Ibland blir det lite fel

green

Jag läser gärna böcker som är skrivna för unga. Kanske främst för att det finns så himla mycket bra, som lär mig lika mycket om livet som böcker för vuxna gör. Stilmässigt och språkligt finns det dessutom ofta mer kreativitet bland de böcker som vi kallar ungdomsböcker.

När John Greens bok The Fault in our stars nyss utsågs till årets bästa bok 2012 av Time Magazine, så var det just bästa bok, inte bästa ungdomsbok. Inte konstigt då det verkligen är fantastisk litteratur.

Jag är glad att Time Magzine insett att litteratur som är bra kan finnas i alla genrer, även bland de böcker som ofta avfärdas som ungdomsböcker aka sämre skrivna böcker med torftigt språk och enkel handling. Böcker som klumpas ihop och inte sällan recenseras i grupp på kultursidorna, om de ens nämns där. Eller så blir de hånade, som när Jens Liljestrand mer eller mindre sågar en bok genom att kalla den “medelgod ungdomsroman” i motsats till “seriös vuxenlitteratur”. För av någon konstig anledning är det tydligen okej att se sk ungdomsböcker som sämre litteratur än vuxenböcker. Som om skillnaden mellan bra och dålig litteratur skulle handla om vilken ålder den vänder sig till.

Jag konstaterade i ett inlägg att Jens Liljestrand inte kan ha läst ungdomsböcker på mycket länge. Idag upptäckte jag att Ebba Witt- Brattström inte heller har det. Tyvärr finns hennes krönika, som publicerades i senaste Skolvärlden, inte på nätet.

Jag tror att Ebba Witt-Brattström menar väl och till viss del tänker hon rätt. Hon påpekar hur viktigt det är att alla ungdomar möter god litteratur i skolan (och hemma också antar jag) och att de lär sig att läsa skönlitterära texter. Hon faller inte heller i fällan att föreslå att dessa unga endast ska läsa gamla dammiga klassiker, utan har faktiskt några konkreta tips på god litteratur (för vuxna) som hon tycker att lärare ska introducera för eleverna. Jag ifrågasätter inte hennes val av böcker, även om de troligen inte skulle tilltala mina elever är det helt klart god litteratur. Litteratur som jag hoppas att mina elever kommer att läsa senare.

Ebba Witt-Brattström är nämligen väldigt oroad över den litteratur som hon menar att eleverna möter i skolan idag. Frågan är om hon ens skulle kalla det litteratur. Hon talar om “likhetsdiskurs”, något jag också tycker att vi ska undvika, men sedan skriver hon följande:

Är det månne denna “likhetsdiskursen” som får många lärare att använda sig av språkligt torftiga ungdomsromaner med problemteman man föreställer sig angår alla unga oavsett bakgrund: mobbing, svåra sexdebuter och dysfunktionella familjer? Eleven ska identifiera sig, är tanken. Men inte vidga sina vyer [...]

 

Jag kan också komma på böcker för ungdomar som även jag skulle kalla “språkligt torftiga” och det finns också en del väldigt stereotypa böcker som jag inte skulle använda i min undervisning. Det jag reagerar på är att Ebba Witt-Brattström inte verkar kunna se förbi dessa böcker och finna böcker för unga som är minst lika litterärt utmanande som många böcker för vuxna. Det tyder på bristande kunskaper om en stor del av den litteratur som skrivs idag.

De böcker som Witt-Brattström föreslår ska läsas är Svinalängorna av Susanna Alakoski, bra bok om en dysfunktionell familj, Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri, bra bok om dysfunktionell familj, om än mer harmonisk än i Alakoskis bok och slutligen Ingenbarnsland av Eija Hetekivi Olsson, okej bok om dysfunktionell familj och mobbing.

Alltså kan det inte vara just dessa teman som Witt-Brattström vill att vi undviker då vi väljer böcker åt unga. Vid fortsatt läsning får vi en ledtråd till:

Visst, här finns ord man inte behöver när man messar eller twittrar. Men för en fungerande medborgare är de livsviktiga.

 

Det handlar alltså om språket. Ungdomsböcker innehåller ett för basalt ordförråd. Jag håller med när det gäller riktigt lättlästa böcker för unga. Där saknar jag verkligen böcker som handlar om annat än mobbing, dysfuntionella familjer och svåra sexdebuter. Jag klarar mig också utan alkohol, droger eller våld.  Men att tro att detta är det enda som erbjuds unga läsare tyder minst sagt på okunnighet och en inte så liten smula arrogans.

Här funderar jag kring vad ungdomslitteratur är och tipsar om några böcker för unga som alla borde läsa, oavsett ålder. Och här finns några fler.

 

 

Läs också:

Oktoberläsning i sista sekunden

Det har gått trögt med recenserandet den sista tiden och därför blir det inte förrän idag en summering av det jag läste i oktober. Nu finns nämligen alla länkar på plats.

  1. Väldigt sällan fin, Sami Said
  2. Boel och Oscar, Josefin Sundström
  3. Jag ringer mina bröder, Jonas Hassen Khemiri
  4. Hello Kitty must die, Angela S. Choi
  5. Boken om Joe, Jonathan Tropper
  6. I detta satans rum, Mats Jonsson
  7. Jag är världen, Mårten Melin
  8. The Poison tree, Erin Kelly
  9. Lyckostigen, Anna Fredriksson
  10. All I want for christmas is planekonomi, Sara Granér
  11. Önska bort önska nytt, Ingrid Olsson

11 lästa böcker och med tanke på hur otroligt trögt det gick med läsningen i oktober får jag väl vara nöjd. Mycket svensk. Det har blivit vansinnigt mycket svenskt i år. Bra böcker helt klart, men kanske ett lite väl etnocentriskt perspektiv. Inte så konstigt egentligen med tanke på den episka trötthet som förföljt mig i höst. Är jag trött orkar jag inte tolka ett okänt kulturellt perspektiv och håller mig istället till det jag känner igen.

Romaner: 7

Kortprosa: 1

Grafiska romaner: 2

Lyrik: 1

När det gäller texttyper måste jag ändå ge mig själv godkänt.

Bäst var Sami Said, Jonas Hassen Khemiri och Sara Granér.

Ingen bok var egentligen dåligt, men minst bra var Hello Kitty måste dö. Om jag inte läst den som bokklubbsbok och samtalat om den med fina Bokbubblarna hade den inte gett mig mycket, men nu fyllde den helt klart sin funktion.

 

Läs också:

Snart får vi de nominerade

I morgon avslöjas vilka titlar som nominerats till Augustpriset. Presskonferensen inleds 12.15. Till min bestörtning läste jag att Jonas Hassen Khemiris fina bok Jag ringer mina bröder inte kommer att kunna finnas bland de nominerade, då förlaget glömt bort honom. Visserligen har han ganska nyss bytt förlag, men ändå. “En oförlåtlig miss” kallas det och jag är benägen att hålla med.

Annars brukar de stora förlagen anmäla alla sina nyutgivna, svenska böcker. Vad jag inte visste är att anmälningsavgiften per bok är 700 kronor, vilket kan få vissa medelstora och mindre förlag att bara skicka in ett mindre antal böcker. Visserligen finns det säkert böcker som ganska självklart inte kommer att nomineras till Augustpriset, trots att de är bra böcker. Frågan är om man vågar chansa?

I år har sammanlagt 421 titlar skickats in för bedömning och det är ganska jämnt mellan de tre klasserna, men en liten övervikt för de två skönlitterära klasserna. Eller kanske är det så att barn- och ungdomspriset även kan gå till en fackbok?

Här hittar du årets jurygrupper. Hur coolt hade det inte varit att delta i en av dem?!

 

 

Läs också:

Jag ringer mina bröder

Jag såg Jonas Hassen Khemiri på Babel, ett program som ligger kvar på SVTPlay i ungefär 2 månader till. Se det. Det han berättade om saker som varit normala för honom, som att polisen bad om legitimation i tid och otid, gick rätt in i hjärtat. Att många frågade om hans kriminella vänner och hur han konstaterade att de måste blandat ihop svarthårighet och kriminalitet.

Varje gång något hemskt händer i Sverige blir det ett bevis för att vårt land inte är som förr. I dagens Sverige börjar det bli legitimt att skylla problemen på invandrarna. Dom. Vi och dom, där det är dom som ska bort. I boken Jag ringer mina bröder sprängs en bomb i Stockholm. En text med samma namn publicerades strax efter terrordådet i Stockholm 2010. Jonas Hassen Khemiri skriver om en man som dog. En man som var tillräckligt lik alla andra som kommer att få skulden. För skuld får män som liksom mannen som dog har svart hår. De som är dom. För vi vet ju hur dom är. Allihop. Likadana. De svarthåriga och kriminella.

 

Jag ringer mina bröder och säger: Nej ingen är gripen. Ingen är misstänkt. Inte ännu. Men nu börjar det. Gör er redo.

 

Shavi är den som ringer Amor och berättar. Han ringer många gånger, men Amor svarar inte. Han dansar vidare. Eller vinglar. Sedan Shavi blivit pappa har han svikit och han är inte längre värd Amors kärlek.

Ahlem var den andra som ringde. Kusinen som pratar om vinden som hotar att svepa ner över Amor och hans bröder. Då har det hunnit bli morgon och Amor ligger i soffan med gårdagens kläder på.

Valeria som ser en man med en ryggsäck på Drottninggatan berättar också sin historia. En historia där Amor fanns och fortfarande vill finnas. Istället nästlar sin Karolina från Djurens rätt in i berättelsen. Via mobilen. Mobilen är viktig i den här berättelsen där hon finns med, men ändå inte.

Vad händer? Vi följer en man under ett dygn. Vi hör hans tankar, tjuvlyssnar på hans telefonsamtal. Vi vet mycket och ingenting om vad han gör. Vi vet allt och inget om vem han är.

Det här är en mycket läsvärd bok. Utan tvekan också en mycket viktig sådan. Jag, som inte läst något av Hassen Khemiri sedan Ett öga rött, är vansinnigt imponerad av hur hans språk har utvecklats. Det känns som om jag måste backa och läsa mer.

Varje ord i Jag ringer mina bröder går rakt in i hjärtat. Ibland ler jag åt de fantastiska formuleringarna. Åt ordvalet som är så precist och inte sällan otroligt vackert. Det är poesi och prosa blandat i en liten skrift som säger mycket. Vissa ord är som pilar. Det gör ont i hjärtat av att läsa. Precis som dikten Poetik av Gunnar Ekelöf säger är det i tystnaden vi ska lyssna, då det mesta är skrivet mellan raderna.

Slutligen måste jag meddela #boblmaf att det är Hamidi Khemiri som läser storebrors bok när den blir ljudbok. Apropå nobelpriset och slutet på en kinesisk roman.

Läs också:

Hälsning från höstrusket

Om det nu ändå är höstväder ute, kan jag lika gärna börja fokusera ordentligt på höstens böcker. Jag har bläddrat i katalogen och vikt ett imponerande (eller skrämmande) antal hundöron. Här är några av böckerna jag ser fram emot:

Augusti

Betvingade, Simona Ahrnstedt. Ska bara läsa debuten först och det ska jag göra innan jag träffar Simona nästa gång. Nummer 2 utkommer på Damm förlag i augusti.

All I want for christmas is planekonomi, Sara Granér som är rolig och brutal. Utkommer 17 augusti på Ordfront förlag.

Alltings börjanKarolina Ramqvist. Om att vara dotter till en mor som är/var radikalfeminist. Utkommer 20/8 på Norsteds.

A i alla ämnen, Raman Merzad. Som lärare är min nyfikenhet stor gällande den här boken. Jag vill verkligen veta hur hans tips ser ut! Utkommer på Bonnier Fakta 21/8.

Rosengädda nästa, Emma Hamberg. Hon är charmig hos Hambergskan. ;) Utkommer 22/8 på Piratförlaget.

Torka aldrig tårar utan handskar,  1 Kärleken av Jonas Gardell. Behöver jag säga att det är en av de höstböcker jag ser fram emot mest? Utkommer 27/8 på Norsteds.

Kyss mig lycklig, Sofia Rapp Johansson, verkar vara en bra och hemsk bok. Kommer ut på Albert Bonnier Förlag 28/8.

Innan du dog, Camilla Grebe och Åsa Träff. Gillar verkligen böckerna om Siri och ser fram emot den här. Utkommer på W&W 30/8.

September

Mannen som glömde sin fru, John O’Farrell. Klart att Pia skulle knipa honom! Utkommer på Printz Publishing i september.

Enstöring, Nina Bouraoui är en av de böcker jag ser fram emot mest i höst. Jag hyser en nästan osund kärlek till denna fantastiska författare. Boken utkommer i september på fina förlaget Elisabeth Grate Bokförlag.

Blink, blink med stjärna och Önska bort, Önska nytt, Inger Olsson, utkommer i september på Gilla Böcker.

Kast med liten knivSara Kadefors. En bok jag ser fram emot. Utkommer på Piratförlaget 5/9.

Boel och Oscar, Josefin Sundström, Forum 5/9. Då jag absolut älskade hennes debutbok vill jag absolut läsa mer!

Sörja för de sina, Katarina Sandberg. Låter som en riktigt bra roman. Utkommer på Norsteds 17/9.

Den förtrogne, Hélène Gremillon, verkar vara en spännande bok och då den utspelar sig i Paris är chansen stor att jag gillar. Utkommer 19/9 på Forum Bokförlag.

Springa med åror, Cilla Nauman. En bortglömd favorit som det är dags att återupptäcka. Utkommer 21/9 på Albert Bonnier Förlag.

FvonkErlend Loe. Hoppas på en bra bok från en stor favorit, då jag var väldigt besviken på förra. Utkommer 24/9 på Alfabeta.

En storm kom från paradiset, Johannes Anyuru. Har bara läst dikter av honom och är nyfiken. Utkommer 24/9 på Norsteds.

En lång vinter, Colm Tóibín. Är nyfiken på Colm Tóibín som är aktuell på bokmässan i höst. Utkommer på Norsteds 24/9.

Kupé nr 6, Rosa Liksom, verkar riktigt bra. Jag har alltid drömt om att åka Transibiriska och nu kan jag göra det med litteraturens hjälp. Utkommer 27/9 på W&W.

Oktober

Tigrar i rött väderLiza Klaussman, låter som en härlig roman. Utkommer på Modernista i oktober.

Så gör jag, Bodil Malmsten. Gurun ger ut en skrivarbok. Klart jag måste läsa. Oktober från Modernista den också.

Boken om JoeJonathan Tropper. Favoritförfattare kommer ut på favoritförlaget Gilla Böcker i oktober.

Marionetternas Döttrar, Maria Ernestam är en av de böcker jag längtar mest efter. Jag absolut älskar Maria Ernestam och har läst alla hennes tidigare böcker. Utkommer 3/10 på Forum Bokförlag.

Religion för ateister, Alain de Botton, verkar riktigt spännande. En författare i min Boktolva dessutom. Recensionsdag 3/10 och utgiven av Brombergs.

Uppdrag Sweet Tooth av Ian McEwan verkar vara en bok för mig. Utkommer också 3/10 på Brombergs.

121 dikter till tröst verkar vara en superfin antologi utgiven av Brombergs. Även den har recensionsdatum 3/10. Svettigt.

Bortom varje rimligt tvivel av Malin Persson Giolito. Efterlängtad ny bok av en stor favorit. Utkommer 12/10 på Piratförlaget.

Jag ringer mina bröder, Jonas Hassen Khemiri. Länge sedan jag läste något av honom. Kommer ut 16/10 på Albert Bonnier Förlag.

Den sista dagen i december, Mariette Glodeck. Gillade förra boken jag läste och det här verkar vara en Breakfast Club, men på en möhippa. Utkommer på Norstedts 22 oktober.

Det sista vi har är våra kroppar av Bob Hansson ser jag fram emot, då jag gillat annat jag läst av honom. Något av en författaridol alltså. 25 oktober kommer den ut på Ordfronts förlag.

Människans hjärta, Jón Kalman Stefánsson. Avslutar trilogin och utkommer på Weyler Förlag 27/10.

 

Läs också:

Den perfekta topplistan 2012

Jag sammanställer årets bästa böcker genom att liksom förra året ta ut böcker som går till final och böcker som går till andra chansen. Allt för att i slutet av året lättare kunna utse Den perfekta topplistan 2012 bestående av 15 böcker.

Det blev i alla fall lite lättare att göra en vettig topplista över 2011 efter att ha valt ut ett gäng kandidater i den perfekta topplistan. Då valde jag ut en finalbok och två andrachansenbidrag varje månad.

I år blir det en eller två till final varje månad och en eller två till andra chansen. Max 4 böcker under en och samma månad alltså, men jag lovar inte att jag inte kommer att tänja på reglerna vid behov.

Till final:

Vi håller på med en viktig grej, Sara Hansson (januari)

Tunisian girl, Lina Ben Mhenni (januari)

Faithful Place, Tana French (februari)

No och jag, Delphine de Vigan (mars)

Kaninhjärta, Christin Ljunqvist (april)

The fault in our stars, John Green (maj)

Artighetsreglerna, Amor Towles (maj)

Sharp Objects, Gillian Flynn (juni)

When god was a rabbit, Sarah Winman (juni)

Den krympande hustrun, Andrew Kaufman (juli)

Torka aldrig tårar utan handskar 1. Kärleken, Jonas Gardell (augusti)

Att föda ett barn, Kristina Sandberg (september)

Jag ringer mina bröder, Jonas Hassen Khemiri (oktober)

How to be a woman, Caitlin Moran (november)

Frukost på Tiffany’s, Truman Capote (november)

Den sista dagen i december, Mariette Glodeck (december)

Dying fall, Elly Griffiths (december)

 

 

Till andra chansen:

Liten parlör för älskande, David Levithan (januari)

Tistelblomman, Amanda Hellberg (januari)

Varför kom du inte före kriget? Lizzie Doron (februari)

Elfriede, Åsa Grennvall (februari)

Allt jag säger är sant, Lisa Bjärbo (mars)

Bubblor, Claire Castillon (mars)

Jag skulle aldrig ljuga för dig, Moa Herngren (april)

Själamakerskan, Michela Murgia (maj)

Eld, Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren (maj)

The Perks of being a wallflower, Stephen Chbosky (juni)

Stål, Silvia Avallone (juni)

Berg har inga rötter, Manne Fagerlind (juli)

Little Bee, Chris Cleave (juli)

Morgon i Jenin, Susan Abulhawa (augusti)

Vi måste börja med orden, Kristian Johannesson (augusti)

Dagar i tystnadens historia, Merethe Lindstrøm (september)

Diktsamling, Lina Ekdahl (september)

All I want for christmas is planekonomi, Sara Granér (oktober)

Väldigt sällan fin, Sami Said (oktober)

Nina av en slump, Michèle Lesbre (november)

Bortom varje rimligt tvivel, Malin Persson Giolito (november)

Ett arabiskt vemod, Abdellah Taïa (december)

Ru, Kim Thúy (december)

 

 

 

Läs också:

Nätsnurr en lördag

Det var länge sedan jag snurrade runt och inspirerades av andras tankar om kulturrelaterade ting. Dags för det nu alltså.

Jag har bara läst en bok av Jonas Hassen Khemiri och det är debuten Ett öga rött. En bra bok, men trots det har jag alltså inte fortsatt mitt läsande av författaren. Det blir så väldigt ofta att författare glöms bort, trots att jag gillat den enda bok jag läst av dem.

Nu är i alla fall Khemiri aktuell då han just prisats för sin pjäs Invasion! Priset heter Obie award och är off-Broadways finaste utmärkelse. Inte lika fint som en Tony, men nästan. Hurra för Khemiri alltså!

I förra veckan avled akademiledamoten Birgitta Trotzig, vilket betyder att hennes stol i Svenska Akademin måste fyllas. Vem det blir? Det är inte klart, men DN tror på Göran Greider.

Även Barnboksakademin har fått nya ledamöter då Katarina Kuick och Kristina Digman. De efterträder Stefan Casta och Sven Lindqvist som dock fortfarande lever och har hälsan. Tur är väl det. Svenska Barnboksakademin har som uppgift att främja barns- och ungdomars läsning.

Twitters grundare Jack Dorsey @jack, verkar bli den nya tekniknördskändisen. Jag som först var grymt skeptisk till hela det här microbloggandet är helt fast i en värld av babbliga, trevliga, kreativa och intressanta människor. Det är som en liten, perfekt värld där jämlikheten är så mycket större än i den vanliga. Jag gillar konceptet skarpt. Dessutom är sociala medier ett perfekt sätt att knyta kontakter vilket inte minst Skrivarmamman Pernilla fått erfara.

Dorsey påpekar hur mänskliga kändisar blir genom twitter:

Obama twittrade också om vad han åt till frukost under sin valkampanj. Ofta tror jag att vi glömmer hur mänskliga politiker och andra mäktiga personer är. Twitter är väldigt, väldigt bra på att påminna oss om hur lika vi är. Vi äter frukost precis som Obama. Den här typen av småsaker som vi får veta på Twitter knyter ihop oss.

 

I veckan efterlyste jag bra grafiska romaner och när jag nu surfade runt hittade jag en till som jag gärna vill läsa. Vi håller till med en viktig grej handlar om elvaåriga tjejer med allt vad det innebär och är skriven av Sara Hansson. Verkar helt underbar. Bokstävlarna har skrivit om den.

Annars måste väl veckans viktigaste i veckan vara Vixxtorias mycket vetenskapliga undersökning om hur chipspreferenser och läsning hör ihop. Eller hur det nu var. Läs själva här.

Ibland är det tur att jag inte kommer iväg på saker jag egentligen vill göra. Som igår då Veronica Maggio uppträde på Liseberg. 18000 personer ville titta på henne och parken tvingades stänga huvudingången för att förhindra allt för mycket kaos. Jag hade gärna lyssnat på Maggio, men en kö till Korsvägen klarar jag mig utan helt klart. Bra kritik fick hon dock. Såklart.

Även idag blir det händelserikt i Göteborg då ett helt gäng galningar frivilligt springer 2.1 mil. Bland dem finns min käre make som fått det hela i present från sina ovanligt givmilda syskon. Och ja, de ska också springa. På Hisingen kommer en inte lika trevlig manifestation gå av stapeln, då det ska demonstreras mot Moskén som invigs om ungefär en månad. Göteborgs första och det är inte en dag för tidigt. Igår var det dock fest i protest mot demonstrationen.

 

 

Läs också: