Underbara Mia

foto: Linda Alfvengren

Igår hade jag förmånen att få se Mia Skäringers återkomst till Göteborg med föreställningen Dyngkåt och hur helig som helst. Jag älskade boken, men visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av Skäringer live, men redan då hon äntrar scenen i en minimal bikini inser jag att jag kommer att få skratta ordentligt.

Det krävs mod för att driva så hejdlöst med sig själv som Skäringer gör. Med hjärtat utanpå, ett hjärta som dessutom är fullt av stygn, får vi ta del av hennes liv. Hon berättar om skoltiden, då det gick ut på att vara först söt, sedan snygg och slutligen sexig. Då hon var ett väldigt känsligt barn, överkänsligt till och med, hade hon bäddad in kroppen i ett skydd i form av extra hull. Hon misslyckade därför kapitalt med att vara både söt och snygg och med hjälp av fingrar i halsen och rejält med laxermedel jobbade hon hårt på att i alla fall lyckas bli sexig.

Inte sällan satte jag skrattet i halsen då det Skäringer berättar så ofta är riktigt, riktigt tragiskt. Jag skrattar dock så att jag gråter och dessutom får kramp i kinderna när hon berättar om hur hon planerade att föda sitt första barn hemma enligt det perfekta manus hon skrivit för sig själv och hur det egentligen blev i den fula verkligheten. Hur löser man sömnbrist, sexbrist och alla annan brist? Skaffar ett barn till så klart.

Vi får också möta Tabitha och även den sanslöst tragiska Ann-Marie, som blivit omgjord i Gokväll. Skönt att få hämta andan och skratta åt någon annan, men det är när hon är sig själv som Skäringer är som allra bäst. Fantastiskt bra är det när hon sjunger. Jag visste inte att hon kunde sjunga alls och blev både överraskad och glad åt de otroligt vackra sångerna. De ger en allvarlig och finstämd ton åt föreställningen och balansen mellan skämt och allvar är verkligen bra.

Här kan du lyssna på musiken från föreställningen och det finns också utgiven på cd.

Har du chansen att se Mia Skäringers Dyngkåt och hur helig som helst tycker jag absolut att du ka göra det. Hon är hur fantastisk som helst, underbara Mia.

Läs också:

Att våga skriva det man tänker

Kan man vara både Dyngkåt och hur helig som helst undrar Mia Skäringer med all rätta. Hur ska en riktig kvinna vara? Krönikorna som tidigare publicerats i mama behandlar allt från tonårssex till graviditetsoro. Skäringer är brutalt ärlig och totalt självutlämnande utan att för dem skull bli smetigt sentimental en enda sekund. Hon berättar hur hon sökt kärlek och bekräftelse, hur hennes anorektiska jag gav henne mer status än hennes mulliga, hur hon vågade lämna sin man och flytta ihop med en ny på samma lilla ö i Göteborgs skärgård, hur hemskt det är att tvingas vara utan sina barn, men hur viktigt det ändå är att leva ärligt.

Förutom krönikorna finns inlägg från Mia Skäringers två korta, men intensiva bloggperioder. Här finns en annan, lugnare och mer vardaglig ton. Varje ord är kanske inte lika genomtänkt, allt är inte chockerande, men allt är fortfarande ärligt och personligt. Inga glassiga beskrivningar av familjelivet och garanterat pumpsfritt.

Jag tycker ännu mer om Mia Skäringer efter att ha läst den här boken. En del av mig tycker synd om henne för allt hon gått igenom, men mest känner jag en stor beundran för hennes sätt att tackla livet. Hon lever fullt ut på gott och ont. Hon vågar skriva att hon inte alltid är en perfekt mamma eller en perfekt sambo och inte heller en perfekt dotter. Hon vågar skriva att det är okej. Det är okej att inte vara perfekt och att inte fixa att hålla hundra bollar i luften. Hon påpekar det självklara, att mammor också är människor. Ytan borde inte vara viktigast, men tyvärr är de det allt för ofta.

Nu slukade jag boken på några korta timmar och det är egentligen synd. Jag tror att den egentligen ska avnjutas i små portioner så att det finns tid för reflektion. Jag kommer att återkomma till boken igen, den saken är klar.

Dyngkåt och hur helig som helst är en av de böcker som ingår i Månpockets marsutgivning. Läs den du också!

Originalinlägget publicerade av Lilla O 2010-03-12

Läs också: