Tag Archives: Mats Strandberg

Två O läser Nyckeln

Jag är lite knäpp ibland och vågar inte läsa ut serier av risk för att sakna dem för mycket när jag läst sista raden. Så är det med Nyckeln, tredje och avslutande delen i serien om Engelsfors av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Nu när Lilla O läst de två första delarna och precis börjat på Nyckeln har jag dock bestämt mig för att hänga på. Nu samläser vi alltså denna tegelsten och jag är helt säker på att Lilla O kommer att vinna.

Linda: Innan vi börjar kan vi väl diskutera karaktärerna lite. Vem är din favorit? Själv gillar jag Minoo mest, men jag tyckte om Ida också. Nu är hon död, men verkar finnas med lite ändå.

Lilla O: Varför tycker du att Ida är bra? Hon var ju mobbare förut.

Linda: Det gillade jag inte såklart, men jag gillade hur hon ändrades. Och sen precis när jag började tycka om henne så dog hon.

Lilla O: Jag tror att jag gillar Linnea bäst, men det är dåligt att hon röker. Men egentligen har jag inga favoritkaraktärer, utan favorithändelser. Varför gillar du Minoo bäst?

Linda: Jag tycker om att hon är precis som hon vill. Hon är annorlunda och modig. Vilka händelser gillar du bäst då?

Lilla O: En sak som jag tycker var spännande är blodmånens natt. Det är liksom lite mystiskt på något sätt.

Linda: Jag håller med. Det är då man fattar att det är på allvar och att de är häxor på riktigt. Jag tyckte att det var himla kul att läsa om Positiva Engelsfors i Eld. De blir verkligen mer och mer urflippade. Eller, jag gillar ju inte dem, men det är en intressant idé att skriva om dem.

Lilla O: Det jag inte gillar är att alla blir så arga hela tiden. Det är alltid någon som inte håller med och blir arg.

Linda: Men du, är inte de här böckerna lite för läskiga för dig? Det händer ju en massa hemska saker.

Lilla O: Egentligen är jag bara snart elva år, men jag tycker om att läsa böcker som är för större. Det är inte så läskigt när det är häxor, men det kanske inte är så nödvändigt att så många dör. I alla fall inte redan i första boken.

Linda: Jag håller med. Till exempel hade jag velat veta mer om Elias.

Lilla O: Jag saknar nog mer Rebecka, för henne lärde man känna en del innan hon dog.

Linda: Och nu ska vi läsa Nyckeln? Är du peppad?

Lilla O: Ja, det är jag för Eld slutade väldigt spännande.

Linda: Du kommer att läsa snabbast. Lova att du inte spoilar!

Lilla O: Jag ska försöka!

Läs också:

Olikhetsutmaningen: studentliv och arbetsliv

Nu är jag väl medveten om att dagens ordpar inte nödvändigtvis står i motsats till varandra, men eftersom jag tillbringar dagen på gymnasiemässan där unga ska välja vad de ska studera för att sedan kunna få ett jobb de trivs med kör jag ändå på orden studentliv och arbetsliv. Berätta om kulturella verk som på något sätt anknyter till dessa.

Just nu tittar jag på tv-serien How to get away with murder och har snart sett färdigt första säsongen. Jag fascineras av de många vändningarna, men undrar samtidigt hur de ska kunna fortsätta i flera säsonger. Hur som helst så följer serien några juridikstuderande och deras lärare Annalise Keating. Deras studentliv blir minst sagt annorlunda när de dras in i en mordutredning som verkligen påverkar dem. Professor Keatings arbetsliv påverkas också i hög grad.

Ofta blir jag irriterad av att läsa böcker som utspelar sig på högstadiet och gymnasiet, då lärarna i bästa fall är tråkiga, men oftast totalt maktgalna figurer som går över alla gränser. Däremot älskar jag böcker som utspelar sig på internatskolor eller i universitetsmiljö, gärna i Storbritannien eller USA, så kallad aka-porr. En favorit bland ungdomsböcker är The Disreputable history of Frankie Landau-Banks av E Lockhart, som handlar om Frankie som försöker infiltrera ett hemligt sällskap endast för killar. En svensk favorit är En nästan sann historia av Mattias Edvardsson.

Läraryrket är tufft många gånger och Mamma är bara lite trött av Sara Beischer handlar om en lärare som stressar sig sjuk. Det gör även förskolläraren Mia i Allt det du måste av Sylvia Lidén Nordlund.

Några som verkar ha det lite roligare på jobbet är Leonard, Sheldon och de andra fysikerna i Big Bang Theory. Även Josh i klassikern Big har riktigt trevligt när han leker runt på sin arbetsplats. Däremot skulle jag definitivt inte vilja arbeta på demensboendet i Hemmet av Mats Strandberg.

Läs också:

Cirkeln

Hej det är jag igen den lilla pojken som gillar att läsa. Idag ska jag skriva om en bok vid namn Cirkeln. Ni har antagligen redan hört om den här boken och jag vet att min mamma har skrivit om den. Men nu har jag också läst den och jag måste säga att den är väldigt bra. Den handlar om 1 kille och 6 tjejer vid namn Elias Den roliga, Rebecka sammanhållaren, Ida svinet, Minoo den smarta, Linnea den trotsige, Vanessa den osynliga och Anna Karin ensamvargen. Tillsammans bildar de cirkeln dom vet bara inte om det.

Dom lever ett helt normalt liv. Men en dag går allting snett då Minoo och Linnea hittar Elias död på en skoltoalett. Linnea vet att något inte är rätt hon var en bra vän till Elias och kan inte fatta varför. Senare på minnesstunden håller Ida ett falskt tal om att Elias faktiskt betydde något för henne. Även fast hon var med och mobbade honom. Rebecka blir så arg att hon hoppas att en takbjälke ska falla på Ida och krossa henne. Och sen händer det faktiskt Ida blir nästan mosad. Något står inte rätt till men hon vet inte vad Några dagar senare är det fullmåne. Men tjejerna ser inte än vanlig fullmåne utan en röd måne eller en blodmåne. Tjejerna är som styrda av en kraft. Alla börjar gå dom går tills de kommer fram till en övergivna parken. Vad gör dom där? Varför just dom? och är det bara Elias som kommer dö eller fler? Det här och mycket mer får du veta om du läser Cirkel-trilogin. Andra boken heter Eld.

Läs också:

Rafflande miljöer


Under rubriken Rafflande miljöer samtalar Sofie Sarenbrant, Malin Persson Giolito, Mats Strandberg och moderator Rebecka Edgren Aldén. De har alla valt ganska vanliga miljöer till sina böcker, en frisörsalong, en gymnasieskola och ett demensboende. Jag har läst två av tre, Störst av allt och Hemmet, två favoriter.

Varför springer de inte iväg? Varför ber de inte pl hjälp? Det är två frågor som man måste tänka på när man skriver skräck, säger Strandberg och då är den isolerade miljön bra att använda. Han använde en färja i sin förra bok och i Hemmet blir de dementa en ersättning för alla han som brukar vara de som ser spöken först. Han utnyttjar att de inte riktigt är trovärdiga och inte tas på allvar.

Att det blev en salong som blev platsen för Sarenbrants senaste bok var naturligt, berättar hon, då många litar mycket på sin frisör och delar många hemligheter med hen. Det gör att just en frisör kan få veta mycket som kan användas till fel saker. Miljöer står ofta i centrum i hennes böcker och hon gillar att skriva om spännande miljöer som dessutom är platser där människor ser likadana ut, som ett sjukhus. En plats som samtidigt är väldigt trygg, där de som sviker ett förtroende gör den läskig. Sarenbrant lyckas hitta skräck överallt och det har blivit hennes grej att skriva om miljöer som spelar roll

Persson Giolitos bok utspelar sig på en gymnasieskola, men också på häktet och i rättssalen. Varför det blev som det blev vet hon inte, men efteråt kan hon konstatera att alla miljöer har det isolerade och det klaustrofobiska gemensamt. Det gäller egentligen också Djursholm. När hon var full, men inte finansministerfull, försökte hon förklara för för kollegan Åsa Larsson hur hon skulle skriva sin roman från en punkt och punkten blev häktet. Det som var bra med att placera sin huvudperson i isoleringscell var att slippa alla mobiler som bara förstör. Det är författarna överens om, att just mobiler och modern teknik har förstört mycket i båda kriminalromaner och skräck. Platser som inte har täckning blir därför bra ställen att placera karaktärer. Däremot finns det miljöer som är uttjatade och kanske ska undvikas, men det är också skillnad på klyschor och klassiker. Som den isolerade ö Edgren Aldén skriver om i sin senaste bok. Den mörka gångtunneln och stugan i skogen är däremot miljöer som panelen vill undvika. Däremot önskar de att se själva skrivit den första boken om djurkyrkogård eller flygplan. Däremot skulle kanske en flygplats vara en bra plats, säger Persson Giolito, då det ska vara så säkert efter alla kontroller. Edgren Aldén lyfter fram segelbåten som en riktigt läskig plats. Ett isolerat hotell är kanske Strandbergs favorit.

En gymnasieskola är också en väldigt tacksam miljö att skriva om, säger Strandberg, där människor sammanförs av en enda anledning, nämligen att de är lika gamla. Det är också en plats för starka känslor och en plats som är svår att undvika. De flesta går gymnasiet och tvingas därför till en plats som kan göras väldigt skrämmande. Att ta de vanliga, bekanta miljöerna och skapa skräck och spänning där är en rolig utmaning, fortsätter han. Miljön blir då nästan som en karaktär. De kan begränsa, men också hjälpa till.

En flicka eller kvinna får inte lika mycket sympati när de begår brott, som pojkar och män kan få. Visst finns motsatsen, som Knutbymordet, men det finns ändå en tendens att göra hjältar av män som är brottslingar. Att välja att skriva om Maja, som är en rik tjej får väldigt lite automatisk sympati. Nu påstår Persson Giolito att hon aldrig kommer att skriva någon mer bok, men om hon ångrat sig så kommer hon troligen att återvända till fängelsemiljön. Det finns något otroligt klaustrofobiskt i den miljön och att undersöka vad som händer med människor som spärras in fascinerar henne. Hon har intervjuat människor som suttit inspärrade länge och en person menade att man självklart klarar det, men det händer något med en.

Vad händer nu? Strandberg ska skriva en ungdomsbok och jobbar dessutom med filmmanus till Färjan och Hemmet. Sarenbrant skriver på en ny bok om Emma Sköld och Persson Giolito kanske skriver något när hon inte är så trött längre. Jag hoppas att hon snart blir pigg och skrivsugen.

Läs också:

Nya krim- och dramatrender


Nu blir det fokus på tv istället för böcker i seminariet Nya krim- och dramatrender med Josefine Tengblad, Mats Strandberg, Martin Österdahl och Tor Jonassson. Tengblad dramachef på TV4/C more berättar att hösten bjuder på fler dramaserier än någonsin, hela åtta stycken. Sport och drama är det som säljer och trots att marknaden kan verka överhettad så verkar tittarna bara vilja ha mer.

Strandberg gillar att skräck- och krimserier börjar gå in i varandra och föga förvånande är nya Twin Peaks en favorit. Trenden med att blanda verklighet och det mer övernaturliga är något annat han gillar och nämner Åsa Avdic bok Isola och poddserien De dödas röster som bra exempel. Tengblad vill hitta serier som är just mer åt skräckhållet för att inte riskera att upprepa sig. Annat som publiken vill ha, eller vad tv-bolagen tror att folk vill ha är stjärnor som dramaserier byggs kring, säger Tengblad. Dyrt är en trend, säger Österdahl och eftersom du konkurrerar internationellt krävs det att även svenska produktioner blir större och bättre. Mycket blir då på engelska även här i samarbete med stora amerikanska bolag. Eller samproduktioner med andra länder som Danmark i Bron.

Österdahl har varit programredaktör på SVT och håller just nu på att titta ikapp på serier som andra bolag producerat. Han nämner The Wire, The Handmaids Tale och The Nightmanager. Konkurrensen i hemmen är större än någonsin förut i och med alla streamingtjänster som visa stora amerikanska produktioner. Det är både dyrt och svårt att konkurrera. Jonasson är agent och säger att det finns ett stort intresse för svensk kriminallitteratur även internationellt. Att många skriver serier är bra om de ska kunna dramatiseras för tv. Däremot är det en nu möjlighet att nå en publik, då filmbranschen i Sverige är så liten, säger Strandberg. Trots att han gillade filmen Cirkeln hade de kanske tänkt tv-serie om de vetat hur stor den trenden blivit. I en tv-serie finns det mer tid att verkligen följa karaktärer och inte så mycket behöver strykas, vilket var fallet med Cirkeln och säkert väldigt många böcker som blir film. När en bok ska kokas ner till ca 2 timmar, blir det självklart mycket som inte kan tas med. Möjligheten att skapa karaktärer som blir populära är lättare i en serie än i en film, säger Österdahl och Strindberg tillägger att tv-serier ofta är mer experimentella och nyskapande.

Förut hade tv-produktioner låg status, men så ser det inte ut längre. Ett exempel är Big little lies som har en väldigt imponerande rollista. Josefine Tengblad berättar att det märks att de stora skådespelarna både flyr till internationella serier, men också att andra stora skådespelare kan lockas hit. Det finna också fler internationella samarbeten i tv-seriebanschen, en bransch som inte alls är lika konservativ och ängslig som filmbranschen. Just ängsligheten märks kanske mest i Hollywood och kanske är det därför skådespelare som Nicole Kidman nu väljer tv.

Att skriva direkt för tv borde vara en möjlighet att nå ut med sitt skrivande. Alla producenters dröm är att hitta en bra författare som skriver direkt för tv. Det är dock ganska ovanligt, då de flesta börjar med bok som sedan görs om till tv-serie. De flesta serier bygger på just böcker, säger Tengblad och därför söker de efter bra böcker. Det är dock ingen garanti att en bra bok blir en bra film eller tv-serie. Andra gör tvärtom, som Hans Rosenfeldt som skrivit för tv ganska länge, men senare också böcker. Han tröttnade på trögheten i bokbranschen och vände tillbaka för att skriva tv-serien Bron. En serie med en extremt bra ”hisspitch”, vilket är viktigt för att skapa en succé, säger Martin Österdahl. Tengblad påminner dock om att första säsongen inte var någon jättesuccé, utan det var andra säsongen som slog brett. En udda karaktär som Saga Norén hade troligen inte funkat i en film, men i en tv-serie finns mer tid att utveckla en karaktär.

Lite roligt är det att Mats Strandberg avslutar med att tipsa om The Good Wife, som är en av mina favoritserier. Andra tips för panelen är Farang och Modus.

 

Läs också:

Sommarboktips för barn och unga

Jag blev kanske lite onödigt arg igår angående läsläxor på sommaren och föräldrar som protesterar mot dessa. Samtidigt är läsning något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat och som faktiskt är så viktigt för hur barn och unga lyckas i skolan, att jag tycker att ilskan var och är befogad. Att läsa på sommaren må vara ett tvång, men tvång är inte alltid dåligt. Däremot är det kanske inte alltid lätt att hitta bra böcker och därför har jag utökat listan från gårdagens inlägg och sammanställt en längre lista. Bibliotekarier har säkert bättre koll än jag på nyutkommet för de yngsta, då mina barn växt ifrån dessa böcker. De böcker vi läste för några år sedan borde dock hålla fortfarande. Jag använder den åldersrekommendation som förlagen gett, men dessa kan självklart diskuteras. Det beror mer på läsvana än ålder vilka böcker som funkar.

6-9 år

Klant & Kompani är en riktigt rolig serie av Ingelin Angerborn. Kalsongkatastrofen är en favorit! Hittas troligen lättast på biblioteket.

Serien Äventyr i Paradiset om kompisarna Slatten och Kakan är också riktigt rolig. Författare är Moni Nilsson. Första boken heter Bästa vänner.

Jo Salmson är en riktigt bra författare, som har skrivit massor för åldersgruppen. Vi har läst och gillat dem alla, men vill speciellt lyfta fram serien om Tam, som inleds med Tam tiggarpojken och den om Maro, som nu finns i en samlingsvolym som heter Maros resa.

Monstret i natten av Mats Strandberg om Frank som blir ett monster på sin födelsedag är en fin bok. Det finns två böcker till i serien.

Jakten på Jack av Martin Olczac, är en samlingsvolym med de fyra böckerna om Jack.

9-12 år

Böckerna om Tam av Jo Salmson följs av serien Drakarnas öde, som inleds med Stjärnstenen. Smart att låta läsaren få större utmaningar när de är inne i en serie!

Böckerna om PAX känner säkert de flesta till. Lite läskiga tyckte grabbarna O när de var nio, men strax därefter funkade de bra. Serien inleds med Nidstången och är skriven av Ingela Korsell och Åsa Larsson, men coola, skrämmande illustrationer av Henrik Jonsson.

Mebeltrilogin av Ingelin Angerborn inleds med filmatiserade Rum 213. Lagom läskig! Angerborn har skrivit mycket annat för åldersgruppen, t.ex. Sorgfjäril.

Serien om Gregor från Ovanjord av Suzanne Collins var den serie som gjorde mina ungar till läsare ”på riktigt”. Spännande och rolig.

Johanna Lindbäck har skrivit tre bra böcker för den här åldern. Två om Majken som heter Lite ihop och Kanske ihop, samt charmiga Jan Svensson om just Jan Svensson.

Warriors av Erin Hunters, som inleds med Ut i det vilda. Fantasy med katter i huvudrollerna.

Författaren Kristina Ohlsson har skrivit en rad böcker för den så kallade mellanåldern. Serien som inleds med Glasbarnen är lite småläskiga, men mest realistiska, medan serien som inleds med Zombiefeber är mer fantastifull skräck.

Brorsan är kung av Jenny Jägerfeld handlar om vänskap och att åka skateboard.

Percy Jackson är halvgud och huvudperson i Rick Riordans serie som inleds med Född till hjälte. Här står de grekiska gudarna i centrum. I serien Olympens hjältar är det istället de romerska gudarna som porträtteras och i serien om Magnus Chase de nordiska. De rekommenderas för 12-15.

 

Tonår

Spejarns lärling av John Flanagan, en lång serie som inleds med Gorlans ruiner. Flanagan har skrivit fler serier, bland annat en som utspelar sig före Spejarens lärling, som heter De första åren. Första boken heter Tornerspelen i Gorlan. (12-15)

Som eld av Sara Lövestam om Lollo och Anna som är väldigt olika, men ändå blir vänner under ett sommarlov. (12-15)

Legendtrilogin av Marie Lu. Första boken heter logiskt nog Legend. Läses ofta på högstadiet.

Serien om Emanuel Kent av Åsa Asptjärn som inleds med Konsten att ha sjukt låga förväntningar är riktigt rolig.

Johanna Lindbäck skriver bra och vardagsnära böcker om ”vanliga” tonåringar. Två av mina favoriter är Som om jag frågat och Tänk om det där är jag.

Sofia Nordins dystopiserie om ett Sverige där nästan alla dött i en mystisk sjukdom är mycket bra. Första boken heter En sekund i taget. (12-15)

Sarah Dessen skriver perfekta sommarböcker. Några av mina favoriter är Blunda och hoppa, Du glömde säga hejdå och I dina ögon. (12-15)

Grisha-trilogin av Leigh Bardugo, som inleds med I ljusets makt är fantasy med magiska inslag. (13+)

Serien Half bad av Sally Green är riktigt spännande. Jag läser första delen Ondskans son just nu. Ganska obehaglig, men bra. (12-15)

Tio över ett av Ann-Helén Laestadius handlar om Maja som bor i Kiruna, staden som ska flyttas. (12-15)

Jack av Christina Lindström om att våga vara sig själv och ta ansvar för sina handlingar. (12-15)

 

Fler boktips för ungdomar hittar du här.

 

 

 

 

 

Läs också:

Olikhetsutmaningen – aktuell och bortglömd

Äntligen är ledigheten här för min del. Ett långt läslov väntar. Alla måsten får ursäkta, men jag struntar i er ett tag. Det är lätt att läsningen påverkas av vad som är aktuellt och det behöver ju inte vara fel, men tänk om det finns bortglömda pärlor som bord ut i ljuset. Idag vill jag att du tipsar om böcker, eller annan kultur, som kan kopplas till ordparet aktuell och bortglömd. Det blir sista olikhetsutmaningen för ett tag, då även den tar sommarlov.

En bok som är hypad (med rätta) just nu och också väldigt bra är Hemmet av Mats Strandberg. Jag som nästan aldrig läser skräck gillade den skarpt. En annan ganska ny bok som är aktuell av flera skäl är Johannes Anyurus De kommer att drunkna i sina mödrars tårar. Den beskriver ett samhälle som vi inte vill ha, men kanske är på väg till. Jag fick igår veta att Anyuru besöker min arbetsplats i september och då vill jag självklart vara förberedd. Sedan återstår att preppa eleverna.

Vissa kvinnliga författare var bortglömda när jag läste litteraturvetenskap i mitten av nittiotalet. Nu finns de helt plötsligt igen och min plan i sommar är att stifta bekantskap med till exempel Emilie Flygare-Carlén.

En annan bortglömd författare som nu ges ut igen är Nobelpristagaren Sinclair Lewis bok It can’t happen here, som blivit läskigt aktuell den senaste tiden. Bokförlaget Polaris ger ut den svenska översättningen Sånt händer inte här i september.

 

 

Läs också:

Hemmet är skräck i min smak

Det är verkligen fruktansvärt när någon närstående drabbas av demens. Att hen finns kvar, men ändå är försvunnen. Joel, som är huvudperson i Mats Strandbergs nya bok Hemmet, ser sin mamma Monika förändras rejält. Det är som att hon blivit en helt annan person, i alla fall ibland. Arg och elak vissa stunder, men som vanligt andra. Att demens kan göra den drabbade aggessiv är dock inte ovanligt och allt verkar ha en naturlig förklaring.

Joel är den som får ta ansvar för modern. Hans bror lever sitt eget liv och orkar inte mer än att spela den perfekte sonen ibland. Själv är Joel långt ifrån perfekt och hans missbrukshistoria påverkar honom fortfarande. Det handlar dels om hur andra i samhället ser på honom, men också hur han hanterar situationen med sin mamma.

Monika har fått plats på demensboendet Tallskuggan, där Joels barndomskompis Nina visaar sig vara en av de anställda. Monika var viktig för henne då och även Nina påverkas därför av den äldre kvinnans förändring. Demensen gör Monika onödigt ärlig och hon säger en hel del fruktansvärda saker både till Nina och till andra i sin omgivning.

Hemmet Tallstugan befolkas av en rad mer eller mindre märkliga karaktärer. Att de är dementa och inte riktigt vet vad de säger eller gör, skapar en känsla av osäkerhet över vad som egentligen händer på riktigt och vad som bara händer i deras inre. Det gör läsningen obehaglig och jag blir egentligen mer skrämd av den klaustrofobiska stämningen och den lågmälda skräcken än jag blev av splatterorgien i Färjan (som jag mot alla odds gillade skarpt). Strandberg har nämligen i båda sina senaste böcker lyckats med att skriva skräck som också fokuserar på relationer och det gör det till böcker som passar mig som skräckskeptiker väldigt bra. Karaktärerna är människor av kött och blod, faktiskt också då de inte är det. Hemmet är inte en bok som bara är till för att skrämmas, utan också för att beskriva relationer mellan människor. Det är något jag verkligen uppskattar.

Många av mina elever kommer att sommarjobba på boenden för äldre eller inom hemtjänsten. Jag har självklart tipsat dem om Hemmet och hoppas att de läser och blir lite lagom skrämda. För mig räcker det dock att ha besökt farmor på boende för flera år sedan för att drabbas av miljön i boken. Jag tror att många kan känna så och det är därför jag tror och hoppas att Strandbergs bok ska nå många läsare.

Läs också:

Böcker jag ser fram emot i maj

Bättre sent än aldrig har jag lusläst sommarkatalogen från Svensk bokhandel och bjuder på en lista med böcker som ges ut i maj, som jag är väldigt nyfiken på.

Idag ska allt bli annorlunda, Maria Semple, Sekwa förlag, maj.

Just nu är jag här, Isabelle Ståhl, Natur & Kultur, maj.

Kära Barbro, Lena Ackebo, Natur & Kultur, maj

Selma Lagerlöf på en timme, Henrik Lange, Natur & Kultur, maj.

Mitt namn är Lucy Barton, Elizabeth Strout, Forum bokförlag, 3 maj.

Ditt liv och mitt, Maj-Gull Axelsson, Brombergs Bokförlag, 10 maj.

Jag vill vara jordens medelpunkt, Charlotta Langebo, Rabén & Sjögren, 10 maj.

Vända världen rätt, Jennifer Niven, Lilla Piratförlaget, 10 maj.

Resten av livet, Jean-Paul Didierlaurent, Norstedts, 15 maj.

Ni kommer att sakna mig, Moa Herngren, Bonnier Carlsen, 16 maj.

Att återvända, Hisham Matar, Forum bokförlag, 17 maj.

Den tunna blå linjen, Christoffer Carlsson, Piratförlaget, 17 maj.

Bitterfittan 2, Maria Sveland, Leopard förlag, 18 maj

Den som går på tigerstigar, Helena Thorfinn, Norstedts, 22 maj.

Hunden som vågade drömma, Sun-Mi Hwang, Norstedts, 22 maj.

Det finns inga monster, Liselotte Willén, Albert Bonniers förlag, 23 maj.

Del av labyrinten, Inger Christensen, Modernista, 26 maj.

Flytten till Cornwall, Liz Fenwick, Norstedts, 29 maj.

Hemmet, Mats Strandberg, Norstedts, 29 maj.

Damkören i Chilbury, Jennifer Ryan, Forum bokförlag, 31 maj.

Hilma – en roman om gåtan Hilma af Klint, Anna Laestadius Larsson, Piratförlaget, 31 maj.

Mitt (inte så) perfekta liv, Sophie Kinsella, Printz Publishing, 31 maj.

Läs också:

Verkligheten vs Overkligheten

Veckans tema och därmed utmaning på Kulturkollo handlar om verklighet och overklighet. Såhär lyder utmaningen:

Vad föredrar du inom litteratur, film, poesi, konst – helt enkelt inom all kultur, verkligheten eller overkligheten? Varför föredrar du det ena eller det andra? Eller vill du befinna dig i båda? Ge gärna också tips till oss andra. 

Jag håller mig helst i verkligheten och det sannolika. Mitt inlägg i veckan på Kulturkollo handlar om fejkbiografier eller faktion, dvs skönlitteratur som handlar om verkliga personer, där gränsen mellan det verkliga och det overkliga är flytande. Sådana böcker gillar jag. Ren fantasy är jag oftast ganska skeptisk till. Jag kan köpa andra världar ibland och läste t.ex. med glädje i alla fall de första delarna i serien om Harry Potter, liksom Cirkeln och Eld av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg. Varför jag inte läst Nyckeln? För att jag har en mycket märklig vana att inte läsa sista delen av en serie, för att den då tar slut. Det är också därför jag ännu inte läst Rävsång av Christin Ljungqvist, trots att jag älskade hennes två första böcker. Mina barn tycker att jag är helknäpp och undrar varför jag inte vill veta hur serier slutar. Jag är benägen att hålla med dem.

Ni anar kanske ett mönster i de overkliga böcker jag nämnt. De har alla realistiska delar i sig och det funkar bättre för mig. Oftast. Fortfarande håller jag på att lära mig att omfamna overkligheten. Det går långsamt, långsamt.

Läs också:

« Older Entries