Tag Archives: Kulturkollo

Två trädgårdsböcker från barndomen

Veckans tema på Kulturkollo är odling och trädgård, vilket självklart betyder att veckans fråga handlar om att välja kultur på just det temat. Jag väljer att förflytta mig tillbaka till barndomen och Elsa Beskows fina Blomsterfesten i täppan, där de elaka ogräsen hotar de vackra blommorna. Jag absolut älskade illustrationerna som barn.

En annan bok jag tyckte mycket om var Cicely Mary Barkers vackert illustrerade lilla bok Blomsterälvorna i träden, som jag fick av vänner till mormor och morfar min första jul. Den verkar ingå i en serie böcker om älvor på olika platser. Lite sugen blir jag på att köpa samlingsboken på engelska.

Läs också:

När tiden tar slut

Att försöka jonglera familjeliv och heltidsjobb går ofta sådär, i alla fall för mig. När Kulturkollo har tema tiden den här veckan är det faktiskt bristen på tid jag tänker på mest. Jag bjuder därför på en trio böcker om just detta.

Mamma är bara lite trött av Sara Beicher handlar om Minna, som är mamma och lärare. En kombination som jag vet är svår. Det handlar säkert om att ingen av dessa uppgifter någonsin tar slut. Det finns ingen chans att bli färdig, då det alltid är någon som vill ha mer av dig. Minna brakar ihop fullständigt och det är en krasch som är smärtsam att läsa om.

Inte gå under av Malin Hedin handlar också om en lärare som tvingas jobba för mycket. I Mirjams fall handlar det om dålig ledning och total brist på resurser på den friskola där hon arbetar. Det finns ingen möjlighet att göra ett bra jobb och kampen för att trots allt lyckas är omänsklig.

I don’t know how she does it av Allison Pearson handlar om en mamma som verkligen strävar efter att vara perfekt, men inser att tiden inte finns. Det går inte att jobba och samtidigt vara hemmafru på heltid. Stressen gör att nätterna fylls av ångest och jag önskar så att hon bara skulle kunna slappna av. Det är dock lättare att säga än att göra.

När jag tänker på stressen och hur tiden liksom försvinner in i en dimma hör jag en sång i huvudet. ”I hope you had the time of your life”, har vi det verkligen, eller är det så att vi aldrig hinner stanna upp och verkligen njuta av livet?

 

Läs också:

En utmaningar om förändringar

Kulturkollos utmaning den här veckan handlar om personer, saker och händelser som förändrat världen.

Berätta om en verklig person som förändrat världen och/eller är en viktig förebild för dig

En person som ändrat mitt sätt att se på världen, men också världen som helhet, är Yvonne Hirdman. Hennes teori om genussystemet har verkligen påverkat mig mycket, då den gjorde mig medveten om könsrollers betydelse och den dikotomi som finns mellan dem.

Jag har som vanligt väldigt svårt att begränsa mig och måste lägga till en förebild till, nämligen Chimamanda Ngozi Adichie. Det handlar inte bara om hennes feministiska sida, utan också om att hon hjälpt mig att upptäcka delar av världen och historien som jag tidigare vetat väldigt lite om.

Berätta om en karaktär i en bok, film eller tv-serie som förändrat ditt liv, eller ”bara” sitt eget

Jag skulle hävda att Emily i L M Montgomerys böcker förändrade om inte mitt liv, så i alla fall påverkade det. Jag ville bli som Emily och hon inspirerade mig att skriva och läsa. Nu har det inte blivit några skönlitterära böcker skrivna och det tror jag aldrig att det blir, men skriver gör jag ju här varje dag.

Välj en uppfinning som du inte kan leva utan och/eller något du önskar skulle uppfinnas

Det är ju extremt många uppfinningar självklart, men jag skulle nog inte kunna leva utan dator, eller förresten, jag väljer min iPad. Surf, böcker, tidningar, allt finns på samma plats.

Berätta om en historisk händelse som du tycker är viktig och/eller en historisk tid som fascinerar dig

Jag fascineras av tiden runt förra sekelskiftet och det glada 20-talet, då den moderna världen på många sätt växte fram. Det var då kvinnor fick mer att säga till om och också då som mindre privilegierade fick större möjligheter.

Hur skulle just du vilja förändra världen? Eller gör du det kanske redan?

Jag vill vända den utveckling från solidaritet och medmänsklighet mot ett mer egoistiskt och stängt samhälle som pågår i Sverige och många andra delar av världen just nu. Det handlar mycket om att vi som har mycket inte vill att andra ska ta del av det och därför hålla sig ifrån ”våra” länder. Att acceptera att vissa lever ett liv i överflöd, medan andra lever mitt i krig och/eller svält och kanske inte ens har tillgång till rent vatten är för mig helt sjukt. Synen att vi på något sätt förtjänar att ha det bättre än de som flyr från krig och fattigdom ses som helt normal och det skrämmer mig. Även inom vårt land ökar klyftorna och många verkar vara obekymrade över det.

Vad vill du absolut inte förändra? Finns det kanske någon förändring du helst skulle vilja sudda ut?

Förändringen ovan vill jag gärna sudda ut. Sedan hade jag också varit glad om vi fick stopp på miljöförståelse och uppvärmning av världen. Det behöver förändras. Om det är något jag inte vill förändra? Det skulle väl vara viktiga saker som fortfarande är gratis, som bibliotek till exempel.

Läs också:

Verkligheten vs Overkligheten

Veckans tema och därmed utmaning på Kulturkollo handlar om verklighet och overklighet. Såhär lyder utmaningen:

Vad föredrar du inom litteratur, film, poesi, konst – helt enkelt inom all kultur, verkligheten eller overkligheten? Varför föredrar du det ena eller det andra? Eller vill du befinna dig i båda? Ge gärna också tips till oss andra. 

Jag håller mig helst i verkligheten och det sannolika. Mitt inlägg i veckan på Kulturkollo handlar om fejkbiografier eller faktion, dvs skönlitteratur som handlar om verkliga personer, där gränsen mellan det verkliga och det overkliga är flytande. Sådana böcker gillar jag. Ren fantasy är jag oftast ganska skeptisk till. Jag kan köpa andra världar ibland och läste t.ex. med glädje i alla fall de första delarna i serien om Harry Potter, liksom Cirkeln och Eld av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg. Varför jag inte läst Nyckeln? För att jag har en mycket märklig vana att inte läsa sista delen av en serie, för att den då tar slut. Det är också därför jag ännu inte läst Rävsång av Christin Ljungqvist, trots att jag älskade hennes två första böcker. Mina barn tycker att jag är helknäpp och undrar varför jag inte vill veta hur serier slutar. Jag är benägen att hålla med dem.

Ni anar kanske ett mönster i de overkliga böcker jag nämnt. De har alla realistiska delar i sig och det funkar bättre för mig. Oftast. Fortfarande håller jag på att lära mig att omfamna overkligheten. Det går långsamt, långsamt.

Läs också:

Ta mig till havet

Den här veckan handlar det om mörka och karga platser på Kulturkollo. Inte riktigt min grej om det inte handlar om Ruth Galloways lilla hus långt ute på saltträsken, vid gränsen till havet. Miljön med kombinationerna av hav och öppna vidder lockar mig, men visst skräms jag lite av det ödsliga och skulle aldrig vilja bo som Ruth gör.

Havet är annars min grej. Jag tänker på alla franska böcker och filmer som utspelar sig vid havet i ett sommarhus. Blåst mer än sol, men ändå med havet som fond. Två böcker som utspelar sig kring nationaldagen är Den sommaren av Véronique Olmi och Kärlekens fyra årstider av Grégoire Delacourt. Havet finns också med i Stål av Silvia Avallone, som en naturlig plats för umgänge och även i Min fantastiska väninna av Elena Ferrante, där en semester till havet förändrar Elena.

Havet kan också skrämma och dessutom fungera som ett transportmedel, som när kvinnorna i Julie Otsukas Vi kom över havet reser från Japan för att träffa sin blivande män i USA och hur människorna i Ru flyr i båtar från Vietman för att söka friheten. Mest tycker jag ändå om det mysiga havet, som det som finns i Sarah Dessens fiktiva stad Colby.

 

 

 

Läs också:

Det som får mig att må bra

Veckans utmaning på Kulturkollo lyder som följer:

Vilket är ditt allra mest hälsosamma tips? Vad gör du för att boosta självförtroendet? När mår du som allra bäst?

Hälsotips? Även om jag inte hatar hälsotidningar riktigt lika mycket som Lotta, så tycker jag väldigt illa om hälsotips som ofta blir hälsohets. Mitt bästa hälsotips är därför ”bry dig inte så himla mycket”. Nej, det är inte bra att väga för mycket och röra sig för lite, men jag tror inte heller att det är så himla bra att följa en massa dieter och lägga en massa energi på att tänka på hur mycket som är dåligt med ens kropp. Jag tränar för lite, det gör jag verkligen. Det hade jag kunnat ha ungefär hur dåligt samvete som helst för, men det tar alldeles för mycket energi. Dåligt samvete är en energitjuv om något. Jag vet dock att jag mår bra av yoga och jag gillar också att promenera. Hade jag fått igång det vore jag nöjd. Det krävs dock lite mer ljus och lite mindre regn för att jag ska orka ge mig ut på promenad. Men snart. Då.

Att boosta självförtroendet då? Att faktiskt våga göra saker som är lite läskiga. Det gör jag egentligen för sällan, men jag gör det. Mina böcker boostar mitt självförtroende, positiv feedback på mitt jobb gör det och faktiskt också mina bloggar. Att veta att jag kan skapa något som andra tar del av är en bra grej.

Allra bäst mår jag i en solstol med en bok. Värme och ljus är min grej. Solstolen får gärna stå på min egen altan eller på en strand i ett varmt land. Är det väldigt varmt lägger jag gärna till ett parasoll. Böcker får mig att må bra. Bokrelaterade aktiviteter även utanför solstolen får mig också att må bra. Ikväll har jag till exempel träffat bokklubben Bokbubblarna och det ger energi om något. Jag träffar helst människor som ger energi. De som tar energi finns i princip inte kvar i mitt liv.

Även om jag har varit ganska så energirik just den här veckan (hej vänd dygnsrytm under sportlovet) ger mitt jobb mig oftast energi. Igår spelade våra teatertreor sina slutproduktioner och det gav verkligen energi. Jag kan bli så löjligt stolt över deras utveckling, trots att jag verkligen inte har någonting med deras teaterprestationer att göra. Till föreställningen kom också några före detta elever och det är så himla härligt att få träffa dem. Det skrivs mycket om hur skolan är i kaos och vilka hemska och obildade elever som finns där, men i min lilla del av den svenska skolverkligheten finns det fantastiska unga vuxna. Det får mig att må bra. Visst blir jag tokig på dem ibland, men de ger helt klart mer energi än de tar. Det blir många skratt och många kramar varje dag. Det är bra för hälsan.

Så mina råd för en bättre hälsa är nog:

  1. Bry dig inte så mycket om alla krav som ställs på dig att vara perfekt.
  2. Njut av platser och aktiviteter som får dig att må bra.
  3. Umgås med människor som ger mer energi än de tar.
  4. Våga utmana dig själv.
  5. Se till att du har ett jobb som du (oftast) trivs med och som gör dig glad.

Läs också:

Att våga prata om psykisk ohälsa

Idag skriver jag om Therése Lindgrens bok Ibland mår jag inte så braKulturkollo. Vårt tema den här veckan är hälsa och välmående, något som självklart är viktigt för oss alla. Ofta diskuterar vi fysisk hälsa, medan den psykiska fortfarande är tabubelagd. Det är okej att vara hemma om man har influensa, men om det handlar om att man faktiskt inte mår så bra psykiskt är det knappast något att basunera ut. Stress är okej, men att tala om ångest och depression är det ännu inte. Synd, då det säkert hade främjat hälsan att faktiskt tala om det, då fler kanske vågar söka hjälp.

Kika in på Kulturkollo och läs mer.

Läs också:

Karaktärer jag älskar att hata

Idag listar Carolina på Kulturkollo en rad fiktiva elakingar hon älskar att hata och jag blir självklart inspirerad att göra detsamma. Inte så många från actionfilmer ska tilläggas, då det inte riktigt är min grej. Det finns en anledning till att jag undrade vad det var för bonde som var skurken på bilden i inlägget och inte förstod att det var en skurk som fanns med i filmer om Bond. Det blir inte 25 elakingar för mig, men väl fem.

Thomas Barrow, elak typ i Downton Abbey, som gärna vill ha den bästa positionen bland tjänarna och är beredd att göra det mesta för att nå så långt han kan i sin något begränsade värld. Under sista säsongen förändras han något och det är skönt att han beskrivs lite mer mänskligt. Endimensionella elakingar är sällan intressanta.

Raymond Reddington är en av huvudkaraktärerna i serien The Blacklist. En riktig skurk som skjuter människor på löpande band, men som ändå på något sätt har hjärtat på rätt ställe och kan känna kärlek till de som står honom nära. En mycket märklig karaktär.

Minns ni Melrose Place? Där fanns den ganska vanligt elaka Amanda Woodward, som ibland träffade rätt kille och då blev lite mänsklig. Allt som oftast var hon dock riktigt utstuderat elak och dessutom verkade hon njuta av det. Sedan fanns också den helt skogstokiga Dr Kimberly Shaw, spelad av Marcia Cross. Vet inte om den senare egentligen framkallade några varmare känslor hos mig, men hon får vara med på listan i alla fall.

Hannibal Lecter måste vara med även hos mig. Faktiskt har jag inte sett tv-serien Hannibal, så Lecter för mig är den som spelas av favoriten Anthony Hopkins.

 

Läs också:

Om arbete, liv och arbetsliv

Veckans tema på Kulturkollo är arbete, liv och arbetsliv och i veckans utmaning uppmanas vi att tipsa oss om en bok, en pjäs, en dikt, en novell, en opera, en film, ett TV-program eller en låt som ni kommer att tänka på när ni hör ordet arbetsliv.

Vi kör!

En galen bok om arbete är Ich bin ein Bibliothekar! av Christer Hermansson. Där får vi följa den minst sagt udda bibliotekarien Oliver C. Johansson, som arbetar på Södetälje bibliotek.

Pjäsen Dom av Mattias Andersson i regi av Jasenko Selimovic handlar egentligen inte alls om arbetsliv, utan om diskoteksbranden i Göteborg och ett dom eller en dom, beroende på hur man vill se det. Bland skådespelarna märktes Fares Fares och Torkel Peterson. Jag minns väldigt lite av pjäsen, men en sak som fastnade var en man med ett yrke som krävde utbildning, som här i Sverige inte fick något annat än ett jobb han var överkvalificerad av. Just avsaknaden av jobb som matchar ens CV måste vara frustrerande.

En dikt om arbete är Katarina von Bredows tolkning av Viktor Rydbergs klassiska tomten, som heter ”Nattskift på palliativen” och så här går första strofen:

 

Tildes rygg gör ont och är stel

ändå går hon runt och fixar

Medicin som har hamnat fel

Tilde ordnar och trixar

Någon har inte städat upp

Tilde granskar allt under lupp

Dagpersonal har missat

Greta Huldén har kissat

 

Vad vore vårt land utan lågbetalda kvinnor (och män) som gör ett fantastiskt jobb trots galna villkor. Deras arbetsliv borde definitivt förbättras och deras insatser lyftas och premieras.

En novell om arbete är Jonas Karlssons fantastiska novell ”Rummet”, som handlar om en mycket annorlunda man vid namn Björn, som arbetar på någon svensk myndighet. Han tar sin tillflykt till ett rum som ingen annan har hittat. Faktiskt visar det sig att ingen annan kan se det vilket orsakar kalabalik på arbetsplatsen. Många upplever Björn som obehaglig och jag förstår dem. En spännande person att följa helt klart.

Det är väl tveksamt om Sweeney Todd kan räknas som opera, men sång och musik är det helt klart. Jag såg den för många år sedan i en lokal som Storan hade under en kort tid i biografen Cosmorama, där Lagerhouse ligger nu, med Hans Josefsson i huvudrollen. Småläskigt om barberaren som tar livet av kunderna och använder dem i pajer.

Som lärare går det inte att komma ifrån alla filmer om lärare som frälser om inte världen, så i alla fall sin klass. Det bor en liten Mr Keating i mig och säkert i många andra. Inte för att jag så ofta river bort delar av böcker, eller ställer mig på katedern inspireras jag mer eller mindre omedvetet av Döda poeters sällskap.

Jag gillar tv-serier som utspelar sig i sjukhusmiljö. Favoriterna är klassikern Cityakuten och långköraren Grey’s Anatomy.

Ett tv-program som hela familjen gillade då det hade nypremiär för ett tag sedan är Upp till bevis, där de tävlande ska para ihop personer med rätt yrke. Ibland stämmer fördomarna om vilka som jobbar med vad, men långt ifrån alltid. Ibland lönar det sig att definiera normen och sedan gissa på den som befinner sig så långt från den som möjligt. Det är rätt fördomsfullt det också.

Och så en låt. Jag valde Workingclass hero med John Lennon från 1970.

 

 

 

Läs också:

En egenbyggd kulturman

Vem kan motstå frestelsen att bygga en egen kulturman, som är veckans umaning på Kulturkollo? Eller kulturkvinna för den delen, men den mytomspunna kulturmannen lockar mer. En egen människa skapad av filmer, böcker, spel och sångtitlar. Tio delar fick just min kulturman:

Huvud: Ser mitt huvud tjockt ut i den här? av Randa Abdel-Fattah (bok)

Panna: Galenpanna (spel)

Öron: Busters öron av Maria Ernestam (bok)

Ögon: I dina ögon av Sarah Dessen (bok)

Hjärta: Gå dit hjärtat leder dig av Susanna Tamaro (bok)

Nacke: The thing around your neck av Chimamanda Ngozi Adichie (bok)

Rygg: Deras ryggar luktade så gott av Åsa Grennvall (bok)

Mage: Atlantens mage av Fatou Diome (bok)

Hand: I want to hold your hand av The Beatles (sång)

Fötter: Kalla fötter (tv-serie)

 

Läs också:

« Older Entries