Tag Archives: Läser just nu

Just-nu-enkät inför långhelgen

Som alltid när jag har för mycket att göra påbörjar jag böcker, tröttnar på dem eller glömmer bort dem, sprider dem halvlästa över huset och inte sällan också på mitt två skrivbord på jobbet. Nu är det snart några dagar ledigt (som uppvärmning inför sommarledigheten) och då vill jag hinna läsa. Jag strukturerar, eller försöker strukturera, med en just-nu-enkät. Det har funkat (hyfsat) förr.

Vid sängen: Där ligger en stor hög, men överst finns Idag ska allt bli annorlunda av Maria Semple, som jag egentligen tror är bra, men som jag inte riktigt fastnat i ändå.

På soffbordet: Där ligger ännu en ganska så stor hög, som även spridit sig till armstöden på min läsfåtölj. Den bok jag läser i mest är Per Anders Fogelströms tidigare outgivna ungdomsverk Den okuvliga friheten. Även det är en bok som kräver mer energi än vad jag har just nu.

I handväskan: Där ligger Den lilla bokhandeln i Paris av Nina George, som också får följa med till klassrummet när mina elever läser.

I öronen: Just nu lyssnar jag inte på någon bok, utan på mina elevers språkspaningar. Det är nästan roligare.

På läsplattan: På min Kindle är det Halfbad — Ondskans son av Sally Green som gäller. Riktigt spännande faktiskt. På iPaden är det istället Memorys bok av Petina Gappah som jag läser. Också den riktigt bra, men den kräver lite mer fokus än jag har just nu. 

Borde jag påbörja: Borde är egentligen ett ord jag vill undvika när det kommer till läsning, men jag har ett gäng kursböcker i en väldigt bortglömd kurs som jag verkligen borde ta tag i. Om det ens går så här sent på terminen.

Borde jag läsa ut: Jag har läst 1984 av George Orwell i mer än ett halvår nu. Egentligen förstår jag inte varför jag inte bara läser ut den, då jag gillar den och ligger sjukt efter i min klassikerutmaning.

Bokklubbsbok: Nu börjar det bli hög tid att börja läsa nästa Bokbubblarbok som är Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout. Den ser jag fram emot.

Längtar jag efter att få läsa: När min hjärna har vaknat till liv efter terminens härdsmälta ska jag äntligen ge mig på Ett litet liv av Hanya Yanagihara, som hyllats av alla. 

3 andra böcker i min TBR-hög:  De kommer att drunkna i sina mödrars tårar, av Johannes Anyuru, Just nu är jag här av Isabelle Ståhl och Den som går på tigerstigar av Helena Thorfinn är böcker jag verkligen vill läsa.

 

Hur står det till med din läsning? Är du lika splittrad som jag?

Läs också:

Klart det är böcker som gäller

Det var första april igår och därmed är den nya inriktningen på bloggen inte riktigt sann. Enligt O blir alltså inte fotbollsblogg framöver. Däremot är det alldeles sant att Blåvitt är laget i mitt hjärta och att jag förut hängde en hel del på det som då var gamla Ullevi på riktigt. Sedan barnen kom har det dock inte blivit några säsongskort. Faktiskt nästan inte några matcher alls, då jag prioriterat annat.

Böcker är alltså det som gäller även framöver även om även tiden för bloggande och läsning just nu är ganska så minimal.

Just nu läser jag den här fina boken:

Läs också:

Våfflor enligt O

Jag hade inhandlat alla ingredienser till våfflor igår, men märkligt nog räckte det inte för att få våfflor. Så här står jag nu i sällskap av våffeljärnet och en vit tiger. 

Läs också:

Ett citat om människovärde

Det är roligt att ha lärarstudenter, speciellt när de letar fram texter som är nya för mig och som jag (och eleverna) tycker om. Idag har mina elever läst ”Stjärnklart” av Chiep Kim Héang ur Kambodja berättar – Bladen faller långt från stammen. En novell om ett hur en munk dyker upp på en soptipp där en fattig pojke bor.

I år 3 diskuterade eleverna utifrån litteraturvetenskapliga begrepp och hamnade mycket kring motiv och teman. I år 1 handlade det om den dramaturgiska kurvan, men också om karma, öde, slump, förändring och människovärde.

Följande citat var riktigt fint:

”Guld som faller ner i gyttjan är ju fortfarande guld. Ingen törs röra vid honom. I deras ögon är han inte längre guld. Så är det med människovärde, det bestäms av omständigheterna”

 

Det får mig att tänka på krig som gör guld till gyttja och att människor som flyr ofta ses som något sämre. Läkaren blir bidragsberoende och får kanske köra taxi. Den begåvade studenten behöver börja om på ett nytt språk.

Läs också:

Böcker att se fram emot i februari

Februarilistan var väldigt kort jämfört med den från janari och mars, men några böcker som jag vill läsa släpps i alla fall. Och ja, jag har ett gäng januariböcker kvar att läsa. Just nu läser jag Vända hem, Yaa Gyasi som gavs ut av Norstedts, 30 januari. Mycket bra!

 

Vi faller, Anna Platt, Forum bokförlag, 1 februari.

Boken om Yousef, Linus de Faire, Albert Bonniers förlag, 3 februari.

En människa tvättar sig ren i en sjö, Felicia Stenroth, Norstedts, 6 februari.

Våra kemiska hjärtan, Krystal Sutherland, Bonnier Carlsen, 8 februari.

Duktiga flickors revansch, Birgitta Ohlsson, Forum bokförlag, 22 februari.

 

Hela listan på böcker jag ser fram emot i vår hittar du här.

Läs också:

O läser Huxley del 2

Har ju helt glömt bort att jag skulle skriva flera inlägg om klassikern Du sköna nya värld av Aldous Huxley. Mest handlar det om att jag glömde boken på jobbet över jul och inte hann läsa vidare, men också på att jag läser lite för splittrat över lag och bloggar därefter. Första inlägget om de olika människotyperna som skapas hittar du här. Idag tänkte jag fokusera på bilden av kärlek, eller bristen därpå. Först måste jag bara säga något om namnen på karaktärerna. Där finns Polly Trotsky, Lenina Crowne, Bernhard Marx och den stora ledaren, Vår Ford, som dyrkas likt en gud.

När människor inte själva är ansvariga för reproduktionen av rasen kan det tyckas att sex inte borde behövas heller. Barnen i den sköna nya världen uppfostras dock till att bli totalt promiskuösa. De springer omkring nakna och ägnar sig redan som sexåringar åt sexuella lekar, under överseende av sköterskor, men ibland också av direktören för ”Inre Londons centralanstalt för kläckning och fostran”, som beundrar sina skapelser. Han berättar en lusig anekdot för sina studenter om hur dessa lekar i den förra världen, innan ledaren Vår Fords tid, hade setts som abnorma och omoraliska. Något som utlöser rungande skratt hos studenterna. Att många väntade med sexualla lekar tills de fyllt 20 är så otroligt att knappt ingen kan tro på det. Inte heller kan de förstå begrepp som ”leva med sin familj” eller ”hem”.

När Lenina väljer att, istället för att ha en ny man varje dag, stanna i flera månader med Henry Foster ses det som mycket märkligt. Nästan farligt. ”Varje människa tillhör alla andra” är mottot som följas. En återgång till hemska saker som familj, monogami, romantik och all form av exklusivitet vore fruktansvärt. Hon borde istället visa med promiskuitet.

Kärleken till naturen har också avskaffats, då denna ”inte håller några fabriker igång”. Konsumtion är viktigt och det gäller att kassera det gamla och konsumera nytt, inte reparera och återanvända.

Jag har hunnit ungefär en tredjedel nu och läser vidare en bit till innan det är dags för inlägg nummer tre.

Läs också:

O läser Huxley del 1

9789189538580_200x_du-skona-nya-varld_pocket

Dystopier är alltid en tacksam genre att arbeta med i skolan och mina treor har just avslutat ett arbetsområde kring främst äldre, men också nyare dystopier. Många har läst Kallocain av Karin Boye eller 1984 av George Orwell, medan andra valde nyare böcker som Vägen av Cormac McCarthy och Metro 2033 av Dmitry Glukhovsky.

Själv blev jag lite sugen på att ge mig på en riktig klassiker, nämligen Aldous Huxleys Du sköna nya värld från 1932. Den är än så länge oväntat intressant, men inte helt lättsmält. I Du sköna nya värld skapas människor i laboratorium och inte bara en slags människa, utan olika typer som ska passa i olika delar i samhället. Synen på människan är minst sagt cynisk och jag är överraskad över hur vass Huxley är i sin skildring. Jag tänkte bjuda in er i min läsning och skriva en serie inlägg för att riktigt grotta ner mig i läsningen. Idag berör jag det inledande kapitlet.

Som i många dystopier är samhället i Huxleys mest kända bok totalitärt och människors val minst sagt begränsade. Varje människas plats och därmed öde är förutbestämt och skildringen av de laboratorier där de skapas är hemsk. I förordet av Göran Rosenberg skriver han just om det som skrämmer i Huxleys värld, nämligen bristen på kontroll över livet för den enskilde individen.  Visserligen är de icke-tänkande människorna lyckliga. Det gör att det är svårt att helt se Världstaten, som samhället heter, som en helt misslyckad plats.

Du sköna nya värld inleds i ett laboratorium i ett framtida London, en del av Världsstaten, som heter ”Inre Londons centralanstalt för kläckning och fostran”. Som namnet antyder kläcks människor i en behållare och att skapa människor på det vi anser vara det naturliga sättet ses som något mycket märkligt. På laboratoriet arbetar 300 befruktningstjänstemän och de leds av direktören, en man med stor makt. Han är en av de som kontrollerar världen genom att skapa dess befolkning. Vi förstår att laboratoriet i London är långt ifrån den enda institution där foster skapas. Det pågår på flera platser i Världsstaten, som Singapore och Mombasa.

I inledningen av Du sköna värld får läsaren en rundvandring i laboratoriet där direktören undervisar nyblivna studenter i befruktningsprocessens principer. Olika sorters människotyper skapas och kläcks i laboratoriet. Alla ägg genomgår Bokanovskys process där fler foster skapas från samma ägg i en så kallad avknoppningsprocess. Ett bokanovskifierat ägg kan skjuta 96 knoppar och varje knop blir ett foster som senare utvecklas till en människa. Du får 96 identiska tvillingar, standardiserade gammamänniskor som kan användas till olika, enkla uppgifter.

Det är alfa- och betamänniskor som räknas i Världsstaten, epsilonmänniskor är däremot bara till för att vara till nytta för andra. Under skapelseprocessen utsätts epsilonfoster för syrebrist så att de blir mer lättstyrda. Ju lägre samhällsklass, desto större syrebrist. En otroligt cynisk syn på människan och frågan är om verkligheten är så mycket bättre egentligen. I laboratoriet skapas också hemafroditer. Garanterat sterila människor. Allt för att undvika att nya foster skapas på det gamla sättet. Det som vi skulle kalla det naturliga.

Hela strukturen av samhället och synen på människorna avslöjas i det första kapitlet, men det kommer ännu mer märkliga saker. Det tar vi i nästa inlägg!

Läs också:

Sportmorsa enligt O

Men bara tills just min unge spelar …

Läs också:

Just-nu-enkät

Mitt i Boksmällan och den totala hösttröttheten som börjar ge sig till känna, behöver jag strukturera läsningen lite. Det brukar jag göra med en just-nu-enkät med böcker jag läser och vill läsa. Gör den gärna du också!

Vid sängen: Där ligger en hög som borde flyttas till någon bokhylla. Överst ligger En nästan sann historia av Mattias Edvardsson och Skarven av Sara Lövestam som både påbörjade inför Bokmässan. Nu ska jag läsa ut. 

På soffbordet: Ännu ett kaosställe och överst i just den högen ligger Daisy i kedjor av Sharon Bolton. Den ser jag fram emot. 

I handväskan: Finns just nu Jessica Schiefauers När hundarna kommer, som mina ettor ska läsa inför ett författarbesök senare i höst.

I öronen: Jag lyssnar på Elaine Eksvärds självbiografiska Medan han lever. Boken är ganska bra, men uppläsningen sådär. Kanske byter jag från ljudbok till e-bok.

På läsplattan: Där finns ju ett gigantiskt och alldeles (nåja, i alla fall nästan) osynligt bibliotek. Boken jag läser just nu är Projekt Rosie av Graeme Simsion, som är väldigt charmig än så länge. 

Läser jag lite då och då: 1947 av Elisabeth Åsbrink är faktiskt en perfekt bok att läsa i lite då och då. Nu har jag kommit fram till november i boken om detta händelserika år. Jag läser också lite då och då i den klassiska dystopin Du sköna nya värld av Aldous Huxley. 

Borde jag läsa: Eftersom jag ska föreläsa i november och borde börja förbereda mig redan nu ligger boken Tredjespråksinlärning högt upp i bordehögen.

På is: Boken med den långa titeln If I knew you were going to be this beautiful, I never would have let you go av Judy Chicurel var bokbubblarbok förra omgången. Jag läste inte ut den då, men vill/borde/ska göra det.

Bokklubbsböcker: Ingen pågående faktiskt. På måndag diskuterar vi redan utlästa Flickorna av Emma Cline. Vad nästa bok blir är inte riktigt klart.

Längtar jag efter att få läsa:  The Tresspasser av Tana French ser jag verkligen fram emot att läsa. Jag ser också mycket fram emot att läsa Nina Bouraouis Om lycka, som jag köpte på Bomässan. 

3 andra böcker i min TBR-hög: Avskedsfesten av Anna Fredriksson, Min mors självbiografi av Jamaica Kincaid och Som hundarna i Lafayette Park av Anneli Jordahl. Bland många, många andra.

Läs också:

Dags att inse faktum …

Jag hade gjort en mycket optimistisk läslista inför Bokmässan, men nu är det bara att inse att det kommer att stå olästa böcker kvar på den imorgon. Däremot har jag påbörjat ett gäng titlar, så jag kommer att upprepa följande mantra under fyra dagar:

Vet du, den boken läser jag just nu.

 

via GIPHY

Läs också:

« Older Entries