Här läser jag helst

Kulturbloggen utmanar oss att visa vår bästa läsplats och jag gör ett försök.

Egentligen drömmer jag om en varm sommardag då jag kan läsa utomhus i en solstol. Gärna vid havet så att jag kan njuta av det när jag lyfter blicken från boken.

Än så länge håller jag mig inomhus. Trädgården ser inte så lockande ut.  Jag har visserligen invigt min solstol där, men bara en kort stund och då med en filt över mig. Det funkar också.

I helgen har jag dock läst i soffan som är den enda någorlunda kaosfria platsen i huset.

Som alltid finns kaoset nära i form av ungarnas leksaker och tvätt som torkar på de mest oväntade ställen. Då gäller det att fokusera på vad som händer på boksidorna och inte runt omkring.

Var läser du helst?

Läs också:

Känner mig lite bakis

Lugnet efter stormen kanske man kan kalla det nu när bloggstafetten och den på bloggen mycket aktiva kvinnodagen är över. Jag förberedde inlägg, länkade hit och dit och känner mig nu lite tom. Bakis liksom. Det finns några sista saker att fixa innan uppdraget som stafettledare är färdigt, men det får bli en annan dag.

Idag tänker jag ägna uppmärksamheten åt alla halvlästa böcker som ligger på vänt. Bubblor av Claire Castillon som är en härligt frispråkig samling korta noveller, Allt jag säger är sant av Lisa Bjärbo om fina och starka Alicia som hoppar av gymnasiet och Cynisk romantiker av Åsa Grennvall.

Det finns en hel del likheter mellan böckerna trots att de på ytan är ganska olika. Frispråkigheten är en sak som förenar, det härliga personliga språket och flytet i historierna.

Det kan bli en härlig läsdag det här!

Läs också:

Jag önskar…

Jag önskar att jag kunde njuta av att läsa. Att jag kunde läsa sida efter sida varje dag och känna att det jag läste flög in i mig och gjorde mig både smartare, piggare och gladare. Jag önskar att jag var helt avslappnad och hade en massa tid över till att läsa precis det jag vill när jag vill.

Istället är jag i stressfasen som brukar vara populär just nu “göralltsamtidigtsådärlitehalvkasstsåattingentingblirgjortheltochfulltochstressendärförväxer” och tyvärr även i “jagärväldigtnöjdöverattdetärsolutemendeneeventuellaenergijag samladeförrasommarenärslutsedanlänge” och “jagorkarintenjuta avsolennujagvillbarasova” medan läsningen ser ut som följer “jagönskarattjagorkadeläsamenjagsomnarsomenstockeftertvåsidor” eller “jagärförtröttförattgöraannatänattslötittapåtvpåkvällarna” och när det gäller bloggandet känner jag “kanskefårjagdåochdåenidemenintetillräckligtbraförattskrivaom” och “dessutomärjagintetillräckligtpiggförattorkaformulera ensenmening”.

Men jag kommer tillbaka! Och nej, det betyder inte att det kommer bli tyst här alls. Jag ber bara om ursäkt för de inlägg som kanske inte är direkt genomtänkta.

Kanske blir allt bättre när snödropparna faktiskt kommer. Det brukar bli så, men den här tiden på året tycker jag alltid är tung. Jag brukar överleva den genom att som Doris tänka “fortsätt simma, fortsätt simma” och fortsätta med det mesta om än med en liten autopilot inkopplad. Därför blir det blogginlägg varje dag. Om än av varierande kvalitet.

Jag hoppas att prognoserna stämmer och att det blir en riktigt varm vår. Då ska jag hitta läsinspiration på en solig balkong. Det är livet! Måste bara bli lite piggare så att jag orkar njuta av det.

 

 

Läs också:

Att hitta sin form

Inte ens i perioder då jag tränat mycket har jag varit speciellt förtjust i det. Jag har aldrig längtat till nästa träningspass och i princip fått tvinga mig att träna varje gång. Nu har jag äntligen hittat träningsformer som passar mig ganska bra. I morse simmade jag i en lugn och avslappnande miljö, åt frukost på simhallen tillsammans med Tana Franch och fick en skön start på dagen. Ibland går jag på yoga och även då brukar jag känna mig väldigt nöjd och avslappnad efteråt. Det är nog mitt mål med träningen.

Nu när jag faktiskt kommit igång kan kan till och med fundera på att börja springa, något som jag egentligen avskyr, men tvingar mig att göra ibland ändå. Kroppen känns hyfsat stark, konditionen helt okej och troligen kommer det funka ganska bra även att springa. Kanske kommer jag att få ont i muskler jag inte riktigt brukar använda, men jag kommer att överleva och för varje gång jag springer kommer det att gå lättare och lättare.

Jag tänker att det är samma sak med läsning. Det gäller att hitta den läsform som passar. Att läsa något som ger de effekter man söker. Som får en att känna läsglädje och en nyfikenhet att pröva fler böcker.

Kanske känns läsningen för vissa som ett långt lopp känns för mig. Jag får panik av tanken att behöva springa en mil och en lika stor panik kan säkert en dammig nobelpristagare ge den läsovane. Nu springer jag i alla fall fem kilometer och den som skräms av den komplicerad, tjocka, tunga boken kanske inte ska börja med att springa en mil.

Flera av mina elever hittade läsglädje genom Snabba Cash, en bok som jag kanske inte tycker är världens bästa, men som definitivt kan vara rätt bok för många. Någon annan gick igång på en bok av Carolina Gynning, medan en tredje älskade Människoätande människor i Märsta och ytterligare en älskar Twilight.

Börja där då. Läs i den form du tycker om. Läs det som ger dig det du söker och mår bra av. Men läs någonting. Så tänker jag kring läsning, hur tänker du?

Läs också:

Med kärlek som tema

 

 

När jag var yngre hade jag ibland svårt att skilja på de världar jag levde i. I den verkliga dagen hände det en hel del självklart, men jag levde inte sällan i en fiktiv värld där mina favoritböckers karaktärer fanns på riktigt. För att fira alla hjärtans dag kommer jag att bjuda på några inlägg om böcker som handlar om kärlek och om karaktärer och kärlekspar jag älskat och fortfarande älskar.

De böcker jag läste som ung, eller yngre kanske jag ska säga, har stannat kvar. Inte så konstigt då de blev lästa om och om igen. Numera återser jag inte karaktärer lika många gånger och därmed blir vår kärlek mer av en flirt.

Självklart kommer jag också ägna dagen åt att pussa och krama dem jag älskar, men böckerna och de som befolkar dem kommer att stå i fokus just här på bloggen

Hur är det med din bokkärlek en dag som denna?

Läs också:

Tillbaka till barndomen

Igår när grabbarna O skulle lägga sig ville de läsa Vem-böcker av Stina Wirsén trots att de egentligen blivit för stora för dem. Jag vet egentligen inte hur det började, men vi började prata om döden och att när man är gammal kanske man har levt färdigt Vem är död? som handlar om just det. Det var mysigt att återgå till det enkla, men att ändå kunna tala om allvarliga ämnen. Det är det som är så bra med de här små, fina böckerna.

När vi läste Vem blöder? pratade vi om vad de tyckte om med boken när de var små och hur farfar en semester fivk läsa boken flera gånger varje dag för dem. Hur de också skrattade åt bråken i Vem är arg? samtidigt som de förfasades över att nallen och katten faktiskt gjorde dumma saker. Just att riva någon annans klosstorn var fruktansvärt.

Min favorit är Vem bestämmer? men igår var kanske första gången som sönerna verkligen uppskattade den. Nu kände de igen hur den lilla vill bestämma, men att det är den stora som tycker sig ha rätt att göra det. De fnissade åt att den lilla sade sig vara pigg och visade det genom att hoppa omkring och att stora blev arg och skrek “Dumma unge” men att lilla och stora blev vänner igen.

Det har kommit många fler böcker om nallen, katten, fågel och de andra. Ibland blir jag lite ledsen över att barnen är så stora, då jag gärna skulle köpa på mig både Vem är söt?, Vems kompis?, Vem är bäst? och definitivt Vem städer inte? då städning alltid är en issue i vårt hem.

Kan man köpa barnböcker till sig själv är frågan? Eller räcker det kanske att lura sina barn en aning.

 

 

Läs också: