enligt O

Tankar från en bokberoende

Tagg: Lena Ackebo (Sida 1 av 2)

Darling Mona

Darling Mona av Lena Ackebo är den tredje boken om systrarna Mona och Barbro. Deras mamma har just dött och Barbro ska komma till Mallorca för att hälsa på och planera begravningen. När hon dyker upp är maken Gustaf inte med. Nu ska de skiljas, säger Barbro, som längtar efter ett nytt liv med en ny man, precis som Mona. Som vanligt behöver Mona ta hand om sin syster, eller känner i alla fall ett ansvar för att göra det, medan Barbro gör precis som hon vill. När hon till slut får sällskap av Gustaf drar hon till Palma och berättar inte ens hur det går.

När de ses igen åker Mona till Stockholm för att gå på begravningen. Hon träffar sin före detta man Torbjörn och pendlar mellan att vilja hjälpa honom och att vilka be honom dra åt helvete. Det är så tydligt att hon är van vid att tänka på alla andra än sig själv och nu behöver hon göra det för att verkligen kunna börja ett nytt liv tillsammans med Albert.

Darling Mona är den mest stillsamma av de tre böckerna om systrarna. Egentligen händer det inte jättemycket, men vi får veta mer om Monas liv och hur det förändras. Karaktärerna som skrivits fram i flera böcker har nu blivit riktiga personer med en mängd fel och brister. Det är mer trevligt att återse dem, än en riktigt bra historia, men som trilogi är berättelsen om Mona och Barbro riktigt bra.

Dagens kulturella VM-spaning Spanien

Så himla tråkigt att Spanien åkte ut mot Ryssland, men inget av lagen spelade speciellt bra och hemmapubliken gjorde nog sitt till. Jag har inget emot att ”storlagen” åker ut, men de får gärna göra det mot lag som spelar rolig fotboll. Men nu är det som det är, Spanien är borta och det är dags för en kulturell spaning. Den schweiziska är färdigskriven och jag hoppas få anledningen att publicera den imorgon.

I Lena Ackebos Världens vackraste man drar systrarna Mona och Barbro till Mallorca på semester. En ganska misslyckad sådan för Barbro, men bättre för Mona som träffar världens vackraste man. Just nu läser jag tredje boken Darling Mona och tycker lika mycket om Mona som jag tycker illa om Barbro.

Även detta går över av Milena Busquets är en charmig bok om Blanca som just mist sin mor. På Bokmässan visade det sig dock att författaren kanske inte var lika charmig, vilket påverkade min syn på hennes böcker. Tur att jag hann läsa i alla fall en dessförinnan.

Den senaste spanske nobelpristagaren var Camilo José Sela som tilldelades priset 1989. Jag har faktiskt knappt hört talas om honom och än mindre läst någonting. Bikupan finns på svenska och låter riktigt bra.

Ernest Hemingway har skrivit massor, men jag har bara läst ett par av hans böcker (faktiskt läser jag just nu, sedan typ ett halvår tillbaka hans En fest för livet, det går trögt). Och solen har sin gång utspelar sig i Spanien. Även George Orwell har skrivit om Spanien i sin  Hyllning till Katalonien.

Man Booker Internationals listor är bra för att hitta författare från världens alla hörn. I år hamnade Antonio Muñoz Molina på den korta listan med Like a Fading Shadow medan Javier Cercas The Impostor och Gabriela Ybarras The Dinner Guest fick nöja sig med placeringar på den långa listan.

Almudena Grandes är en spansk författare som lockar. Hennes Manolitas tre bröllop låter riktigt spännande. Jésus Carrascos Flykten har jag också tänkt läsa sedan boken var ny. Snickarpennan av Manuel Rivas verkar vara en internationell snackis och kanske något att upptäcka.

Bara böcker för mig. Vad vill du lägga till den kulturella spaningen?

Någon slags TBR-lista för sommaren

Jag gjorde en läslista för några dagar sedan, men den försvann i min jakt på malware. Nu har jag gjort en ny och den ser i alla fall nästan likadan ut som den ursprungliga. Det här är böcker jag vill läsa och som jag hoppas hinna läsa i sommar. Sedan är jag kass på att följa läslistor, men de kan vara bra att ha för minnet. Många böcker är alldeles nyutkomna, andra är hyllvärmare och så finns de obligatoriska klassikerna med som jag försöker hinna läsa på sommaren.

En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson

Blå av Maja Lunde

Brun flicka drömmer av Jacqueline Wilson

Summer av Monica Sabolo

Eileen av Ottessa Moshfegh

Nuckan av Malin Lindroth

Mellan himmel och Lou av Lorraine Fouchet

De försvarslösa av Kari Hiekkapelto

Love and ruin av Paula McLain

Where the light get’s in av Lucy Dillon

Överraska mig av Sophie Kinsella

Darling Mona av Lena Ackebo

Under två timmar av Hanna Lundahl

Dansa vid vulkanens rand av Grégoire Delacourt

Vaggvisa av Leïla Slimani

Ärr av Au∂ur Ava Ólafsdóttir

En av pojkarna av Daniel Magariel

Förlåten av Agnes Lidbeck

Hon som vandrar av Samar Yazbek

Sånt händer inte här av Sinclair Lewis

Bonjour Tristesse av Françoise Sagan

Erotiskt skrivande för ensamma änkor av Balli Kaur Jaswal

En modern familj av Helga Flatland

De dödas sång av Jesmyn Ward

Allt ska brinna av Sofia Nordin

Den som är värd att bli älskad av Abdellah Taïa

Ormen i Essex av Sarah Perry

Ingen jämfört med dig av Jonas Brun

Den stora utställningen av Marie Hermansson

Andrum av Viktor Banke

Att återvända av Hisham Matar

Förlorade själar av Nadifa Mohamed

Böcker jag ser fram emot i maj

Jag är väldigt kluven till listor med böcker som släpps på olika förlag. Det är visserligen underbart att inse hur mycket bra som kommer att kunna upplevas den närmaste tiden, men samtidigt blir jag galet stressad när jag inser hur få av dessa på pappret fantastiska böcker som jag kommer att hinna läsa. Här är i alla fall de böcker jag ser fram emot i maj och som jag vill läsa någon gång.

Kärlekens magiska regler, Alice Hoffman, Harper Collins Nordic, maj.

Hjärtat är en knuten hand, Ingrid Ovedie Volden, Natur & Kultur, maj.

Jag ska rädda er alla, Èmile Frèche, B Wahlströms, maj.

Summer, Monica Sabolo, Sekwa, maj

Trettonde sommaren, Gabriella Sköldenberg, Natur & Kultur, maj

Liten tvåa med potential, Camilla Davidsson, Printz Publishing, 3 maj

Tjuren från Solna, Gunnar Ardelius, Natur & Kultur, 3 maj

Detta ska passera, Cecilia Davidsson, Albert Bonniers förlag, 4 maj.

De försvarslösa, Kari Hiekkapelto, Modernista, 5 maj

Vi som älskade, Renée Carlino, Forum Lovereads, 8 juni.

Satyricon, Gertrud Hellbrand, Albert Bonniers förlag, 11 maj.

Eileen, Ottessa Moshfegh, Modernista, 12 maj

Sången om en son, Joel Mauricio Isabel Ortiz, Norstedts förlag, 14 maj

Holländarn, Birgitta Bergin, Bokfabriken, 15 maj.

BlåMaja Lunde, Natur & Kultur, 17 maj.

Nej och åter nej, Nina Lykke, Wahlström &Widstrand, 17 maj.

Lincoln i bardo, George Saunders, Albert Bonniers förlag, 18 maj.

En helt vanlig familj, Mattias Edvardsson, Forum, 20 maj.

Kriget som inte har något slut, Carsten Jensen & Anders Hammer, Albert Bonniers förlag, 22 maj.

Blixtra, spraka, blända!, Jenny Jägerfeld, Natur & Kultur, 24 maj.

Darling Mona, Lena Ackebo, Natur & Kultur, 31 maj.

Olikhetsutmaningen: feg och modig

Idag ska jag föreläsa och det är ingenting jag gör ofta. Alltid när jag får frågan att göra något jag inte är så bekväm med är min spontana reaktion att säga nej. Jag är helt enkelt för feg för att hantera situationer som är nya för mig. De senaste åren har jag faktiskt blivit modigare och säger oftare ja, trots att jag blir sjukt nervös. Idag är en sådan nervös dag och därför blir veckans ordpar feg och modig.

Någon som ser sig som feg, men som faktiskt visar sig vara riktigt modig är Skorpan i Bröderna Lejonhjärta, en av mina favoritböcker av Astrid Lindgren. Självbilden stämmer inte alltid och mod kan dessutom se ut på väldigt många olika sätt.

Att lämna sitt invanda liv och börja om på nytt är modigt. Det gör Mona i Världens vackraste man av Lena Ackebo. Det är också modigt att som hon gör välja kärleken även om det inte gått så bra förr. Det gör även Quoyle i Lasse Hallströms Sjöfartsnytt.

Att orsaka en olycka och sedan smita är riktigt, riktigt fegt. I Mocka av Tatiana de Rosnay blir Justines son Malcolm överkörd av en smitare och livet förändras drastiskt.

Nu är det din tur att koppla ihop kulturella verk med orden feg och modig.

 

Olikhetsutmaningen: kärlek och hat

Igår var det alla hjärtans dag och det kändes därför naturligt att låta det inspirera veckans olikhetsutmaning. Dagens ordpar är kärlek och hat, två starka känslor som vissa hävdar ligger väldigt nära varandra.

Johanna Adorján berättar i sin bok En alldeles särskild kärlek om sina farföräldrars väldigt speciella kärlek. De uttrycker den inte så ofta när andra ser, faktiskt verkar de inte alltid ens tycka om varandra, men ändå tar de sina liv tillsammans när en av dem är närmare döden en den andra.

En riktigt fin skildring av kärlek finns i Världens vackraste man av Lena Ackebo där systrarna Mona och Barbro reser till Mallorca och Mona träffar världens vackraste man.

I Dennis Lehanes senaste bok En äkta man berättas om ett förhållande som faktiskt innehåller både kärlek och hat. Ett bevis för att dessa två känslor ibland glider in i varandra.

Hat är en stark känsla och jag har svårt att säga att jag hatar någon. Däremot förstår jag att vissa situationer väcker hat, som när människor blir utsatta för händelser som flickorna i Flickan och skulden av Katarina Wennstam. Då hatar jag hela vår samhällsstruktur, där det allt för ofta saknas rättvisa.

Ibland hatar människor sig själva och att läsa om Judes självdestruktiva handlingar i Ett litet liv av Hanya Yanagihara var väldigt smärtsamt. Jag förstår att han inte kan komma över det som hänt honom och att han hatar de som utsatte honom, men jag önskade hela tiden att han skulle förlåta sig själv.

Bristen på kärlek kan vara lika smärtsamt att uppleva som hat. Deras ryggar luktade så gott av Åsa Grennvall berättar om en liten flicka som inte önskar annat än att hennes föräldrar ska visa kärlek. En riktigt stark bok som gjorde ont att läsa.

 

Vilken kultur kopplar du samman med dessa två känslor?

 

Olikhetsutmaningen: hemma och borta

Det här med att höra hemma är viktigt. I veckan har jag tittat på Allt för Sverige med mina elever som alla lämnat sina hem för att förhoppningsvis hitta nya hem här. Deltagarna i tv-serien har sina hem kvar, men letar efter sina rötter i sina förfäders hemland, för att förhoppningsvis hitta ännu en plats som känns hemma.

Mitt barndomshem har just sålts och egentligen är det anledningen till veckans val av ordpar. Egentligen är ett hus, eller ett radhus i detta fall, egentligen ingenting mer än just en byggnad, men det är ändå en speciell känsla att det nu tillhör någon annan.

Motsatsen till hemma får bli borta, vilket kan tolkas på flera sätt. Det kan t.ex. handla om att vara borta tillfälligt från sitt hem, eller att för alltid ha lämnat det.

Veckans ordpar är alltså hemma och borta och er uppgift är att koppla orden till kultur av olika slag. När jag började fundera insåg jag att begreppet hem inte är alldeles enkelt, vilket också gör att bort och borta blir ord svåra att ringa in.

”Home is where the heart is”, sjunger Erasure i låten Blue Savannah och visst stämmer det till stor del, men hemma är också en plats och kanske till och med en byggnad. Att vara borta hemifrån kan vara ett äventyr, som när systrarna Barbro och Mona reser till Mallorca i Lena Ackebos Världens vackraste man. Faktiskt är det så att ena systern Mona hittar hem när hon reser bort. Ett hem som hon delar med världens vackraste man.

Navid Modiris bok Hej syster handlar om att inte höra hemma i ett land, trots att man bott där i nästan hela sitt liv. Det som föräldrarna kallade hemma är dock borta för barnen och därmed uppstår det Moridi kallar ”mellanförskap”.

Hemmet behöver dock inte vara någon plats att trivas på. Philippe i En oväntad vänskap är i det närmaste fånge i sitt eget hem och att komma bort blir då ett sätt att hitta friheten.

Ingen väljer ändå att lämna sitt hem om det inte är alldeles nödvändigt. Någon som skriver vackert om det är Warsan Shire i dikten som heter just Home. Du kan läsa hela dikten här, men jag bjuder på några favoritstrofer.

 

no one leaves home unless
home is the mouth of a shark
you only run for the border
when you see the whole city running as well

[…]

you have to understand,
that no one puts their children in a boat
unless the water is safer than the land

 

 

 

 

Kära Barbro — en bra uppföljare

Det var mycket jag tyckte om i Lena Ackebos Världens vackraste man om systrarna Mona och Barbro på semester, men det fanns också sådant som störde mig. Det blev alldeles för yvigt och jag blev lite matt. Uppföljaren Kära Barbro är stramare och snyggare. Kanske för att den främst handlar om den stramare av systrarna. När Mona vårdar sin nya kärlek Mallorca är Barbro ganska bitter hemma i sin fina villa med sin läkarman och sladdisen, som är det enda av de fyra barnen som bor hemma. Ytan är i det närmaste perfekt, men det räcker liksom inte med yta. Hon vill desperat hitta ett sätt att känna riktiga känslor. Nu är det mest skuld och ilska som river i henne och det är ganska svårt att känna någon sympati för henne. Förståelse absolut, men det är som att Barbro letar fel främst hos andra, men också hos sig själv.

När Mona flyttat utomlands är det Barbro som behöver hålla koll på modern som bor på ett äldreboende i Stockholm. Den ångest som resorna dit väcker är enorm och besöken nästan lika illa. Att ha dåligt samvete för en äldre släkting är det nog många som har. Det går inte att räcka till, speciellt inte om släktingen i fråga glömmer besöket strax efter det ägt rum och därför kanske lider ännu mer av sin ensamhet.

Stramheten och distansen är något jag uppskattar, men kanske blev det denna gång för mycket. Som medel för att skapa distans mellan systrarna och visa på deras olikheter är den dock effektfull. Det enda som andas någon sorts liv är Monas brev och självklart väcker hennes lycka ännu mer bitterhet hos Barbro.

Efter ett helt absurt abrupt slut lämnar vi Barbro och Mona. Jag utgår ifrån att det kommer fler böcker om dem, annars lämnar Ackebo oss verkligen med ett rejält gäng frågor. På ett sätt blir Kära Barbro en transportsträcka mot ännu ett möte mellan systrarna, men det är också en fin och ganska tragisk berättelse om den systern som inte vågar leva sitt liv och avundsjukan gentemot den som äntligen gör det.

Böcker jag ser fram emot i maj

Bättre sent än aldrig har jag lusläst sommarkatalogen från Svensk bokhandel och bjuder på en lista med böcker som ges ut i maj, som jag är väldigt nyfiken på.

Idag ska allt bli annorlunda, Maria Semple, Sekwa förlag, maj.

Just nu är jag här, Isabelle Ståhl, Natur & Kultur, maj.

Kära Barbro, Lena Ackebo, Natur & Kultur, maj

Selma Lagerlöf på en timme, Henrik Lange, Natur & Kultur, maj.

Mitt namn är Lucy Barton, Elizabeth Strout, Forum bokförlag, 3 maj.

Ditt liv och mitt, Maj-Gull Axelsson, Brombergs Bokförlag, 10 maj.

Jag vill vara jordens medelpunkt, Charlotta Langebo, Rabén & Sjögren, 10 maj.

Vända världen rätt, Jennifer Niven, Lilla Piratförlaget, 10 maj.

Resten av livet, Jean-Paul Didierlaurent, Norstedts, 15 maj.

Ni kommer att sakna mig, Moa Herngren, Bonnier Carlsen, 16 maj.

Att återvända, Hisham Matar, Forum bokförlag, 17 maj.

Den tunna blå linjen, Christoffer Carlsson, Piratförlaget, 17 maj.

Bitterfittan 2, Maria Sveland, Leopard förlag, 18 maj

Den som går på tigerstigar, Helena Thorfinn, Norstedts, 22 maj.

Hunden som vågade drömma, Sun-Mi Hwang, Norstedts, 22 maj.

Det finns inga monster, Liselotte Willén, Albert Bonniers förlag, 23 maj.

Del av labyrinten, Inger Christensen, Modernista, 26 maj.

Flytten till Cornwall, Liz Fenwick, Norstedts, 29 maj.

Hemmet, Mats Strandberg, Norstedts, 29 maj.

Damkören i Chilbury, Jennifer Ryan, Forum bokförlag, 31 maj.

Hilma – en roman om gåtan Hilma af Klint, Anna Laestadius Larsson, Piratförlaget, 31 maj.

Mitt (inte så) perfekta liv, Sophie Kinsella, Printz Publishing, 31 maj.

Tio kärlekspar att älska

Det blir lätt för mycket när kärlek ska skildras i böcker, tv-serier eller filmer. Några favoritpar har jag ändå och här presenteras tio av dem. Inga klassiker den här gången, utan ganska färska sådana. Andra kärlekspar jag listat hittar du här.

Amanda och Grant i Om jag var din tjej av Meredith Russo. Ett på ytan helt vanligt par, men att Amanda föddes som Andrew gör det mer komplicerat.

Nick och Rachel i Kevin Kwans böcker Crazy Rich Asians och China Rich Girlfriend lyckas få till det mot alla odds, eller snarare mot alla släktingars vilja.

Mona och Albert i Världens vackraste man av Lena Ackebo är ett fint par som jag önskar all lycka. Jag väntar på uppföljaren.

I The Blacklist finns en hel del märkliga förhållanden. Ett av dem är det mellan Elizabeth och Tom Keen som inledningsvis har ett på ytan lyckligt äktenskap, tills Tom avslöjas som bedragare. Trots detta hittar de tillbaka till varandra.

Kärlekens fyra årstider av Grégoire Delacourt finns flera kärlekspar, men det finaste är nog andå Rose och Pierre, som levt ett långt och kärleksfyllt liv tillsammans.

John och Frank har ett inte helt okomplicerat förhållande i Du, bara av Anna Ahlund. Kärlek är sällan okomplicerad, men någon slags balans hittar de allt.

Jack och Rebecca i fina serien This is Us verkar i alla fall inledningsvis ha det riktigt bra. Vi vet att något händer senare, men ännu inte vad.

Nu har jag klämt hela Gilmore Girls ett antal år efter alla andra och självklart måste Loralei och Luke vara med. Sjukt sega är de helt klart, men det verkade ju bli bra till slut. Nu har jag visserligen inte sett de nya avsnitten. De kanske ställer till det igen …

Jack och Freja får en fin start, men sedan kommer Jacks förflutna ikapp honom i Jack av Christina Lindström. Det ska vara lite svårt det där med kärlek, annars blir det nästan lite tråkigt.

Who do you love av Jennifer Weiner är en riktigt smaskig kärlekshistoria om Andy och Rachel som träffas unga, gör uppehåll, men hela tiden hittar tillbaka till varandra.

Sida 1 av 2

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: