Känner mig lite bakis

Lugnet efter stormen kanske man kan kalla det nu när bloggstafetten och den på bloggen mycket aktiva kvinnodagen är över. Jag förberedde inlägg, länkade hit och dit och känner mig nu lite tom. Bakis liksom. Det finns några sista saker att fixa innan uppdraget som stafettledare är färdigt, men det får bli en annan dag.

Idag tänker jag ägna uppmärksamheten åt alla halvlästa böcker som ligger på vänt. Bubblor av Claire Castillon som är en härligt frispråkig samling korta noveller, Allt jag säger är sant av Lisa Bjärbo om fina och starka Alicia som hoppar av gymnasiet och Cynisk romantiker av Åsa Grennvall.

Det finns en hel del likheter mellan böckerna trots att de på ytan är ganska olika. Frispråkigheten är en sak som förenar, det härliga personliga språket och flytet i historierna.

Det kan bli en härlig läsdag det här!

Läs också:

Det är mycket nu…

Jag har unnat mig några dagars ledighet och det behövdes. Under de senaste året har i princip varje ledig stund gått åt till att skriva bok och/eller jobba med annat. Nu är det lärarhandledningen som gäller och sedan blir det kanske lite lugnare. För att sysselsätta mig lite till har jag kombinerat detta med en liten universitetskurs. Ni hör ju hur dumt det låter.

Slutsatsen? För att få in läsning i mitt hysteriska liv behöver jag ibland ta lite ledigt och dessutom behöver jag organisera min läsning.

Så här ser den ut just nu:

Senast utlästa bok: Rosa – Den farliga färgen av Fanny Ambjörnsson. Ett inlägg kommer så fort jag har samlat tankarna något. En bra bok är det helt klart.

I sovrummet läser jag: Varför kom du inte före kriget? av Lizzie Doron.

I väskan finns: Faithful Place av Tana French

Aktuell e-bok: Grand final i skojarbranschen av Kerstin Ekman

För att fortbilda mig: Air Mail: 150 brev 1964-1990

På jobbet: Jane Eyre i tecknad form ligger där och väntar på att bli färdigläst.

Utmaningsbok: Kerstin Ekman finns med i min Boktolva så det är en utmaningsbok helt klart.

Bokcirkelsbok: Har Tom Perrottas The Abstinence teacher på paddan, men har ännu inte börjat läsa.

Läser emellanåt: Tomas Tranströmers Dikter och prosa 1954-2004

På is: Upptäckten av currywursten av Uwe Timm som jag påbörjat två gånger, men inte kommer vidare i. Bland andra ska sägas. Det ligger påbörjade böcker på allt för många ställen i huset.

Borde börja med: Nu var det 1914 av Eyvind Johnson som ingår i nobelpriskursen jag läser.

Längtar efter att läsa: Bubblor av Claire Castillon som kom från Sekwa i veckan.

 

 

Läs också:

Ur led är tiden

Jag borde läsa böcker till Nobelpriskursen, men har varit lust eller ork just nu. Det får bli som det blir. Istället läser jag De hatade av Magnus Linton som innehåller tre längre reportage om xenofobi i dagens Europa. Den är utgiven av Bokförlaget Atlas och ingår i serien Vems Europa? som också kommer att bestå av böckerna De osynliga och  Europas stålbad.

Jag håller just nu på att läsa Lintons första reportage som handlar om Ungern och jag är chockad. Visst visste jag att främlingsfientligheten är en problem i många länder i Europa, men att det var så här illa hade jag faktiskt inte koll på. Ett land där 30-talsvibbarna är påtagliga. Där de hatade romerna inte ens är andra klassens medborgare, utan avskum som ska utrotas. Där historien och undervisningen skrivs om för att passa de nynationalistiska politiker som har makten. Ett land som präglas av lögner, propaganda och rädsla. Där yttrandefriheten är strypt och kyrkan är en del av den nationalistiska kampen. Där en paramilitärisk gren av det nationalistiska partiet Jobbik patrullerar gatorna i sina uniformer.

Jag lär återkomma om den här boken, men redan nu vill jag bara uppmana er att läsa! De två andra reportagen handlar om Holland och Utøya.

Läs också:

Det är bra med utmaningar…

Naggade som mål att läsa böcker från många olika länder i år. Gärna från Sydamerika, Asien eller Afrika.

Hittills i år är nio av tolv böcker skrivna av svenska författare.

De andra författarna kommer från USA.

De tre böcker jag håller på att läsa aktivt just nu är skriva av författare från Sverige och USA?

Ett fett F än så länge alltså.

Jag skulle läsa nordiskt och har läst 0 sådana böcker. Visserligen ligger Sverige i Norden, men det räknas inte riktigt.

Jag skulle sträva efter en jämnare könsuppdelning. Kvotera in en och annan gubbe.

Av de 16 författarnamn som står på de lästa böckernas omslag är 8 kvinnor och 8 män. Utan kvotering I might add.

Klart godkänt. Värt ett A med tanke på det jämna utfallet. Härifrån kan det bara gå utför.

Jag skulle läsa hyllvärmare.

Hittills har jag läst 0 sådana.

Inget betygsunderlag alltså, vilket gör att det inte ens blir ett F.

Jag skulle läsa fler e-böcker.

Hittills har jag läst 5 sådana.

Och biblioteksböcker.

Summa 6 än så länge.

Värt ett E tycker jag nog. Eller nog förresten, det är väl ett ord som är förbjudet när det kommer till betygssättning. Väl också kanske. Och kanske.

Nu blir det nobelpristagare och då lär de vita, medelålders männen bli fler på läslistan. Bra för könsbalansen kanske, men knappast för den geografiska spridningen. Lite Sydamerika visserligen.

Hur går det med dina läslöften?

Läs också:

Spöknatt och en rosa morgon

Jag brukar inte läsa skräck. Jag inbillar mig att det inte beror på att jag är lättskrämd, utan att jag inte gillar genren, men egentligen undrar jag hur det verkligen är.

Just nu läser jag dock Tistelblomman av Amanda Hellberg och där spökas det friskt. Den pendlar mellan att  vara mysruskig i bästa Maria-Gripe-anda och att vara så läskig att jag får hjärtklappning. I natt sov jag jätteoroligt, något som säkert också berodde på att jag druckit typ 100 koppar kaffe, men det var boken som snurrade i huvudet. Mitt i natten bytte jag säng och lade mig hos yngste sonen. Hann knappt somna innan han och hans tjugo gosedjur skulle flytta in i vår säng. Jag flyttade med och när jag la mig tyckte jag att lampan blixtrade till och det for något vitt genom rummet. Jag skrek till, maken vaknade och hade självklart inte sett någonting.

Jag fick några timmars sömn i alla fall och i morse drog jag till simhallen. Tistelblomman vill inte följa med, utan istället läste jag Rosa – Den farliga färgen av Fanny Ambjörnsson när jag käkade frukost efter att ha simmat. Jag hann inte långt, men måste säga att jag blev chockad. Okej att rosa som färg signalerar en del, men att det var så himla otänkbart att ta på söner rosa, eller att ta foto på öppna förskolan på en dotter med ljusblå byxor är helt befängt. Nu har jag visserligen två söner och jag tror att det varit lättare för mig att acceptera rosa på dem och att jag uppmuntrat dem mer än jag hade uppmuntrat en dotter att välja just rosa kläder.

Vid förra dagisfotograferingen hade femåringen sin coolaste t-shirt som har ett mönster med rosa och silver på magen. Inte alls gullig, men tyvärr med en fläck som inte går bort. Självklart fick han fotograferas i den ändå. Varför skulle han inte fått det? Sexåringen valde en orange tröja med färgglada, söta monster på. Jag är glad att han valde den och inte sin svarta tröja med Star Wars motiv, men jag hade inte förbjudit honom att ha den på sig.

Mer om boken när jag läst ut den, om inte förr. Jag är dock tämligen  säker på att mina söners sexualitet inte har någonting med färgen på deras kläder att göra.

Läs också:

Peppning enligt Zlatan

Jag skulle visa dem, och som jag ska, jag spelar bättre när jag är arg. Tänk på det, ser ni mig rasande, bli inte oroliga. Okej, jag kan göra  något dumt och få rött kort. Men för det bästa är det ett bra tecken. Hela min karriär bygger på viljan att slå tillbaka [...]

 

Läser Jag är Zlatan och förundras över vad det är som driver honom. Att han alltid kämpar för att bli sedd och för att vinna. Att han aldrig blir nöjd. Den lille killen från Rosengård, som de andra föräldrarna inte ville ha i laget, bli aldrig av med känslan av att inte passa in.

Och så några råd till unga som söker sin väg:

Det finns tusen vägar att gå, och den som är speciell och lite avig är ofta den bästa. Jag hatar när de som skiljer ut sig trycks ner. Hade jag inte varit annorlunda skulle jag inte suttit här och vad jag menar är självklart inte: Var som jag. Försök bli som Zlatan! Inte alls! Jag snackar om att gå sin egen väg, vad den vägen nu är, och det ska fan inte skrivas på några listor eller komma med utfrysningar bara för att du inte är som de andra.

Men det är klart, det är inte bra om du sabbar den scudetto du lovat till din klubb för att du har ett jävla humör.

Läs också:

Just nu och en utvärdering

Jag tänker att jag har en massa böcker på gång, men faktum är att jag inte har riktig koll. Det gillar jag inte alls. Jag strävar efter kontroll, därav alla listor och därför gör jag en nu. Men först ska jag kolla vilka böcker som jag höll på att läsa förra gången jag gjorde en lista och hur många som faktiskt är utlästa.

Sex av de böcker jag läste då är utlästa och en av de böcker jag sade mig vilja börja på. En sket jag i helt, en är knappt påbörjad och en stackars manushög ligger fortfarande vid sängen.

Nu är läget följande:

Vid sängen: Livets källa av Nawal el Saadawi, som inte riktigt tar tag i mig.

På toaletten: Tre enkla regler finns inte av Elisabeth Norin, en bra bok om skrivande.

I väskan: Finns Mrs Dalloway av Virginia Woolf, upphittad men inte utläst.

På iPaden: Jag är Zlatan av just Zlatan, som jag tycker är riktigt bra. Måste dock vara vansinnigt jobbig att läsa om man inte har koll på fotbollsspelare. Maken till name-dropping har jag sällan skådat.

För att fortbilda mig: Rosa – Den farliga färgen av Fanny Ambjörnsson.

På jobbet: Jag finns av Maja-Maria Henriksson

Utmaningsbok: Glasbruket av Arnaldur Indriðason som passar i flera utmaningar.

Läser emellanåt: Vår rättmätiga kamp av Barbro Hedvall som är mycket bra, men tung och inte så mycket på grund av innehållet, som av formatet.

På is: De kanske lämpade av Peter Høeg, som inte riktigt verkar vara min kopp te, i alla fall inte just nu.

Längtar efter att läsa: Tistelblomman av Amanda Hellberg

 

Vad (och var)  läser du just nu?

Läs också:

Dags för slattläsning

Jag börjar optimistiskt på bok efter bok, men lämnar dem alla utan att läsa ut dem. Vissa är halvlästa, andra nästan utlästa och några bara påbörjade. Jag borde ta en dag då jag förflyttar mig runt i huset och läser bokslattar. Någon på toa, någon i sängen, en annan i soffan och kanske någon i köket. Kanske tar jag ett läsvarv på jobbet också. Någon bok kanske blir utläst i klassrummet, en annan vid mitt skrivbord.

Bara för att jag tycker så synd om de övergivna stackarna.

Läs också: