Tag Archives: L M Montgomery

När jag tänker på hår …

En vecka om hår kan vara något av det märkligaste vi på Kulturkollo kommit på någonsin, men lite roligt är det allt ändå. Hår är mytomspunnet. Redan i Bibeln berättas om Samson vars styrka satt i håret. Annars hör humör och hår ihop, att den som har rött hår blir extra arg vet väl alla? Pippis röda hår gör henne lite extra gränslös och Anne på Grönkulla var arg och rödhårig.

Smarthet och hår har också en koppling, då blondiner självklart är lite dummare än andra. En stereotyp som används allt för ofta. I Legally blonde är det dock precis tvärtom, trots att det inte är uppenbart från början. Vi matas med en hel del fördomar om hår och valet av frisyr visar en stor del av vår personlighet, eller i alla fall det omvärlden tolkar som vår personlighet.

Jag tänker också på den avundsjuka som vackert hår kan skapa. Hur Rasmus (som sedan ger sig ut på luffen) bittert konstaterar att de som adopterar barn vill ha flickor med långt och lockigt hår, inte pojkar med kort och rufsigt. Just det där att ha rufsigt hår fungerar kanske ändå om man är kille, men inte om man är tjej. Som min barndomsfavorit Lotta som alltid är slarvig och rufsig. Det är inte riktigt okej.

Laura, med sitt bruna hår, är avundsjuk på systern Marys vackra, blonda hår som dessutom alltid är välfriserat. Även den fattiga Gulla har vackert, blont hår. Nästan för vackert för det liv hon lever innan hennes riktiga bakgrund avslöjas. Själv har jag alltid varit avundsjuk på de med riktigt lockigt hår och jag hade mer än gärna varit rödhårig. Eller så kanske jag ska satsa på att bli blåhårig som Plupp?!

Hela veckan har jag också gått och nynnat på Hair, det är liksom oundviktigt. En av mina favoritmusikaler och titellåten är magisk.

 

Läs också:

Olikhetsutmaningen: trött och pigg

Maj skulle kunna vara en underbar tid, men än så länge är jag helt begravd i rättningshögar och bedömning, vilket gör mig galet trött. Det är vad som inspirerar veckans motsatspar trött och pigg. Berätta om några kulturella verk som du kopplar till just dessa ord.

Någon som alltid är pigg och om än inte glad, så i alla fall känslosam, är Anne på Grönkulla. Just nu ser jag den nya Netflixserien baserad på böckerna och jag gillar den faktiskt.

Trött är däremot Eva i boken Kvinnan som gick till sängs i ett år av Sue Townsend. Lite sugen är jag själv på att sova om inte ett år, så i alla fall i några veckor.

Nu ser jag fram emot att läsa om era associationer. Svara i en kommentar, i er blogg eller kanske i sociala medier. Lämna gärna en rad här också så att jag och andra kan läsa.

 

Läs också:

En utmaningar om förändringar

Kulturkollos utmaning den här veckan handlar om personer, saker och händelser som förändrat världen.

Berätta om en verklig person som förändrat världen och/eller är en viktig förebild för dig

En person som ändrat mitt sätt att se på världen, men också världen som helhet, är Yvonne Hirdman. Hennes teori om genussystemet har verkligen påverkat mig mycket, då den gjorde mig medveten om könsrollers betydelse och den dikotomi som finns mellan dem.

Jag har som vanligt väldigt svårt att begränsa mig och måste lägga till en förebild till, nämligen Chimamanda Ngozi Adichie. Det handlar inte bara om hennes feministiska sida, utan också om att hon hjälpt mig att upptäcka delar av världen och historien som jag tidigare vetat väldigt lite om.

Berätta om en karaktär i en bok, film eller tv-serie som förändrat ditt liv, eller ”bara” sitt eget

Jag skulle hävda att Emily i L M Montgomerys böcker förändrade om inte mitt liv, så i alla fall påverkade det. Jag ville bli som Emily och hon inspirerade mig att skriva och läsa. Nu har det inte blivit några skönlitterära böcker skrivna och det tror jag aldrig att det blir, men skriver gör jag ju här varje dag.

Välj en uppfinning som du inte kan leva utan och/eller något du önskar skulle uppfinnas

Det är ju extremt många uppfinningar självklart, men jag skulle nog inte kunna leva utan dator, eller förresten, jag väljer min iPad. Surf, böcker, tidningar, allt finns på samma plats.

Berätta om en historisk händelse som du tycker är viktig och/eller en historisk tid som fascinerar dig

Jag fascineras av tiden runt förra sekelskiftet och det glada 20-talet, då den moderna världen på många sätt växte fram. Det var då kvinnor fick mer att säga till om och också då som mindre privilegierade fick större möjligheter.

Hur skulle just du vilja förändra världen? Eller gör du det kanske redan?

Jag vill vända den utveckling från solidaritet och medmänsklighet mot ett mer egoistiskt och stängt samhälle som pågår i Sverige och många andra delar av världen just nu. Det handlar mycket om att vi som har mycket inte vill att andra ska ta del av det och därför hålla sig ifrån ”våra” länder. Att acceptera att vissa lever ett liv i överflöd, medan andra lever mitt i krig och/eller svält och kanske inte ens har tillgång till rent vatten är för mig helt sjukt. Synen att vi på något sätt förtjänar att ha det bättre än de som flyr från krig och fattigdom ses som helt normal och det skrämmer mig. Även inom vårt land ökar klyftorna och många verkar vara obekymrade över det.

Vad vill du absolut inte förändra? Finns det kanske någon förändring du helst skulle vilja sudda ut?

Förändringen ovan vill jag gärna sudda ut. Sedan hade jag också varit glad om vi fick stopp på miljöförståelse och uppvärmning av världen. Det behöver förändras. Om det är något jag inte vill förändra? Det skulle väl vara viktiga saker som fortfarande är gratis, som bibliotek till exempel.

Läs också:

En enkät om resor

Veckans tema på Kulturkollo har fått namnet On the Road och handlar om olika sorters resor. Vissa delar av temat tas upp i den här enkäten.

Vilken bok om en eller flera resor tycker du mycket om?

Jojo Moyes Etthundra mil är en riktigt fin reseskildring.

Road movies är en egen genre. Vilken är din favorit och varför?

Thelma och Louise är en riktig favorit. En väldigt tragisk historia, men med så mycket girl power att den är svår att värja sig emot.

I veckans inledningsinlägg skrev jag om hur Willie Nelsons On the road again fastnat i mitt huvud. Vilken låt om att resa sjunger du gärna med i?

Äntligen på väg i Håkan Hellströms version. Bästa låten att köra för fort till är hans En vän med en bil. Älskar dem!

Inre resor är också resor. Presentera ett verk som beskriver en inre resa!

Jag tycker om Noras inre resa i Kvinnan på övervåningen av Claire Messud och även Oves i En man som heter Ove av Fredrik Backman.

Vilken plats/miljö läser du helst om eller ser filmer från?

Jag är svag för Frankrike och Storbritannien. Gärna Paris eller vid Medelhavet, eller i London eller Brighton. Något riktigt ruffigt kvarter på annan plats på de brittiska öarna går också bra.

Vilka platser eller miljöer gillar du inte att läsa om eller se filmer från?

Fantastivärldar. Jag håller mig gärna på jorden. Många älskar Shetlandsöarna, Yttre Hybriderna och Island, men jag har faktiskt svårt för att läsa om väderpinade och kylslagna avlägsna hörn. Jag får torgskräck.

Har du gjort några resor inspirerade av ett eller flera kulturella verk? Berätta!

Jag har gjort två resor med Breakfast Bookclub, till Helsingfors och Amsterdam som definitivt haft litteraturanknytning.

Vilken kulturell resa drömmer du om att göra?

Jag skulle verkligen vilja åka till Prince Edward Island där L M Montgomerys böcker om Anne och Emily. Mina föräldrar var där för ett par år sedan och jag var riktigt avundsjuk. Någon gång ska jag dit också. Sedan skulle jag någon gång vilja åka till New York och besöka The Strand. Kanske köpa en och annan bok. Tänk er en bokhandelssafari likt den här.

Berätta om en resa du planerar att göra i sommar!

Det blir en tur till Barcelona med maken om några dagar. I övrigt är det hemester som gäller, men det funkar det också. Förhoppningsvis betyder det att vi har en inflyttningsbar övervåning om inte allt för lång tid.

Vilket land reser du gärna till?

Spanien är ett favoritland helt klart. Jag skulle också vilja åka till Frankrike snart igen och drömmer om att snart återse den brittiska sydkusten.

Vart går din drömresa?

Jag har aldrig varit i Sydamerika och dit skulle jag gärna vilja åka. Brasilien och Argentina lockar, men jag har också hört mycket gott om Uruguay. Annars finns det länder i Centralamerika t.ex. Costa Rica och Belize, som jag gärna skulle åka med. Att ta med grabbarna O på safari vore också ruskigt kul. Det går inte att göra för många gånger i livet.

Vilket resmål lockar dig inte alls?

Alldeles för kalla länder. Jag vill ha värme på semestern och skulle inte kunna tänka mig att t.ex. åka till Svalbard, som maken drömmer om.

Läs också:

Veckans ord på E: Mina svar

E

Så här mitt i vårterminens slutspurt är lärare inte direkt på topp. Jag håller dock ut några veckor till innan ordalfabetet tar sommarlov. Här är mina titlar och författare som jag förknippar med veckans ord.

Jag försöker slumpa fram ord så mycket det går och just elefant kändes väl inte direkt som det enklaste. Jag spånade dock vidare och tänkte på uttrycket ”elefanten i rummet” och kom då att tänka på alla böcker om dysfunktionella familjer där tystnad råder. I Hausfrau talar ingen om elefanten som handlar om dottern. Jag vill inte avslöja för mycket, då spoilar jag en viktig del av boken. Varken Anna eller hennes man talar heller om den gigantiska elefant som deras misslyckade äktenskap är. Möjligen ser maken det inte som misslyckat, men Anna har helt klart en hel del att tala om.

Arkan Asaad är en författare som drivs av ett starkt engagemang för unga människors rätt att bestämma över sina liv. Han har skrivit den självbiografiska boken Stjärnlösa nätter om hur han blev bortgift med sin kusin i Kurdistan och reser land och rike runt och talar om den och sitt liv.

Envishet kan absolut bra. Lite absurt blir det dock då Anne på Grönkulla är vansinnigt sur på Gilbert i flera år för att han sagt något om hennes hår. Sedan slutar det med att de gifter sig, så någonstans upphörde helt klart i alla fall ilskan.

I Färjan av Mats Strandberg sprids en rejäl epidemi på en Finlandsfärja. Jag kommer aldrig att åka någon sådan, det är jag helt säker på. En riktigt läskig, välskriven och spännande bok.

I boken Kurt Cobain finns inte mer av Hanna Jedvik går huvudpersonerna (om jag inte minns fel) på estetiska programmet. I alla fall är musiken en viktig del av boken. De börjar 1992, då jag själv började trean. En bok som väcker nostalgi och som är fin trots svärta och sorg.

 

Läs också:

Några fina fiktiva gubbar

Vi har gubbvecka på Kulturkollo och idag skriver Lotta om en av mina fiktiva favoritgubbar, nämligen Matthew Cuthbert, som adopterar Anne till Grönkulla. Matthew är den snälla och hans syster Marilla den bistrare. I böckerna om Emily använder Lucy Maud Montgomery samma princip och placerar den föräldralösa flickan hos sina två ogifta fastrar, den snälla Laura och den stränga Elizabeth. Där finns ingen Matthew, men väl kusin Jimmy, som enligt vissa inte har alla hästar hemma, men definitivt har ett hjärta av guld. Han finns alltid där för Emily och är så där genomsnäll som bara snälla, gamla gubbar kan vara. Egentligen vet jag inte om Jimmy alls är lika gammal som Matthew (som för övrigt ska vara i någonstans mellan 50 och 60) men intrycket han ger är att han är gammal. Kanske är det en naturlig bild att göra karaktärer som är snälla extra gamla och grå.

Böckerna om Emily skrevs efter (de flesta) böckerna om Anne och ska enligt författaren innehålla fler självbiografiska drag. Emily blev också författare och skrivandet betyder mycket för henne redan som barn. Trots att Jimmy absolut inte skriver själv är han alltid uppmuntrande och den första som läser den bok Emily till slut skriver.

Just äldre män som vägvisare, peppare och försvarare är vanliga motiv i litteratur och film. Jag tänker till exempel på Sean Connerys Forrester i filmen Vem är Forrester? En gammal, på ytan vresig gubbe, som visar sig vara hur snäll som helst och gärna lyfter en yngre adept.

Mr Keating var kanske för ung för att vara gubbe, men det är inte Robin Williams enda vägvisarroll. Den förstående och kärleksfulle Sean Maguire gör att Will Hunting vågar mer än han tidigare vågat.

Har du några fiktiva favoritgubbar?

 

Läs också:

Dagens dam i december del 4

Skärmklipp 2015-11-29 19.02.15

Det finns författare som följt mig sedan barndomen och idag skriver jag om en sådan författare, nämligen Lucy Maud Montgomery, som dyker upp här då och då på bloggen.

Hon föddes 1874 (faktiskt skulle hon fyllt 141 år i måndags) på ön Prince Edwards Island utanför Kanadas östkust och det är där hennes kända böcker om Anne och Emily utspelar sig. Det har därför varit ett drömresmål för mig så länge jag kan minnas.

I somras reste mamma och pappa till Prince Edwards Island och jag var sjukt avundsjuk. Pappa gick all in och klädde till och med ut sig till Anne på Grönkulla, det finns bildbevis men inte här tyvärr. Jag drömmer om att göra en liknande resa och gärna också besöka Halifax, mest för att det är det coolaste stadsnamnet jag vet.

Det var Anne på Grönkulla jag läste först. Jag fick min gammelmorfars syster Bertas två böcker, som var de första i serien. De andra lånade jag om och om igen på biblioteket och först långt senare köpte jag dem på en bokrea. Fortfarande tycker jag att Anne är en förebild. Hon vågar verkligen stå för det hon tycker, visserligen är hon kanske lite väl tjurskallig ibland, men hon är riktigt cool. Visst är det gamla böcker och visst var kvinnoidealet ett annat, men fortfarande kan jag se Anne som en stark dam.

Kanske är det ändå Emily som är min favorit. Även hon är föräldralös och får bo hos några mostrar, en elak och en snäll och en morbror som alla säger är lite efter. Hon saknar sina föräldrar och lever i något av en fantasivärld, men finner trygghet i sin katt och sitt skrivande. Just Emilys skrivande inspirerade mig. Jag ville skriva som hon. Sedan ville jag också bli lycklig nog att känna ”glimten” som hon talar om och dessutom hitta en perfekt tvillingsjäl.

Vilken barndomsförfattare har betytt mest för dig?

lucy-maud-montgomery-11

 

Läs också:

När en bok tar tag

142603491524xz9

Det finns ofta ett speciellt ögonblick i varje bok jag läser, det då jag känner att jo, nu är jag fast. Ibland sker det redan ett par sidor in i boken och då är det nästan alltid någon snygg formulering som fångar mig, men ibland dröjer det länge och då handlar det ofta om att jag inte riktigt fastnar för varken språk eller karaktärer. När jag så äntligen känner den där kopplingen till personerna boken handlar om, det är då jag fastnar.

Andra ögonblick jag älskar är när jag någonstans i boken får förklaringen till titeln, eller när samma formulering återkommer i texten. Det gillar jag, då märks det att författaren tänkt till och det känns lite som att jag får ett hemligt meddelande genom texten. Det får mig alltid att le lite extra i tyst samförstånd med den som skrivit det.

I böckerna om Emily av L M Montgomery talar huvudpersonen om ”glimten”, det där korta ögonblicken av lycka som helt plötsligt kan komma över en. Ibland när jag har låga perioder kan jag helt mista glimten, men när den kommer är det extra härligt. Det kan handla om en ovanligt vacker morgon, eller något annat som väcker känslorna. Ibland kommer glimten under läsningen av en riktigt vacker formulering eller händelse. Då är det extra härligt att läsa och en bok som framkallar glimten har mig helt fast.

Vad är det som gör att du fastnar i en bok? Kan du känna när en trög bok vänder? Vad fångar dig?

Läs också:

Dagens citat: L M Montgomery

5350

“I am simply a ‘book drunkard.’ Books have the same irresistible temptation for me that liquor has for its devotee. I cannot withstand them.”

L M Montgomery

Läs också:

Bokgeografi Kanada

frimärke2

Kanada vann hockeyguld i OS och det har varit en massa rabalder kring matchen, inte främst på grund av den svenska förlusten, utan gällande ett dopingprov som inte visade vad det borde. Kanske kan litteratur och annan kultur lugna ner våra sinnen lite.

1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Kanada eller är skriven av en författare med anknytning dit.

Jag har alltid velat resa till Prince Edward Island, eller inte riktigt alltid, men sedan jag läste om Anne Shirley första gången då jag var sisådär sju-åtta år. Jag hade de två första böckerna, ett arv från mamma, som i sin tur ärvt dem från sin faster Bertha. Jag läste dem om och om igen och sedan sprang jag till biblioteket och lånade de andra delarna. Någon gång frågade bibliotekarien mig om jag visste att jag läst böckerna flera gånger redan och jag förstod ärligt talat inte frågan. Bra böcker var till för att läsas om tyckte jag då. Det var innan jag plöjde SvB:s kataloger och stressade upp mig över det faktum att jag aldrig kommer hinna läsa de böcker jag vill läsa.

Anne slog Gilbert rejält i huvudet och de blev bittra fiender. Jag inspirerades och drog en sko i huvudet på den som kallade mig glasögonorm. Det hände aldrig igen. Att jag blev lärare kan jag inte beskylla just Anne för, men kärleken till det skrivna ordet fick jag faktiskt till stor del genom L M Montgomerys andra skapelse Emily. Emilys ord ”glimten” som beskrivning av det tillfälle då man plötsligt känner sig fullständigt tillfreds och lycklig bär jag också med mig. Dags för den att dyka upp igen efter den mörka vintern.

Jag har läst böckerna om Anne och Emily vansinnigt många gånger och de har helt klart format mig.

2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Kanada. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

En nobelpristagare och en kandidat blir omskrivna denna vecka. Alice Munro tilldelades priset i höstas och hon var verkligen väl värd det. Det är väl förvisso alla som får det kan tyckas, men mitt hjärta klappar lite extra för denna dam som är så bra på att lyfta fram det lilla i tillvaron. Hon ger en röst till de bortglömda och hon gör det på ett synnerligen vackert sätt. Hittills har jag läst två böcker av henne, Kärlek, vänskap, hat och Brinnande livet.

Och så Margaret Atwood som var snabb att gratulera Munro, trots att kvoten för kanadensiska kvinnor nu kanske är fylld för ett bra tag framöver. Nu menar ju Englund att det inte finns någon kvot, utan att kön och nationalitet är underordnat kvalitet, men det tror jag så mycket jag vill på. Hursomhelst är Atwood en bra författare som jag gärna vill läsa mer om. Hittills har jag läst Den blinde mördaren och Kattöga.

 

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Kanada, som du inte läst, men är nyfiken på.

Och så det jag inte läst. Det finns självklart många. Jag väljer att lyfta fram författaren Malcolm Gladwell, som jag finner fascinerande. Hans senaste bok heter David och Goliat, men jag är egentligen mest sugen på Vad hunden såg och andra äventyr.

 

4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Kanada.

Det går inte att gå förbi Leonard Cohen, mannen min äldste son är döpt efter. Egentligen är väl Cohen ingen hysteriskt stor idol, men jag gillar musiken, rösten och hans poesi. Jag minns att jag blev helt förälskad i honom då Stina Dabrowski intervjuade honom i det buddhistiska kloster där han bodde under en period.

En annan kanadensisk musiker jag gillar är Alanis Morissette, trots att ingen av hennes senare skivor slår debuten Jagged little pill från 1994. Helt säkert ska jag dock inte uttala mig, då jag tappat bort henne på vägen och mycket väl kan ha missat några guldkorn.

 

Dela gärna med dig av tips på litteratur och annan kultur med anknytning till Kanada.

 

 

Läs också:

« Older Entries