enligt O

Tankar från en bokberoende

Tagg: Lisa Jewell (Sida 1 av 4)

Min anglofila april

Målet i april var att en gång för alla komma ut som anglofil genom en Anglofil april. Mitt i månaden reste jag till Brighton och bjöd på inlägg både från staden och från Monk’s House i Rodmell, utanför Lewes.

En del anglofil läsning har det också blivit, med fokus på Brighton. En tur till 50-talets bjuder Elly Griffiths på i charmiga The Zig-zag girl, medan Allie Rogers placerar sin debutbok Little Gold 1982 och Starlings av Erinna Mettler i både nutid och dåtid. Tre ganska olika böcker, som har det gemensamt att de är väldigt välskrivna.

Och sen var hon borta av Lisa Jewell utspelar sig också i Storbritannien. Ingen stor favorit, men en okej spänningsroman. Jag hoppas dock att Jewell snart byter genre igen, från spänning till feelgood, för i den genren är hon inte okej, utan en stjärna.

Bokhandeln på Riverside Drive tar Frida Skybäck oss med till världen kanske mysigaste bokhandel i London. Riktigt trevlig läsning!

Eftersom månadens läsning mest kan liknas vid uttrycket ”upp som en sol, ner som en pannkaka” har ett par påbörjade böcker förblivit halvlästa. Det är Love you dead av Peter James och The House of new beginnings av Lucy Diamond. Båda utspelar sig i Brighton och båda är halvvägs in riktigt bra. Det är ”bara” lästid och koncentration som behövs för att de ska bli utlästa.

Och sen var hon borta

Lisa Jewell har bytt genre helt och blivit en renodlad spänningsförfattare. I senaste boken Och sen var hon borta ligger fokus vid ett försvinnande. Huvudpersonen Laurel förlorade tio år tidigare sin dotter Ellie, som försvann spårlöst precis före sin examen. Polisen arbetade efter teorin att Ellie försvann frivilligt, men det fanns egentligen inga skäl till varför hon skulle välja att försvinna. Hon verkade nöjd med livet, med skolan, med sin pojkvän, ja med det mesta.

Laurel har verkligen försökt gå vidare, men saknaden finns där hela tiden. Hon har separerat från sin man och kontakten med de två kvarvarande, nu vuxna, barnen är inte direkt bra. Någonstans inser Laurel ändå att det är dags att släppa Ellie och faktiskt börja leva. Hon träffar Floyd och tillsammans med honom och hans dotter hittar hon en ny gemenskap.

Någonting i Floyds historia väcker minnen av det som hände när Ellie försvann och en person som skulle kunna vara viktig i historien. Kopplingarna mellan nutid och dåtid är snygga och drivet finns där helt klart. Jewells styrka är skildringen av familjelivet. Gärningsmannen är i det här fallet däremot väldigt endimensionell och jag köper inte skildringen av brottet. Jag förstår verkligen Jewells längtan efter att utvecklas och hitta nya vägar, men hon lyckas bara delvis. Och sen var hon borta är helt klart en spännande bok, men det är långt ifrån Jewells bästa. Jag tyckte att hon var på rätt väg i förra boken Jag fann dig, som var en perfekt blandning mellan spänning och relationer, men den här gången blir det inte lika bra. Nu är Jewells lägstanivå hög märk väl, så Och sen var hon borta är långt ifrån dålig. Tvärtom läste jag den snabbt för att få veta hur allt hängde ihop. Det är bara det att jag saknar den Lisa Jewell som väljer relationer framför spänning, men det är kanske dags att släppa det och inse att Jewell valt en annan väg.

 

Böcker som borde ingå i en chicklit-kanon

Veckans tema på Kulturkollo är ”chicklit & sånt”, självklart med Lotta som general. I veckans utmaning vill hon att vi ska berätta om chicklit-titlar man bör ha läst och ge förslag på en eller ett par titlar som borde finnas med i en chicklit-kanon. Jag ber om ursäkt för att jag blandar friskt mellan engelska och svenska titlar, men vissa översättningar är verkligen gräsliga och bör undvikas. Här kommer min lista med författare, flest kvinnor och en man, som borde finnas representerade i en chicklit-kanon och förslag på lämpliga titlar. Några svenska bubblare blir det också.

En kanon förpliktigar och bör ha med en del klassiska titlar. Även om jag egentligen är rätt irriterad på Bridget Jones viktnoja måste jag ändå lägga Bridget Jones dagbok av Helen Fielding till listan.

Marian Keyes var riktigt bra kring sekelskiftet (visst låter det klassiskt och gammalt) och min favorit av hennes böcker är nog Lucy Sullivan is getting married, eller kanske Last chance saloon, även om debuten Vattenmelonen också är riktigt bra.

Lisa Jewell är en stor favorit i genren och jag tycker om de flesta av hennes böcker. Ralph’s party och fortsättningen After the party får ingå i min chicklit-kanon.

Sophie Kinsella är också bra, men det ska vara hennes stand-alones, inte shopoholic-serien. Bäst är Mina hemligheter och senaste Mitt (inte så) perfekta liv.

Alexandra Potter är en lite annorlunda chicklit-författare som inte sällan lägger in lite magiska element i sina böcker. I min favorit Who’s that girl? får Charlotte chansen att resa tillbaka i livet och träffa sitt yngre jag. En riktigt charmig historia.

Mhairi McFarlane måste självklart finnas med på listan och jag väljer hennes debut You had me at hello, som får en fortsättning i långnovellen After hello. McFarlane har också en väldigt hög lägstanivå.

Kan män skriva chicklit då? Kanske inte, men ladlit får smyga sig in på listan också i form av Mike Gayle, som skriver snygg underhållningslitteratur ur ett manligt perspektiv. Mest gillar jag Turning Thirty och Turning Forty om den något hopplöse Matt Beckford.

Platsar någon svensk författare på listan? Underhållande litteratur på svenska finns det helt klart, men chick-lit? Denise Rudberg var bra på sin tid, Jenny Leeb skrev ett par bra böcker och jag har gott hopp om Kristin Emilsson. Någon kanonplats får de däremot inte. Närmast kommer faktiskt Mats Strandberg vars Jaktsäsong var riktigt bra när den kom.

Böcker att se fram emot i mars

Faktiskt har jag fått läst en del i februari, men oavsett hur mycket jag läser blir läslistan bara längre för var dag som går. I mars finns det en hel del nya utgivningar som lockar:

Mellan himmel och Lou, Lorraine Fouchet, Sekwa, mars

En modern familj, Helga Flatland, Bokförlaget Polaris, mars

Och sen var hon borta, Lisa Jewell, Printz Publishing, 1 mars

Du ska resa till de nio kontinenterna, Xiaolu Guo, Alfabeta bokförlag, 6 mars

Alla floder flyter mot havet, Dorit Rabinyan, Norstedts förlag, 12 mars

Litet land, Gaël Faye, Norstedts förlag, 12 mars

Ædnan, Linnea Axelsson, Albert Bonniers förlag, 13 mars

De dödas sång, Jesmyn Ward, Forum bokförlag, 15 mars

En andra chans, Jojo Moyes, Printz Publishing, 15 mars

Själasörjaren, Christine Falkenland, Wahlström & Widstrand, 15 mars

4321, Paul Auster, Albert Bonniers förlag, 16 mars

Till dikten, Malte Persson, Albert Bonniers förlag, 16 mars

Mördarens mamma, Ida Linde, Norstedts förlag, 19 mars

Skuggmakten, Johan Ripås, Piratförlaget, 21 mars

Allt ska brinna, Sofia Nordin, Rabén & Sjögren, 24 mars

Finns det björkar i Sarajevo? Christina Lindström, B. Wahlströms, 26 mars

Händelsehorisonten, Balsam Karam, Norstedts förlag, 26 mars

Eldsystrar, Susanne Boll, Bokfabriken, 29 mars

 

Vilka böcker ser du mest fram emot i mars?

Jag fann dig

Lisa Jewell är en författare jag följt länge och jag har tyckt om de allra flesta av hennes böcker väldigt mycket. Däremot har jag inte varit övertygad om att den sväng mot spänningslitteratur som hon gjort det senaste varit rätt väg att gå. Senaste boken Jag fann dig är dock en riktigt bra och välskriven historia, som också är spännande. Är det den här sortens spänning Jewell vill skriva så är jag helt med på tåget. Hennes fina personporträtt i kombination med en rad hemligheter är ett vinnande koncept.

Jag fann dig utspelar sig i två tider 1993 och 2013. Den senare handlar om en man som tappat minnet, en ensamstående mamma som förbarmar sig över honom och en nygift kvinna vars man inte kommer hem efter jobbet. Det är den jag tycker mest om att läsa, främst för att Alice, mamman som öppnar sitt hem, är en karaktär som är lätt att ta till sig. Mannen hon hittar kallar hon Frank, men han vet inte alls vem han är och varför han tappat minnet.

Lily heter den unga kvinnan som just flyttat till London tillsammans med sin make sedan tre veckor. Varje dag ringer han när han är på väg från jobbet och berättar hur mycket han älskar och saknar henne. Det gör han även den dag då han efter samtalet försvinner spårlöst. I sin jakt efter Carl, som maken heter, får hon information som hon helst hade velat vara utan.

Tjugo år tidigare befann sig en familj på semester i den lilla byn vid havet där Alice bor. De har hyrt samma stuga i Ridinghouse Bay, East Yorkshire många somrar och barnen som då var små har nu blivit tonåringar. Kirsty är femton och hennes bror Gray är sjutton. Den här sommaren vill de vara på vilken annan plats som helst än den fuktskadade stugan i det lilla tråkiga samhället. När Kirsty träffar en jämngammal kille får de i alla fall lite sällskap.

Att något händer sommaren 2003 som får betydelse även i den nutida berättelsen är självklart, men även om det är ett ganska uttjatat grepp tycker jag att Jewell lyckas att bibehålla spänningen på ett snyggt sätt. Det tar ganska lång tid innan vi får veta exakt hur allt hänger ihop. För mig är det den bästa bok jag läst av Jewell sedan Fågelburen och jag hoppas att hon fortsätter så.

Veckans ord på M: Mina svar

m

Mitt i mässan kommer mina svar på M.

Om en ganska annorlunda mamma handlar Fågelburen av Lisa Jewell. En som inte vågar släppa taget om någonting och ändå släpper allt.

Just nu läser jag Fredrik Backmans Björnstad. Definitivt hans bästa sedan En man som heter Ove. Kanske till och med bättre, det beror på hur den avslutas. Viktigt i boken är ishockey och is håller ju definitivt minusgrader.

En karaktär som är modig är George i boken med samma namn av Alex Gino Andra ser henne som pojke,  men George vet att hon är flicka och det tänker hon vara.

En alldeles särskilt läskig mördare är den lilla pojken i Mats Strandbergs Färjan. Dessutom är han långt ifrån ensam.

Mycket mörker men också en del försiktigt ljus finns i Som stjärnor i natten av Jennifer Niven. En så väldigt fin bok.

Mässförberedelser deluxe

Snart smäller det. Fyra intensiva dagar i Göteborg under Bokmässan 22-25 september (någon har helt enkelt inte tänkt på att vi kommunalanställda för lön den 27:e). Fyra litteraturfyllda dagar kräver förberedelse utan tvekan. Några böcker har jag läst, men det finns en ganska lång lista med böcker jag vill läsa just nu.

Redan läst

Klicka på titlarna för att komma till mitt inlägg om boken och på namnet för att komma till Bokmässans program.

Du, bara, Anna Ahlund

Ett land att dö i, Abdellah Taïa

Flickorna i parken, Lisa Jewell

Halva liv, Qaisar Mahmood

Störst av allt, Malin Persson Giolito

Tio över ett, Ann-Helén Laestadius

Vi, Kim Thùy

 

Pågående

Aftonland, Therese Bohman

Finns det en, finns det flera, Mhairi McFarlane

Oktober är den kallaste månaden, Christoffer Carlsson

 

Skulle gärna vilja hinna läsa

Baserad på en sann historia, Delphine de Vigan

Björnstad, Fredrik Backman

Brorsan är kung, Jenny Jägerfeld

En nästan sann historia, Mattias Edvardsson

Mindfullness för losers, Christoffer Holst

(M)ornitologen, Johanna Thydell

Som hundarna i Lafayette Park, Anneli Jordahl

 

 

 

 

Ett favoritmail

26247008

Jag blir alltid lite extra glad när jag får mailen från Goodreads med titeln ”new books by authors you’ve read” och idag kom julibrevet.

En bok som lockar är Liane Moriartys Truly Madly Guilty som utspelar sig under en helg. Jag gillar när tiden är koncentrerad och tycker att Moriarty är en bra författare i genren. Känns som bra sommarläsning. Jag får lite vibbar av The Slap, grillfest och vänner med barn som träffas.

Jessie Burton släpper nytt, The Muse,  som utspelar sig i två tider. Vi möter två kvinnor, en som befinner sig i England på 60-talet och en i 30-talets Spanien. Tider som jag är mer bekväm med än sextonhundratalets Amsterdam.

Maggie O’Farrell är en favorit, men egentligen behöver jag inte köpa någon ny bok av henne, då det står en oläst i hyllan. This must be the place heter nya boken och verkar vara en klassisk kärlekshistoria som riskerar att förstöras av hemligheter från det förflutna. Om det vore någon annan än O’Farrell skulle det troligen bli för smörigt, men jag litar på henne.

Det låter på pappret som att Lisa Jewells nya bok kan vara riktigt bra och när hon är bra är hon helt klart riktigt bra. I found you heter boken som handlar om en man utan namn och en massa hemligheter.

Flickorna i parken

Flickorna_webformat

De senaste av Lisa Jewells böcker har varit lite mörkare än hennes tidigaste och efter förra boken The Third wife var jag lite besviken. Det var som att hjärtat och värmen försvunnit lite. Även nyaste boken Flickorna i parken har en svart underton och påminner ibland om en deckare och det är också så den marknadsförs. Vi vet från början att en flicka blivit antastad i en park och får snart veta att det hänt förr. Sedan flyttas vi ett halvår tillbaka i tiden då Clare flyttar till ett hus vid parken med sina döttrar Grace och Pip.

Parken beskrivs som ett smärre paradis. En oas mitt i London, som omges av hus och det är både grannarna och parken i sig som är huvudpersonerna. Grace och Pip leker i timmar med de andra barnen i parken och lär känna Catkin, Fern och Willow, tre systrar som undervisas hemma av mamma Adele och lever ett minst sagt bohemiskt liv. Pappa Leo är den som verkar mest vanlig, men frågan är om han är snäll när han tar hand om folk, eller om han har baktankar.

Grace och Pips pappa är borta. Han har bränt ner deras hus och är på någon slags sluten anstalt. Pip skriver brev till honom och genom hennes ganska oskyldiga betraktelser av parken och människorna där får vi veta intressanta saker. Jag som inte brukar gilla brev i böcker, tycker att det är ett snyggt grepp här.

Det jag tycker om med Flickorna i parken är karaktärerna. De är mänskliga och intressanta. Jag är dock inte lika förtjust i deckarbiten. Visst förstår jag att det behövs en konflikt och något som handlingen kan kretsa kring, men jag tycker inte riktigt att det blir bra. Lisa Jewell är grym på att teckna personporträtt och det räcker gott att utforska dem. Nu har hon i de senaste två böckerna haft en olycka eller ett brott som utgångspunkt och jag tycker inte att det är så bra som det brukar vara. Jag förstår att en författare som skrivit i många år vill förnya sig och jag tyckte verkligen att hon gjorde det med Fågelburen. Nu önskar jag en tillbakagång till de starka familjeromanerna eller varför inte en trevlig feelgoodbok. Jewell har en mycket hög lägstanivå och Flickorna i parken är en bra bok, men den är inte en av hennes bästa.

Lånat, bytt och fått. En enkät.

Veckans tema på Kulturkollo är lånat, bytt och fått och utmaningen är en enkät om just det.

Hur många biblioteksböcker har du hemlånade just nu?

Jag lånade åtta böcker igår och nu har jag 19 böcker hemma. Tre är till yngste sonen och de lär garanterat bli lästa. I övrigt är det som alltid osäkert.

Vilken var den senaste boken du fick?

Försöker fundera på när det var. Jag får sällan böcker, förutom recensionsexemplar då. Det sista som dök upp i lådan var Annika Estassys All dessa hemligheter, som jag ser fram emot att läsa.

Vilken var den senaste boken du gav bort?

Mamma fick böcker på morsdag. Bland annat Simma med de drunknande av Lars Mytting.

Vilken var den senaste boken du bytte till dig och mot vad?

Hm, kommer inte riktigt på någon bytesbok faktiskt. Måste säga pass.

Vad läser du just nu och hur fick du tag på den boken?

Jag läser Flickorna i parken av Lisa Jewell, som är ett recensionsexemplar och Utan dig av Pernilla Alm, som jag köpt signerad av författaren själv.

Sida 1 av 4

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: