Mina svar på Ä

Almost there! Som vanligt tänker jag att jag ALDRIG ska starta en endaste utmaning mer, eller skriva en endaste fråga, göra en endaste enkät. Vi får se hur det blir. Inget alfabet ändå för det är så himla långt…

Bokstaven Ä idag, som i…

Äpple

Ärlig

Äventyrlig

Äcklig

Äktenskap

Jo men det viktigaste äpplet är väl ändå det i  Bibeln som Eva mumsar på?

Riktigt äckliga är Simon Becketts böcker om David Hunter. Speciellt Dödens viskningar som fokuserar väldigt mycket på olika stadier av förruttnelse.

Om ett äktenskap i spillror handlar Jag älskar dig inte av Christina Stielli, en bok som jag har väldigt svårt att släppa. Hur viktigt är det egentligen att vara ärlig om det betyder att man sårar andra?

Att dra iväg på en resa ensam till tre länder på I är helt klart äventyrligt. Det gör Elizabeth Gilbert i boken Eat, pray, love.

Och en karaktär med för- eller efternamn på Ä. Det känns spontant lite lurigt måste jag säga.

Ä? Ja, det måste ju bli Älskade i boken med samma namn som jag just läst. Ett barn som blir dödat av sin mor för att undvika slaveri, men som kommer tillbaka till familjen som vuxet spöke. Fascinerande!

Äntligen!, utropade Gert Fylking när Horace Engdahl och senare Peter Englund avslöjade nobelpristagen i Börshuset. Vilken nobelpristagare skulle få dig att brista ut i ett rungande Äntligen? Har det kanske redan hänt?

Jag ropade äntligen i höstas när Tomas Tranströmer fick priset. Grät en skvätt också. Jag vet faktiskt inte om någon annan författare skulle få mig att bli lika glad igen. Jag skulle dock bli glad om Assia Djebar fick priset. Eller Ko Un. Det är fina författare!

 

Läs också:

Mina svar på Z

Ja jisses det är dags för Z. Bokstaven man gärna vill lägga i wordfeud, men kanske inte skriva bokfrågor om.

Först fem ord på Z. Koppla dessa framkrystade ord till en, två eller kanske fem boktitlar:

Zygot

Zen

Zoo

Zooma

Zenit

 

Då kör vi då. Först ut är En gång av Margaret Wild om en graviditet, där figurerar ju en zygot (heter det en förresten?) Solen står i zenit mellan vändkretsarna, således också i Nigeria där de flesta av novellerna i The thing around your neck utspelar sig. Där finns djur som vi knapps ens ser på zoo.

Zen är en gren inom buddhismen och då drar vi till Asien. Jag vet att Ko Un är munk, men om han är just zenbuddhist låter jag vara osagt. Hans Tiotusen fotspår och andra dikter fungerar verkligen som en kamera som zoomar in enskilda sydkoreaner och berättar deras historia.

Sedan vill jag att du presenterar en karaktär med Z i inledningen av för- eller efternamnet, eller mitt i om det funkar bättre. Det är inte så himla petigt.

Någonting går väldigt fel i Charles Benoits Splitter och kanske är det Zach som är orsaken till detta. Han är den nya killen på skolan, som blivit utslängd från flera andra skolor. En karaktär som är svår att få grepp om och det är nog meningen.

Och slutligen till veckans fråga som handlar om en väldigt speciell zon, nämligen din bekvämlighetszon när det kommer till läsning. Hur ser den ut? Hur ofta tar du dig utanför den? Hur brukar resultatet bli då? När hände det senast?

Jag läser det mesta, men undviker skräck, fantasy och sci-fi. Trots detta älskade jag Tistelblomman som jag läste nyss och Cirkeln var en av de bästa böcker jag läste förra året. Med hjälp av fellow bokbloggare är det lättare att hitta guldkornen även i de mest obekväma läszoner. Näst på tur står Stephen King.

Läs också:

Tror, vill och hoppas!

Vem får Nobelpriset i litteratur 2011 undrar Lyran i veckans tematrio. Vem borde vinna årets Nobelpris i litteratur undrar Bokhororna.

Låt mig reda ut det här.

Det finns en författare vars vinst skulle få mig att ropa ÄNTLIGEN, göra en glädjedans, gråta en skvätt, ge Peter Englund en fiktiv smällkyss mitt på munnen och överväga att dra in till Poseidon för ett dopp. Den författaren är Tomas Tranströmer. Han borde verkligen få priset, men jag tror inte att han får det.

Om Akademien funderar på att någon gång ge honom priset är det definitivt bäst att de ger honom det i år. Att, som Ralph Steinman, missa utnämningen med några dagar vore minst sagt snöpligt.

Kanske är Tranströmers tid förbi, men betänk Doris Lessing som fick priset senare än till och med hon själv ansåg rimligt.

Om vi bortser från denna stjärnpoet för en stund, så  finns Alice Munro i min önsketrio,  tillsammans med  Ko Un, otroligt produktiv poet, som skrivit om sitt land och sitt folk på ett både läs- och tänkvärt sätt och Assia Djebar, författare från Algeriet som skriver om kvinnors situation, vilket borde lyftas fram. Välskrivande kvinna från Afrika känns som en bra kombination. Guardian tror på henne och jag hoppas verkligen att det blir Djebar som tar hem priset.

Hon finns också med i den trio jag faktiskt tror på, också bestående av Les Murray, kontroversiell och konservativ poet som gjort sig ovän med i princip hela den australiensiska kultureliten, samt Claudio Magris, som inte är poet, men definitivt poetisk och dessutom med en säregen stil.

Peter Englund säger sig tycka att det är beklagligt att så få kvinnor fått priset, men menar samtidigt att kön inte ska spela någon roll. För mig är det detsamma som att säga att det är helt okej att ge priset till en vit man varje gång.

Lyran tipsar om en dialog mellan Englunds företrädare Horace Engdahl och Leopards förlagschef Dan Israel, där Engdahl talar om den västerländska kulturens överlägsenhet och det faktum att det är männen som respresenterar den. Jag mår lite dåligt av läsningen, men är inte överraskad.

Baserat på detta blir pristagaren säkert Philip Roth, eller någon annan i hans gäng som Don DeLillo eller Tomas Pynchon. Den sistnämnda om Murphy får bestämma och det blir någon jag inte läst som vinner.

Murphys trio består också av Péter Nádas och någon av de alla författare som jag inte ens tänkt på att nämna i detta inlägg. Det är så det brukar vara och gärna för mig, men då vill jag ha ett spännande val så att jag kan läsa denna lockande kurs i vår.

Adonis då, han toppar ju listorna. Ingen av mina favoriter. Ett okej val, men jag kommer inte att dansa någon glädjedans. Amos Oz hade gärna fått prisas, men jag tror inte det just nu med tanke på hur det ser ut i hans hemland just nu. Nawal El Saadawi kanske, men tanke på hennes roll i Egypten.

Vad har du för heta tips? Vem önskar, vill och tror du ska vinna nobelpriset i litteratur 2011.

På torsdag kl 13.00 får vi veta.

Läs också:

Hoppsan (eller en investering för framtiden)

Hm, jag har faktiskt hoppat över en hel del bokköp den senaste månaden. Nu råkade dock en liten e-bok slinka in i iPaden från Amazon.com. Visserligen en bok som jag verkligen vill, tänker och kanske till och med måste läsa, men ändå lite dumt kanske. Ingen svår månad att inte köpa böcker ens, då det landat en hel del recensionsböcker i lådan, men ändå.

Boken i fråga är Women of Sand and Myrhh av Hanan Al-Shaykh, som just nu ligger som första kvinna på Unibets oddslista inför Nobelpriset. På den här listan ligger hon lägre, men vad gör det. Det finns andra författare på listan som jag inte läst, men just den här damen lockar faktiskt. Allt för att förbereda mig så bra som möjligt inför Peter Englunds stora avslöjande.

Nobelprisprojektet skriver om några fler nykomlingar, med de känner jag inte alls för att läsa. Många spekulerar i huruvida Vijaydan Detha blir årets vinnare, han skriver noveller och någon sådan författare har inte prisats på länge. Okänd för mig och ska novellskrivande prisas håller jag mer på Alice Munro eller Nawal Al Saadawi.

Min teori är ju att en poet får priset och att Australien ligger bra till. Då blir det Les Murray, men andra poeter som Ko Un, Adonis och Tomas Tranströmer brukar också figurera i förhandsspekulationerna. Ett nytt namn för mig på oddslistan är Gerald Murnane, som inte är poet, men väl från Australien. Varken land, genre eller kön ska ju spela någon roll sägs det, men det känns som skitsnack rent ut sagt. Gubbar från västländer kan knappast vara så mycket mer begåvade än alla andra.

Jag skulle väldigt gärna vilja att en kvinna vinner och gärna en kvinna som lyfter fram kvinnoöden som annars inte får så stor uppmärksamhet. Min största favorit av dem alla är därför Assia Djebar.

Läs också:

En liten påminnelse inför hösten

Tanken var ju att jag skulle känna mig beläst och kulturell när Peter Englund avslöjar årets vinnare av Nobelpriset i litteratur. Den författare han läste upp skulle nämligen vara en jag läst något av. Extra kul om det också blir en författare jag faktiskt gillar. Tanken var att jag skulle ligga steget före.

Anna påminde mig om den utmaning Lyran satte ihop i våras och nu gäller det väl att sätta in en spurt.  Nu tänker jag inte tvinga mig själv att läsa något som  verkar riktigt galet tråkigt, så viktigt är det inte ens för mig att kunna stoltsera med någon form av kulturell kompetens.

Den ursprungliga listan är galet lång, men jag tänkte i alla fall lista de kanske aktuella författare som jag läst något av och dem jag kanske ska försöka hinna läsa något av i höst.

Först de kandidater jag redan läst:

 

Adam Zagajewski

Adonis

Alice Munro

Amos Oz

Assia Djebar

Bei Dao

Chinua Achebe

Eeva Kilpi

Haruki Murakami

Ian McEwan

Joyce Carol Oates

Ko Un

Les Murray

Margaret Atwood

Maya Angelou

Paul Auster

Per Petterson

Philip Roth

Salman Rushdie

Tomas Tranströmer

Vénus Khoury-Ghata

 

Och tre halvlästa inte så gillade:

Cormac McCarthy

Maryse Condé

Michael Ondaatje

 

 

Och så några jag skulle vilja läsa:

A.B. Yehoshua

Anne Carson

Antoni Tabucchi

Ben Okri

Claudio Magris

Don DeLillo

Gitta Sereny

Ismaïl Kadaré

Juan Goytisolo

Milan Kundera

Nawal El Saadawi

Ngugi wa Thiong’o

Nuruddin Farah

Peter Carey

 

 

Självklart hinner jag inte med dem alla, men ett par ska jag väl hinna med i alla fall.

Vilka tror jag då är mest aktuella för priset?

När det gäller vadslagningar så brukar poeterna  Adonis och Ko Un ligga högt upp. I år tror jag dock på Les Murray från Australien om inte hans konservativa åsikter talar emot honom. Konstiga åsikter verkar ju dock inte varit ett hinder förra året och gubbar är alltid populära. Det hade dock varit roligare med Ko Un, men det hade framför allt varit roligast med en poet. Adam Zagajewski var också bra, men sannolikheten för att just en polsk poet får priset igen känns väl inte så stor. Och visst hade det varit riktigt coolt om Eeva Kilpi kammade hem det hela.

Jag hoppas på Assia Djebar och Alice Munro då jag tyckt mycket om det jag läst av dem. Eller varför inte Margaret Atwood. En kvinnlig pristagare hade dessutom varit trevligt. Inte bara för att de själva är kvinnor, utan för att de ger röst åt andra utsatta kvinnor.  Det gör också Nawal El Saadawi och henne ska jag definitivt läsa innan pristagaren avslöjas. Frågan är dock om akademin vill blanda sig i situationen i Egypten genom att prisa henne? Kanske kan det bli Vénus Khoury-Ghata, det vore något.

Detsamma torde visserligen gälla Adonis med tanke på vad som händer i Syrien. Att uppmärksamma det av torka drabbade Kenya genom att ge priset åt Ngugi wa Thiong’o vore lite häftigt. Inte för att Nobelpriset ska vara politiskt, men för att det ändå sänder en signal.

Om det nu skulle bli en vit man, som det brukar bli håller jag en tumme för Philip Roth, som jag läst mycket av. Någon som också ofta figurerar i diskussion inför avslöjandet är hans parhäst Don DeLillo som jag läst några sidor av. Kanske dags att fortsätta med boken som ligger här hemma.

På läslistan står alltså i första hand Nawal El Saadawi tillsammans med  Ngugi wa Thiong’o och Don DeLillo. Några poeter till ska jag också försöka läsa.

Hur går dina tankar kring årets Nobelpris i litteratur?

 

Läs också:

Två poeter

Babel födelsedagsfirade Tomas Tranströmer förra veckan. Jag firade lite för tidigt och glömde sedan hans födelsedag. Nu tar jag igen det med ett inlägg om honom och polaren Ko Un som en hyllning till dem båda.

Hur ser man ut om man gillar Tranströmer? Är han en gubbe som skriver för gubbar? Är det så att han älskats sönder? Att det inte längre går att läsa hans dikter utan att påverkas av allt som skrivits om honom?

Nej inte är han bara gubbarnas poet, utan även min. Han är översatt till 50 språk. Världens poet som nu fyller 80.

Jag gillar det som Alex Schulman säger, att Tranströmer är en inkluderande poet. Det är inte så jäkla märkvärdigt att läsa Tranströmers poesi. Det finns en yta, men också ett djup som man själv kan bege sig ner i om man vill.

Är faktiskt lite sugen på att läsa inte bara av honom, utan om honom i Tomas Tranströmer Ett diktarporträtt som Staffan Bergsten skrivit. Men mest av allt vill jag ha hans samlade verk som nu ges ut.

Det är få förunnat att kunna skriva poesi som han, men läsa den kan vi.

 

Paret


De släcker den vita lampan och dess vita kupa skimrar

ett ögonblick innan den löses upp

som en tablett i ett glas mörker. Sedan lyftas

Hotellets väggar skjuter upp i himmelsmörkret.

 

Kärlekens rörelser har mojnat och de sover

men deras hemligaste tankar möts

som när två färger möts och flyter in i varann

på det våta papperet i en skolboksmålning.

 

Det är mörkt och tyst. Men staden har ryckt närmare

i natt. Med släckta fönster. Husen kom.

De står i hopträngd väntan mycket nära,

en folkmassa med uttryckslösa ansikten.

 

ur Den halvfärdiga himlen (1962)

 

Som en tablett i ett glas mörker, är inte det vansinnigt vackert? Jag älskar Tranströmers liknelser och metaforer. Möjligen är de två färgerna som möts lite banala, men det kan jag ta.

Jag älskar första strofen i Dagsmeja, också den ur Den halvfärdiga himlen:

Morgonluften avlämnade sina brev med frimärken som

glödde.

Snön lyste och alla bördor lättade — ett kilo vägde 700

gram inte mer.

 

Ko Un kallas “en av Tranströmers själsfränder” i Babel. Vilket fantastiskt arbetsrum/bibliotek han har. Otroligt produktiv är han dessutom. Språket väller fram, säger Ko Un och menar att han kanske inte är poet därför. 8000 dikter om personer han mött ingår i Maninbo, Tiotusen fotspår. De flesta dikter i samlingen Tiotusen fotspår och andra dikter kommer därifrån.

För den ovana lyrikläsaren är Ko Uns dikter bra. De är som små historier om personer, sydkoreaner som berättar landets historia. Här kan du höra honom tala om livets stora frågor.

 

Läs också:

Tematrio -Önskade nobelpristagare

Lyran är inte nöjd med årets nobelpristagare och jag är benägen att hålla med. Lite orättvist kanske, då jag inte läst något av Vargas Llosa, utan avfärdat honom som en synnerligen gubbig författare. Inte blev jag mer sugen på att läsa honom nu heller, trots att de medverkande i Babel försökte övertyga mig om att han egentligen är en liten mysgubbe. Nja, jag är skeptisk och följer instruktionerna för veckans trio.

Berätta om tre författare som du velat ge Nobelpriset i år! Motivera gärna.

1. Algeriska Assia Djebar beskriver kvinnors mycket instängda liv i ett samhälle som vill hålla dem utanför. Samtidigt ger hon dessa kvinnor hopp då hon också erbjuder en kontrast. För sina klarsynta samhällsskildringar och modiga röst vill jag ge henne ett nobelpris.

2. Ko Un beskriver istället det sydkoreanska samhället och låter dess befolkning komma till tals i sina dikter. Det är inte svårt, inte komplicerat utan istället väldigt mänskligt och direkt. Lyrik när det är som bäst helt klart.

3. Joyce Carol Oates skriver med frenesi och inlevelse om de människor som inte sällan glöms bort och därmed inte hörs i vårt samhälle.

En gemensam motivering skulle kunna vara: “För att de med stor skicklighet ger röst åt de utsatta i samhället”. Något som jag tycker är en både viktig och passande motivering för dessa framtida (?) pristagare.

Läs också:

Imorgon smäller det

Odds är odds är odds. Det är inte alltid så att förhandsspekulationerna stämmer. Ganska sällan faktiskt även m det faktiskt varit så de senaste åren. I år är inte ens Ladbrokes och Unibet ense, men Ladbrokes förslag känns rimligare.

På Ladbrokes ligger Cormac McCarthy i topp följd av  Ngugi wa Thiong’o (onsdag kväll) medan Unibet har dessa båda på andra och tredje plats och Néstor Amarilla i topp. Skulle tro att han är lite för ung och oerfaren för att få priset då det inte brukar handla om ett enskilt verk i första hand som till exempel är fallet med Bookerpriset, trots att ett verk under det senaste året ska vara avgörande. Péter Nádas från Ungern ligger högt hos Ladbrokes, medan Unibet har Antoni Tabucchi som bubblare.

I år består Nobelkommittén av Per Wästberg, Kjell Espmark, Katarina Frostenson, Kristina Lugn och Horace Engdahl, vilket gör att det inte är konstigt att det spekuleras om en poet.

En kvinnlig poet från någon annan världsdel än Europa borde få priset om det nu skulle handla om rättvisa. Enligt akademien tänker de dock inte alls på någon form av rättvisa och i så fall kanske det blir en fransk man som skriver prosa. De har i alla fall varit populära historiskt sett. Jag ser gärna en kvinna, då priset har en tendens att bli väl gubbigt.

Så här säger kulturskribenter världen över och jag måste bjuda på danske Jens Andersens uttalande:

När folk numer mest läser deckare, blir Nobelpriset en årlig påminnelse om att det finns enastående prosaister och lyriker i hela världen. Akademiens val sker på mycket hög nivå, men trots allt av vanliga dödliga där små och subjektiva skillnader avgör. Detta sagt är det dags för ett nordiskt namn. Det hade kunnat vara vår danska lyriker Inger Christensen men hon dog ju. Låt det nu inte få bli för sent att välja Tomas Tranströmer. Han är mitt namn!

Jag hoppas som alltid på Tomas Tranströmer vars odds som vanligt blivit sämre de senaste dagarna. Tror tyvärr att han är lite för svensk för att få priset trots att det nu är 36 år sedan den förra svenskskandalen.

Poet eller kvinna säger jag och då håller jag på Ko Un och Assia Djebar. Blir det kenyanske Ngugi wa Thiong’o blir jag definitivt inte ledsen, men jag hade som sagt gärna sett att jag läst pristagaren. Skulle någon gång vilja känna mig riktigt beläst. Les Murray tillhör också skaran jag inte läst, men definitivt kan tänka mig att läsa. Australien har bara tilldelats priset en gång, men det ska ju som sagt inte handla om någon rättvisa vare sig gällande texttyp, ursprung eller kön.

Tänk om det blir Jeanette Winterson, som Wästberg tydligen citerat i en bok. Henne har jag aldrig heller läst något av, men hon får definitivt gärna få priset ändå. Han har ju också ett stort afrikanskt engagemang.

Jag är kluven, å ena sidan är det kul att ha läst, men å andra sidan är det grymt kul att bli överraskad. Imorgon strax efter klockan ett vet vi och då är det väl bara att knalla till biblioteket för att läsa det jag missat. Blir det någon av författarna som står i hyllan, som Cormac McCarthy, Alice Munro eller Jeanette Winterson kommer jag nog att bli lite irriterad på mig själv.

Vill du läsa mer om priset? Här finns mycket intressant information.

Och här kan du läsa vad SVT:s kulturredaktion tippar. Nu måste jag googla Don DeLillo, men jag hoppas, om någon av de tre SAG (stora amerikanska gubbar) får priset, att det blir Philip Roth.

Läs också:

Topp 5 just nu

ViOddsen ändras hela tiden nu när avslöjandet av 2010 års Nobelpristagare närmar sig. Frågan är om det var bokmässan som gjorde det, eller om någon läckt, men kenyanske Ngugi wa Thiong’o har spurtat och en spurt brukar betyda något. Minns bara Le Clézio.

Tänkte att jag skulle försöka orientera mig lite bland både de välkända och de för mig mer okända namnen på Topp 5 just nu.

Etta ligger fortfarande Tomas Tranströmer som är en stor favorit. Mitt första möte med honom skedde 1996 när jag läste litteraturvetenskap. Vår lärare Gunnar D Hansson, som även han är en begåvad poet, spelade en knastrig LP-skiva med Östersjöar. Fantastiskt vackert. Jag återkommer ofta till denna långdikt och upphörs aldrig att gripas av Tranströmers fantastiska språk. Nu tror jag tyvärr inte att han får priset, hur bra han än är de låga oddsen till trots.

På andra plats på Ladbrokes lista ligger just nu alltså Ngugi wa Thiong’o. Här kan du se ett klipp om honom och här läsa en recension av hans senaste bok. Vill du kika på hans officiella hemsida ska du istället klicka här.

Kenya är ett fascinerande land som jag hade nöjet att besöka 1998. Jag och tre vänner (de som jag träffade i Stockholm i helgen) skrev vårt examensarbete på Svenska skolan i Nairobi. Redan då var det en ganska osäker stad och vi pratade i helgen om saker vi gjorde som vi kanske inte borde ha gjort då och definitivt inte skulle kunna ha gjort nu. Jag hade gärna läst böcker om landet och ska försöka mig på Ngugi wa Thiong’o oavsett vad Peter Englund säger. Speciellt Wizard of the Crow låter spännande.

Gubbar på de tre första platserna i år för på plats tre finns Haruki Murakami som kanske känns lite väl populär för att få priset. Inte för att populära författare inte ska få Nobelpriset, men för att det finns en finess med att ge det till någon fler borde upptäcka. Missförstå mig rätt, jag tycker verkligen att Murakami är väl värd priset.

På plats fyra och fem finns två poeter, Ko Un som är min favorit i år och Adonis som kanske är lite väl svår för min smak.

Senast en poet vann var 1996 då fantastiska Wizlawa Szymborska från Polen prisades. Sedan dess har endast tre kvinnor fått Nobelpriset. Även i år ser det mörkt ut om man får tro oddsen. Först på 12:e plats återfinns Joyce Carol Oates, därefter Alice Munro och på 15:e Assia Djebar. Annars är det gubbar så långt ögat når. Många bra gubbar förvisso och tyvärr är det säkert så att en kvinna inte kommer att få priset två år i rad.

Vi får veta redan på torsdag kl. 13.00 vem som vinner äran och en ansenlig summa pengar.

Läs också:

Lite läspanik enligt O

Alltså, jag hade verkligen tänkt att jag skulle ha läst årets Nobelpristagare innan han eller hon avslöjas av Peter Englund. Jag tyckte också att oddsen borde vara hyfsat bra då jag faktiskt läst både Adonis, Ko Un, Joyce Carol Oates, Philip Roth, Assia Djebar, Tomas Tranströmer, Margaret Atwood och Haruki Murakami. Men det var det, nu ser listan annorlunda ut.

Vem är Adam Zagajewski och vad katten gör han på listan? Poet visserligen och jag tror på en poet i år. Kanske värt att läsa något av honom nu, visst hade det varit rätt fräckt om han fick priset och jag faktiskt hade läst. En polsk poet, bara en sådan sak gör att det nästan är värt alla konstiga kommentarer jag skulle kunna få.

Och Thomas Pynchon som bara nämns i media en gång per år, som inte lockar speciellt mycket, eller Antonio Tabucci för den delen, som låter hemskt tung.

Alice Munro borde jag ta tag i, även om jag känner mig tveksam till att hon får priset. Inte av något annat skäl än att hon skriver noveller som är en bortglömd litteraturform, men någon gång ska ju vara den första.

Varför är det då så viktigt att ha läst nobelpristagare i förväg? Antagligen för att jag är barnslig och för att det är riktigt kul att kunna ropa “Äntligen!” på allvar. Roligare ju fler som ser ut som frågetecken faktiskt.

Det brukar vara en outsider som får priset och vad jag vet brukar inte Adam Zagajewski figurera på vadslagningslistorna. Det talar kanske för honom?!

Antonio Tabucchi

Läs också: