt att så få kvinnor fått priset, men menar samtidigt att kön inte ska spela någon roll. För mig är det detsamma som att säga att det är helt okej att ge priset till en vit man varje gång.
Lyran tipsar om en dialog mellan Englunds företrädare Horace Engdahl och Leopards förlagschef Dan Israel, där Engdahl talar om den västerländska kulturens överlägsenhet och det faktum att det är männen som respresenterar den. Jag mår lite dåligt av läsningen, men är inte överraskad.
Baserat på detta blir pristagaren säkert Philip Roth, eller någon annan i hans gäng som Don DeLillo eller Tomas Pynchon. Den sistnämnda om Murphy får bestämma och det blir någon jag inte läst som vinner.
Murphys trio består också av Péter Nádas och någon av de alla författare som jag inte ens tänkt på att nämna i detta inlägg. Det är så det brukar vara och gärna för mig, men då vill jag ha ett spännande val så att jag kan läsa denna lockande kurs i vår.
Adonis då, han toppar ju listorna. Ingen av mina favoriter. Ett okej val, men jag kommer inte att dansa någon glädjedans. Amos Oz hade gärna fått prisas, men jag tror inte det just nu med tanke på hur det ser ut i hans hemland just nu. Nawal El Saadawi kanske, men tanke på hennes roll i Egypten.
Vad har du för heta tips? Vem önskar, vill och tror du ska vinna nobelpriset i litteratur 2011.
Adonis brukar alltid vara aktuell en gång om året, veckorna innan nobelpristagaren i litteratur avslöjas. Kanske är det hans tur i år, kanske är det i alla fall dags för en poet.
Här hittar du Ladbrokes odds, där Adonis är den som tippas vinna. Tomas Tranströmer är som vanligt också populär. Självklart hoppas jag mer på honom, men det känns väldigt otroligt att han vinner.
Unibet har istället Haruki Murakami i topp, följd av Vijaydan Detha och med Adonis på tredje plats. Murakami i all ära, men nobelpriset tror jag inte att han får. Detha kanske kan få det, jag har ju inte läst honom och nu när jag ansträngt mig lite extra att pricka årets pristagare blir det med all säkerhet någon jag inte läst. Detha skriver visserligen noveller, så kanske kan jag provsmaka lite.
Claudio Magris är ju annars mitt tips och några andra hittar du här.
