Tag Archives: Melina Marchetta

Det här med läslust och gemensam läsning

Självklart ska elever läsa hela böcker i svenskundervisningen även om det skulle kunna gå att tolka det som att noveller och utdrag räcker. För mig handlar det inte bara om att beta av kunskapskraven, utan om något större. Jag vill att mina elever ska förknippa böcker och läsning med något trevligt. När läsning blir något socialt tror jag faktiskt att läslust smittar. Jag undervisar i flera olika svenskkurser och kraven på vad elever ska läsa förändras självklart under gymnasiet.

Idag har jag lyssnat på gruppsamtal som mina ettor spelat in. Den här gången fick de välja böcker själva, men kravet var att de skulle kunna kopplas till temat identitet. Jag presenterade en rad böcker och vi botaniserade tillsammans på biblioteket. Gladast är jag för att många böcker verkligen hittade rätt läsare. Vissa läste böcker skrivna för ungdomar och unga vuxna och andra böcker som främst vänder sig till vuxna.

Samtalen inleds med att alla berättar kort om sina böcker. Därefter kopplar de till identitet och jämför sina böcker med noveller vi läst. Struktur och frihet, den kombinationen gillar jag. Ibland styr jag samtal om böcker, men jag gillar också att få ”tjuvlyssna” på samtal, vilket går när eleverna pratar själva och spelar in. När de väl glömt av att de faktiskt blir inspelade, brukar samtalen flyta på bra. Det är också intressant att märka hur de faktiskt tar ansvar för att föra samtalen framåt. Att ge dem uppgiften att koppla ihop böckerna gör att de lyssnar ännu mer aktivt på varandra.

Det som gjorde mig gladast var ändå att de verkar ha så himla trevligt. Samtalen fokuserade verkligen på böckerna de läst och många var väldigt entusiastiska. Det hissades och dissades med samma starka känslor. Att de verkligen läst böckerna är tydligt, men något tveksamt undantag.

Höjdpunkterna? När en elev, som sällan eller aldrig läser, berättar om Konsten att ha sjukt låga förväntningar av Åsa Asptjärn med sådan entusiasm att gruppen skrattar halvt hysteriskt och en annan lika skeptisk läsare erkänner att Jack av Christina Lindström faktiskt är riktigt bra. Andra favoritböcker bland eleverna var Wallflower av Stephen Cbosky, Du är aldrig ensam av Sarah Dessen och Francesca av Melina Marchetta.

 

 

Läs också:

Bästa böckerna enligt gymnasieettor

Jag har träffat ungefär 80 nya elever de senaste veckorna och en spontan reflektion är att de verkar läsa mer än elever gjort på flera år. Visst finns det fortfarande någon som säger sig aldrig ha läst en bok, men de är värre än vad jag vant mig vid. Förhoppningsvis är det så att skolorna satsat på läsning och anammat en mer organiserad form av läsundervisning sedan PISA-paniken startade. Jag hoppas på en uppåtgående trend, men vågar inte riktigt ropa hej ännu, trots att den inledande diagnosen som ettorna gör också ser bättre ut än de gjort de senaste åren. Bjuder dock på böcker mina elever har som favoriter, där några är klassiska svensklärarfavoriter, medan andra mer verkar vara egna val. Egentligen är det ointressant varför de läste, utan mer intressant att böckerna stannat kvar.

Jellicoe Road av Melina Marcetta

Carrie av Stephen King

Harry Potter and the Cursed child av J K Rowling

Wallflower av Stephen Chbosky

Katherine-teorin av John Green

Cirkel-triologin av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg

I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell

Ett UFO gör entré av Jonas Gardell

Hobbiten av J.R.R. Tolkien

Maze runner av James Dashner

Hungerspelen av Suzanne Collins

 

 

 

Läs också:

Vad är egentligen dåligt?

Ett synnerligen intressant och ganska roligt inlägg bjuder Johanna L på när hon ger facit på vilka böcker som är dåliga och vilka som aldrig kan vara dåliga, trots att vissa kanske tycker så.

Vi tycker inte riktigt samma jag och Johanna. Ni vet kanske känslan när alla tycks älska en bok och man själv inte alls gillar den? Så kände jag när jag läste Jellicoe Road. Eller drygt halva Jellicoe Road. Två gånger. Totalt ointressant och rörig historia, med platta karaktärer och definitivt ett exempel på när koncept är viktigare än story. Men se då har jag fel, för den boken kan man inte tycka är dålig enligt Johanna. Jag förstår vad hon menar, men håller inte med. Jag tror snarare att det handlar om huruvida man köper konceptet eller inte.

För det finns böcker där grejen är just konceptet, som Jag, En och Boktjuven som också nämns i inlägget. När det gäller Boktjuven är vi överens. Det är ingen fantastisk bok. Jag skulle inte gå så långt att jag benämner den pekoral. En bok som handlar om ett krig som vi läst om tusentals gånger förr och som egentligen inte tillför något nytt, mer än konceptet då med en annorlunda berättare.

Jag, En älskade jag å andra sidan. Jag köper den helt omöjliga historien med hull och hår. Varför? Ingen aning? Troligen för att det är en bra bok.

En annan som sågas är Khaled Hosseni och inte heller där håller jag med. Vi läste Flyga drake i min bokklubb Bokbruttorna och i den fanns en Johanna som knappt kunde läsa ut boken då hon irriterade sig så vansinnigt på att huvudpersonen inte utvecklades. Återigen, jag kan förstå vad hon och Johanna menar, men jag håller inte med.

Så vad vill jag säga? Att det självklart är subjektivt vad som är dåligt, kanske mer än vad som är bra. Bra litteratur skulle man kanske kunna definiera som ”fin” ”välskriven”, eller ”god” litteratur, men till motsatsen är egentligen dålig i alla dessa fall. Det går inte att säga att det finns böcker som är bra oavsett om läsaren tycker att de är dåliga. Det finns inget objektivt och absolut bra. Eller?

Jag tänker på böcker och författare som prisas, betyder det att de är garanterat bra böcker och att den som inte tycker så har fel? Då närmar vi oss en farlig snobbism som jag inte riktigt gillar.

Det jag håller Johanna om är att vi inte ska undvika att skriva om det som vi tycker är dåligt och stämma in i en hyllningskör bara för att den ljuder så högt. Om det nu finns bra  och dåliga bokbloggar, så skulle jag säga att detta inte förekommer i bokbloggar som jag definierar som bra. För visst är det intressant att få veta vad som egentligen är bra eller dåligt enligt en läsare. Istället för att bara få läsa ”den var bra” eller ”jag gillade inte den här boken”.

 

Läs också:

En titt på vårens böcker del 1

Inspirerad av Metta tecknade jag en digital prenumeration på Svensk Bokhandels tidningar och kataloger. Ett litet minus för att katalogen inte kan läsas utan flash, dvs inte på paddan, men i övrigt är jag grymt nöjd med mitt beslut.

Jag börjar från början av katalogen och presenterar de böcker jag vill läsa i vår. Förhoppningsvis vill ni det också. 😉

Jag skrev c-uppsats i historia om Kerstin Hesselgren och medias syn på henne. Hon är en spännande person som får på tok för lite uppmärksamhet. Självklart vill jag därför läsa boken Kerstin Hesselgren Den gränsöverskridande politikern av Renée Frangeur. Utkommer i januari på Carlsson Bokförlag.

Jag tycker mycket om David Levithan och vill läsa nya Jag, en trots att den låter riktigt knäpp. Den ges ut av X publishing 12 januari.

Pierre Szalowskis debutroman utkom 2007, men nu kommer den på svenska. Den heter Fiskar ändrar riktning i kallt vatten och ges ut i februari på Sekwa.

Jag tyckte mycket om Ester Roxbergs debutbok och ser fram emot att läsa hennes nya Fågelhuset som kommer ut på X publishing 14 februari.

I mars kommer det nytt från Sara Olsson och det ser jag fram emot. Det bästa barnet handlar om samma par som vi träffade i fantastiska Hetero i HägerstenBoken ges ut av Galago.

Jag har svårt att släppa Unni Lindell och hennes Cato Isaksen. Jag hoppas att Djävulskyssen tillhör hennes bästa, för när Lindell är bra är hon riktigt bra. Utkommer 6 mars på Piratförlaget.

Barnen är Tove Mörkbergs debut och det låter som en spännande diktsamling. Kul med ny, svensk lyrik! Utkommer 20 mars på Brombergs.

Undret av R.J. Palacio har ett riktigt fint omslag. Boken handlar om Auggie, en mycket annorlunda pojke och beskrivs som en rolig och spännande historia. Utkommer 20 mars på Brombergs.

Och så kom du av Kathleen MacMohan låter som en riktigt trevlig liten bok. Jag behöver sådana ibland. I april kommer den ut på Bazar förlag.

Léonora Miano kommer från Kamerun och hennes bok Sorgsna själar låter riktigt bra. Den kommer ut i april på Sekwa.

Samma månad, på samma förlag utkommer en ny bok av Justine Lévy som heter Inget allvarligt. Behöver jag säga att jag längtar?

Godnatt, Oktober är Valle Wigers debut och det låter onekligen som en spännande sådan.  Boken ges ut av X publishing den 2 april.

Kristina Ohlsson kan det där med deckare och jag vill gärna följa min favorit Fredrika Bergman. Nya boken heter Davidsstjärnor och utkommer på Piratförlaget 24 april.

Fjärilseffekten av Karin Alvtegen har också ett ruskigt snyggt omslag och jag är övertygad om att jag kommer att tycka om innehållet. Jag har nämligen tyckt om alla Alvtegens böcker.  Utkommer 24 april på Brombergs.

I maj kan vi njuta av en ny bok av Delphine de Vigan. Den heter Ingenting kan hindra natten och kommer självklart ut på fina Sekwa.

Jag var en av få som inte älskade Jellicoe Road. Faktum är att jag inte ens läste ut den. Det betyder dock inte att jag inte är nyfiken på Melina Marchetta och skulle därför gärna läsa Francesca som kommer ut den 15 maj på X publishing.

 

Jag nöjer mig så här just nu och bloggar mer när jag har tid att bläddra vidare i katalogen.

Läs också:

Möjligen lite korkad

Jellicoe Road är fantastisk, men komplicerad och krävande säger ni. Kanske är jag lite för dum för att fatta grejen, det får ni gärna både tro och tycka, men nu ger jag upp. Har läst drygt 200 sidor och det är bara så fasansfullt tråkigt fortfarande. Dessutom förstörs all min läsglädje, då jag hela tiden känner att jag borde läsa den tråkiga boken som ska tillbaka till biblioteket, istället för någon annan, mer lockande bok.

Den mer lockande boken är Himmel över London, den är jag tydligen inte för dum för. Och skulle min recension av den tyda på det kan säkert författaren upplysa mig om det.

Läs också:

Äntligen fredag

Efter en rätt så trevlig vecka är det trots allt skönt med ett par dagars ledighet. Idag vankas kräftskiva och på söndag barnkalas, så jag är osäker på hur mycket läsning som får plats. Borde dessutom sätta ihop tre hörövningar och det är ganska tidskrävande. Men först en lite bakvänd enkät med svaren först och frågorna därefter.

Förra veckan skrev jag rejält om helgens läsning. Den här veckan hoppas jag på att helgen ska innebära tillräckligt med lässtunder för att läsa ut alla bokslattar som ligger i huset och dräller.

Vad ska du läsa i helgen?

Jag får väl ta och läsa ut den där Jellicoe Road för att se vad det är alla älskar så mycket. 200 sidor in har jag fortfarande inte fattat grejen. Det är frustrerande att inte förstå storheten med en bok som hyllats så hejdlöst. Förra gången det hände var när jag läste Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap, som jag tyckte var meningslös och tråkig.

Har det hänt dig att du inte alls gillat en bok ”alla andra” älskar?

Drömmen är att jag faktiskt ska hinna sitta och läsa i några timmar utan avbrott, då lästiden den här veckan varit försumbar. Har varit alldeles för trött för att kunna läsa några längre stunder på kvällarna och dagtid har det inte heller blivit mycket tyvärr.  Jag vill verkligen sjunka in ordentligt i Himmel över London, som är så himla bra, men inte alls mår bra av att duttläsas. Vill inte heller riskera att skriva ett inlägg om den som ger mig en utskällning.

Vad vill du helst hinna ägna rejäl lästid till i helgen?

Film får det bli också. Började se Precious i veckan och den var bra. Behöver se klart den innan jag glömmer av historien bara. Eller glömmer av kommer jag inte att göra, men mista känslan och känslan är viktig.

Vilken film ser du i helgen?

 

 

Läs också:

Okej, förklara nu för mig

Jellicoe Road av Melina Marchetta har hyllat och hyllats, kanske främst av JoL, men också av andra. Håll ut de första 50-60 sidorna skriver hon, sedan blir det riktigt bra. Jag håller med om att de inledande 50 sidorna var fasansfullt tråkiga och sega. Nu har jag läst drygt 100 sidor och väntar fortfarande på att historien ska lyfta. Jag bryr mig inte ett skit om alla gränser och regler som finns mellan houses, townies och cadets. Jag är möjligen lite intresserad av vad Taylor ska hitta på och vart Hanna har tagit vägen, men ärligt talat inte så där jättemycket. Än så länge befolkas boken av ett gäng platta pappfigurer som jag inte allt bryr mig om. Språket är dessutom inte alls i min smak. Onödigt omständligt och rörigt.

Snäppet bättre än Dessen? En ungdomsbok som är något utöver det vanliga?  En bok som slår undan benen? Nja, jag är mycket, mycket tveksam.

Så ni alla som hyllat. Vad är det som är så himla bra egentligen? Är det någon idé att läsa vidare?

 

Läs också:

Struktur, min läsning behöver struktur

Mest av allt behöver jag egentligen lästid, men för att inte stressas av alla böcker jag vill läsa ut innan de ska lämnas tillbaka behöver jag fundera lite. Som vanligt skriver jag inte listor för att jag ska läsa just de böckerna, utan för att en i teorin strukturerad läsning ger mig frid. En lugn Linda läser mer och så är vi tillbaka till anledningen till att den här listan nu skrivs. Det är nu en månad sedan min sista lista och då börjar det bli kaos.

En sorts läsplanering för september alltså, men jag börjar med att kolla lite gamla listor.

Från augustilistan har jag läst:

The Imperfectionists, Tom Rachman

Tigerkvinnan, Katerina Janouch

Sånt jag berättar för Allah, Saphia Azzeddine

Det goda inom dig, Linda Olsson

Pojkarna, Jessica Schiefauer

 

Fem bra böcker som helt klart rekommenderas.

 

Några böcker, däribland  Min kamp 1 , har lämnats åter till biblioteket. Knausgård må älskas av många, men jag orkade verkligen inte. Orkade inte ens lyssna mer än fem minuter på hans sommarprogram. Nej, jag har inte förstått hans storhet, men kanske ger jag honom en riktig chans någon annan gång.

 

Vad ska jag då läsa i september?

Ja, det finns några datum att passa som sagt.

Den 6/9 måste Himmel över London tillbaka till biblioteket, så också Jellicoe Road. Dessa prioriteras därför just nu.

Den 17:e ska Jag är allt du drömt av Ali Smith lämnas tillbaka. Hade tänkt läsa den innan dess.

Innan mässan ska jag läsa Erebos, som jag börjat på. Sedan vill jag verkligen läsa Isnätterna samt Här ligger jag och blöder och sedan lyssna på författarnas seminarium om utåtagerande tjejer. Även Inger Olsson har ett seminarium om sin bok Jag vill bara att du gillar mig, en bok som verkar riktigt, riktigt bra.

Kanske hinner jag också med Stjärnlösa nätter av Arkan Asaad, annars går jag på seminariet i alla fall. Jag läser också gärna Snöängel av Anna-Karin Palm, innan eller efter mässan.

Och så nobelpriskandidaterna då, där Nawal El Saadawi ,  Ngugi wa Thiong’o och Don DeLillo står först i kö.

Känns som om det räcker och blir över. Nu har jag i alla fall en lista att följa, eller mer troligt, avvika från.

 

Läs också:

Hämtat från biblioteket

Nu ska vi se om denna överhypade bok är någonting att ha!

Läs också: