Veckans tematrio handlar om författare som vi ogillat trots att de borde funkat. Det händer ibland tyvärr. Senast när jag läste Jonathan Safran Foers Extremely Loud & Incredibly Close som verkligen borde vara en bok för mig av en författare som hypats högt och lågt. Jag kände dock absolut ingenting. Språket var knöligt, karaktärerna platta (med undantag för mannen som skriver på lappar) och historien ointressant. Jag blev extra besviken då jag var helt säker på att jag skulle få läsa en helt fantastisk bok.
Det finns författare som jag verkligen vill älska. Som är så engagerade, bra och viktiga. Nawal El Saadawi är en sådan författare. Tyvärr är den halva bok jag läst av henne vansinnigt seg. Jag kommer inte vidare och då är jag ändå extremt motiverad. Jag måste verkligen ge henne (minst) en chans till. Vad ska jag läsa då?
Och så en författare som jag skulle vilja förstå storheten med. Jag skulle vilja dras med i den magiska realismen och fnissa åt alla skrönor han berättar. Tyvärr är Hundra år av ensamhet av Gabriel Garcia Marquez något av det tråkigaste jag läst. Det är tråkigt.
















