Tag Archives: Monika Fagerholm

En lagom kravlös utmaning är slutförd

  By enligt O | 2011/12/17 - 15:16 | Läsutmaningar
2 Comments

Min tanke med Boktolvan 2011 var att jag slutligen skulle få tummen ur att läsa författare som jag velat läsa länge, som som det av någon anledning aldrig blivit av att jag läst. Jag läste inte efter något speciellt schema och jag hade dessutom valt ut väldigt många fler än tolv författare. En lagom svår utmaning alltså och troligen var det därför jag faktiskt slutförde den.

 

En komplett Boktolva slutfördes i juli:

Kate Morton läst Den glömda trädgården i januari

Muriel Barbery läst Igelkottens elegans i januari

Monika Fagerholm läst Den amerikanska flickan i januari

Audrey Niffenegger läst Tidsresenärens hustru i februari

Sadie Jones läst Den utstötte i februari

Tana French läst In the Woods i april

Tatiana de Rosnay läst Sarahs nyckel i april

Jenny Han läst The summer I turned pretty i april

Dorothy Sayers läst Oskuld och arsenik i juni

Carol Ann Duffy småläst i juni/juli

Les Murray småläst i juni/juli och ordentligt i september.

Jonathan Safran Foer läst Extremely loud & incredibly close i juli

 

Därefter har jag också läst:

Michael Cunningham läst Timmarna i juli

Douglas Coupland läst Hey Nostradamus i juli.

Gillian Flynn läst Dark Places i december

Cormac McCarthy läst halva The Road och är tveksam till om jag läser mer.

 

Summa 15,5 författare och det måste väl anses mer än godkänt. Jag kör vidare med en nygammal Boktolva 2012. Fortfarande handlar det om författare jag länge tänkt läsa, men aldrig läst.

Läs också:

Boktolveuppdatering

  By enligt O | 2011/02/27 - 14:48 | Läsutmaningar
7 Comments

Hur går det med era Boktolvor? Tänkte bara kolla läget lite så här ett par månader in på det nya året. Själv kör jag med rivstartstaktiken då jag har en tendens att tröttna på läsutmaningar halvvägs eller ännu tidigare. Jag har hittills läst fem böcker av de tolv jag har som mål.

Jag startade med Kate Morton och hennes Den glömda trädgården som jag tyckte mycket om. Lite oväntat då det på pappret inte verkade vara en typisk Lindabok.

Monika Fagerholms Den amerikanska flickan föll mig däremot inte alls i smaken. Däremot är jag inte redo att ge upp Fagerholm riktigt ännu.

Helt överväldigad blev jag av mitt första möte med Muriel Barbery och Igelkottens elegans.

Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger tyckte jag också mycket om.

Den utstötte av Sadie Jones var förvisso nattsvart, men väldigt bra. Jag gillade hennes sätt att skriva och vill definitivt läsa mer.

Av fem lästa böcker tyckte jag mycket om fyra och det måste ses som en smärre succé. Nästa månad får det allt bli gubbarnas tur!

Läs också:

Bok 2 av 12, check!

  By enligt O | 2011/01/31 - 12:03 | Romaner
5 Comments

Jag kom igenom Den amerikanska flickan av Monika Fagerholm till slut. Det var ingen dålig historia, inte alls, men jag gillade verkligen inte varken berättarstilen eller språket. Nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2009, hyllad av i princip alla, stor litteratur av en stor författare. Förväntningarna var således på topp, men resultatet blev mer av ett nja.

Fagerholm lägger inget pussel. Istället är berättelsen snarare en polaroidbild där historien slutligen uppenbarar sig. Vi tas med varv efter varv i näst intill samma historia och ibland får vi veta något mer. Efter några varv har jag tröttnat rejält. Hela tiden får vi veta vad som ska hända, men inte varför och greppet blir väldigt tröttsamt. Det är som en skiva som är satt på random, där spåren kommer tillbaka ett efter ett. Skillnaden är bara att ett instrument lagts till andra gången den spelas.

Doris och Sandra är bokens viktigaste personer. De hänger ihop och är allt för varandra. De är systrarna Natt och Dag. Ensamheten & Rädslan. I sina lekar spelar de upp händelser från Trakten och att de betraktas som udda är definitivt en underdrift. Detta trots att Trakten verkligen är full av udda personligheter.

Jag tycker om både Doris och andra, men övriga personer i boken blir aldrig riktigt levande utan känns mest som illa tilltygade pappfigurer. Jag berörs inte alls av deras öde och bryr mig faktiskt inte om varför den amerikanska flickan dog eller vem som bar skulden till det.

För det är den amerikanska flickan Eddie som står i centrum, trots att hon knappt är med i historien. Hon kommer till trakten, umgås med två av grabbarna i byn, bröderna Björn och Bengt och dör sedan under mystiska omständigheter. Björn hänger sig i samband med att hon försvinner och ryktet säger att han dödade henne av misstag och därför tog sitt eget liv. Klart är dock att hans syskon vet mer.

Miljön är spännande, det ska jag erkänna och jag kommer på mig själv med att lägga in ett “nå” ibland när jag pratar, vilket torde vara en påverkan av det finlandssvenska. Men nej, det här var ingen bok för mig, men nu har jag läst Monika Fagerholm i alla fall och slipper ha dåligt samvete för att jag helt ignorerat henne fram tills nu.

Kanske ska starta en bloggfejd då Frida helt klart tycker fel om boken.

Läs också:

Mer semesterbokspan

  By enligt O | 2011/01/22 - 08:30 | Böcker Allmänt
1 Comment

Befinner mig på ett mysigt hotell på Ko Lanta med både pool, strand runt knuten och en hel drös svenska turister. Det senare kunde jag kanske vara utan, men det betyder i alla fall att jag har en hel del bokspan på lager och dessutom att det finns en ganska välfylld bokbyteshylla. Jag har ännu så länge placerat en bok där med en hälsning i och den är redan borta. Har dock inte sett någon som läst boken i fråga.

Ett konstaterande är att svenskar läser deckare på semester. Eller kanske alltid. Jag har sett fler Jungstedt, en författare som jag själv inte riktigt har förstått storheten med, Läckbergs Predikanten, Keplers Hypnotisören och Östlundhs Jag ska fånga en ängel, som visserligen inte är en klassisk deckare.

Själv läser jag just nu Den amerikanska flickan av Monika Fagerholm och det går minst sagt trögt. Har fått varva med andra, mer lättsmälta böcker och har nu bara det sista 50 sidorna kvar. Kanske borde jag ge upp, men så dålig är den inte, bara väldigt, väldigt seg.

Läs också: