enligt O

Tankar från en bokberoende

Tagg: Laura Ingalls Wilder (Sida 1 av 3)

En klassisk veckoutmaning

Den här veckan kör vi igång med höstens temaveckor och det med en klassikervecka. I veckoutmaningen uppmanas vi att berätta om klassiker vi älskar och hatar. Böcker, filmer, konst, musik. Flipp eller flopp?

De klassiker som betytt kanske mest för mig är Stadböckerna av Per Anders Fogelström, som jag läst en miljard gånger, Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg, som jag absolut älskar och har läst både som ung och äldre (kommer säkert att läsa om den även när jag blir gammal) och en rad ungdomsklassiker (eller kanske snarare flickklassiker) som serierna om Anne och Emily av L M Montgomery, Laura Ingalls Wilders självbiografiska serie och böckerna om Kulla-Gulla av Martha Sandwall-Bergström. Det de har gemensamt är att jag läst dem av egen fri vilja.

Däremot höll jag på att dö av tristess när jag tvingades läsa Röda rummet alldeles för ung och Mor Courage till en mastig dramatiktenta. Eller, den läste jag förresten inte ut. Inte kul när tentan visade sig fokusera en hel del på just den av alla möjliga pjäser jag plöjde. Om jag gillade någon av dem? Absolut! Jag älskade till exempel Ett drömspel (Strindbergs pjäser är så mycket bättre än hans romaner) och Lång dags färd mot natt, för att inte tala om En uppstoppad hund, men den uruppfördes 1986 och är nog ändå för ny för att kallas klassiker.

Frågan är hur gammal en klassiker ska vara egentligen. När mina elever väljer klassiker att läsa brukar jag sätta 1950 som någon slags gräns. Detta för att modernismen avslutas ungefär då och går över i en mycket flummig post-modernism.

Filmer då?

1995 hade Cinemateket på Draken i Göteborg ett program med de bästa filmerna genom tiderna med anledning av att det var 100 år sedan bröderna Lumière visade sin första film. Då såg jag bland annat Casablanca (1942), Citizen Kane (1941), Yojimbo livvakten (1961) och Persona (1966). Välgjorda klassiker som jag tyckte höll, även om Citizen Kane kanske inte var så banbrytande som utlovats.

Annars har jag sett väldigt lite klassisk film. Mitt filmintresse är inte jättestort och jag har fler favoriter på Fannys lista med samtida filmklassiker än bland de riktigt gamla klassikerna.

Photo by Kristina Tamašauskaitė on Unsplash

 

Topp 100 enligt O 2018

Jag gjorde en 100-i-topp 2010 och 2013 och nu tyckte jag att det var dags att uppdatera den. Alltid intressant, då vissa böcker jag vet att jag älskat nu finns så långt bak i minnet att jag knappt kommer ihåg mer än känslan av dem. Jag låter de gamla listorna vara kvar, men har utgått från listan från 2013 när jag gjort den nya topplistan. Vissa gamla favoriter har fått ge plats år nyare älsklingar, medan andra finns kvar. Målet är också att många olika genrer ska vara representerade, men max en bok per författare. Titlarna är på det språk jag läst boken på och de böcker jag skrivit om på bloggen är länkade till respektive inlägg.

  1. Blindheten, José Saramago
  2. När kejsaren var gudomlig, Julie Otsuka
  3. Den ovillige fundamentalisten, Mohsin Hamid
  4. Gösta Berlings saga, Selma Lagerlöf
  5. Ghana must go, Taiye Selasi
  6. Att levaYu Hua
  7. Mina drömmars stad, Per Anders Fogelström
  8. Ett nytt land utanför mitt fönster, Theodor Kallifatides
  9. Medan mörkret faller, Anna Lihammer
  10. Hur man botar en fanatiker, Amos Oz
  11. Lång dags färd mot natt, Eugene O´Neill
  12. Förtöjningar, Per Wästberg
  13. Stål, Silvia Avallone
  14. The Barrytown Trilogy, Roddy Doyle
  15. Flickan och skulden , Katarina Wennstam
  16. We are all competely beside ourselves, Karen Joy Fowler
  17. Den drunknadeTherese Bohman
  18.  American Wife, Curtis Sittenfeld
  19. Porträtt av ett äktenskap, Pearl S Buck
  20. Gyllene år, Laura Ingalls Wilder
  21. Emily gör sitt val, L M Montgomery
  22. Århundradets kärlekssaga, Märta Tikkanen
  23. Jag ger dig solen, Jandy Nelson
  24. The Disreputable History of Frankie Landau-Banks, E. Lockart
  25. Den vita staden, Karolina Ramqvist
  26. Lucca, Jens Christian Grøndahl
  27. Lasermannen En berättelse om Sverige, Gellert Tamas
  28.  Mio min Mio, Astrid Lindgren
  29. Bara Alice, Maggie O´Farrell
  30. Hejdå ha det så bra, Kristina Lugn
  31. Jag heter inte Miriam, Majgull Axelsson
  32.  Stendagböcker, Carol Shields
  33. Molnfri bombnatt, Vibeke Olsson
  34. De förklädda flickorna i Kabul, Jenny Nordberg
  35. Allt jag inte minns, Jonas Hassen Khemiri
  36. Man and boy, Tony Parsons
  37. Teaching my mother how to give birth, Warsan Shire
  38. Memorys bok, Petina Gappah
  39. Vitsvit, Athena Farrokhzad
  40. Sommarljus, Jón Kalman Stefánsson
  41. Onåd, J. M. Coetzee
  42. Kärlek het som chili, Laura Esquivel
  43. Låt tistlarna brinna, Yasar Kemal
  44. Det är bara gudarna som är nya, Johannes Anyuru
  45. På stranden, Nevil Shute
  46. Konspirationen mot Amerika, Philip Roth
  47. Jag, En, David Levithan
  48. Mississippi, Hillary Jordan
  49. Blonde, Joyce Carol Oates
  50. Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån, Bodil Malmsten
  51. All the bright places, Jennifer Niven
  52. Frälsningsarmén, Abdellah Taia
  53. Andarnas hus, Isabel Allende
  54. Vända hem, Yaa Gyasi
  55. Prins Charles känsla, Liv Strömquist
  56. Efter attentatet, Yasmina Khadra
  57. Paradisträdgården, Amy Waldman
  58. Busters öron, Maria Ernestam
  59. Jag älskade honom, Anna Gavalda
  60. Kärlek, vänskap, hat, Alice Munro
  61. Den hemliga historien, Donna Tartt
  62. Deras ryggar luktade så gott, Åsa Grennvall
  63. Tidsklyftan, Jeanette Winterson
  64. En halv gul sol, Chimamanda Ngozi Adichie
  65. Den allvarsamma leken, Hjalmar Söderberg
  66. Musselstranden, Marie Hermansson
  67. The Awakening, Kate Chopin
  68. Vi, Kim Thùy
  69. Trollvinter, Tove Jansson
  70. Stjärnor utan svindel, Louise Boije af Gennäs
  71. Wylding HallElizabeth Hand
  72. Buddha of suburbia, Hanif Kureishi
  73. Vita tänder, Zadie Smith
  74. Timmarna, Michael Cunningham
  75. Igelkottens elegans, Muriel Barbery
  76. The Slap, Christos Tsiolkas
  77. Norwegian wood, Haruki Murakami
  78. Kärlekens geografi, Nina Bouraoui
  79. Alfabet, Inger Christensen
  80. Sharp Objects, Gillian Flynn
  81. Artighetsreglerna, Amor Towles
  82. Frukost på Tiffany’s, Truman Capote
  83. No och jag, Delphine de Vigan
  84. Fadren, August Strindberg
  85. I väntan på Godot, Samuel Beckett
  86. Ett litet liv, Hanya Yanagihara
  87. Allt går sönder, Chinua Achebe
  88. Sultanbrudens skugga, Assia Djebar
  89. Vi är en, Sarah Crossan
  90. Fortfarande Alice, Lisa Genova
  91. Allt som återstår, Elin Boardy
  92. Stanna hos mig, Ayòbámi Adébáyò
  93. Älskade, Toni Morrison
  94. Den perfekte vännen, Jonas Karlsson
  95. The Hate U give, Angie Thomas
  96. Sorgegondolen, Tomas Tranströmer
  97. Varje dag är tjuvens dag, Teju Cole
  98. 1947, Elisabeth Åsbrink
  99. Kärlekens fyra årstider, Grégoire Delacourt
  100. Pojkarna, Jessica Schiefauer

När jag tänker på hår …

En vecka om hår kan vara något av det märkligaste vi på Kulturkollo kommit på någonsin, men lite roligt är det allt ändå. Hår är mytomspunnet. Redan i Bibeln berättas om Samson vars styrka satt i håret. Annars hör humör och hår ihop, att den som har rött hår blir extra arg vet väl alla? Pippis röda hår gör henne lite extra gränslös och Anne på Grönkulla var arg och rödhårig.

Smarthet och hår har också en koppling, då blondiner självklart är lite dummare än andra. En stereotyp som används allt för ofta. I Legally blonde är det dock precis tvärtom, trots att det inte är uppenbart från början. Vi matas med en hel del fördomar om hår och valet av frisyr visar en stor del av vår personlighet, eller i alla fall det omvärlden tolkar som vår personlighet.

Jag tänker också på den avundsjuka som vackert hår kan skapa. Hur Rasmus (som sedan ger sig ut på luffen) bittert konstaterar att de som adopterar barn vill ha flickor med långt och lockigt hår, inte pojkar med kort och rufsigt. Just det där att ha rufsigt hår fungerar kanske ändå om man är kille, men inte om man är tjej. Som min barndomsfavorit Lotta som alltid är slarvig och rufsig. Det är inte riktigt okej.

Laura, med sitt bruna hår, är avundsjuk på systern Marys vackra, blonda hår som dessutom alltid är välfriserat. Även den fattiga Gulla har vackert, blont hår. Nästan för vackert för det liv hon lever innan hennes riktiga bakgrund avslöjas. Själv har jag alltid varit avundsjuk på de med riktigt lockigt hår och jag hade mer än gärna varit rödhårig. Eller så kanske jag ska satsa på att bli blåhårig som Plupp?!

Hela veckan har jag också gått och nynnat på Hair, det är liksom oundviktigt. En av mina favoritmusikaler och titellåten är magisk.

 

Åtta litterära mammor på Mors dag

I dag är det mors dag och dagen till äran bjuder jag på en lista med åtta litterära mammor från böcker jag tyckt om.

Caroline Ingalls, gift med Charles, mamma till Laura, Mary, Carrie och Grace är en mamma som funnits på riktigt och som i böckerna är en cool sådan. Den alldeles för blida tv-serieversionen gör henne inte rättvisa. Tänk bara att ge sig ut i ingenstans på prärien och börja ett nytt liv. Läs om henne i serien som inleds med Det lilla huset i stora skogen.

Lotten Nilsson, gift med Henning Nilsson och mamma till August, Emelie, Gertrud och Olof. Arbetar hårt som tvätterska och gör verkligen allt för att försörja sin familj och ge sina barn ett bra liv. Läs om henne i serien som inleds med Mina drömmars stad.

Åkes mamma, ja vad hon heter vet jag faktiskt inte, men hon glömmer bort och blir en drake. Det är konstigt. Klart är att hon är just Åkes mamma och att hon troligen inte är gift, men har ett väldigt viktigt och krävande jobb. På ett lustigt sätt beskriver Pija Lindenbaum en stor kris och gör det så att det känns. Läs om henne i boken När Åkes mamma glömde bort.

Lovis, gift med Mattis och mamma till Ronja. Hon är mamman som uppfostrar sin dotter till en stark individ och som får kämpa mot en och annan mansgris. Egentligen är det ett klockrent budskap Astrid Lindgren sänder oss om vilket som egentligen är det andra könet. Läs om henne i Ronja Rövardotter.

Maj, gift med Tomas, mamma till Anita och Lasse. En hemmafru som verkligen inte hittat sin plats i livet. En mamma och fru som bara vill vara Maj. I alla fall inte i den första boken i serien som är den enda jag ännu läst. Jag fick ångest av den, men vill läsa vidare. Läs om henne i serien som inleds med Att föda ett barn.

Ruth Galloway, mamma till Kate, lyckas nästan kombinera moderskap med karriär. I alla fall är det inte ett problem som längre ältas och det är skönt. Ruth är arkeolog och hjälper den lokala polisen med vissa fall. Läs om henne i serien som inleds med Flickan under jorden.

Jane, mamma till Ziggy och nyinflyttad i ett ganska så flashigt område. Hennes kvaliteter som mamma ifrågasätts av många och Ziggy får skulden för saker han inte gjort. Läs om henne i boken Stora små lögner.

Mrs Bennet, gift med Mr Bennet, mamma till Jane, Elizabeth, Mary, Catherine och Lydia. Hon är mamma som gör allt för att gifta bort sina döttrar, för vad ska de annars göra med sina liv. Lika anonym som superviktig. Läs om henne i Stolthet och fördom.

 

 

Om böcker och lärande

I veckans bokbloggsjerka berättar Annika om sin kurs om tyska krimis som hon ska läsa i höst och hon vill att vi skriver om böcker i skolmiljö som vi kan rekommendera, eller exempel på en karaktär som innehar ett drömyrke eller ”bokliga” erfarenheter av lärande på annat sätt.

Jag kom direkt att tänka på Gyllene år av Laura Ingalls Wilder som inleds med att Laura får sitt första lärarjobb. Inte direkt något drömjobb, men långsamt vänds det till något i alla fall hyfsat bra.

Någon som inte lyckas vända det hemska är Mirjam i Malin Helins bok Inte gå under om en nyexad lärares kamp för överlevnad. Tyvärr känner jag igen en del, men riktigt så hemskt har jag aldrig haft det på jobbet.

Sedan vill jag också tipsa om en charmig brittisk tv-serie, som tyvärr aldrig sändes i Sverige vad jag vet. Teachers heter den och en av huvudrollerna spelas av Andrew Lincoln. Det var efter This life, men innan The Walking dead. Lincoln spelar Simon Casey, en sådan lärare som är hopplös att ha som kollega. Han är populär bland eleverna, men tar verkligen inte sitt jobb på allvar. Flera lärarstereotyper finns självklart representerade. De två första säsongerna är riktigt bra, sedan byttes nästan alla skådisar ut. Här kan du se första delen.

 

Med maten i fokus

IMG_2140

Farmarpojken är den bok av Laura Ingalls Wilder, som inte handlar om henne själv, utan om maken Almanzo. En bok jag kom att tänka på när veckoutmaningen på Kulturkollo handlar om mat. Det är mycket mat i Farmarpojken.

Hör bara här när maten på juldagen beskrivs:

 

Almanzo böjde på huvudet och blundade medan pappa läste bordsbönen. Det var en lång bön, eftersom det var juldagen. Men till slut kunde Almanzo öppna ögonen igen. Han satt tyst och tittade på bordet.

Han såg på den knapriga lilla grisen som låg på det blå fatet med ett äpple i munnen, och på den feta stekta gåsen med benen som stack ut och inkråmet vällande fram. Ljudet av pappas kniv som vässades på brynstenen gjorde honom ännu hungrigare.

Han såg den stora skålen med tranbärsgelé, och det porösa berget av potatismos med droppande smält smör.

Han svalde hårt och försökte låta bli att titta mer. Ändå måste han se på de stekta äpplen med lök och de kanderade morötterna. Han var tvungen att stirra på de trekantiga pajerna som stod och väntade bredvid hans tallrik: den kryddstarka pump-pajen, den smältande gräddpajen, den mäktiga mörka köttfärsen som trängde fram mellan köttpajens flagiga degränder.

 

Visst blir man hungrig? Stackars Almanzo är yngst och får därför vänta till sist, men till slut blir det även hans tur att få sin tallrik fylld. Han äter tills magen är överfull och stoppar sedan en bit fruktkaka i fickan och drar ut för att leka med sina kusiner.

Dagens dam i december del 18

Skärmklipp 2015-12-17 16.36.08

Tillbaka till barndomen igen om Laura Ingalls Wilder. Jag läste lite om henne under året, men mest har jag läst av henne. Jag vet inte hur många gånger jag läst hennes självbiografiska serie som inleds med Det lilla huset i stora skogen, men det är minst hundra. Vissa scener och vissa sidor går att få fram ur tanken utan problem och när jag läser texten känner jag igen varje ord, nästan som om jag skulle kunna dem utantill.

Mycket är sant i de böcker Laura Ingalls Wilder skrivit, men en del händelser har flyttats runt och vissa tagit bort. Brodern som dog som bebis finns inte med och inte heller den period då familjen drev ett litet hotell. Den hemska Nellie Olsen är en blandning av tre otrevliga figurer och fanns alltså inte på riktigt. Egentligen är det dock oviktigt för mig huruvida allt är sant eller inte, det går lika bra att läsa böckerna som skönlitterära och mina grabbar uppskattade det historiska i dem.

Laura Ingalls Wilder föddes 7 februari 1867 i Pepin, Wisconsin, i det lilla huset i den stora skogen och dog 10 februari 1957 i Mansfield, Missouri. Den sista plats hon bodde på ar Rocky Ridge Farm, som hon och maken Almanzo nådde i slutet av boken På väg hem.

De senaste gångerna jag läst om böckerna har lärarrollen och hennes syn på elever varit något jag fokuserat på. Jag gillar hennes mänskliga sätt att bemöta dem. Sträng, men rättvis, kunnig och förstående.

Tv-serien Lilla huset på prärien med Michael Landon som pappa Charles och Melissa Gilbert som Laura sändes i nio säsonger och gled längre och längre ifrån böckerna. Jag vet inte ens om jag såg de sista säsongerna, men älskade de första.

Laura Ingalls Wilders böcker var en så stor del av min barndom att jag omöjligen kan lämna henne utanför den här kalendern. Vill du veta med om henne? Här är ett inlägg jag skrev om Rose och Laura Wilder på Kulturkollo. Kika gärna in.

MTE5NDg0MDU1MTY1OTYxNzQz

Livet på landet

Vi skriver om landsbygd på Kulturkollo den här veckan och tisdagsutmaningen handlar om att berätta om en bra skildring av just landsbygden eller småstaden. Jag skrev själv om Carl Larsson och hans dalaakvareller i veckan, som för mig symboliserar landsbygden. Helena har skrivit om Fröding, en annan landsbygdsfavorit och Johanna om fantastiska Djupa ro och Onanisterna, som så väl illustrerar konflikten mellan storstad och småstad inom individer som lämnat. En annan favorit är filmen Fucking Åmål, som är en så precis skildring av det frustrerande i att bo långt ifrån händelsernas centrum.

Jag skulle dock vilja förflytta mig utanför Sveriges gränser och presentera två favoriter, en gammal och en ny. Chinua Achebe berättar i sin kanske mest kända bok Allt går sönder om hur det lilla samhället slås ut då kolonialisterna kommer. En mycket bra bok. Jag måste också lyfta fram Den lilla staden på prärien av Laura Ingalls Wilder, där familjen bosätter sig i en större stad än de bott i tidigare, men där landsbygd ändå är rätt etikett. För mer nutida småstadskänsla rekommenderar jag i princip vilken bok som helst av Sarah Dessen.

Världens bästa barnböcker? Really?

När BBC:s litteraturkritiker Jane Ciabattari fick i uppdrag att ta fram litteraturhistoriens främsta barnböcker som finns utgivna på engelska, tog hon hjälp av några av världens mest ansedda kritiker (i den engelskspråkiga västvärlden får en anta), som kom fram till följande lista:

1. EB White – ”Fantastiska Wilbur” (1952)

2. CS Lewis – ”Häxan och lejonet” (1950)

3. Maurice Sendak – ”Till vildingarnas land” (1963)

4. Lewis Carroll – Alice i Underlandet” (1865)

5. Louisa May Alcott – ”Unga kvinnor” (1868)

6. Antoine de Saint-Exupéry – ”Lilla prinsen” (1943)

7. AA Milne – ”Nalle Puh” (1926)

8. Roald Dahl – ”Kalle och chokladfabriken” (1964)

9. Ursula K Le Guin – ”Trollkarlen från Övärlden” (1968)

10. Madeleine L’Engle – ”Ett veck i tiden” (1962)

11. Laura Ingalls Wilder – ”Lilla huset på prärien” (1935)

* Årtal i parentes visar ursprungligt utgivningsår på originalspråk.

 

Av detta kan vi alltså dra slutsatsen att det inte kommit ut några riktigt bra böcker för barn sedan 1968 och det är väl ändå rätt sorgligt?

Därmed inte sagt att böckerna på listan inte är bra, för det är de, men när den modernaste boken har nästan 50 år på nacken, ifrågasätter jag juryns kompetens.

Nystart, önskningar och löften

Veckans tisdagsutmaning på Kulturkollo består av två frågor, som jag nu ska försöka besvara.

1. Berätta om något annorlunda du planerar att göra nästa år. Det kan, men behöver inte ha någonting med kultur att göra.

Det jag funderar på att faktiskt prioritera kultur lite mer nästa år. Förr såg jag film, teater och opera, nu händer det allt för sällan. Går jag på bio är det med barnen iklädd 3D-glasögon och ser någon film som troligen gör mig lätt illamående. Mest på grund av glasögonen, men kanske också för filmens stereotypa dravel som tyvärr är mer regel än undantag. De senaste dagarna har jag flera gånger tvingat grabbarna O att byta bort Disney Channel, då de sett på riktigt fördomsfulla skit med dumma, fnissande tjejer och korkade, klumpiga pojkar. Men det är en helt annan historia …

För att inte lova för mycket så nöjer jag mig med film. Jag ska se mer film 2015. Gärna på någon annan plats än i min soffa.

2. Berätta om en bok/film/tv-serie/pjäs eller något annat kulturellt som på något sätt handlar om nystart, önskningar och löften.

Det finns helt klart många exempel när en väl börjar fundera. Jag har till exempel just börjar titta på tredje säsongen av Hart of Dixie, en serie som på många sätt är lika vidrig som det grabbarna O ser på Disney Channel, men jag har fastnat. Serien börjar med att läkaren Zoe Hart lämnar New York för att börja arbeta och bo i det lilla samhället Bluebell i Alabama. En liten ort som är precis så inskränkt som man kan föreställa sig att ett litet samhälle i Alabama kan vara. En rejäl nystart alltså. Nu har jag sett tre delar av tredje säsongen och Zoe har återvänt till Bluebell efter fem månader i New York. Hon har lyckats lura med sig sin pojkvän och det känns ganska så otroligt att de kommer att vara tillsammans spciellt många avsnitt till. Nystart är det hur som helst på många sätt.

Önskningar och nystart brukar dessutom vara temat i nästan all chick lit. Ofta önskar sig huvudpersonen en ny partner och då en lagom ung, snygg och trevlig man. Inte sällan inleds boken med att huvudpersonen blivit av med kärleken eller jobbet eller båda sakerna. Ett bra exempel på en trevlig bok om nystart, önskningar och faktiskt även löften är Lucy Dillons A hundred pieces of me, som kommer på svenska i vår. Den handlar om Gina som blir lämnad av sin man, flyttar in i en ny lägenhet och lovar sig själv att rensa i röran. Hon behåller bara hundra viktiga saker.

Äktenskapslöften i böcker och filmer finns det gott om självklart. Som så många gånger förr går tankarna till Laura Ingalls Wilder och Lauras och Almanzos bröllop. Där bestämmer de sig för att ta bort löftet som kvinnan ger att lyda sin man ur vigselceremonin. En viktig markering.

 

 

Sida 1 av 3

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: