Missa ingenting, följ enligt O via RSS och/eller Bloglovin'!
Vi blir inte många idag, men några tappra bokbruttor ska prata böcker och dricka vin i regnet. Vi ska prata om Radhusdisco, Niceville och Maos sista dansare. Den sista har jag inte hunnit läsa tyvärr.
Innan dess ska jag hinna till tippen med all skit vi rensat bort i veckan. Borde också börja städa för att ha någon chans att hålla kalas imorgon utan att behöva skämmas.
Jag är fyra år yngre än Morgan Larsson och känner verkligen igen mig i hans barndomsskildring. Det är verkligen 80-tal deluxe i Morgan Larssons debutbok Radhusdisco. En orgie i movieboxar, axelvaddar och blandband. Ibland blir det dock lite väl mycket detaljer som inte fyller någon jättefunktion. Nostalgi med måtta räcker och inledningsvis ar jag skeptisk.
Någonstans på mellanstadiet fick Morris över mig på sin sida och trots att det ibland blev lite segt (och jag var helt säker på att jag aldrig skulle sätta min fot på någon bokfrukost) så blev jag till slut tagen av hans charm. Det blev bättre ju äldre han blev, kanske hade boken vunnit på att vi fått träffa Morris under en kortare tidsperiod.
Sanslöst kul är det när Morris läser om att psykopater ofta har en handstil som lutar åt vänster, då Morris själv har en sådan handstil blir han självklart livrädd och tränar, tränar, tränar för att skriva med en högerlutande stil. Lite nervös blir han också när en kompis, som alltid är supertrevlig, har en extremt vänsterlutad handstil. Är han egentligen psykopat?
Jag gillar också mellanstadieläraren Cliffhanger som gillar att berätta historier, men kanske inte att undervisa om så mycket vettigt. Hans klasslista med dem som har tror ska falla för grupptrycket och börja röka under år sju är väl inte direkt politiskt korrekt.
På högstadiet handlar det mycket om den trånga förhuden och där blev det kanske lite mycket ibland. Jag gillar dock beskrivningen av konfirmationslägret och den bubblande kärleken till Elin som blir tillsammans med någon annan.
Radhusdisco utvecklades till en trevlig bok som både lockade mig till skratt och faktiskt fick mig att nästan spy när kompisen Benny tillagade en riktigt läbbig lasagne. Äckelvarning utfärdas! Jag blev också lite extra glad av omslagets markerade O:n. En bra debut trots en trevande inledning alltså och kanske vågar jag ta mig in till Göteborg den 24/9.
I min gamla blogg planerade jag mina läsmånader och läste sedan något som stod på den listan, eller annat som jag kände för. I sommar har jag skitit i allt var läslistor heter, men nu vill jag ha lite struktur i alla fall på en liten del av mitt liv.
Tanken är att min septemberläsning ska se ut ungefär så här:
Först ska jag läsa klart Den röda soffan av Michéle Lesbre.
Några nya böcker blir det, av t.ex Louise Boije af Gennäs som gör comeback med Högre än alla himlar. Jag måste verkligen hinna med Att leva och dö som Joe Strummer av Marcus Birro om att vara ung i min stad och min tid. Uppväxttiden har jag också gemensamt med Morgan Larsson och hans Radhusdisco lockar verkligen. Hittebarnet av Katerina Janouch är tredje boken om Cecilia och de andra två har varit väldigt bra. Ska också försöka klämma in Niceville av Kathryn Stockett, Fantomsmärtor av Barbara Voors samt Pojken på andra sidan av Irene Sabatini.
På ungdomssidan läser jag fjärde boken om Simon, Drakens skugga av Kim Olin och minst en av de tre böcker av Sarah Dessen som jag burit hem från biblioteket. Jag vill också hinna med Nyckelbarnen av Sara Kadefors.
Vad är jag uppe i nu? Tio hela och en halv. Det funkar definitivt, men jag har säkert glömt någon.
Kanske ska ta och titta till läsutmaningarna som jag övergivit?
Lyrans resa hoppar jag nog i september, då ingen av böckerna i Sydamerika lockar något vidare. Möjligen Stjärnans ögonblick av Clarice Lispector för att ha läst något av henne. Min egen deckarutmaning har jag övergivit, men faktum är att jag faktiskt har Jessica Jungs saknad i bokhyllan då jag bytte till mig den i Bokåtervinningen, så kanske den kan bli läst ändå.
I dagens GP finns en artikel om Morgan Larsson, programledare för Christer i P3, som snart kommer ut med sin debutbok Radhusdisco. Boken beskrivs som en hyllning till uppväxten och även om jag är fyra år yngre än Morgan tror jag att den kan bjuda på en hel del nostalgi. Jag är dessutom uppvuxen i ett radhusområde.
Vill du se norska deckare i sommar kan du göra det på Kanal 9. Jag lyckades missa gårdagens, men ska definitivt försöka hinna se de andra. Jag gillar Cato Isaksen skarpt! Missade du som jag gårdagens avsnitt går det att se det på Kanal9play under veckan.
Aftonbladet har en intressant artikel om författare som levt eller lever i exil i Sverige. Senaste artikeln handlade om George Maziku, journalist från Tanzania.
Folkpartiet nöjer sig inte med en litteraturkanon, de vill ha en kulturkanon också. Står inte liberalism för valfrihet och frihet. Läs debattartikeln här.
Bokdagarna i Dalsland firar tioårsjubileum. Låter som ett riktigt trevligt arrangemang med författare som Johan Theorin och Jan Guillou.
Fidel Castro skriver sina memoarer förresten. Sant eller falskt innehåll? Intressant läsning oavsett kan jag tänka mig.
När det gäller film så lockas jag av White material som verkar vara riktigt bra om än obehaglig. Isabelle Huppert är dessutom en av mina favoritskådespelare.
