Tag Archives: Nätsnurr

Nätsnurr en lördag

  By enligt O | 2011/05/21 - 10:05 | Böcker Allmänt
1 Comment

Det var länge sedan jag snurrade runt och inspirerades av andras tankar om kulturrelaterade ting. Dags för det nu alltså.

Jag har bara läst en bok av Jonas Hassen Khemiri och det är debuten Ett öga rött. En bra bok, men trots det har jag alltså inte fortsatt mitt läsande av författaren. Det blir så väldigt ofta att författare glöms bort, trots att jag gillat den enda bok jag läst av dem.

Nu är i alla fall Khemiri aktuell då han just prisats för sin pjäs Invasion! Priset heter Obie award och är off-Broadways finaste utmärkelse. Inte lika fint som en Tony, men nästan. Hurra för Khemiri alltså!

I förra veckan avled akademiledamoten Birgitta Trotzig, vilket betyder att hennes stol i Svenska Akademin måste fyllas. Vem det blir? Det är inte klart, men DN tror på Göran Greider.

Även Barnboksakademin har fått nya ledamöter då Katarina Kuick och Kristina Digman. De efterträder Stefan Casta och Sven Lindqvist som dock fortfarande lever och har hälsan. Tur är väl det. Svenska Barnboksakademin har som uppgift att främja barns- och ungdomars läsning.

Twitters grundare Jack Dorsey @jack, verkar bli den nya tekniknördskändisen. Jag som först var grymt skeptisk till hela det här microbloggandet är helt fast i en värld av babbliga, trevliga, kreativa och intressanta människor. Det är som en liten, perfekt värld där jämlikheten är så mycket större än i den vanliga. Jag gillar konceptet skarpt. Dessutom är sociala medier ett perfekt sätt att knyta kontakter vilket inte minst Skrivarmamman Pernilla fått erfara.

Dorsey påpekar hur mänskliga kändisar blir genom twitter:

Obama twittrade också om vad han åt till frukost under sin valkampanj. Ofta tror jag att vi glömmer hur mänskliga politiker och andra mäktiga personer är. Twitter är väldigt, väldigt bra på att påminna oss om hur lika vi är. Vi äter frukost precis som Obama. Den här typen av småsaker som vi får veta på Twitter knyter ihop oss.

 

I veckan efterlyste jag bra grafiska romaner och när jag nu surfade runt hittade jag en till som jag gärna vill läsa. Vi håller till med en viktig grej handlar om elvaåriga tjejer med allt vad det innebär och är skriven av Sara Hansson. Verkar helt underbar. Bokstävlarna har skrivit om den.

Annars måste väl veckans viktigaste i veckan vara Vixxtorias mycket vetenskapliga undersökning om hur chipspreferenser och läsning hör ihop. Eller hur det nu var. Läs själva här.

Ibland är det tur att jag inte kommer iväg på saker jag egentligen vill göra. Som igår då Veronica Maggio uppträde på Liseberg. 18000 personer ville titta på henne och parken tvingades stänga huvudingången för att förhindra allt för mycket kaos. Jag hade gärna lyssnat på Maggio, men en kö till Korsvägen klarar jag mig utan helt klart. Bra kritik fick hon dock. Såklart.

Även idag blir det händelserikt i Göteborg då ett helt gäng galningar frivilligt springer 2.1 mil. Bland dem finns min käre make som fått det hela i present från sina ovanligt givmilda syskon. Och ja, de ska också springa. På Hisingen kommer en inte lika trevlig manifestation gå av stapeln, då det ska demonstreras mot Moskén som invigs om ungefär en månad. Göteborgs första och det är inte en dag för tidigt. Igår var det dock fest i protest mot demonstrationen.

 

 

Läs också:

Dags för nätsnurr

  By enligt O | 2011/03/05 - 13:43 | Böcker Allmänt
7 Comments

Jag hävdar ofta att jag har svårt att lyssna på böcker, men har funnit att en bok i öronen under en promenad fungerar ganska bra. Just nu lyssnar jag på Den röda grevinnan som är uppläst av Yvonne Hirdman själv. Jag hade först lite svårt för hennes lätt teatraliska inläsning, men har nu lyssnar snart 2h av de totalt drygt 16, och har fastnat både för boken och Hirdmans röst. Boken är ny i pocket och jag kan inte låta bli att längta efter att läsa den på riktigt också. Ögonen tar in böcker bättre än öronen.

När det gäller böcker som läses med ögonen har jag också alltid hävdat att jag aldrig kommer att läsa böcker med hjälp av en läsplatta. Allas vår Steve har fått mig att ändra mig.  Nu är förvisso iPad 2 mer än en läsplatta och den kan jag definitivt tänka mig att äga. Med en läsplatta hade jag dessutom sluppit allt bokletande i Thailand, men frågan är om det inte är smidigare att läsa en pocketbok i solstolen ändå.

På måndag kan Beate Grimsrud belönas med Sveriges Radios Romanpris, men redan i torsdags tilldelades hon norska litteraturkritikerpriset för sin roman En dåre fri. Någon som läst den och kan rekommendera den? Det skulle kunna vara en bok jag älskar om språket tilltalar mig, men handlingen lockar ärligt talat sådär.

Nobelpristagarna vill jag läsa och Patrick White, pristagaren från Australien har jag inte bekantat mig med ännu. Han tog för tolv år sedan, men är ändå aktuell med en ny bok. Låter spännande, men det är ändå lite taskigt att papperna som han ville skulle brännas nu ges ut i samband med hans 100-årsdag. Får man göra så? Frågan är också hur kvaliteten är. Kanske ska jag satsa på Voss istället.

Faktum är att jag inte heller läst något av Stephen King heller. Skräck är inte min grej, inbillar jag mig i alla fall, men däremot har jag uppskattat hans filmer i andra genrer och kanske skulle hans kommande bok om mordet på JFK vara något. Lite avskräckande är det förvisso att den planeras landa kring 10o0 sidor.

En gubbe jag läst lyrik av och vars filmer jag tyckt om är Lucas Moodysson, som intervjuas i dagens DN. Lite synd att tidningsutdelaren inte tyckte att vi behövde någon tidning idag. Även SvD ägnar en hel del utrymme åt den karismatiske Moodysson, som säger sig vara optimist och leva i ett kreativt kaos. Jag hoppas i alla fall att jag snart får möjlighet att läsa nya boken Döden & Co. med det riktigt obehagliga omslaget.

Igår på vår bokträff pratade vi om att försöka lägga in en biodate innan nästa träff. Det blir allt för sällan av att någon av oss kommer iväg på bio om man undantar filmer som Sammys äventyr och Shrek 4. Vad vi ska se? Det lutar åt Black Swan som verkligen tokhyllas. Någon som sett?

En annan film som lockar är The King’s Speech, som kammade hem flera statyetter. Bland annat fick min favorit Colin Firth en för bästa manliga huvudroll. Undra om han kommer att vara med även i den tredje filmen om Bridget Jones, som tydligen ska vara på gång?

 

Läs också:

Dags för lite nätsnurr

  By enligt O | 2010/12/04 - 17:32 | Böcker Allmänt
5 Comments

Dags att ta sig en tur runt i cyberrymden i jakt på intressanta, kulturella nyheter.

Först tar vi oss tillbaka till 1985 då jag fick en synnerligen efterlängtad lp-skiva i julklapp, nämligen Hunting high and low som nu finns i en jubileumsutgåva. Bandet var så klart A-ha, eller “blaha” som min pappa så snällt kallade dem. Nu gör de sin sista spelning tillsammans och jag tycker att den gamla debutskivan håller ännu- Även uppföljaren Scoundrel days är synnerligen vacker, men sedan gick det väl ärligt talat utför.

Årets göteborgare heter Gustavo Dudamel och han är kvar i stan till 2012. Minst. Jag blir grymt glad av att bara se en bild på honom och skulle gärna vilja ta mig till Konserthuset också och se honom vifta live. Jag älskar egentligen symfoniorkestrar, men det blir allt för sällan nu för tiden.

Jag läser ViLäser, men inte den nystartade Vi Biografi. Kanske skulle jag det, då det verkar vara en spännande tidskrift. Nu har den väckt sådan uppmärksamhet att det räcker att läsa DN, som idag skriver om hur Kerstin Thorvalls son Gunnar som berättar om sin hemska barndom i skuggan av sin framgångsrika och egensinniga mor. Jag undrar hur det är att ha en eller två kända föräldrar? Kan inte se att det skulle vara avundsvärt på något sätt, men det verkar trots allt som om flertalet på något sätt gärna solar sig i glansen, om än genom att som i detta fall lämna ut de mer negativa bitarna. Rätt eller fel? Jag antar att personen i fråga anser det vara nödvändigt.

Vill ni veta något pinsamt? Jag har inte läst de två sista böckerna om Harry Potter. Det skulle till och med kunna vara tre. Faktum är att tegelstenshysterin gjorde mig mer trött än något annat. Nu när den första av de sista filmerna haft premiär blir jag dock lite, lite sugen. Måste bara försöka komma på om jag läst del 5 eller inte.

I veckan släpptes Apples iPad och experterna tror att det kommer att säljas åtskilliga miljoner exemplar det närmaste. Själv är jag inte direkt sugen på någon läsplatta, men visst var den iPad Boktoka hade med sig på bokmässan fantastiskt fin. SvD:s litteraturredaktör Ludvig Hertzberg spår en novellboom, då just det formatet passar extra bra för läsplattor. Jag är benägen att hålla med. Ska jag mot förmodan läsa på platta måste omfånget vara hyfsat begränsat.

Har du koll på när det ska vara de och när det passar bättre med dem? Gör detta quiz i SvD, som visserligen gjorde mig lite förbannad. Jag hade nämligen två fel där svaret skulle vara att både de och dem funkar. Irriterande. Ett tips är alltså att välja det alternativet oftare än jag gjorde. Behöver du läsa på kan du göra det här. Och det viktigaste tipset är kanske det jag brukar ge mina elever: skriv de om du är osäker, då de är grymt mycket vanligare än dem. 90% av alla dem som petas in i skoluppgifter är felaktiga, vilket gör att jag börjat utveckla en aversion mot ordet i sig.

I Aftonbladet har 46 kulturarbetare skrivit på ett upprop mot rasism och den snäva syn på kultur som SD står för. Orsaken är Stockholms poesifestival som gästades av Unga män från SD:s ungdomsförbund som uteslutande valde att läsa poesi av vita, svenska män som protest mot festivalens mångfaldstema. Upprörande? Kanske inte just den handlingen, men den kultursyn som SD står för är definitivt beklämmande. Handlingen visar dock med all önskvärd tydlighet att det här inte är ett parti som andra.

Vi som har undertecknat den här artikeln menar att SD genom sitt plötsliga intresse för svensk dikt parasiterar på litteraturen för sitt eget osmakliga politiska projekt och underordnar den sin kulturfientliga agenda. Vi förstår att partiet arbetar med att tillskansa sig makt och att detta arbete förs genom ett strategiskt kulturintresse för till exempel hembygdsföreningar, folkmusik och dikt. Ingenting tyder dock på att SD värnar om svensk poesi för dess egen skull. Partiets egna poetiska och musikaliska arv består av så rasistiska idé- och bildvärldar att vi avstått från att reproducera dessa.

Läs också:

Nätsnurr en söndag

  By enligt O | 2010/10/31 - 22:24 | Böcker Allmänt
9 Comments

Visst hade det varit coolt att se sitt namn på ett bokomslag och jag är inte ensam om att tycka så då var tredje svensk när författardrömmar enligt en undersökning. Jag tror inte att jag har uthållighet nog att avsluta en bok, men det finns några börjor här och där på diverse usb-minnen. Någon gång kanske.

Böcker har tyvärr ett bäst-före-datum och Sven Olov Karlsson skriver i Expressen om hur böcker makuleras, dvs bränns upp och förstörs. Varför inte, som det ges exempel på i krönikan, ge bort böckerna istället för att elda upp dem. Själv tycker jag att det är vansinnigt tråkigt att bara de nya böckerna får uppmärksamhet, något som vi bokbloggare i många fall försöker råda bot på.

Inget fel på nya böcker dock. Svenska Dagbladet listar läsarnas favoritrecensioner i oktober och bland dem finns Inlåsta på plats två (som jag röstat på till Bokbloggarnas litteraturpris) och en recension där Magnus Eriksson ställer sig skeptisk till boken, som visserligen imponerar rent språkligt men, menar han, trivialiserar ondskan.

Men samtidigt ligger det något omoraliskt och spekulativt i hennes underförstådda anspråk att kunna förklara sina gestalter och även de reella människor som drabbats av det helvete hon beskriver. Det är som om hon ockuperar deras öden med sina tolkningsanspråk. Deras liv förtingligas och ondskan trivialiseras. Emma Donoghues anspråk på att kunna överblicka och förstå lidandet är stötande.

Jag tycker inte att Donoghue gör anspråk på att “kunna överblicka och förstå lidandet”. Hon berättar en historia, som har likheter med Fritz-fallet, men inte handlar om det. Det hon vill skildra, tänker jag,  är hur annorlunda vår värld är för den som inte upplevt den och hur en absurd värld, som den i Rummet, konstigt nog går att överleva i. Ibland diskuteras det om man som författare kan förstå något man inte upplevt och att de som inte gjort det inte ens ska försöka skildra det. Då försvinner ju hela meningen med skönlitteratur och världen skulle översköljas av mer eller mindre dåliga biografier, memoarer och BOATS.

Jag tänker ofta att jag ska läsa fler biografier och skrev om det förra veckan. En biografi jag inte tog upp då, men definitivt kan tänka mig att läsa är Stephen Frys som ligger i topp på alla möjliga listor i Storbritannien. Jag älskar verkligen Stephen Fry!

Magnus William-Olsson skriver intressant om svårigheten att översätta poesi och använder Emily Dickinson som exempel. Han skriver också om greppet att publicera dikter på originalspråk sida vid sida med den svenska översättningen, som han menar gör att översättningar ännu lättare framstår som dåliga. För mig kan detta format fungera som ett stöd i läsningen och jag gillar det därför. Annars föredrar jag att läsa lyrik på originalspråk när så är möjligt.

I veckan kom One day av David Nicholls på svenska och heter då logiskt nog En dag. Hade gärna firat med Pia och alla andra i torsdags, men det är lite långt till Stockholm. Kanske dags för oss bokbloggare i väst att dra ihop någon trevlig träff?

Läs också:

Dagens kultursnurr

  By enligt O | 2010/10/09 - 19:54 | Böcker Allmänt
2 Comments

Peter Englund skriver i DN om svårigheten med att hitta kvalitet i populärlitteraturen och jag undrar lite hur han definierar populärlitteratur. Faller Joyce Carol Oates eller Philip Roth inom kategorin?

När jag nu inte fick jubla åt nobelpristagaren i litteratur gläds jag istället åt fredspristagaren. Efter förra årets lite tveksamma val sticker den norska nobelkommittén ut hakan direkt genom att i år ge priset till den fängslade reformkritikern Liu Xiaobo som kämpar för demokrati i Kina. Ett populärt val hos många, men knappast hos den kinesiska regeringen. Kineserna lär inte heller kunna få så mycket information om händelsen, då en sökning på hans namn på internet inte ger några träffar. Till och med internationella sajter som skrev om priset stängdes. Bra att Kina inte kommer undan med vad som helst, trots sin stora ekonomiska makt.

En annan som kämpade för fred var John Lennon som idag skulle ha fyllt 70 år. I veckan kunde du läsa om fejkbiografin Jävla John. Jag skulle nog säga att Lennon var min favoritbeatle trots,  eller kanske tack vare alla urflippade låtar som favoriten I’m only sleeping. Han har idag firats över hela världen och vi får väl fira med att lyssna på the Beatles ikväll.

Ovan nämnda Philip Roths nya bok recenserades förresten i veckan. Nemesis heter den och handlar om ett samhälle som drabbas av en polioepidemi. Boken utspelar sig 1944 i ett judiskt kvarter. Det låter lite typiskt Roth, men ganska bra måste jag säga.

I veckan släpptes så också snackisboken Strindbergs stjärna som redan sålts till hur många länder som helst och säkert kommer att göra författaren Jan Wallentin tät värre. Boken har fått rätt ljumma recensioner, vilket inte behöver betyda något, men den lockar mig faktiskt inte alls. Har du läst den?

En riktigt bra bok som fick mig att gråta floder är Ray Kluuns En sorts kärlek som nu blir film. Vet inte om jag vågar se den. Det kan bli en väldigt gripande film, men risken är stor att det istället blir överdrivet smörigt.

Just nu filmas Millenium-trilogin i Stockholm och Rooney Mara som spelar Lisbeth Salander är okänd för mig. Tror inte att jag kommer att se filmerna, har inte sett de svenska heller men de lockar i alla fall mer. Maken vill läsa de två sista delarna först. Min favorit är egentligen den första, därefter blir det lite mycket.

På Göteborgs stadsteaters Stora scen spelas Mirja Unges pjäs Klaras resa. Den har fått ruskigt bra recensioner och verkar väldigt bra. Dags att boka biljetter då den bara spelas i knappt två månader.

Läs också:

Post-bokmässetankar

  By enligt O | 2010/09/29 - 11:58 | Böcker Allmänt
5 Comments

Pratade med en kompis igår som gav upp Bokmässan för några år sedan. För mycket folk, för rörigt och för dyrt är vanliga åsikter om detta spektakel som jag njöt riktigt mycket av. Trångt var det helt klart under lördagen, men jag gillade övervåningen där tempot var lite lägre och de tysta hörnen fler. 97000 personer besökte mässan i år då temat var Afrika (rekordet är 108 000 från 2007). Ett tema som jag tyckte gav mersmak, men nästa års tema med tyskspråkig litteratur känns spontant inte alls lika lockande. Möjligen ska jag försöka mig på förra årets Nobelpristagare Hertha Müller innan dess ifall hon skulle förära Göteborg ett besök.

Afrika då, det är alldeles för få författare från denna väldiga kontinent som jag läst. I SvD presenteras fyra som jag definitivt vill läsa något av. Shailja Patel, som är poet från Kenya var okänd för mig, men låter som en spännande dam. Jag plockade med mig en del information om afrikanska författare och kanske drar dit på Bokgeografi nästa vecka igen.

Att månadsböckerna i Bonniers Bokklubb alltid är utgivna av Bonniers känns inte speciellt upprörande eller konstigt, men att den svenska bokmarknaden domineras så hårt av Bonnier och Norstedts är inte riktigt sunt. I alla fall inte när utbudet i bokhandlar påverkas av detta. De oberoende, som är 12  mindre bokförlag har inlett samtal med Norstedts för att kanske kunna balansera marknaden lite. På bokmässan får i alla fall de mindre förlagen synas en del, även om de inte kan mäta sig med jätteförlagens megamontrar. Mångfald är viktigt även i förlagsvärlden.

Post-Mässdepression? Nej, det skulle jag definitivt inte säga att jag lider av. Däremot har jag haft väldigt mycket extra energi de senaste dagarna och gått omkring med ett fånig leende på läpparna. Nu blickar jag framåt och nästa sak att orsaka fånleenden är förhoppningsvis tjejhelgen i Stockholm. Tåget går 7.42 på fredag och just på väg dit kommer jag med största sannolikhet vara alldeles för trött för att le alls.

Läs också:

Dagens nätsnurr

  By enligt O | 2010/09/11 - 17:26 | Böcker Allmänt
3 Comments

Idag är grabbarna O hos farmor och farfar. Vi har tillbringat dagen med att sova ut efter gårdagens kräftskiva på förskolan och idag har vi varit på samma förskola och fixat ny sand i en av sandlådorna. Trevligt att lära känna de andra ungarnas föräldrar lite mer. Det är helt klart fördelen med föräldrakooperativ. Nu landar vi vid varsin dator innan det är dags för lyxmiddag. Jag passar därför på att snurra runt lite på nätet.

Karin på En bokcirkel för alla har flyttat till egen domän och firar det med att lotta ut böcker. Jag som väldigt gärna vill läsa Igelkottens elegans ser därmed en chans att slippa vänta tills mitt köpstopp är över. Nu håller jag tummarna!

Cordelia Fine har skrivit boken Delusions of Gender och menar att det är en myt att vi skulle vara biologiskt programmerade till det kön vi har. Det finns inget som tyder på att våra hjärnor ser olika ut när vi föds, utan att vi påverkas av miljön. Låter som en väldigt intressant bok tycker jag som har svårt att tro att biologin styr så mycket som vissa forskare vill göra gällande.

I veckan presenterades Man Booker Prizes korta lista. De sex författarna som har chansen att vinna priset är Peter Carey , Emma Donoghue , Damon Galgut, Howard Jacobson, Andrea Levy och Tom McCarthy

February av Lisa Moore, som jag tyckte verkade riktigt bra, finns tyvärr inte med. Det hindrar ju inte att jag läser den ändå…

Äkta paret Rapace spelar i filmatiseringen av Susanna Alakoskis Svinalängorna som regisseras av Pernilla August. Filmen fick kritikerveckans publikpris vid Filmfestivalen i Venedig. Om ett par veckor kommer Alakoski till “mitt” bibliotek och jag hoppas kunna fixa barnvakt och gå dit.

Noomi Rapace ska tydligen vara med i Sherlock Holmes och dessutom i en filmatisering av Hans och Greta så hennes karriär är helt klart på gång.

I DN kan vi läs att Maria Sveland hoppas på en rödgrön regering med Suzanne Osten som kulturminister. Jag vågar inte uttala mig om vem som skulle passa som kulturminister, men jag önskar verkligen att den nya regeringen består av ministrar som faktiskt har riktig kunskap om sitt ansvarsområde. Jag irriterar ihjäl mig på att vi har en skolminister utan kunskap om skolan och kulturarbetare borde vilja representeras av någon som vet något om kultur. Läs förresten Åsa Linderborgs krönika om Björklunds linjalsmälls-skola och undvik samtidigt att tro på Folkpartiets bild av en skola i kaos som de presenteras i sin valreklam.

I Aftonbladet kan man läsa om vad ett gäng kulturarbetare skulle göra om de var kulturminister, bland annat ovan nämnda Susanna Alakoski. Att Jasenko Selimovic (Fp) provocerat med sin elitistiska syn på kultur är helt klart.

Bonnier och Norstedts dominerar den svenska bokmarknaden och nu har tolv andra förlag gått samman för att tillsammans kunna konkurrera. Bland förlagen märks Alfabeta, Ordfront och Brombergs.

Även biblioteken väljer de stora förlagen har det visat sig.

Bonniers lanserade i veckan en ny sajt med ljudböcker som i första hand vänder sig till ungdomar. Jag är dålig på det där med ljudböcker, men det är ganska trevligt att promenera och lyssna faktiskt. Kanske ska börja med noveller eller krönikor eller andra texter som inte kräver så lång koncentration.

Andrea Levy

Läs också:

Olika saker lockar

  By enligt O | 2010/08/29 - 18:47 | Böcker Allmänt
3 Comments

När jag läser kultursidorna i både GP och DN hittar grabbarna O andra nyheter som är mer spännande, som att det kommit nya minigrodor till Universeum. Små pilgiftsgrodor, 56 stycken närmare bestämt som vi troligen får åka och besöka väldigt snart. Ingen fara, jag gillar Universeum, men det är inte gratis att gå dit.

Marcus Birros nya bok damp ner i brevlådan i veckan och jag ser fram emot att läsa den då den utspelar sig i Göteborg och faktiskt på många av de ställen jag brukade vara kvällstid under den period jag gick ut som mest. Så värst vild var jag dock inte.

Musiken, och då framförallt den musik han lyssnade på som ung när han levde rövare på Valvet och Magasinet, präglar den nya romanen som handlar om de vilda åren i Göteborg.

GP publicerar en Spotify-lista som ska fungera som soundtrack till boken och den innehåller en hel del bra låtar. De undrar också vilka låtar som skulle finnas i vårt soundtack. Får kanske publicera mitt också. På måndag tar Björk emot Polarpriset. Hon skulle ingå i min Spotify-lista från 90-talet!

GP listar också de 10 bästa filmerna från Pixar, men jag och grabbarna O är väldigt eniga om att Bilar borde komma högre upp och att Monsters Inc är den givna ettan. Ettan och tvåan på listan är också favoriter, men monsterfilmen slår dem alla.  Råttatouille har vi dock inte sett ännu. Gissa vilken film ungarna vill ha nu?

Stort grattis till Liza Marklund som toppar New York Times bästsäljarlista. Där ligger inte Hans Koppel, men uppmärksamhet fick han i veckan då det avslöjades att barn- och ungdomsboksförfattaren Petter Lidbeck var den som gömde sig bakom pseudonymen. Jag har läst några böcker av honom, men inte någon om deckartrion Pella, Tyra och Siri.

Pinsamt förresten att favoritlaget Blåvitt inte fick spela vidare mot AIK då någon idiot kastat in föremål mot den assisterande domaren. Det är inte någon fotbollssupporter som gör så. Riktigt pinsamt.

Läs också:

Om män, kvinnor, litteratur och status

  By enligt O | 2010/08/20 - 17:29 | Böcker Allmänt
Leave a comment

Jodi Picoult ryter till mot NY Times som hon menar favoriserar vita, manliga författare. Är de dessutom bosatta i Brooklyn är chansen ännu större att de hyllas, menar hon. Dessutom skriver tidningen oftare om böcker som män läser. Så här skriver Picoult på Twitter:

Books read by men – mysteries, thrillers, horror – at least maybe they’ll be noticed, whether author male or female. Books read by women – romance, chick lit, commercial fic, whatever – rarely get noticed. When they do, reviews often ignorant.

Det här påminner mig om ett inlägg som jag läste hos Lyran om vem som får årets Nobelpris i litteratur. Blir det en kvinna? Kan det bli en kvinna i år igen? För visst skulle det vara det reaktionen blir om en kvinna får priset “går priset till en kvinna i år igen?” Jag hoppas att en bra författare prisas, inte en man som det blivit nästan alla andra år.

När vi ändå är inte på jämställdhet och kön passar det bra att berätta om Charlie by Kabusa som är en ny serie böcker med genusperspektiv. Kabusa tar över utgivningen från nedlagda Normal förlag, men kommer också att ge ut egna böcker framöver.

Alla vet vem Dawit Isaak är och nu ger hans texter ut på svenska så att fler kan få reda på vad det egentligen är han skriver. Spännande!

I SvD kan man läsa om HBO som skapat serier som ingen annan tv-kanal. Jag trodde att det var en hyfsat ny kanal, men den startades faktiskt redan 1972, men det är de senaste tio åren som det formligen regnat priser över kanalens produktioner. Till nästa veckas Emmy-gala har kanalen 101 nomineringar, men andra kanaler börjar komma ikapp just när det gäller återkommande originalserier. Jag gillar verkligen Sex and the City, men frågan är om inte Six feet under är min största HBO-favorit.

Apropå priser så ryktas det att Noomi Rapace kommer att nomineras till en Oscar för Bästa skådspelerska. Hade inte det varit kul, en Oscarsnominering ger definitivt status. Däremot känns väl inte en roll i Mission Impossible 4 som något smart karriärdrag. Annars verkar kvinnorna mest spela biroller i filmens värld.

Läs också:

Mer nätsnurr

  By enligt O | 2010/07/31 - 16:18 | Böcker Allmänt
3 Comments

I dagens GP finns en artikel om Morgan Larsson, programledare för Christer i P3, som snart kommer ut med sin debutbok Radhusdisco. Boken beskrivs som en hyllning till uppväxten och även om jag är fyra år yngre än Morgan tror jag att den kan bjuda på en hel del nostalgi. Jag är dessutom uppvuxen i ett radhusområde.

Vill du se norska deckare i sommar kan du göra det på Kanal 9. Jag lyckades missa gårdagens, men ska definitivt försöka hinna se de andra. Jag gillar Cato Isaksen skarpt! Missade du som jag gårdagens avsnitt går det att se det på Kanal9play under veckan.

Aftonbladet har en intressant artikel om författare som levt eller lever i exil i Sverige. Senaste artikeln handlade om George Maziku, journalist från Tanzania.

Folkpartiet nöjer sig inte med en litteraturkanon, de vill ha en kulturkanon också. Står inte liberalism för valfrihet och frihet. Läs debattartikeln här.

Bokdagarna i Dalsland firar tioårsjubileum. Låter som ett riktigt trevligt arrangemang med författare som Johan Theorin och Jan Guillou.

Fidel Castro skriver sina memoarer förresten. Sant eller falskt innehåll? Intressant läsning oavsett kan jag tänka mig.

När det gäller film så lockas jag av White material som verkar vara riktigt bra om än obehaglig. Isabelle Huppert är dessutom en av mina favoritskådespelare.

Läs också: