Om rätten till läsning

Självklart går det bra att leva utan att kunna läsa. Självklart finns det andra saker som är viktigare, som vatten, mat och sömn. I Sverige där nästan alla får de mest grundläggande behoven tillgodosedda, måste dock läsförmågan ses som en viktig, mänsklig rättighet.

Centrum för lättläst ger ut boken Vi dricker te och lär oss e, som handlar om hur 16 kvinnor, alla analfabeter, lärt sig läsa med hjälp av en annorlunda och kreativ pedagogik. De lärde sig ljud, som blev till bokstäver och som sedan blev till ord.

Att undervisa analfabeter är annorlunda och jag har en väldigt begränsad erfarenhet av detta. De elever jag haft, som kommit till Sverige som analfabeter, har gått i någon annan skola i minst ett år innan jag träffat dem. Jag tycker att projektet Livstycket, där kreativt arbete kombinerats med läsinlärning, verkar riktigt spännande.

Läs också:

Oj då!

Började äntligen läsa Igelkottens elegans och var fast efter bara några sidor. Efter 50 älskade jag en helt och fullt. Ungefär då stötte jag också på ett underbart citat som får mig att tveka om att någonsin arbeta med lärarutbildning och dessutom förklarar ett och annat om vår käre skolminister:

De som kan något gör det, de som inte kan något undervisar, de som inte kan undervisa undervisar lärare och de som inte kan undervisa lärare sysslar med politik.

Faktum är att mina lärare under utbildningen kan delas in i två kategorier, de som arbetade där för att de omöjligen kan ha klarat av elever och de som måste varit så fantastiska med eleverna att de sökt sig till lärarhögskolan för att föra vidare denna glädje. Och Björklund? Ja lärare är han i alla fall inte.

Läs också:

Snart jul för alla otäta lärare

Vi har det lyxigt vi som har en lång ledighet att se fram emot. Så brukar det låta när det talas om lärare och med tanke på hur lätt det varit att komma in på lärarutbildningar den senaste tiden kan nästan vem som helst bli lärare. Trots detta verkar få sugna när jag föreslår det.

Nu blir det inte lika lätt att komma in på utbildningen då Högskoleverket då 27 av 59 ansökningar om examensrätt avslogs. Katastrof skriver Lenita Jällhage i DN, men frågan är om det hade protesterats lika mycket om inte Stockholm drabbats. Hellre färre lärare som konkurrerar om platserna säger jag, det lär ge högre kvalitet. Att utbildningarna koncentreras till södra Sverige är ett problem, men inte att utbildningsplatserna blir färre-

Tyvärr råder ingen lärarbrist, då tjänsterna på många håll blir färre. Det heter att det beror på minskade elevkullar eller att lärartäthet inte spelar någon roll, men jag är skeptisk. Senaste PISA-undersökningen visar att svenska elever tappar allt mer och de är de redan svaga som halkar efter ytterligare. Där behövs med all säkerhet alla övertaliga lärare.

Jag håller inte heller med Hans Bergström om att friskolor är lösningen på allt. Hur många friskolor befinner sig i de mest utsatta områdena? Jag tror inte heller att vi kan skylla allt elände på det fria skolvalet, snarare på att alla elever inte får den hjälp de behöver. Det är här min övertygelse om att det behövs fler lärare på rätt plats kommer in. Du kan till exempel inte lära nyanlända svenska i hur stora grupper som helst och inte heller hinna se alla elever i “vanliga” klasser om de består av 32 elever. Visst är det viktigast med bra lärare, men även bra lärare har sina begränsningar. Få av dem kan till exempel trolla med knäna och inte heller har de ögon i nacken.

Jag har arbetat i 3,5 år i min kommun och sedan dess har väldigt få, om ens någon, fått tillsvidareanställning. Istället vimlar det av vikariat och när vikariatet är slut är det således lätt att göra sig av med personalen tillfälligt. Det gäller också att hålla koll på LAS så att man inte tvingas anställa någon tillsvidare. Bättre då att leta fler vikarier.

Omsättningen på lärare är ett problem främst för eleverna, men också för lärarna. Att ständigt byta kollegor blir inte sällan som att börja om. Missförstå mig rätt, jag gillar verkligen att knyta nya bekantskaper och få del av nya kollegors kunskaper, men det finns en gräns. Stabilitet kanske inte funkar när man talar om Kina, men när det handlar om skolan behövs stabilitet och lite arbetsro.

Så vad tror jag? Jag tror på de täta lärarna. Att kunna locka med en bra lön är viktigt för att få de bästa. Sedan måste också en hel del göras när det kommer till arbetsmiljön. Vettiga arbetsplatser för lärarna finns i allt för få skolor. Där har jag tur. Många skolor har dock en arbetsmiljö för såväl elever som lärare som få andra skulle acceptera.

Morrica skriver alltid läsvärt om skolan och här kan du läsa hennes tankar om lärarnas löner.

Björklund tycker att det är viktigt kan han mycket väl få ge mig en lärarlegitimation. Den blir dock betydelselös om det inte satsas mer på löner och skolmiljö. Blir det bättre om vi arbetar 40 h/vecka som alla andra istället för 45? Jag gör gärna det förutsatt att jag får betalt för övertid, kan ta min semester när jag känner för det och får en sisådär 10 000 mer i lönekuvertet. Just nu känns det mest som ett sätt att pressa en redan stressad lärarkår ännu mer.

En sak är säker. Jag ska njuta av mitt jullov. Det är jag värd.

Läs också: