enligt O

Tankar från en bokberoende

Tagg: John Green (Sida 1 av 3)

Höstens böcker del 7

I detta det sista inlägget med kommande höstböcker har jag hittat några guldkorn från Historiska Media, Brombergs Bokförlag, Gilla Böcker, Alfabeta Bokförlag, B. Wahlströms, Bonnier Carlsen, Vox by Opal och Rabén & Sjögren. Många för mig nya namn finns på listan och jag ser fram att stifta bekantskap med dem, eller i alla fall så många som möjligt. Listan med höstböcker är nämligen galet lång och du hittar den här.

Skamlös, Amina Bile, Nancy Herz, Sofia Nesrine Srour, Esra Röise, Bonnier Carlsen, 8 augusti

Solitairen, Anna Lihammer och Ted Hesselbom, Historiska Media, 13 augusti

Fördelen med olycklig kärlek, Becky Albertalli, Rabén & Sjögren, 17 augusti

Darktown, Thomas Mullen, Historiska Media, 27 augusti

Våra själar i natten, Kent Haruf, Brombergs Bokförlag, 29 augusti

Flickvänsmaterial, Yrsa Walldén, Vox by Opal, 3 september

När kastanjer spricker, Camilla Lagerqvist, B. Wahlströms, 3 september

Har du ingen humor?, Katarina Wennstam, Rabén & Sjögren, 4 september

Som sparv, som örn, Per Nilsson, Alfabeta Bokförlag, 4 september

Definitivt okysst, Emma Askling, Brombergs Bokförlag, 5 september

Patria, Fernando Aramburu, Brombergs Bokförlag 5 september

Sovande jättar, Sylvain Neuvel, Brombergs Bokförlag, 5 september

Lite kul måste man ha, Åsa Karsin, Alfabeta Bokförlag, 8 september

Doktor Bagges anagram, Ida Jessen, Historiska Media, 10 september

Bögtjejen, Aleksa Lundberg, Brombergs Bokförlag, 12 september

En tagg doppad i honung, Juan Gabriel Vásquez, Brombergs Bokförlag, 12 september

Inte längre min, Ann-Helén Laestadius, Rabén & Sjögren, 14 september

Allt det här är sant, Lygia Day Peñaflor, Vox by Opal, 19 september

Will Grayson, Will Grayson, John Green, David Levithan, Bonnier Carlsen, 20 september

Mizeria, Melody Farshin, Bonnier Carlsen, 21 september

Moder Justitia, Ida Eklöf, Rabén & Sjögren, 21 september

Ut på det djupa, Ulrica Lidbo, Alfabeta Bokförlag, 22 september

Lydia Wahlström, Ingrid Pärletun, Historiska Media, 24 september

Nattbäraren, Sabaa Tahir, B. Wahlströms, 1 oktober

Tankar mellan sött och salt, Marta Söderberg, Gilla Böcker, 3 oktober

Slutet av Mats Strandberg, Rabén & Sjögren, 5 oktober

En sekund är jag evig, Maria Gustavsdotter, Historiska Media, 8 oktober

Doften av ett hem, Bonnie-Sue Hitchcock, Gilla Böcker, 10 oktober

Call me by your name, André Aciman, Brombergs Bokförlag, 7 november

Just-nu-enkät

Nu är det sådär snurrigt igen med läsningen som det kan bli när jag har för mycket att göra. Dags att strukturera upp lite med hjälp av en just-nu-enkät. Lite hoppfullt är det faktiskt att jag läst sex av de elva böcker jag skrev om förra gången jag gjorde en liknande enkät. Å andra sidan är fem av dem fortfarande olästa.

Häng gärna på om ni vill!

Här är de böcker jag läser just nu och de jag vill/borde ta tag i. Som vanligt är de spridda över halva huset och mer därtill.

Vid sängen: Där ligger högar av böcker som bara väntar på att bli lästa. Den jag läser i just nu är Behold the dreamers av Imbolo Mbue, som lovar gott. För mig tar dock e-böckerna över mer och mer, vilket gör att den inte prioriteras tyvärr.

På soffbordet: Där ligger faktiskt ganska lite, bara ett gammalt exemplar av Lars Forssells Vänner som jag fick med mig från mormors bokhylla igår. Den verkar ganska fin.

På läsplattan: Där finns allt för mycket påbörjat, men främst ägnar jag tid åt Ondskans innersta väsen av Luca D’Andrea som börjar bli riktigt spännande.

På jobbet: På mitt skrivbord finns Jag är en grön bänk i Paris av Kerstin Thorvall som jag lånade för att leta passande dikter till undervisningen. Det finns massor.

I öronen: Just nu lyssnar jag på Rum av Alex Schulman och Sigge Eklund. Helt okej, men inget speciellt. Funkar dock i öronen på väg till och från jobbet.

Bokklubbsbok: Återstoden av dagen av Kazuo Ishiguro som kanske blir utläst till morgondagens bokträff. har läst ungefär 2/3 och den är riktigt tråkig och seg. Filmen med Emma Thompson och Anthony Hopkins minns jag däremot som fantastisk.

Borde jag läsa ut: Jag har påbörjat David Grossmans En häst går in på en bar och tycker egentligen mycket om den. Det är bara det att den kräver en piggare hjärna än jag har just nu. Får kanske läsa om i jul.

Borde jag påbörja: Borde är inget fint ord, men ska det bli några julböcker lästa innan det är för sent är det dags att börja nu. Seven days of us av Francesca Hornak blir (nog) årets val.

Längtar jag efter att få läsa: Jag vill verkligen läsa Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò.

3 andra böcker i min TBR-hög: Turtles all the way down av John Green, Ärr av Audur Ava Ólafsdóttir och Barnvagnsblues av Ester Roxberg, bland många, många andra.

 

Veckans ord på Å: Mina svar

Fem ord på Å kopplade till några läsvärda böcker.

Huvudpersonen i Åsa Larssons böcker heter Rebecka Martinsson och är åklagare långt uppe i norr. Annars brukar advokater från Stockholm vara mer populära att skildra. Tyvärr verkar Larsson ha övergivit Martinsson. Hoppas det bara är tillfälligt.

I John Greens Pappersstäder drar Quentin och hans polare ut på en åktur för att leta efter den mystiska Margo.

En fin bok om ålderdom är Italienska skor av Henning Mankell. Uppföljaren Svenska gummistövlar är också läsvärd om än inte riktigt lika magisk.

I boken Ibland mår jag inte så bra skriver Therése Lindgren om sin ångest på ett ärligt och bra sätt.

I boken Hustrun av Meg Wolitzer är frun till den berömda författaren en åskådare som inte riktigt räknas.

Berättelser som förändrar

Jag läser förhållandevis många ungdomsböcker. Under förra året blev det färre än vanligt, men jag läste i alla fall tolv nya titlar skrivna direkt för ungdomar och ett par böcker som skulle kunna passa målgruppen. Totalt uppgick ungdomsböckerna till 23% av min totala läsning och med de vuxenböcker som passar kan jag tänka mig att det blir ungefär 25%. Förutom detta har jag läst runt 50 lättlästa böcker som passar Språkintroduktion.

Självklart inser jag att alla inte hinner eller vill läsa böcker för ungdomar, då det kan kännas lite som att jobba. Själv läser jag till exempel sällan ungdomsböcker på sommaren. Samtidigt tycker jag att det är helt nödvändigt att speciellt lärare i svenska och engelska faktiskt läser nya böcker för unga. Det är möjligt att tid för sådan läsning borde ingå som en del av vår fortbildning, men oavsett har jag svårt att se hur en lärare som inte läser ska kunna ge sina elever en relevant undervisning. Som det ser ut nu så dominerar böcker av män och väldigt många har många år på nacken. Igår skrev jag om Ondskan av Jan Guillou och vilka böcker du skulle kunna låta dina elever läsa istället för den. Det är dock inte bara den enskilda lärarens ansvar, utan även skolledares. Som tur är går det att få hjälp med ett första urval.

Projektet Berättelser som förändrar anordnas av Läsrörelsen och presenterades under Bokmässan 2016. Författaren David Lagercrantz har donerat pengar till projektet. och bidrag har även getts av PostkodLotteriets Kulturstiftelse.Totalt 100 högstadieskolor och lika många gymnasieskolor, från norr till söder kommer under 2017, med start nu i januari, att få ta del av tio utvalda titlar. En av dem är David Lagercrantz bok Jag är Zlatan Ibrahimovic. De andra nio är:

Med livet framför sej, Émile Ajar, Norstedts, (1977)

Förr eller senare exploderar jag, John Green, Bonnier Carlsen, (2013)

Mellan dig och dig, Katarina Kieri, Rabén & Sjögren, (2012)

Den utvaldeLois Lowry, Natur & Kultur, (1993)

Kulor i hjärtat, Cilla Naumann, Alfabeta bokförlag, (2009)

När hundarna kommer, Jessica Schiefauer, Bonnier Carlsen, (2015)

Så har jag det nu, Meg Rosoff, Brombergs, (2005)

Mitt extra liv — en serieroman, Johan Unenge, Bonnier Carlsen, (2009)

Boktjuven, Markus Zusak, B. Wahlströms, (2006)

Projektets huvudpedagog Ann Boglind var en av mina lärare under lärarutbildningen i Göteborg och hon är verkligen en inspirerande person som spontant känns som perfekt för uppdraget. Under många år var hon ordförande i Svensklärarföreningen och hon har skrivit läromedlet Magasinet, som var populär då jag tog examen i slutet av 90-talet. Tanken är att böckerna ska nå ungefär 35000 elever och att deras lärare ska få fortbildning om hur böckerna kan användas i undervisningen. En bra satsning och jag är nyfiken på flera av böckerna. Så väldigt nya tycker jag däremot inte att de är, även om flera givits ut i nyutgåva de senare åren. Jag kan tycka att det är lite synd att en satsning som ska få lärare att välja nya böcker, faktiskt innehåller ganska gamla sådana. Inte för att nyaste boken nödvändigtvis är bäst, men för att projektet presenteras som ett för nya böcker. Dessutom har flertalet filmatiserats, vilket säkert gör att många elever redan känner till dem. Visst finns det fördelar med att kunna jämföra bok och film, men det är ändå lite synd.

Det finns färskare böcker på den lista jag satt samman här. Till dem finns dock inte arbetsmaterial eller fortbildningskonferenser. Inte heller har jag några gratisböcker att skänka.

 

Bästa böckerna enligt gymnasieettor

Jag har träffat ungefär 80 nya elever de senaste veckorna och en spontan reflektion är att de verkar läsa mer än elever gjort på flera år. Visst finns det fortfarande någon som säger sig aldrig ha läst en bok, men de är värre än vad jag vant mig vid. Förhoppningsvis är det så att skolorna satsat på läsning och anammat en mer organiserad form av läsundervisning sedan PISA-paniken startade. Jag hoppas på en uppåtgående trend, men vågar inte riktigt ropa hej ännu, trots att den inledande diagnosen som ettorna gör också ser bättre ut än de gjort de senaste åren. Bjuder dock på böcker mina elever har som favoriter, där några är klassiska svensklärarfavoriter, medan andra mer verkar vara egna val. Egentligen är det ointressant varför de läste, utan mer intressant att böckerna stannat kvar.

Jellicoe Road av Melina Marcetta

Carrie av Stephen King

Harry Potter and the Cursed child av J K Rowling

Wallflower av Stephen Chbosky

Katherine-teorin av John Green

Cirkel-triologin av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg

I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell

Ett UFO gör entré av Jonas Gardell

Hobbiten av J.R.R. Tolkien

Maze runner av James Dashner

Hungerspelen av Suzanne Collins

 

 

 

När bra böcker blir bra filmer

Veckans bokbloggsjerka handlar om filmatiseringar av böcker. Ibland blir det sådär, som i fallet med The Fault in our stars, där jag blev riktigt besviken. Däremot tycker jag om filmatiseringarna av Tolkiens triologi, trots att jag inte lyckats komma igenom böckerna.

Även Hungerspelen är bra både som bok och film, men faktiskt har jag bara sett första filmen än så länge. Jag tyckte också om Oscarsaktuella En man som heter Ove. En fransk favorit är Tillsammans är man mindre ensam med favoriterna Audrey Tautou och Guillaume Canet.

Ibland blir filmatiseringar något annat än boken, som i Still Alice av Lisa Genova. Det är annorlunda, men lika bra. I just det här fallet berodde det på fantastiska Julianne Moore. Hon var också med i Timmarna, som är lika fantastiskt både som film och bok.

Snart har filmatiseringen av en av mina absoluta favoritböcker premiär, nämligen Söderbergs Den allvarsamma leken. Jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning.

Han är inte Gus

fault-in-our-stars-movie-poster-full-copy

Äntligen fick jag tummen ur att se filmatiseringen av den fantastiska boken The Fault in our stars av John Greenoch den första känsla som väcktes var visserligen nyfikenhet, men ganska snart kom ilskan. En totalt oprovocerad, men väldigt intensiv ilska. Vad har de gjort av min Gus? Den här dryga typen är inte Gus, verkligen inte, han liknar honom inte det minsta. Ansel Elgort må se hyfsat ut som Gus på bild, men det sätt på vilket han (och regissören förvisso) tolkar Gus är helt fel. Var är charmen? Jag ser bara en ganska så otrevlig och överlägsen Gus och honom tycker jag inte alls om.

Hazel, som jag varit tveksam till då jag sett bilderna på Shailene Woodley, funkade dock över förväntan. Hon är visserligen inte helt som min inre bild av Hazel, men bilderna krockar i alla fall inte brutalt och kan därför smältas samman.

Faktum är dock att jag var tvungen att stänga av filmen efter lite drygt 40 minuter. Jag klarade inte av att se eländet. Fortfarande något irriterad diskuterade jag filmatiseringen med några av mina elever som både läst och sett, men de förstod inte alls min irritation. ”Men Linda, han är ju bara lite speciell, inte alls otrevlig, han är precis som han ska vara”, sa en av eleverna i ett försök att lugna mig. De var också överens om att jag absolut måste se klart filmen trots allt. Så det gjorde jag och på flygplanet på väg till Holland slutade jag i alla fall att avsky Gus, men jag irriterade mig fortfarande på honom och hans jäkla cigarett. Var den verkligen så central i boken?

Mest drevs jag av nyfikenheten att få se Willem Dafoe som Van Houten, men vägen dit är lång. Inte ens en timme av filmen har gått, då jag är så trött på den att jag för andra gången känner för att ge upp. Sedan dyker Van Houten upp och visst är det okej och visst är det kul med svensk hiphop, men det räcker liksom inte. Visserligen är Gus och Hazels besvikelse lika stor som min, poetisk rättvisa måhända. Men visst växer han lite Gus, visst vänjer jag mig lite, visst gråter jag en skvätt på den fiktiva begravningen och en rejäl då allt var över, det gör jag.  Musiken var också bra, den tillförde något som boken inte gav. Och Nat Wolff var fantastisk som Isaac, det var han faktiskt. Så ja, jag är glad att jag trots allt såg filmen till slutet, men i det här fallet är boken utan tvekan miljoner gånger bättre än filmen. Miljoners miljoner.

Tematrio – Snyftböcker

tematrio

Veckans tematrio handlar om böcker som kräver näsdukar. Riktiga snyftare. Här kommer tre böcker som fått mig att fulgråta.

The Fault in Our Stars av John Green finns nog med på många sådana här listor kan jag tänka mig. En bok att storgråta till helt klart. Att hela tiden veta att det troligen inte kommer att sluta väl, men att faktiskt strunta i det.

Jag gråter varje gång jag läser Godnatt Mister Tom av Michelle Magorian. Inledningsvis för att Wills liv är så tragiskt, senare för att det blir så fint när han och Mister Tom finner varandra, därefter för att det blir skit igen och så i slutet för att det obeskrivbara händer. Jag hade ingen aning om att den filmatiserades redan 1998. Har någon sett?

Ghana must go av Tayie Selasi är inte bara sorglig, men det kom allt en hel del tårar på sina ställen när en trasig familj beskrivs. Berättelsen om tvillingarnas tid i Ghana ledde bland annat till totalt fulgråt.

Efter Pappersstäder

9789163877360

Så har vi nått slutstationen för vår samläsning av John Greens Pappersstäder. Dags att diskutera, konkludera och gå vidare.

 

Linda: Pappersstäder är utläst och jag kan inte hjälpa att jag blev lite besviken på slutet, hur trevligt vägen mot det än var. De har letat och letat och letat och så tar det bara slut helt plötsligt. Jag hade velat ha mer. Mer förklaringar. Mer Margo. Vad tyckte du?

 

Helena: Ja, jag hade också velat ha mer och slutet blir lite futtigt nästan. Jag vill ha mer Margo men faktiskt också mer Q. Jag känner inte att jag förstår honom riktigt heller. Varför vill han inte gå på balen? Varför hänger han sig fast så hysteriskt i letandet? Varför vill han inte riktigt uppleva sin skolavslutning när han menar att den symboliserar den frihet han önskar sig? Handlar allt egentligen om någon sorts sorg efter den förlorade barndomen, en sorg eller vemod som jag tycker genomsyrar hela sista delen av boken?  Berättelsen är en så snygg hel cirkel från prologen till slutet där det konstateras att den där oskulden är förlorad. Jag anar också något sånt när Q rensar sitt skåp en av de sista dagarna och drabbas av det där vemodet, det drabbade mig också trots att jag verkligen hatade min skoltid… Jag tycker kort sagt att slutet är fint men lite abrupt och lite futtigt.

 

Linda: Futtigt var ordet! Vägen mot slutet tyckte jag dock väldigt mycket om. Jag hade inte tråkigt en sekund, utan älskade ledtrådarna och hur Q till slut hittade platsen med stort P. Ytterst charmigt. Graduation day var central redan från början, men det blev verkligen en udda sådan. Jag är lite svag för road-movies och en road-book funkar precis lika bra tydligen. Hur var det för dig, tyckte du att Pappersstäder tog sig, eller förblev det en seg bok?

 

Helena: Jag tycker absolut inte att Pappersstäder är en dålig eller tråkig bok men jag älskade den inte alls lika mycket som vare sig The fault in our stars eller Var är Alaska. Den har sina väldigt fina scener och ett fenomenalt språk men jag saknar lite driv och lite karaktärsdjup. Road trip-delen tycker jag också väldigt mycket om, visst vill man åka med dem ut i friheten?

 

Linda: Jag blev inte heller lika drabbat av Pappersstäder som jag blev av The Fault in our stars, men jag tycker ändå att det är en riktigt läsvärd bok. Språket är fantastiskt, karaktärerna utvecklas och det enda jag har att klaga på egentligen är att det är för mycket mystik kring Margo och för lite konkret som händer kring henne. Hämndnatten i början gav mig mersmak och jag hade gärna följt henne lite mer. John Green är helt klart en författare jag vill läsa mer av!

 

Helena: Jag skulle gärna vilja ha berättelsen en gång till men ur Margos perspektiv, det verkar som att hon gav Q den där hämndnatten och ledtrådarna mer för hans (och nostalgins) skull än för sin egen. Det vill jag veta mer om, och om hennes resa. Det vill jag läsa av John Green i framtiden, och så förstås allt annat som han redan skrivit…

 

Linda: Det är en riktigt bra idé att få läsa mer med Margos perspektiv. Gärna med början under tiden för Pappersstäder och sedan framåt en bit. Överlappande, men inte samma. Råkade förresten köpa Will Grayson, Will Grayson i helgen, så det blir min nästa John Green.

 

Helena: Så kan det bli… Min nästa blir nog The Abundance of Katherines som jag råkade köpa (tillsammans med Looking for Alaska och Paper Towns) förra våren och som stått där och väntat på mig sen dess.


Linda: Den verkar riktigt udda, ser fram emot att höra vad du tycker om den. Jag har Looking for Alaska oläst också, så den vill jag läsa vad det lider.

Har du läst Pappersstäder? Vilket var ditt huvudsakliga intryck, och vad tänkte du om Q, Margo och de andra efteråt?

 

Så detta är slutet och precis som förra gången vi läste något tillsammans, då Gone girl, har det varit en väldigt rolig och trevlig upplevelse! Inget är bestämt men vi kommer definitivt att läsa något tillsammans igen, förhoppningsvis snart!

Läs de tidigare inläggen om Pappersstäder här:

Inför läsning, 100 sidor, 200 sidor

Det här inlägget publiceras också hos Helena på Fiktiviteter.

Fredagsenkät en söndag

Hänger på Bokomaten-Viktorias fredagsenkät lite sent. Precis vad jag behöver för att hitta lite flyt igen. (det kan förresten vara de senaste månandernas vanligaste replik)

1. Vilken bok läser du nu?

Tja, allt och inget. De jag håller på med mest aktivt är Pappersstäder av John Green och Tiden går så långsamt när man tittar på den av Josefine Lindén. Mellan varven läser jag också Fågelburen av Lisa Jewell, som av någon konstig anledning har fallit i glömska och Grejen med verb av Sara Lövestam. För många böcker och allt för lite lästid helt klart.

2. Och vilken sida är du på?

Oj, då måste jag kolla. Sidan 202 i Pappersstäder, 61 i Tiden går så långsamt ..., 72 i Fågelburen (som jag kanske måste läsa om) och 21 i verbboken.

3. Brukar du utföra åverkan på de böcker du läser? Dvs klottrar du i dem, spiller kaffe på dem eller läser dem i badet så att de ångas vågiga?

Alltså, jag spiller ju inte på dem med mening, men visst händer det att det blir fläckar. Inte jätteofta dock. Läser i badet, vid stranden och på andra platser gör jag och skiter i om det kommer vatten och sand på dem. Tar dock inte med de böcker jag är riktigt rädd om till sådana platser. Klottrar gör jag ibland, oftare viker jag hundöron. Däremot skulle jag aldrig bryta ryggen, det är big no-no i min bok. Mår dåligt när jag ser hur vissa viker sina pocketböcker dubbla åt fel håll.

4. Påverkar titeln/omslaget dig om du överväger att läsa en bok?

Det beror på. Är det en författare jag vet är bra skiter jag i omslaget, men handlar det om en för mig okänd författare har omslaget stor betydelse. Jag spontanköper liksom inte en ful bok.

5. Sidantalet, då?

Definitivt. För tjocka böcker går oftast bort om det inte handlar om en riktig favoritförfattare. Tegelstenar är ofta böcker som mått gott av att kortas ner.

Önskar er en trevlig söndag. Själv hinner jag tyvärr inte läsa, då jag ska titta på när grabbarna O spelar handboll och innebandy. Läsande mammor på läktaren uppskattas inte.

 

 

Sida 1 av 3

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: