enligt O

Tankar från en bokberoende

Tagg: Kazuo Ishiguro (Sida 1 av 2)

Kanonkalendern 2.0 del 10

Ikväll tar Kazuo Ishiguro emot Nobelpriset i litteratur ur kungens hand. Det hade ju varit lämpligt att då lägga till en av hans böcker i denna personligt utvalda kanon, men jag tycker faktiskt inte att de två böcker jag läst av honom platsar. Istället vill jag lyfta fram den nobelpristagare vars pris faktiskt fick mig att storgråta inför något chockade elever. Jag talar om metaforernas mästare Tomas Tranströmer som tilldelades priset 2011.

Jag har funderat varv efter varv på vilken av hans samlingar jag ska välja. Kanske den stämningsfulla Östersjöar som var mitt första möte med honom, den fina debuten 17 dikter eller kanske den gripande och vackra Sorgegondolen.  Till slut bestämde jag mig för att välja dem alla och lägga till Samlade dikter 1954-1996 som innehåller alla diktsamlingar från 17 dikter (1954) till Sorggondolen (1996) till kanon enligt O. Det finns så mycket att upptäcka i Tranströmers dikter att det inte skadar att läsa dem alla.

Stor guide — så diskuterar du Nobelpriset vid fikabordet

På söndag delas Nobelpriset ut och jag tänkte bjuda på lite stöd för den som vill diskutera Nobelpriset i litteratur i allmänhet och årets vinnare Kazuo Ishiguro i synnerhet. Och ja, jag är fullt medveten om att litteraturpriset inte är det enda priset som delas ut, men någon annan får stötta er om ni vill verka beläst gällande årets andra pristagare.

Om Kazuo Ishiguros ursprung: ”Visst är han född i Japan, men han är verkligen brittisk ut i fingerspetsarna.”

Om valet: ”Svenska Akademien har ännu en gång valt en författare från väst. Han må vara född i Asien, men det gör inte valet mer spännande.”

”Det är dags för en (insert t.ex. kvinna, afrikan, sydamerikan, asiat, mer okänd författare) istället för den obligatoriska mannen.”

”Det är tydligt att Svenska Akademien arbetar medvetet med att vidga gränsen för vad litteratur är. De har de senaste åren gett priset till en journalist, en musiker och nu en författare vars böcker blivit älskade filmer.”

”Årets vinnare är mer känd för filmatiseringarna av hans böcker än för böckerna själva. Vad blir det nästa år? En serietecknare? Svenska Akademien har verkligen spårat ur.”

”Ishiguro är en skicklig författare och ett väldigt opolitiskt val av Svenska Akademin. Det är skönt att litteraturen får stå i centrum.”

”Äntligen går priset till en författare vars böcker är lättillgängliga. Så skönt att slippa den elitistiska exkludering av de vanliga läsarna som Svenska Akademien så ofta ägnar sig åt.”

Om stilen och böckerna:

”Jag tycker verkligen att den motivering som Svenska Akademien gav till valet av Ishiguro tydligt anammar hans stil. Det är utan tvekan så att hans mycket känslofyllda romaner har blottat avgrunden under vår skenbara hemhörighet i världen.”

”De undertryckta känslorna i Återstoden av dagen är verkligen fantastiskt skildrade.”

”Den vackra stillsamheten kombinerad med den dramatiska berättelsen i Never let me go bidrar till den unika stämning som är så typisk för Ishiguro.”

”Det är så skickligt av Ishiguro att kunna göra en berättelse som utspelar sig för många hundra år sedan så allmänmänsklig och aktuell” (om Begravd jätte)

”Självklart ska Ishiguro läsas på originalspråk. I översättningen går hans unika språk förlorat. Det är dessutom väldigt få av hans böcker som översatts.”

”Jag uppskattade Ishiguros tidiga böcker, som Berg i fjärran där han utforskar den dubbla identitet som många har. Nu har han blivit för mainstream och det är inte riktigt min grej.”

Om andra tänkbara val: ”Min favorit (insert t.ex. Philip Roth, Nawal el Saadawi, Ngugi wa Thiong’o, Margaret Atwood, Ko Un, Adonis) kommer säkert att hinna dö innan de får priset. Jag är så besviken.”

”Jag är glad över att Svenska Akademien valde en yngre författare i år. Ett mer spännande val hade dock varit (insert t.ex. Chimamanda Ngozi Adichie, Nina Bouraoui, Philipp Meyer, Jonathan Safran Foer, Mohsin Hamid)”

”Svenska Akademin valde en ofarlig och opolitisk vinnare i år. Ett fegt agerande om du frågar mig. De borde istället tagit ställning och valt att ge priset till (insert t.ex. Adonis, Amos Oz, Susan Faludi, Olga Tokarczuk, Vladimir Sorokin) för att tydligt visa att litteratur kan förändra världen.”

 

 

 

 

Bokcirkel om nobelpristagarbok

Idag träffades bokklubben Bokbubblarna i ett före detta snötäckt och numera regnigt Göteborg för att diskutera Återstoden av dagen av Kazuo Ishiguro. Jag kan tänka mig att vi är långt ifrån ensamma om att cirkla just den boken nu i höst, då Ishiguro den 10:e december mottager årets Nobelpris i litteratur.

Butlern Stevens har under många år tjänat sin arbetsgivare, trots att denne fick mer och mer extrema åsikter. Han har offrat hela sitt liv för att vara den perfekte tjänare och missat en hel del viktiga saker. Nu har han fått en ny husbonde och han har fått några dagar ledigt. Han får låna en bil och ger sig iväg för att hälsa på den forna hushållerskan miss Kenton, som just blivit änka. Under resan har han en del problem med bilen, men kommer till slut fram. Under tiden får vi också veta en del om hans liv som butler. Så mycket mer händer inte.

Berättelsen om den mycket lojale butlern filmatiserades 1993 och då gjorde Anthony Hopkins ett fantastisk rollporträtt av den något buttre Stevens. De undertryckta känslorna blev tydligare än i boken, men det är som påpekades under dagens samtal, hans tolkning av bokens Stevens och inget annat. Jag föredrar ändå filmen framför boken, vilket händer extremt sällan.

Ingen var direkt lyrisk över Återstoden av dagen och den fick 3,2 i betyg, flest treor, en fyra och en tvåa. En helt okej bok tyckte de flesta av oss, men ingen kunde riktigt förstå vad det är som imponerade så på Svenska Akademien att de tilldelade honom Nobelpriset. Nu har jag själv visserligen bara läst två av hans böcker och jag tyckte bättre om Never let me go, men ingen av dem känns direkt exceptionell. Den lågmälda stilen finns i båda dess böcker, liksom de ordrika beskrivningarna. Inte riktigt min kopp te. Jag är dock lite sugen på att läsa

Någon beskrev boken ”som att en lobotomerad Murakami tvingats skriva manus till Downton Abbey” och det ligger något i det. Apropå Downton Abbey måste vi tala om omslaget till senaste upplagan (se ovan) som består av en beskuren bild av en person som utan tvekan är Thomas Barrow i just nämnda tv-serie. En aspirerande butler som är så långt ifrån bokens mönsterbutler som man kan komma. En bild av butlern Carter kunde möjligen platsat, men inte ens han är så absurt trogen sin arbetsgivare som Stevens är.

Sammanfattningsvis en bok jag är nöjd att jag läst, men inte någon direkt höjdare.

Just-nu-enkät

Nu är det sådär snurrigt igen med läsningen som det kan bli när jag har för mycket att göra. Dags att strukturera upp lite med hjälp av en just-nu-enkät. Lite hoppfullt är det faktiskt att jag läst sex av de elva böcker jag skrev om förra gången jag gjorde en liknande enkät. Å andra sidan är fem av dem fortfarande olästa.

Häng gärna på om ni vill!

Här är de böcker jag läser just nu och de jag vill/borde ta tag i. Som vanligt är de spridda över halva huset och mer därtill.

Vid sängen: Där ligger högar av böcker som bara väntar på att bli lästa. Den jag läser i just nu är Behold the dreamers av Imbolo Mbue, som lovar gott. För mig tar dock e-böckerna över mer och mer, vilket gör att den inte prioriteras tyvärr.

På soffbordet: Där ligger faktiskt ganska lite, bara ett gammalt exemplar av Lars Forssells Vänner som jag fick med mig från mormors bokhylla igår. Den verkar ganska fin.

På läsplattan: Där finns allt för mycket påbörjat, men främst ägnar jag tid åt Ondskans innersta väsen av Luca D’Andrea som börjar bli riktigt spännande.

På jobbet: På mitt skrivbord finns Jag är en grön bänk i Paris av Kerstin Thorvall som jag lånade för att leta passande dikter till undervisningen. Det finns massor.

I öronen: Just nu lyssnar jag på Rum av Alex Schulman och Sigge Eklund. Helt okej, men inget speciellt. Funkar dock i öronen på väg till och från jobbet.

Bokklubbsbok: Återstoden av dagen av Kazuo Ishiguro som kanske blir utläst till morgondagens bokträff. har läst ungefär 2/3 och den är riktigt tråkig och seg. Filmen med Emma Thompson och Anthony Hopkins minns jag däremot som fantastisk.

Borde jag läsa ut: Jag har påbörjat David Grossmans En häst går in på en bar och tycker egentligen mycket om den. Det är bara det att den kräver en piggare hjärna än jag har just nu. Får kanske läsa om i jul.

Borde jag påbörja: Borde är inget fint ord, men ska det bli några julböcker lästa innan det är för sent är det dags att börja nu. Seven days of us av Francesca Hornak blir (nog) årets val.

Längtar jag efter att få läsa: Jag vill verkligen läsa Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò.

3 andra böcker i min TBR-hög: Turtles all the way down av John Green, Ärr av Audur Ava Ólafsdóttir och Barnvagnsblues av Ester Roxberg, bland många, många andra.

 

Varför är bristen på jämställdhet inget problem?

Ibland får jag frågan varför jag tar upp frågan om jämställdhet så ofta. Varför det är så viktigt för mig, nästan som en fixering. Ofta blir min spontana reaktion att jag vill fråga varför jämställdhet inte är viktig för personen i fråga, men jag gör det sällan trots att jag borde. Frågan kommer nämligen uteslutande från män och då hamnar jag i någon slags försvarsställning. Dumt. Istället borde jag fråga just det jag tänkt fråga: Varför är jämställdhet inte viktigt för dig?

I veckan handlade det om Nobelpriset och det faktum att alla årets pristagare är män. Något som diskuterades på många håll och jag hamnade i en diskussion på Twitter. Budskapet var att det inte finns lika många män som kvinnor att prisa, samt att de som utser nobelpristagare hade som ansvar att ge priset till de bästa, inte att kämpa för jämställdhet. Underförstått, om priset gavs till en kvinna skulle en bättre man väljas bort. När det gäller litteraturpriset är ett sådant argument dessutom dummare än dummast, då det i slutänden handlar om tycke och smak. Ja, det är tycke och smak, trots att Svenska Akademien också ska stå för snille och smak.

Det går att argumentera för att män är bättre författare än kvinnor och även om det inte är politiskt korrekt att säga så 2017 får jag en känsla av att många tänker så. Det finns en utbredd uppfattning om att män skriver allmänmänskligt medan kvinnor skriver för kvinnor. Är inte det ganska sorgligt?

Låt ingen skugga falla över Kazuo Ishiguro, men den litterära tradition han företräder är för mig allt annat än nyskapande. Han är en skicklig författare som jag gärna vill läsa mer om och jag är på många sätt glad över att han fick priset, men en liten, liten tagg i hjärtat och i hjärnan med för den delen stör.

Mannen på Twitter bad mig berätta vilka pristagare de senaste 25 som inte var värdiga pristagare och borde ersatts av andra. Underförstått, vilka män skulle jag vilja kasta ut för att istället ge priset till kvinnor. Ville jag kanske till och med kvotera? Och nej, det handlar inte om kvotering. Det handlar om att gå emot den sega föreställningen om att en skicklig författare i 100 av 114 fall är en man. Sedan skulle jag kunna nämna Günther Grass pga kass, Mo Yan pga jäv och Mario Vargas Llosa pga mansgris, men det gjorde jag inte. Även det handlar nämligen om smak. Synd bara att Svenska akademiens smak är så himla fixerad vid vinnarens kön att de belönar man efter man. Det behövs liksom inget kvoteringssystem, bara lite mera könsblindhet. För mig är bristen på jämställdhet nämligen ett problem, då den får allt för många att tro att det bara är män som förtjänar priser. Att det inte är ett stort problem för fler är ganska sorgligt.

 

Kazuo Ishiguro får Nobelpriset i litteratur

Igår skämtade jag lite om att Svenska Akademien i sin vilja att vidga textbegreppet skulle välja en filmmanusförfattare till året nobelpristagare i litteratur och föreslog George Lucas. Helt fel hade jag inte, för flera av årets pristagares böcker har filmatiserats och kanske är filmerna mer kända än böckerna.

Kazuo Ishiguro är årets nobelpristagare i litteratur. Född 1954 är han en av de yngsta pristagarna hittills. Magasinet Granta hade med honom på sina listor med unga, lovande författare både 1983 och 1993.

Vad jag tänker på när jag tänker på Ishiguro? Att han är en skicklig författare, som är så lågmäld och så brittisk att han kan irritera få. Egentligen ifrågasätter jag inte valet alls, jag har läst och gillat flera av hans böcker, men jag väcks inte av några megastora känslor heller. Det känns onekligen ganska safe och definitivt opolitiskt. Visserligen är Ishiguro född i Japan, men det är svårt att säga att han skulle vara en asiatisk författare, då han är brittisk ut i fingerspetsarna.

Att välja en brittisk man efter en amerikansk dito förra året är ändå lite tråkigt, det går inte att komma ifrån. Jag hade gärna sett att någon som skrev på ett annat språk än engelska uppmärksammades, eller om man nu nödvändigtvis ska köra brett och engelsk välja Margaret Atwood eller Joyce Carol Oates. 114 pristagare hittills, varav 14 kvinnor. Just sayin’ …

Om man nu vill läsa något av Kazuo Ishiguro? Jag gillar Never let me go väldigt mycket. Det är en krypande obehaglig bok om elever på en isolerad internatskola på den engelska landsbygden. Den blev film 2010 med bland andra Keira Knightley. Sedan är Återstoden av dagen fin, både som bok och film.

Senaste boken heter Begravd jätte och kom ut 2015 (2016 på svenska). Den beskrivs som ”en magisk resa genom 500-talets England” och lockar inte nämnvärt. Däremot blir jag mer sugen på att läsa Vi som var föräldralösa från år 2000, som utspelar sig på 1930-talet. Var? I England självklart. Jag som gillar att upptäcka nya miljöer blir mindre nyfiken på Ishiguros böcker. Det är verkligen ett etnocentriskt val av pristagare. Det går inte att komma ifrån. Därmed inte sagt att Ishiguro inte är någon bra författare, för det är han utan tvekan. Ett utmärkt val för julhandeln.

 

 

foto: Jane Brown

Ett sätt att bota lässvacka

Vet ni, jag tror att jag har kommit på det perfekta sättet att bota en lässvacka.

 

  1. Para ihop dig med en kunnig skolbibliotekarie som har lite annan boksmak än du, men ändå läser intressanta böcker.
  2. Spåna ihop ett gäng läsvärda böcker var för sig.
  3. Låt skolbibliotekarien samla ihop dem på en trevlig bokvagn och skapa en fin affisch.
  4. Bjud in ett gäng läsintresserade lärare och rektorer.
  5. Få en av dem att beställa god mat.
  6. Ät god mat samtidigt som du får lov att (i princip ostörd) prata om en massa bra böcker och dessutom får tips på läsvärda böcker av andra boknördar.
  7. Låna någon av böckerna, skriv upp andra på den milslånga sommarläslistan.
  8. Njut.

 

Någon gång per termin brukar jag och vår skolbibliotekarie göra just så här. Förstår ni hur trevligt det är med boktipsarträffar på jobbet?! I alla fall tycker jag det, som får presentera en massa färska böcker, men jag hoppas att mina kollegor uppskattar det också.

Såhär dagen efter är jag fortfarande full av energi och läslängtan.

 

Några av de böcker jag tipsade om var:

Generation Loss av Elizabeth Hand

Som stjärnor i natten av Jennifer Niven

Jag är den som är den av Elin Lucassi

Tidsklyftan av Jeanette Winterson

Gryningsfeber av Péter Gárdos

 

Några böcker som vår bibliotekarie tipsade om och som jag blev sugen på att läsa:

Begravd jätte av Kazuo Ishiguro

Under krigets himmel av Niroz Malek

För vad sorg och smärta av Thom Lundberg

De försvunna av Caroline Eriksson

Sapfos tvillingar av Vendela Fredricson

 

Grantas lista 1993

Det här var ett pilligt projekt, men har jag börjat ska jag avsluta och lite kul är det allt att googla runt. Även 1993 utsåg en jury bestående av bland annat Salman Rushdie, en lista på 20 best of british novelists under 40. Detta var lista nummer två, som publicerades i Granta 43 och den innehöll följande namn (struntar i titlarna i magasinet den här gången, men listan finns här):

Iain Banks, skrev både ”vanliga” romaner och science fiction, men då lade han till mellaninitialen M. Han dog 9 juni i år och hans sista roman The Quarry släpptes i dagarna.
Louis de Bernières, är troligen mest känd för Corelli’s Mandolin, som också blivit film. Senaste boken heter Notwithstanding.
Anne Billson är förutom författare också filmkritiker och har bland annat skrivit vampyrboken Suckers och den här boken om Buffy the Vampire Slayer.
Tibor Fischer hamnade redan med debutboken Under the frog på Bookerprisets korta lista. Verkar hamna i blåsväder ibland.
Esther Freud har skrivit sex böcker efter prisade debuten Hideous Kinky och är förutom författare även skådespelare. Hennes senaste bok kom 2o10, heter Lucky break och verkar riktigt bra.
Alan Hollinghurst har skrivit fem böcker och för The Line of Beauty belönades han med Bookerpriset. Senaste boken heter The Stranger’s child och kom 2011. En författare jag bör och vill läsa något av.
Kazuo Ishiguro var tydligen ung och lovande såväl 1983 som 1993.
AL Kennedy är inte bara författare, utan ståuppkomiker också. Hennes senaste bok heter On writing och mest känd verkar Day vara. För den belönades hon med Costa Book Awards 2007.

Philip Kerr skriver spänningslitteratur och har skrivit fem böcker om Bernie Günther.  Första delen i hans Berlin-noir-trilogi kom just ut på svenska med titeln Falskspel.

Hanif Kureishi en stor favorit som jag nästan glömt bort. Jag absolut älskade hans The Buddha of Suburbia, som måste vara den roman som gav honom en plats på listan. En av de absolut bästa böcker jag läst. Måste läsa mer snarast.
Adam Lively har skrivit en del, men verkar inte ha nått speciellt stora framgångar. Istället recenserar han böcker för The Sunday Times och producerar dokumentärer.
Adam Mars-Jones ännu en författare som placerat sig på listan även nu 10 år senare. Kanske borde kolla upp hans författarskap mer. Någon som läst?
Candia McWilliam verkar ha kommit tillbaka efter en tuff tid och senaste boken heter Silently and very fast.
Lawrence Norfolk har skrivit fyra historiska romaner, senaste kom 2012 och heter John Saturnall’s Feast.
Ben Okri är författaren jag tänkt läsa något av hur länge som helst. Jag har hans Farlig kärlek i hyllan hur länge som helst.
Caryl Phillips föddes på St Kitts och har skrivit många pjäser, men också en rad romaner. A distant shore verkar vara den av hans böcker som är mest känd. Det verkar som om det här är en författare för mig.
Will Self verkar vara en udda typ. Han är författare och komiker och hand Great Apes verkar verkligen helt absurd. Senaste romanen Umbrella återfanns på Man Booker Prizes korta lista 2012.
Nicholas Shakespeare har bland annat skrivit Secrets of the Sea, som står i min hylla på svenska och då heter den Havets hemligheter. Någon som läst?
Helen Simpson har skrivit fem novellsamlingar. Den senaste heter In flight entertainment och kom 2011.
Jeanette Winterson är ännu en gigant som jag tänkt läsa, men aldrig läst något av. Måste åtgärdas. Hennes biografi Varför vara lycklig när du kan vara normal? kom nyss i pocket och kanske vore bra att börja med.

 

Många kända namn även på den här listan. Jag tar ett djupt andetag eller två och förflyttar mig sedan 10 år framåt.

 

Grantas lista 1983

Jag var ju tvungen att kolla upp det här med magasinet Grantas listor över de bästa brittiska författarna, efter att både Esther Freud och Robert McLiam Wilson tydligen återfunnits där. Jag har nu lärt mig att det hittills publicerats fyra listor och att den första kom 1983 i Granta 7. Kravet är att de ska vara lovande och under 40.

På listan återfanns följande författare och de texter som representerade dem i Granta 7:

  1. Martin Amis: Money (skrev inte mycket mer efter denna succéroman, men ser bekant ut tycker jag. Har enligt Wikipedia inspirerat många unga författare som Zadie Smith)
  2. Pat Barker: Blow Your House Down (fick Bookerpriset 1995 och är kanske mest känd för Regeneration Triloginsenaste boken kom 2012 och heter Toby’s room.)
  3. Julian Barnes: Emma Bovary’s Eyes (En känd gubbe helt klart, men just den här boken hittar jag inte, kanske är det en uppsats, han har skrivit en del om Emma Bovary, eller så menar de boken Flaubert’s Parrot)
  4. Ursula Bentley: Foreign Buddies (blev ingen litterär succé, dog 2004 i cancer)
  5. William Boyd: Extracts from the Journal of Flying Officer J (har skrivit massor och fått en drös priser, har dock inget minne av att jag läst något)
  6. Buchi Emecheta: Head Above Water (nigeriansk författare som publicerat mer än 20 böcker, senast på 90-talet)
  7. Maggie Gee: Rose on the broken (har skrivit en hel del och några titlar, som The Ice People, känns vagt bekanta)
  8. Kazuo Ishiguro: Summer After the War (Ishiguro tillhör de författare på listan som jag läst böcker av, senast  Never let me go)
  9. Alan Judd: Obsessions (är fortfarande aktiv författare och gav ut Uncommon enemy 2012)
  10. Adam Mars-Jones: Trout Day by Pumpkin Light (fanns med på listan även 1993 och är förutom författare också filmkritiker, senaste boken heter Cedilla)
  11. Ian McEwan: The Writing of ‘Or Shall We Die?’ (är helt klart en av de författare som fortfarande är aktuell)
  12. Shiva Naipaul: The Fortune-Teller (Nobelpristagaren V S Naipauls yngre bror, som dog redan 1985, mest känd för North of South)
  13. Philip Norman: Ol’ Black Rock (har skrivit en hel del rockbiografer om bland annat The Beatles, Buddy Holly, John Lennon och senast om Mick Jagger 2012)
  14. Christopher Priest: The Miraculous Cairn (skriver science fiction och har fått hur många priser som helst, The Prestige, som också blivit film, verkar vara en av de mest kända av hans böcker)
  15. Salman Rushdie: The Golden Bough (en gigant som inte behöver någon närmare presentation, jag har dock bara läst Satansverserna)
  16. Lisa St. Aubin de Teran: The Five of Us  (skriver självbiografiska romaner och memoarer, är mest känd för The Hacienda)
  17. Clive Sinclair: Antics (en författare jag inte hittar mycket om, men Meet the wife om Penelope låter intressant)
  18. Graham Swift: About the Eel (fortfarande produktiv och ålar finns även med i hans Waterland)
  19. Rose Tremain: My Wife is a White Russian (fick Orange Prize for Fiction 2008 för The Road Home, och återfanns på korta listan 2004 för The Colour)
  20. A. N. Wilson: Scandal (biografier och historiska romaner verkar vara hans grej, är också kolumnist på Daily Mail)

 

Hyfsat bra lyckade de ändå trots några missar, några riktiga giganter, några fortfarande aktiva om än inte internationellt kända. Vilka har du hört talas om?

Boktips on demand del 5

Jag fick ett väldigt snällt mail från en person som delar flera av mina favoritförfattare och brukar hitta bra böcker via min blogg. Nu vill hon få tips om bra böcker som liknar dem av Barbara Voors och Maria Ernestam. Bra personporträtt, fin språk och snygga paralleller kännetecknar både Barbara Voors och Maria Ernestam. Inte sällan har historierna minst en twist.

Jag har försökt att tänka lite utanför lådan (eller i alla fall utanför bloggens senaste recensioner) och kom då fram till följande tips:

Faktum är att Henning Mankell kan kopplas samman med dessa båda damer. Kanske främst Voors. Och då tänker jag inte på hans deckare, utan istället om den fina romanen Italienska skor, som handlar om en pensionerad läkare som bor isolerad på en ö. En dag kommer hans ungdomskärlek vandrande över isen med sin rullator.

Anneli Jordahl har helt klart språket och hennes fejkbiografi om Ellen Key är sanslöst bra, dessutom är titeln underbar, eller vad sägs om Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet)?! Nyaste boken Augustenbad en sommar  är också bra.

De intressanta personerna finns i No och jag av Delphine de Vigan. Den påminner också lite om Voors ungdomsbok Emmy Moréns dubbla liv, som båda handlar om brådmogna tonårstjejer som funderar mycket över livet.

Vikram Seth är också en riktig språkkonstnär. Hans An equal music handlar om musiker och minnen precis som Smultronbett. Kanske påminner Att ringa Clara av Anna Schulze ännu mer om Voors och då främst hennes Syster min. En bra historia om musik och vänskap är det i alla fall helt klart. Även Jag ska räkna till hundra och aldrig sluta leta av Monica Wilderoth handlar om systrar och liknar Voors sätt att berätta lite. Titeln är däremot alldeles för lång för att kunna vara Voors.

En skum historia som andas Ernestam är Never let me go av Kazuo Ishiguro. I en tid som andas både 50-tal och framtid utnyttjas föräldralösa ungdomar på ett ofattbart sätt. Mycket läsvärd. Faktum är att också Mats Strandbergs Halva liv har lite Ernestam över sig. Flera tidsperspektiv och minst en oväntad vändning.

Jag nöjer mig där och hoppas att några av tipsen ska passa. Är det någon som vill fylla på med böcker går det utmärkt bra. Är det någon som vill ha egna boktips funkar det också!

 

 

 

Sida 1 av 2

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: