Min röst gick till…

Ni har väl röstat på er favoritbok i Bokbloggarnas Litteraturpris? Min röst gick inte till Sofi Oksanen, som stod i fokus i DN:s artikel av den enkla anledningen att jag inte läst Utrensning ännu. Gick förbi ett gäng Pocketshoppar (Pocketshops?) idag och både i Göteborg och Stockholm var det fullt av Oksanen i skyltfönstren.

Vilken bok som fick min röst? Inlåsta av Emma Donoghue, som jag verkligen tyckte om. Tyckte att det var väldigt synd att min favorit Fortfarande Alice inte fanns med.

På tal om Pocketshop så hittade jag förresten flera gamla stämpelkort som tillsammans borde ge minst en bok. Finns det något bäst-före-datum på dem?

Läs också:

Bokbloggarnas litteraturpris

Fem böcker, svenska eller översatta som kommit ut under året är härmed utvalda efter mycket funderande. Här kommer mina nomineringar till Bokbloggarnas litteraturpris:

Fortfarande Alice av Lisa Genova, 5 poäng

Fantomsmärtor av Barbara Voors, 4 poäng

Lila Hibiscus av Chimamanda Ngozi Adichie, 3 poäng

Bara ett barn av Malin Persson Giolito, 2 poäng

På andra sidan solen av Maria Ernestam, 1 poäng

Fram till den 24 oktober kan du nominera dina fem favoriter!

Läs också:

Tematrio – Titelkvinnor

Jag funderade, funderade och funderade men kom inte på några böcker med kvinnor i titeln till veckans tematrio. Hur svårt kan det vara tänkte jag och funderade igen. Jag kom på en titel, funderade igen, kom på en till, funderade mer, funderade, funderade och sedan gick den berömda proppen ur. Då funderade jag istället på om jag skulle göra ett papper a’  la’  Vixxtoria, men jag nöjer mig med en trio lästa och två olästa, det är ju ingen tävling det här. ;-)

1. Bara Alice av Maggie O´Farrell är en riktigt bra bok av en väldigt bra författare. Den heter After you’d gone på engelska om du föredrar att läsa den på originalspråk. Boken handlar om Alice som reser till Skottland för att träffa sin familj. På tågstationen ser hon något som chockar henne svårt och hon tar tåget tillbaka till London. En olycka sker och Alice hamnar i koma. Under bokens gång får bit för bit reda på vad som hänt.

2. Fortfarande Alice av Lisa Genova läste jag i helgen och det var en  helt fantastisk läsupplevelse. Också den handlar om minnet, men ett minne som försvinner snarare än kommer tillbaka. Alice är professor och drabbas av tidig alzheimers. Att följa hennes sjukdom är både gripande och hemskt.

3. Alice i underlandet av Lewis Carol måste så klart bli val nummer tre. Det var länge sedan jag läste den, men jag gillade den skarpt. Filmen har jag inte sett dock, det borde jag kanske göra?

Hittade också en bok med Alice i titeln som jag inte läst, men vill läsa En flicka som kallas Alice av Kristin Hannah och en som många elever brukar gilla Go ask Alice.

Namn på B nästa vecka kanske?

Läs också:

Bokfrågornas ABC del 14

N är bokstaven som gäller för veckan och det var rätt kul att se att jag behövde byta ut författarna i fråga 4 då jag redan prövat flera av de böcker som jag var nyfiken på i februari. Guldstjärna för det! Jag har över huvud taget behövt uppdatera veckans svar rejält.

Det går inte riktigt att undvika Nobelpriset i litteratur den här veckan. Alla tycker någon om priset i fråga. Vad har du för relation till priset och pristagarna?

Jag tycker att författare som får Nobelpriset brukar vara läsvärda. Egentligen är det bara en bok jag läst som jag inte gillade alls och det är Günther Grass Blecktrumman med en synnerligen osympatisk huvudperson. Extra kul är det såklart om jag läst författaren innan han eller hon fått priset, men det har än så länge bara hänt två gånger då Coetzee och Lessing fick priset. Däremot är det få pristagare jag läst fler än en bok av. Lite mycket avbockning blir det tyvärr lätt för en tävlingsmänniska som jag. Tycker också att det är riktigt kul att spekulera i vem vinnaren kommer att bli och kilar gärna direkt till biblioteket när det står klart vem pristagaren är. I år gör jag mitt yttersta för att lyckas med föresatsen att ha läst den som får priset. Borde läsa Kadaré också, annars ser oddsen rätt bra ut!

Vem är din nordiska favoritförfattare?

Jag vet att flera av er får krupp när det handlar om favoritförfattare, men välj flera då om det känns jobbigt. Jag kör en kvintett av författare jag läst fler än en bra bok av, Unni Lindell får stå för deckarsidan, Erlend Loe för det absurda, Inger Christensen för det poetiska samt Jens Christian Grøndahl för det mer känslosamma och Jón Kalman Stefánsson för det vackra.

Vem är den senaste nykomling du läst?

Lisa Genovas Fortfarande Alice är en ruggigt stark debut och Morgan Larssons Radhusdisco var helt okej. Jag håller just nu på att läsa Vecka 36 av Sofie Sarenbrant och är tyvärr inte alls imponerad.

Finns det någon författare du inte läst, men är nyfiken på?

Visst ställer jag ruggigt dumma frågor? Det är klart att det finns författare jag är nyfiken på. Problemet är inte att hitta nya författare, snarare att begränsa listan. För att nämna några säger jag Douglas Coupland, Tana French  och Alice Munro. Det är klart att det finns författare alla är nyfikna på. Jag är bara lite nyfiken på vad ni inte läst som jag tycker att ni ska läsa (eller hoppa över).

Klura en stund och svara sedan i en kommentar eller i ett inlägg. Jag är visserligen lärare, men jag kommer inte använda kvarsittning eller andra straff för dem som svarar senare.

Förra gången det begav sig svarade följande bloggar:

…and then there was Beatrix

alkb.se

Bokstunder

Dolly det läsande fåret

Eli läser och skriver

Ems blogg

Ett liv utan böcker är inget liv

Eva-Cecilia

Fiktiviteter

Lyran

Mirthful’s bookblog

Morellens

The week never starts around here

You’re no different to me

Yfronten

Läs också:

Djupt gripande om fruktansvärd sjukdom

Fortfarande Alice är Lisa Genovas debutbok och vilken debut det är. Det är en lättläst bok, en ganska tunn bok, men också en enormt gripande bok. Jag var fast efter bara några sidor och kunde inte sluta. Tur var väl det, då den borde lämnats tillbaka till biblioteket i fredags.

Som titeln säger handlar boken om Alice. Hon är precis 50 år gammal, lyckligt gift, mamma till tre vuxna barn och inte minst en aktad professor på Harvard University. Vi träffar henne första gången i september 2003, men hennes hjärna har vi fått möta redan tidigare. Där dör hjärnceller långt innan Alice märker att något är konstigt. Visst är hon ibland lite snurrig, visst tappar hon ibland ord, men det är hon och inte maken som kan hitta hans borttappade nycklar och glasögon. Hon är stressad och dessutom kanske på väg in i klimakteriet, något annat kan det väl inte vara?

Glömskan blir värre. Det handlar inte om att gå in i köket, glömma av varför för att sedan komma på det en stund senare. Det handlar om att verkligen glömma. Alice går vilse några kvarter hemifrån, blir fullständigt panikslagen och bestämmer sig för att söka läkarhjälp.

Hon får träffa en neurolog som ger henne ett antal kontrollfrågor.

1) Vilken månad är det?

2) Var bor du?

3) Var är din arbetsplats?

4) När är Anna (hennes dotter min anm.) född?

5) Hur många barn har du?

Dessa frågor matar hon in i sin BlackBerry och de återkommer ett antal gånger i boken. Genom Alice svar, eller brist därpå kan vi följa hennes sjukdomstillstånd, för det är en sjukdom hon lider av inte klimakteriebesvär. Alice har Alzheimers, tidig Alzheimers som troligen försämrat hennes hälsa under flera år.

Under frågorna ger hon sig själv ytterligare en instruktion:

Om du har svårt att svara på  någon av frågorna, gå till mappen “Fjäril” i datorn och följ omedelbart instruktionerna.

Instruktionerna handlar om att sömnpiller, som Alice tjatats sig till av sin läkare, ska tas. Hon vill inte bli en börda, ett kolli. Hon vill vara Alice. Fortfarande Alice.

Och Alice förblir hon kanske, men det är mycket som försvinner. Hjärncell efter hjärncell dör och sjukdomen varken bromsas eller botas. Det är inte en sjukdom man kan kämpa mot på samma sätt som cancer och ibland önskar Alice att hon hade drabbats av en sjukdom som gav någon form av hopp. En sjukdom som hon kunde överleva och en sjukdom som andra kan acceptera.

Jag brukat låta mina elever skriva text och tanke när de läst en bok. De tar då ut ett citat och skriver sina tankar kring dem. Jag tänkte istället använda mig av filmvarianten scen och tanke och bjuda på några minnesvärda scener i boken. Borde utfärdat spoilervarning långt tidigare, men gör det definitivt nu.

Scen 1: Dan, doktoranden som Alice handleder presenterar sin nyblivna fru för henne. Hon hälsar artigt. En stund senare vänder hon sig till frun, presenterar sig och undrar om de träffats förut. Det är nu Alice man John tvingas inse att hans fru verkligen är sjuk. Jag lider med honom och med Alice, då hon fortfarande är väldigt medveten om att hon glömmer. Det måste vara den jobbigaste sjukdomstiden för den som är sjuk.

Scen 2: Familjen är hemma för att fira jul. Yngsta dottern Lydia försöker föra ett samtal med Alice, men Alice har fullt upp med diverse minnesövningar. Ingen av barnen har ännu fått veta något om sjukdomen, men då Alice glömmer receptet på puddingen som hon gjort i hur många år som helst, börjar i alla fall Lydia misstänka någonting. Jag gillar Lydia, det är hon som bäst förstår sin mor, vilket egentligen är konstigt då de grälat så mycket. Samtidigt är det de barn som liknar en själv som man grälar mest med, så är det i alla fall för mig. Kanske är Lydia den som är mest lik Alice. Smart, modig, självständig och enormt lojal.

Scen 3: Alice går in i föreläsningssalen, sätter sig och vänta på föreläsaren medan hon tittar på klockan. Konstigt med försenade föreläsare tänker hon, kanske är det en gästföreläsare som missat tiden. Tjugo minuter efter utsatt tid lämnar hon salen utan att ha insett att den som skulle ha föreläst är hon själv. Det här är ett sådant fruktansvärt tydligt och hemskt bevis på hur en grym sjukdom

Scen 4: Alice hittar inte till toaletten i sitt eget hus. Hon öppnar dörr efter dörr, men kan verkligen inte hitta den. Till slut kissar hon i byxorna och förnedringen är total. Hon är 50 år Alice, ingen gammal dam som blir lite snurrig de sista åren. Hon är ung, ska bli mormor och borde få leva i många år till. Jag blir så fruktansvärt illa berörd av Genovas tydliga exempel som verkligen visar sjukdomens baksida.

Scen 5: Alice har svårt att läsa böcker och börjar istället läsa pjäser, vilket får henne att hitta en ny gemenskap med sin yngsta dotter Lydia som istället för att studera vill bli skådespelerska. Det här är egentligen den enda relation som faktiskt blir bättre under historiens gång. Allt är definitivt inte nattsvart, men det är inte många ljuspunkter i Alice liv.

Scen 6: Det är i slutet av boken som tårarna kommer och det är kontrollfrågorna som gör det. Alice lyckas inte svara på någon av dem och öppnar därför mappen “Fjäril”, läser instruktionerna, beslutar sig för att ta sömntabletterna som ligger i sovrummet, går upp för trappan och glömmer vad hon ska göra där, går ner till datorn, läser, gör ett nytt försök och misslyckas. Helt fruktansvärt. Verkligen helt fruktansvärt.

Jag grips av Alice öde och jag gråter flera gånger i slutet. Jag hoppas verkligen att inget liknande drabbar mig och mina närstående. Tänk om jag bara har knappt 15 klara år kvar. Vilken gräsligt öde. Det börjar bli löjligt med mina betyg, men jag måste sätta en femma. Jag har läst väldigt många bra böcker den senaste tiden och jag är väldigt nyfiken på Lisa Genovas nästa bok.

Läs också: