En lagom kravlös utmaning är slutförd

Min tanke med Boktolvan 2011 var att jag slutligen skulle få tummen ur att läsa författare som jag velat läsa länge, som som det av någon anledning aldrig blivit av att jag läst. Jag läste inte efter något speciellt schema och jag hade dessutom valt ut väldigt många fler än tolv författare. En lagom svår utmaning alltså och troligen var det därför jag faktiskt slutförde den.

 

En komplett Boktolva slutfördes i juli:

Kate Morton läst Den glömda trädgården i januari

Muriel Barbery läst Igelkottens elegans i januari

Monika Fagerholm läst Den amerikanska flickan i januari

Audrey Niffenegger läst Tidsresenärens hustru i februari

Sadie Jones läst Den utstötte i februari

Tana French läst In the Woods i april

Tatiana de Rosnay läst Sarahs nyckel i april

Jenny Han läst The summer I turned pretty i april

Dorothy Sayers läst Oskuld och arsenik i juni

Carol Ann Duffy småläst i juni/juli

Les Murray småläst i juni/juli och ordentligt i september.

Jonathan Safran Foer läst Extremely loud & incredibly close i juli

 

Därefter har jag också läst:

Michael Cunningham läst Timmarna i juli

Douglas Coupland läst Hey Nostradamus i juli.

Gillian Flynn läst Dark Places i december

Cormac McCarthy läst halva The Road och är tveksam till om jag läser mer.

 

Summa 15,5 författare och det måste väl anses mer än godkänt. Jag kör vidare med en nygammal Boktolva 2012. Fortfarande handlar det om författare jag länge tänkt läsa, men aldrig läst.

Läs också:

Lästiden som försvann

September blev en hektisk månad där tiden ägnades åt jobb, bokskrivande, bloggande och bokmässebesök snarare än läsning. Just bloggen har fått väldigt mycket tid och faktum är att september 2011 är den månad jag haft flest besökare sedan starten.

Några böcker har i alla fall blivit lästa och inledningen av oktober kommer att ägnas åt att läsa ut alla halvlästa böcker som dräller omkring här hemma. Jag har varit ganska ofokuserad i min läsning, minst sagt.

Som läsmånad är september årets sämsta med nio lästa böcker. Bra böcker de flesta av dem och ganska så tunga.

  1. Välkommen hem, Johanna Lindbäck.
  2. Augustenbad en sommar, Anneli Jordahl
  3. Hoppas, Åsa Anderberg Strollo
  4. Himmel över London, Håkan Nesser
  5. Gå sönder, gå hel, Sofia Nordin
  6. Jag är allt du drömt, Ali Smith
  7. Den svarta hunden, Les Murray
  8. Sommarhuset, Anna Fredriksson
  9. Hundra procent fett, Liv Strömquist
Romaner: 5
Grafisk roman: 1
Essä och lyrik: 1
Ungdomsböcker: 2
Boktolvan: 2
Kvinnor: 7
Män: 2
Författare jag inte läst tidigare: 5
Besvikelser: 1
Om depression och andra psykiska problem: 5
Månadens topp: Gå sönder, gå hel, Sofia Nordin
Månadens botten: Himmel över London, Håkan Nesser
Månadens bubblare: Hoppas, Åsa Anderberg Strollo och Jag är allt du drömt, Ali Smith

Läs också:

Den svarta hunden

 

Les Murray kallar sin depression för den svarta hunden, liksom Winston Churchill gjorde. Boken inleds med en essä  som handlar om hur han besegrat den svarta hunden. Tyvärr hade han fel. Han skulle behöva kämpa länge för att lära sig leva med denna hund som han troligen aldrig skulle besegra. I efterordet skriver han just om den odödliga hunden. Han skriver också om sina egna tillkortakommanden. Om hur han setts som en vulgär tjockis, en obildad lantis och ett störande element inom australiensisk kultur, medan han nått framgångar utomlands. Hans hat mot dem han kallar 68-vänster är passionerat och påminner om hur man måste hata sina mobbare. Det är den osäkre pojken inne i Murray som talar och det blir ibland lite väl känslosamt. Les Murray inser någonstans under sin kamp att han har Aspbergers, vilket kan förklara en del av hans svårigheter att interagera med andra.

Jag kan inte påstå att jag gillar personen Les Murray speciellt mycket. Han framstår som en konservativ buffel, med åsikter om vänsterfolk och feminister som jag absolut inte kan ställa upp på. Samtidigt kan jag inte komma ifrån att jag verkligen tycker om hans dikter. Efter essän och dess efterord har han valt ut ett antal av sina dikter som utgör resten av boken. Jag tycker så mycket om dem, trots att det stör mig en aning att författaren är en väldigt fördomsfull man.

Det här är en liten, annorlunda bok skriven av en mycket annorlunda man. Ännu en svart bok om depression. En bra sådan, men nu behöver jag läsa något som får mig att asgarva, för att inte själv sjunka in i en alldeles för svart tillvaro. Dikterna är dock inte alls lika svarta som hans texter i just den här boken. Gå gärna in på hans hemsida och läs de dikter som finns publicerade där.

Och så var det ju det här med översättning av poesi. Jag måste säga att Les Murray fungerar både på engelska och på svenska för mig. Den 28/9 kommer en ny diktsamling ut på svenska på Brombergs Bokförlag. Den heter Längre Raklång och jag är sugen på att läsa.

 

Läs också:

En liten påminnelse inför hösten

Tanken var ju att jag skulle känna mig beläst och kulturell när Peter Englund avslöjar årets vinnare av Nobelpriset i litteratur. Den författare han läste upp skulle nämligen vara en jag läst något av. Extra kul om det också blir en författare jag faktiskt gillar. Tanken var att jag skulle ligga steget före.

Anna påminde mig om den utmaning Lyran satte ihop i våras och nu gäller det väl att sätta in en spurt.  Nu tänker jag inte tvinga mig själv att läsa något som  verkar riktigt galet tråkigt, så viktigt är det inte ens för mig att kunna stoltsera med någon form av kulturell kompetens.

Den ursprungliga listan är galet lång, men jag tänkte i alla fall lista de kanske aktuella författare som jag läst något av och dem jag kanske ska försöka hinna läsa något av i höst.

Först de kandidater jag redan läst:

 

Adam Zagajewski

Adonis

Alice Munro

Amos Oz

Assia Djebar

Bei Dao

Chinua Achebe

Eeva Kilpi

Haruki Murakami

Ian McEwan

Joyce Carol Oates

Ko Un

Les Murray

Margaret Atwood

Maya Angelou

Paul Auster

Per Petterson

Philip Roth

Salman Rushdie

Tomas Tranströmer

Vénus Khoury-Ghata

 

Och tre halvlästa inte så gillade:

Cormac McCarthy

Maryse Condé

Michael Ondaatje

 

 

Och så några jag skulle vilja läsa:

A.B. Yehoshua

Anne Carson

Antoni Tabucchi

Ben Okri

Claudio Magris

Don DeLillo

Gitta Sereny

Ismaïl Kadaré

Juan Goytisolo

Milan Kundera

Nawal El Saadawi

Ngugi wa Thiong’o

Nuruddin Farah

Peter Carey

 

 

Självklart hinner jag inte med dem alla, men ett par ska jag väl hinna med i alla fall.

Vilka tror jag då är mest aktuella för priset?

När det gäller vadslagningar så brukar poeterna  Adonis och Ko Un ligga högt upp. I år tror jag dock på Les Murray från Australien om inte hans konservativa åsikter talar emot honom. Konstiga åsikter verkar ju dock inte varit ett hinder förra året och gubbar är alltid populära. Det hade dock varit roligare med Ko Un, men det hade framför allt varit roligast med en poet. Adam Zagajewski var också bra, men sannolikheten för att just en polsk poet får priset igen känns väl inte så stor. Och visst hade det varit riktigt coolt om Eeva Kilpi kammade hem det hela.

Jag hoppas på Assia Djebar och Alice Munro då jag tyckt mycket om det jag läst av dem. Eller varför inte Margaret Atwood. En kvinnlig pristagare hade dessutom varit trevligt. Inte bara för att de själva är kvinnor, utan för att de ger röst åt andra utsatta kvinnor.  Det gör också Nawal El Saadawi och henne ska jag definitivt läsa innan pristagaren avslöjas. Frågan är dock om akademin vill blanda sig i situationen i Egypten genom att prisa henne? Kanske kan det bli Vénus Khoury-Ghata, det vore något.

Detsamma torde visserligen gälla Adonis med tanke på vad som händer i Syrien. Att uppmärksamma det av torka drabbade Kenya genom att ge priset åt Ngugi wa Thiong’o vore lite häftigt. Inte för att Nobelpriset ska vara politiskt, men för att det ändå sänder en signal.

Om det nu skulle bli en vit man, som det brukar bli håller jag en tumme för Philip Roth, som jag läst mycket av. Någon som också ofta figurerar i diskussion inför avslöjandet är hans parhäst Don DeLillo som jag läst några sidor av. Kanske dags att fortsätta med boken som ligger här hemma.

På läslistan står alltså i första hand Nawal El Saadawi tillsammans med  Ngugi wa Thiong’o och Don DeLillo. Några poeter till ska jag också försöka läsa.

Hur går dina tankar kring årets Nobelpris i litteratur?

 

Läs också:

En komplett Boktolva

Jag har nu läst och bloggat om tolv av de författare som ingick i min utmaning Boktolva 2011, vilket innebär att uppdraget är utfört.

Faktum är dock att jag läst två författare till på listan, men ännu inte hunnit skriva om dem, vilket gör att jag bestämt mig för att fortsätta utmaningen. Kanske blir det inte två Boktolvor, men i alla fall kanske fler än de fjorton författare jag läst nu.

Jag fortsätter också att fylla på listan med nya böcker. De lästa författarna i den kompletta Boktolvan flyttas sist i listan. Att läsa dem igen räknas ju inte.

Så här ser den då ut:

Kate Morton läst Den glömda trädgården i januari

Muriel Barbery läst Igelkottens elegans i januari

Monika Fagerholm läst Den amerikanska flickan i januari

Audrey Niffenegger läst Tidsresenärens hustru i februari

Sadie Jones läst Den utstötte i februari

Tana French läst In the Woods i april

Tatiana de Rosnay läst Sarahs nyckel i april

Jenny Han läst The summer I turned pretty i april

Dorothy Sayers läst Oskuld och arsenik i juni

Carol Ann Duffy småläst i juni/juli

Les Murray småläst i juni/juli

Jonathan Safran Foer läst Extremely loud & incredibly close i juli

 

Vill definitivt läsa mer av: Kate Morton, Les Murray, Carol Ann Duffy, Dorothy Sayers, Muriel Barbery, Tatiana de Rosnay, Sadie Jones, Audrey Niffenegger.

Har redan läst mer av: Jenny Han, Tana French

Vill kanske läsa mer av: Monika Fagerholm

Kommer troligen inte läsa mer av: Jonathan Safran Foer

 

 

Ett bra resultat måste jag ändå säga. Lite lustigt att den hyfsat jämna fördelningen mellan män och kvinnor på den långa listan resulterat i att jag läst 10 kvinnor och 2 män. Lite snedfördelat kan tyckas, men de här tolv har lockat mest. Nu uppdaterar jag listan för fullt inför nästa tolva.

Några författare du vill tipsa om?

 

Läs också:

Har smakat lite på tre poeter

Om Boktolvan är x2000 är mina andra läsutmaningar snarare gamla, långsamma ånglok och Lyrans resa kom jag aldrig vidare i. Ännu ska tilläggas, för det kan hända att jag hinner resa lite. Jag håller på att resa lite i förra resans spår och det funkar ju också.

En utmaning som kommit igång lite, trots att jag inte skrivit något om den är utmaningen som kommer att bli grymt viktig i höst. Jag tänker på Nobelprisutmaningen där tanken är att jag ska ha läst Nobelpristagaren 2011 innan han eller hon får priset. Eller rättare sagt innan han eller hon avslöjas av herr sekreterare.

Just denna utmaning gifter sig fint med min lyrikutmaning som handlar om att jag ska läsa minst en diktsamling varje månad. Nu har det blivit lite duttande och inte fullt så många böcker att skriva om och därför tänkte jag nu skriva lite om tre poeter jag stiftat i alla fall lite bekantskap med det senaste.

Först ut är en polsk poet som låg högt på vadslagningslistorna i höstas, Adam Zagajewski, vars Antenner i regn är hans fjärde som översatts till svenska och faktiskt egentligen ett urval dikter från hans tre senaste böcker. Jag har dock bläddrat och läst, då alla dikter inte fångat mig. Ska dock bläddra och läsa lite till. Det är vackert och många gånger intressant men lite väl spretigt för min smak.

Les Murray har jag dock fastnat för och jag vill väldigt gärna läsa mer. Då han kommer från Australien vore det kul om han prisades då endast Patrick White är den enda australiensaren som fått priset. Å andra sidan var White född i London, om än av australiensiska föräldrar, och Murray är född i Australien, men har skotska föräldrar. Nåja, bra är han i alla fall och att en gubbe ska få priset känns väl ganska så självklart tyvärr och i så fall hoppas jag på en poet. Det som talar emot honom är hans konservativa syn på världen. Dikterna jag läst är dock väldigt bra.

Jag har också börjat smaka så smått på Carol Ann Duffy, brittisk hovskald från Skottland. The world’s wife är bra, men väldigt gammaldags och jag får verkligen Shalespearevibbar. Har också införskaffat hennes New and Collected poems for Children, som jag är mycket nyfiken på. Lär återkomma till Duffy igen!

 

Läs också:

Bokgeografi Australien

Nu när jag äntligen läst ut Does my head look big in this från Australien, som jag läst hur länge som helst, måste det så klart firas. Vi drar alltså Down Under idag, till ett land som jag absolut vill resa tillbaka till och faktiskt inte skulle ha något emot att bosätta mig i tillfälligt. Visserligen är stämningen lite macho ibland, men i övrigt har Australien verkligen allt. Melbourne är den stad jag gillade bäst när vi var där, men Brisbane hade funkat också.

När vi ändå talar resor vill jag passa på att tacka för det körsbär som jag förärats av Freedomtravel. Tack för det!

Dags för dagens uppgifter:

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i Australien eller är skriven av en författare med anknytning dit.

Jag tyckte mycket om On the beach av Nevil Shute, som utspelar sig i trakterna kring Melbourne tiden före världens undergång. En ruskigt bra dystopi med en smygande och läskig känsla. Vi vet hela tiden att det kommer att gå åt helvete, men inte riktigt hur och när.

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till Australien. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

Snart måste väl ändå Nobelpriset ges till en poet? Kanske blir det Les Murray som jag ännu inte läst mer än någon enstaka dikt av.  Jag läser gärna mer och faktiskt inte bara för att försöka läsa framtida nobelpristagare.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Australien, som du inte läst, men är nyfiken på.

Peter Carey har vunnit hur Man Bookerprize  två gånger: 1988 för Oscar och Lucinda och 2001 för True history of the Kelly Gang. Han var även nominerad i år för Parrot and Olivier in America. På något sätt känns han som en författare man “bör” läsa. Mest nyfiken är jag nog på Oscar och Lucinda. Är det någon som läst honom och vet om det är en bra bok att börja med?

Jag är också grymt nyfiken på ungdomsförfattaren Sonya Hartnett som bland annat skrivit Fjäril.

Nu ser jag fram emot att få fler boktips från dig. Good luck mate!

Läs också:

Skam den som ger sig

Skam den som ger sig. Så säger Lyran och jag håller med. När nu årets Nobelpristagare inte blev någon jag läst eller ens någon jag vill läsa får jag väl försöka jobba ännu hårdare med att försöka läsa nästa års pristagare.

Jag har snott några från Lyrans lista och lagt till några andra. Helt klart kommer jag inte att beta av alla på listan, men kanske några. Skam den som ger sig som sagt.

Alice Munro

Anne Carson

Antonio Tabbuchi

Cormac McCarthy

Ismaïl Kadaré

Jeanette Winterson

Les Murray

Nawal El Saadawi

Ngugi wa Thiong’o

Nuruddin Farah

Peter Carey

Läs också:

Imorgon smäller det

Odds är odds är odds. Det är inte alltid så att förhandsspekulationerna stämmer. Ganska sällan faktiskt även m det faktiskt varit så de senaste åren. I år är inte ens Ladbrokes och Unibet ense, men Ladbrokes förslag känns rimligare.

På Ladbrokes ligger Cormac McCarthy i topp följd av  Ngugi wa Thiong’o (onsdag kväll) medan Unibet har dessa båda på andra och tredje plats och Néstor Amarilla i topp. Skulle tro att han är lite för ung och oerfaren för att få priset då det inte brukar handla om ett enskilt verk i första hand som till exempel är fallet med Bookerpriset, trots att ett verk under det senaste året ska vara avgörande. Péter Nádas från Ungern ligger högt hos Ladbrokes, medan Unibet har Antoni Tabucchi som bubblare.

I år består Nobelkommittén av Per Wästberg, Kjell Espmark, Katarina Frostenson, Kristina Lugn och Horace Engdahl, vilket gör att det inte är konstigt att det spekuleras om en poet.

En kvinnlig poet från någon annan världsdel än Europa borde få priset om det nu skulle handla om rättvisa. Enligt akademien tänker de dock inte alls på någon form av rättvisa och i så fall kanske det blir en fransk man som skriver prosa. De har i alla fall varit populära historiskt sett. Jag ser gärna en kvinna, då priset har en tendens att bli väl gubbigt.

Så här säger kulturskribenter världen över och jag måste bjuda på danske Jens Andersens uttalande:

När folk numer mest läser deckare, blir Nobelpriset en årlig påminnelse om att det finns enastående prosaister och lyriker i hela världen. Akademiens val sker på mycket hög nivå, men trots allt av vanliga dödliga där små och subjektiva skillnader avgör. Detta sagt är det dags för ett nordiskt namn. Det hade kunnat vara vår danska lyriker Inger Christensen men hon dog ju. Låt det nu inte få bli för sent att välja Tomas Tranströmer. Han är mitt namn!

Jag hoppas som alltid på Tomas Tranströmer vars odds som vanligt blivit sämre de senaste dagarna. Tror tyvärr att han är lite för svensk för att få priset trots att det nu är 36 år sedan den förra svenskskandalen.

Poet eller kvinna säger jag och då håller jag på Ko Un och Assia Djebar. Blir det kenyanske Ngugi wa Thiong’o blir jag definitivt inte ledsen, men jag hade som sagt gärna sett att jag läst pristagaren. Skulle någon gång vilja känna mig riktigt beläst. Les Murray tillhör också skaran jag inte läst, men definitivt kan tänka mig att läsa. Australien har bara tilldelats priset en gång, men det ska ju som sagt inte handla om någon rättvisa vare sig gällande texttyp, ursprung eller kön.

Tänk om det blir Jeanette Winterson, som Wästberg tydligen citerat i en bok. Henne har jag aldrig heller läst något av, men hon får definitivt gärna få priset ändå. Han har ju också ett stort afrikanskt engagemang.

Jag är kluven, å ena sidan är det kul att ha läst, men å andra sidan är det grymt kul att bli överraskad. Imorgon strax efter klockan ett vet vi och då är det väl bara att knalla till biblioteket för att läsa det jag missat. Blir det någon av författarna som står i hyllan, som Cormac McCarthy, Alice Munro eller Jeanette Winterson kommer jag nog att bli lite irriterad på mig själv.

Vill du läsa mer om priset? Här finns mycket intressant information.

Och här kan du läsa vad SVT:s kulturredaktion tippar. Nu måste jag googla Don DeLillo, men jag hoppas, om någon av de tre SAG (stora amerikanska gubbar) får priset, att det blir Philip Roth.

Läs också: