enligt O

Tankar från en bokberoende

Tagg: Kulturkollo (Sida 1 av 13)

Tre fina hundar

Det är hundtema på Kulturkollo och veckans utmaning handlar om att lyfta fram en fiktiv favorithund. Jag hade som alltid svårt att begränsa mig och valde tre hundar, som också får symbolisera tre olika kategorier av litterära (och kulturella) hundar.

Sammy i Godnatt Mister Tom av Michelle Magorian, som blir pojken Willies vän. Att komma som krigsbarn till en helt främmande plats blir lite enklare när han har sällskap. Sammy får symbolisera hunden som räddar människan. Ett vanligt motiv i litteraturen.

Jack i Det lilla huset på prärien av Laura Ingalls Wilder travar tappert under vagnen när familjen Ingalls ger sig västerut från det lilla huset i stora skogen, till sitt nya hem mitt på prärien. Han simmar till och med över en flod och håller på att stryka med, men klarar sig. En hund med minst nio liv som får symbolisera hunden som alltid är trogen sin husse.

Svipp i Alla vi barn i Bullerbyn av Astrid Lindgren, som är den arga hunden som ägs av den elaka skomakaren och skrämmer barnen när de går förbi. Olle är dock säker på att han egentligen är en fin hund, som bara behöver kärlek. Svipp får symbolisera den misskötta hunden som får ett bättre liv hos rätt ägare.

 

Photo by Matthew Henry on Unsplash

Nu blir det mässpepp!

På torsdag inleds årets Bokmässa i Göteborg. Lite senare än vanligt, vilket betyder att även vi kommunalarbetare har hunnit få lön. Om det är bra eller dåligt återstår att se.  Självklart ägnar Kulturkollo veckan åt Bokmässan och även här kommer jag att blogga direkt från Svenska Mässan i dagarna fyra.

Veckans utmaning på Kulturkollo handlar om att dela med sig av det som lockar mest på årets mässa. Själv ser jag fram emot att lyssna på författare som Jonas Gardell, Jonas Hassen Khemiri, Jacqueline Woodson och Nawal El Saadawi.

Min seminarieplanering hittar du här och nej, jag kommer troligen inte att orka gå på alla punkter, eller helt enkelt välja något annat om jag känner för det. För även om författarsamtalen är fantastiska är mötet med bokbloggarvänner viktigare. Det kan därför hända att jag hänger på någon trevlig människa till ett seminarium som egentligen inte är ett förstaval, eller helt enkelt prioriterar en kopp kaffe framför annat.

Mest av allt ser jag ändå fram emot att få träffa Maggie O’Farrell, en författare som tillhört mina favoriter sedan jag läste hennes debut After you’d gone som utkom år 2000. Sedan dess har jag läst fyra av hennes följande sex romaner och jag läser just nu den självbiografiska I am, I am, I am, som på svenska heter Ett hjärtslag från döden.

Och så hoppas jag på många trevliga mingel, luncher, middagar och annat trevligt. Det blir kanon det här.

 

Vad jag väljer

Vad väljer du? Så frågar Fanny i veckans utmaning på Kulturkollo. Här är mina svar.

Läsa snabbt eller läsa långsamt. Jag blir frustrerad om läsningen går för långsamt. Visst kan jag stanna till ibland i en riktigt bra bok för att njuta av språket, men jag vill ändå få i mig den snabbt.

Läsa eller lyssna. Jag önskar att jag hade kunnat lyssna på böcker, men jag tappar helt koncentrationen och/eller somnar.

TV-serier eller film. Märkligt egentligen att en film känns för lång, när det går utmärkt att se flera avsnitt av en tv-serie i rad.

Independentfilm eller filmbolagsfilm. Båda, eller just nu inget av det. Jag önskar att jag såg independentfilm oftare och föredrar det egentligen. Samtidigt är det inte så enkelt att de större filmbolagen aldrig producerar kvalitetsfilm.

Singelläsning eller slalomläsning. Alltid slalomläsning. Flera böcker i olika genrer är perfekta att läsa samtidigt.

Låna böcker eller köpa böcker. Jag köper fortfarande för många böcker, men faktiskt kommer de flesta böcker jag läser från e-bokstjänster. I min läslista kallar jag dem för ”hyrda” böcker.

Science fiction eller fantasy. Inget av det, men om jag måste välja blir det nog ändå science fiction, om dystopier räknas dit och det gör de väl? Om inte så väljer jag dystopier ändå.

Fantasy eller fiktion. Föredrar alltid det sannolika.

Fiktion eller biografi. Det ska mycket till om en biografi ska fängsla mig på samma sätt som en roman. Det är något i det kronologiska och inte sällan språkligt torra som lätt tråkar ut mig.

Läsa efter att-läsa-lista eller spontanläsa. Det beror på hur man ser det. Egentligen följer jag sällan de läslistor jag skriver, men å andra sidan är ett val sällan helt spontant heller. Jag undersöker noga förlagens utgivning och listar de böcker jag vill läsa. Det ska till ett klockrent bokbloggartips för att jag ska läsa något jag inte planerat att läsa. Däremot är den ordning jag läser böcker i sällan utifrån en lista. Lite spontanitet skadar aldrig.

Läsa gammalt eller läsa nytt. En väldigt stor del av de böcker jag läser är relativt nyutgivna. Jag tycker om böcker som beskriver vår samtid.

Läsa i förstaperson eller läsa i tredje person. Hm, svår fråga. Jag tror ändå att jag föredrar tredje person. Det är dock inte lika viktigt som valet mellan presens och preteritum, där det senare alltid vinner.

Pocket eller inbunden. E-bok. Men om jag måste välja blir det inbunden.

Inbunden eller läsplatta. Läser i princip bara på läsplatta. Föredrar det i 99% av fallen.

Novell eller roman. Jag använder gärna noveller i undervisningen, så mitt lärarjag läser en del noveller. Mitt privata jag föredrar dock alltid romaner.

Läsa enstaka böcker eller läsa bokserier. Det går inflation i bokserier och även om det kan vara trevligt att återse karaktärer tycker jag bättre om böcker som har en början och ett definitivt slut.

Läsa svenska författare eller utländska författare. Omöjlig fråga. Jag läser flest böcker av svenska författare, men tycker mycket om att bredda min läsning geografiskt. Om jag måste välja blir det utländska författare, då det finns runt 200 länder i världen och Sverige bara är ett av dem.

Läsa debuterande författare eller etablerade författare. Återigen ett omöjligt val, men just idag har jag tvingat mig själv att göra riktiga val. Debutanter är spännande att upptäcka och inte sällan är en debut boken som författaren tänkt på i många år. Om jag måste välja blir det dock etablerade författare som hittat sin stil.

Photo by Becca Tapert on Unsplash

Bokcirkla med Maggie O’Farrell på Bokmässan

Ibland är det lite extra roligt att befinna sig i bokbloggarvärlden, som t.ex. när det vankas speciella möten med favoritförfattare. 2016 ordnade Kulturkollo (eller Anna egentligen) en bokcirkel med fantastiska Kim Thúy (som är en av fyra nominerade till Det alternativa Nobelpriset) och vi hade en magisk stund tillsammans. Förra året fick jag och Fanny chansen att intervjua Jennifer Niven. Två stora stunder i mitt bokbloggarliv, tillsammans med selfieögonblicket med Abdellah Taïa efter hans seminarium 2016.

I år har Kulturkollo (läs Anna igen) fått möjligheten att arrangera en bokcirkel tillsammans med Sekwa/ETTA-förlag och författaren Maggie O’Farrell. En författare som jag absolut älskat sedan jag läste hennes Bara Alice 2001. Klockan åtta på Bokmässelördagen den 29/9 ska vi cirkla hennes självbiografiska bok Ett hjärtslag från döden som just kommit ut.

Det ska bli så otroligt kul!

En nostalgisk veckoutmaning

Vi har nostalgivecka på Kulturkollo och Carolina har gjort en lista med frågor som jag ska försöka besvara, i alla fall några av dem. Nostalgisvar it is.

Första egna inhandlade skivan (SP/LP/CD/whatever men kom inte dragande med spotifylistor, va?)

Den jag köpte själv var Carolas Främling 1983. Sedan var det Alphaville (1984) och A-ha (1985) som gällde, innan jag grävde ner mig i Depeche Mode. Blandbanden och min Freestyle var mina kanske viktigaste ägodelar. Jag lyssnade sönder årslistorna från Tracks 1983-1987 innan cd-skivorna började ta över. Eftersom min farbror hade radio- och tv-affär fick vi ny teknik ganska tidigt. Min första stereo med cd-spelare köpte jag sommaren efter nian för min första sommarjobbslön.

Andra nostalgiskivor var Now! That’s What I call Music, som pappa alltid köpte. Ett bra sätt att få tillgång till alla nya låtar på en gång.

Tidstypiska modeplagget/modedetaljen du verkligen minns att du hade och var stolt och glad över.

Stentvättade jeans instoppade i tubsockorna var ju superdupersnyggt. Däremot fick jag aldrig någon tröja från Fruit of the Loom och inte heller äkta Converse, men ett gäng tröjor med rejäla axelvaddar och fejkade rosa basketskor. Tillsammans med permanentat hår, blå mascara och plastörhängen var looken komplett. I Göteborg fanns affären Mats sport och det var där kläder skulle inhandlas.

Den första ”riktiga” boken du läste själv (bestäm själv vad som är ”riktig”, om det innebär mer text eller svårare meningar, men alltså boken du kände att du verkligen var stolt över att ha klarat av)

Riktig, som i hyfsat tjock och inte för de minsta barnen får bli min definition och då blir det Lilla huset i stora skogen av Laura Ingalls Wilder. Mamma läste högt och jag läste samma sidor själv efteråt.

Favoritdoft schampo/deo

Jane Hellens schampo och balsam var en höjdare. Däremot var jag inte så inne på Date, parfymen som så många älskade. Senare, på gymnasiet, gjorde jag dock av med mina sista sparpengar (och sparade in på maten under några dagar) under en skolresa för att ha råd att köpa en parfym från Salvador Dali. Det ser ut som att det kan vara den som heter Laguna, i alla fall hade den en grön flaska. Min favoritfärg.

Godnattsagan som lästes tusen gånger

Inte godnattsaga just, men jag läste Måns och Mari från vår till vinter varje dag under flera år. När barnen kom hittade jag ett nytt exemplar som jag läste för dem, men inte varje kväll. De var mer förtjusta i Bajsboken och Gruffalon.

Bokserien du läst om och om igen

Ovan nämnda serie av Laura Ingalls Wilder läste jag om och om igen, liksom de om Anne på Grönkulla, Emily och Kulla Gulla.

Det här godiset minns jag!

Snusklubbor! Älskade snusklubbor. Sedan tuggade jag gärna Shake och klämde en och annan påse nötcréme.

TV-serien du fortfarande vill se om

Dallas var familjens serie på fredagar. Eftersom det var far i huset som styrde tv:n och alltid såg varje nyhetssändning, var det få serier vi följde själva. Lilla huset på prärien älskade jag tills den spårade ur rejält och när jag fick en egen, svartvit tv på rummet smygtittade jag på Maktkamp på Falcon Crest utan ljud och med lampan släckt. Ett av de största ögonblicken i min ungdoms tv-historia var dock när vi fick MTV våren i åttan och jag inte längre behövde spela in musikvideos på VHS. Istället kunde jag se The Cures Pictures of you varje dag. Lyckan!

Det här är den godaste GB-glassen genom tiderna

Bra fråga. Nogger är nog den klassiker jag tycker bäst om. Ett tag fanns också andra smaker på Igloo än cola. Blåbär tror jag, men jag kan minnas fel. Både Nogger och Igloo är en bonusglass. I Nogger finns godis i mitten och med Igloo får du två glassar i en om du slickar ordentligt så att du kan dela den.

Filmen ”alla” såg och vad du tyckte om den

Alla såg och älskade Dirty Dancing och Döda poeters sällskap (som vi såg tillsammans hela klassen någon gång på högstadiet och grät ikapp). Och ja, jag älskade dem också. Någonstans drömmer jag fortfarande om att vara läraren som lockar upp eleverna på katedern.

Färger på badrummets inredning där hemma när du var barn?

Brunt. Vårt radhus byggdes på 70-talet. Mitt rum hade bruna, blommiga tapeter, som sedan byttes mot rosa. Vet egentligen inte vad som är värst.

Och så lite bonusnostalgi …

Avslutningsvis vill jag bjuda på lite mer musiknostalgi. Definitivt inte världens bästa låt nu, men för fjortis-Linda som åkte in till Turisten på Kungsportsplatsen i Göteborg varannan vecka för att köpa Smash Hits var den fantastisk.

Photo by Jamakassi on Unsplash

Höstens kulturella måsten

I veckan har vi hösttema på Kulturkollo och jag, som tillhör de få bokbloggare som inte älskar hösten, är verkligen dubbel till att sommaren nu verkar försvinna onödigt snabbt. För mig får värmen gärna stanna ett tag till.

Veckoutmaningen handlar om höstens måsten och vi uppmanas att tipsa om det bästa som händer i höst. Det kanske kan muntra upp mig lite.

När det gäller böcker, så har jag redan sammanställt en megalång lista på det jag vill läsa. Självklart kommer jag bara att hinna med en bråkdel, speciellt med tanke på att jag sedan jobbstart bara hunnit läsa ut en enda bok.

Bokmässan kommer att bli bra och rolig, även om jag just nu faktiskt inte längtar alls. Jag ser dock fram emot att lyssna till Khaled Alesmael, vars Selamlik ges ut av Leopard förlag i höst. Han deltar bland annat i ett samtal på torsdagen med rubriken Att vara queer och på flykt. Jag skulle också vilja lyssna till Maggie O’Farrell, men eftersom jag troligen behöver jobba på fredagen ser det ut som att jag missar henne. Tråkigt.

Bäst på mässan är ändå att träffa alla trevliga människor som jag inte träffar så ofta annars. Det kommer säkerligen att bli minst lika trevligt i år. Tyvärr blir det ingen Stockholm Literature i år och därmed ett tillfälle mindre att ses. Måste nog se till att ta mig till Stockholm ändå under hösten.

Självklart händer det saker i Göteborg också. Vi ska till exempel se Jason Diakités En droppe midnatt, när föreställningen gästspelar på Draken. Det blir bra. Ska försöka få tummen ur att läsa boken bara.

När det gäller tv-serier ser jag fram emot en ny säsong av This is Us, som jag hoppas kommer i höst. Andra säsongen sänds på TV3 och det här är verkligen en av de absolut bästa serier jag sett på väldigt länge.

En serie som verkar spännande och som har premiär i USA i höst är A million little things, som verkar riktigt bra. Sorg, vänskap och kärlek i en (förhoppningsvis) fin blandning.

Sedan älskar jag ju Grey’s Anatomy, som är inne på 16:e säsongen. Jag är riktigt besviken över att Scott Speedman (Ben i Felicity) var med ett avsnitt i förra säsongen och sedan inte har återkommit. Det borde producenterna ändra på. När gamla favoriter försvinner, behöver nya komma till.

Jag blev också nyfiken på några av de serier Fanny skrev om på Kulturkollo tidigare i veckan, som  Vanity fair  och Jonas Gardells miniserie De dagar som blommorna blommarBåda sänds på Svt.

Photo by Alisa Anton on Unsplash

En väldigt speciell ö

Veckans tema på Kulturkollo är ”Öar” och idag skriver jag ett kort inlägg om en för mig väldigt exotisk resa till Malören i Kalix skärgård. Semester är för mig synonymt med sol och värme och om jag besöker någon ö ska den helst ligga i Grekland eller kanske Thailand. Att jag skulle njuta så av en resa till en karg och i alla fall inledningsvis,  ganska kall och blåsig ö långt uppe i norra Sverige var definitivt otippat. Hade inte Lotta bjudit dit oss, skulle jag troligen aldrig få för mig att resa dit, men oj vad glad jag är att jag gjorde det. Midnattssolen var mäktig, miljön magisk, sällskapet trevligt och maten god. Dessutom fanns det en hel del tid till läsning då nätet var ganska så skakigt.

Faktiskt blev jag så lugn och harmonisk att jag känner att jag redan börjar varva ner inför semestern. Nu ska jag bara samla energi och jobba fem dagar till. Skönt ändå att känna sig sömning, men inte trött och utmattad. Energin bubblade så i mig att jag vid några tillfällen körde hoppsasteg från Lotshuset där vi bodde, till utedasset.

Jag förstår verkligen att Malören är Lottas favoritö och är så glad att jag fick följa med dit.

En trio lättsmälta

Vi ägnar veckan på Kulturkollo åt lättsmält litteratur och då menar vi inte böcker om polarisar, utan underhållande och fluffiga böcker. Jag gillar dem bäst när det finns lite svärta bland fluffet och därför har jag valt dessa tre böcker:

Ragga som du shoppar av Lin Jansson är rolig, lättsam och charmig, men har också en allvarlig underton som jag tycker mycket om. En av årets höjdpunkter för min del.

Foursome av Jane Fallon är också underhållande om två par, tillika fyra vänner, vars liv helt förndras när en av männen förklarar sin kärlek till kvinnan som inte är hans fru och sedan lämnar sitt eget äktenskap.

All I ever wanted av Lucy Dillon är kanske mer svärta än fluff, men den får ändå räknas som lättsmält. Dillon är skicklig på att skapa karaktärer som engagerar. På svenska heter den Allt jag önskade.

 

En styck siffertrestegsraket

Veckans utmaning på Kulturkollo handlar om de mytomspunna siffrorna 3, 7 och 13. Den senare är ett olyckstal, men eftersom jag alltid varit tvärtemot är det mitt lyckotal. Jag tror inte att jag är ensam om det.

Först ut är nummer 3. Sagornas nummer, kristendomens treenighet, eller kanske något helt annat. Uppgiften är att presentera bok/filmtitlar som innehåller talet 3. Jag har valt:

Tre systrar av Anton Tjechov var det länge sedan jag läste, men jag tyckte mycket om den då. Tjechov är en favorit när det kommer till dramatik.

Tre saker jag inte vet om dig av Julie Buxbaum handlar om Jessie som mist sin mamma och nu bor med sin pappa, hans nya kärlek och hennes son. Nytt hem betyder också ny skola.

Tre önskningar är Liane Moriartys debutroman och jag läste den för ganska många år sedan (den publicerades 2003). Ingen jättehöjdare, men berättelsen om trillingarna Cat, Gemma och Lyn är ändå okej underhållning.

Och så siffran 7 med samma uppgift att presentera tre bok/filmtitlar som innehåller talet sju:

Sju jävligt långa dagar är en av Jonathan Troppers bästa böcker. En författare jag saknar, som gärna får komma med något nytt snart.

Sju dagar kvar att leva är Carina Bergfeldts bok om dödsdömda fångar och de som finns kring dem. En riktigt stark och bra skildring av det ofattbara.

Filmen Seven från 1995 är en av de mest obehagliga och bästa filmer jag vet. Sju dödssynder och sju makabra brott.

Och så slutligen siffran 13. Inga skräckfilmer för min del. Det här är istället mina val:

13 skäl varför av Jay Asher är en fantastisk bok och faktiskt också en riktigt bra tv-serie. Nu kommer andra säsongen av den och då lämnar den boken. Jag vill se, men är lite skeptisk till att köra vidare när boken är slut. Samtidigt finns det en del trådar att dra i och Jay Asher är inblandad i manuset. Det känns ändå hyfsat tryggt.

Trettondagsafton är en av mina favoritpjäser av William Shakespeare. En typisk förvecklingskomedi som jag senast såg på Backa Teater för alldeles för många år sedan. Den blev också film 1996, men den tror jag faktiskt inte att jag sett.

Jag avslutar med en bok jag inte läst, men kan tänka mig att läsa, nämligen Tretton vid bordet av Agatha Christie. En klassisk deckare med Hercule Poirot där Lord Edgeware mördas i biblioteket. Det luktar Cluedo.

 

Några imponerande debutanter

Veckan på Kulturkollo tillägnas debuter och debutanter, vilket självklart återspeglas i veckoutmaningen som lyder så här:

Veckans utmaning är helt enkelt att nämna en eller flera debuter som har satt sina spår hos dig – oavsett om vi snackar mästerlig eller kalkon. Vilka har berört dig? Det behöver inte bara handla om debutromaner – tänk lyrik, musik, film, tv eller konst.

Min första tanke gick till ett fantastiskt debutalbum som också är artistens (hittills) enda album. Jag talar om Jakob Hellmans fantastiska …och stora havet från 1989, som röstades fram till århundradets bästa, svenska album. Jag älskade det då, när jag var 15 år och jag älskar det fortfarande som 44-åring. Låtar som Vackert väder, Glada dagar och Hon har ett sätt är så bra att jag saknar ord att beskriva dem. På cd-utgåvan fanns också bonuslåten Som jag vill. En stor favorit.

Några år senare, 1992, kom Quentin Tarantinos debutfilm Reservoir Dogs. Jag såg den först året senare i Brighton och det är en av mina största filmupplevelser. Egentligen är den för våldsam för min smak, men det finns så otroligt mycket som är bra med den, inte minst skådespelarinsatserna. Harvey Keitel som Mr White och Tim Roth som Mr Orange är mina favoriter.

När det gäller debutromaner så vill jag lyfta fram Kalla det vad fan du vill av Marjaneh Bakhtiari, utgiven av Ordfront förlag 2005. En läsupplevelse utöver det vanliga, både som människa, svensk och inte minst lärare. Bakhtiari fanns med på min lista med 20 bra svenska författare under 40 som jag sammanställde 2013, inspirerad av Granta och hon är fortfarande under 40, men har inte gett ut någon bok sedan 2013.

Fanny skrev om just debutböcker i veckans inledningsinlägg och kallade dem för långtänkta, dvs att författarna ofta burit med sig just den historien länge. Ofta är debutromaner väldigt genomtänkta, ibland nästan överdrivet polerade, vilket jag tyckte var fallet med Vargarnas historia av Emily Fridlund. En fantastisk bok, men nästan för perfekt. Ibland är det istället så att debutanten inte riktigt får till det språkligt och behöver en andra bok för att riktigt glänsa. Sedan finns debutanterna som inte skriver något mer och om debutboken är fantastisk är det så himla synd när det blir så. Jag är till exempel rädd att Taiye Selasi är en sådan författare. Hennes debutbok Ghana must go från 2013 är en helt fantastisk debut, men också hennes enda bok. Nu tog det Donna Tartt tio år att följa upp debuten The Secret history, så jag har inte gett upp.

Vilka debuter och debutanter vill du lyfta fram?

 

Sida 1 av 13

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: