Det där med debutanter

Belinda Bauers Mörk Jord var riktigt bra, där håller jag med Annika som vill att vi berättar om bra debutanter vi läst. Annars har jag varit dålig på sådana det senaste och har t.ex. inte läst någon av de nominerade till Borås Tidnings debutantspris och så brukar det inte vara.

På årets läslista finns dock några bra debutanter. Elin Grelsson och Felicia Feldt hör till toppen och Zlatan får väl kanske kallas debutant trots att han “bara” babblat. Under 2011 stiftade jag bekantskap med Kathryn Stockett vars Niceville var en av de böcker tyckte bäst om under förra året. 60 litterära agenter sa nej till den innan Kathryn Stockett slutligen fick napp och några av dem grämer sig säkert rejält.  Jag vill också lyfta fram Sara Ohlsson vars Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag inte bara har en fantastisk titel, utan också ett grymt bra innehåll.

Förra året läste jag också första böckerna av flera nu mer erfarna författare. De som var debutanter då boken kom, men inte är det längre. Som Audrey Niffenegger till exempel, hennes debutbok Tidsresenärens hustru är både annorlunda och bra. Och Sadie Jones som kämpade länge innan Den utstötte blev publicerad. Bra, annorlunda och nattsvart kallade jag den. Inte alls nattsvart, men likväl gripande var Johanna Lindbäcks debutbok En liten chock som var en bra bok, men slås av flera av sina efterföljare. Precis som det ska vara. Tänk vad tråkigt att aldrig utvecklas och inte nå upp till sin debut i de böcker man skriver därefter. Av Andrew Kaufman har jag bara läst debuten All my friends are superheroes och att säga att den var ovanlig torde vara dagen underdrift.

Det är spännande med debutanter. Inte bara för att man inte vet vad man får, för det vet man ju inte egentligen när man läser första boken av alla författare, utan för att det är så nytt och därmed lite sårbart. Det känns viktigare att läsa och skriva ordentligt om en bok som är den första. Både boken och författaren förtjänar det extra mycket.

Läs också:

Mina svar på V


Bokstaven V idag nu när vardagen smyger sig på igen. Jag har haft en skön ledighet, lite mindre social än jag tänkt mig pga sjuka barn, men lugn och skön!

Jag hoppas att ni är redo för några v-frågor!

1. Ord på V som du ska koppla ihop med 1-5 boktitlar. Associera hur fritt som helst!

Välkomnande

Vinnare

Våldsam

Vacker

Violin

Allt annat än välkomnande är Saras vänner när hon återvänder efter ett år i London i boken Välkommen hem av Johanna Lindbäck. En vinnare blir Lexi till slut när hon väl fått ordning på sitt liv i Mitt nya jag av Sophie Kinsella. Vägen dit börjar med en våldsam olycka och vad hjälper det om man är vacker om man också är elak? Clara spelar cello, medan Carolin spelar violin i boken om deras vänskap som heter Att ringa Clara och är skriven av Anna Schulze.

2. Nu ska du presentera en bokkaraktär med för- eller efternamn på V.

Jag har så himla svårt att komma ihåg namn, men Violet Park glömmer man inte så lätt. Större delen av boken Finding Violet Park befinner hon sig i en urna, då hon är död och bränts till aska. När hon levde var hon känd pianist och bokens huvudperson Lucas bestämmer sig för att ta reda på mer om henne.

3. Vardagsrealism brukar lite elakt kallas diskbänksrealism, men jag vill ändå att du tipsar om en bok som du tycker skildrar vardagen på ett bra sätt, eller kanske en som inte lyckas alls.

I vår kommer en ny bok av Moa Herngren och det är jag väldigt glad över, då de två böcker jag läst av henne varit väldigt bra. Vardagsrealism när den är som bäst. I Jag ska bara fixa en grej i köket träffar vi Ingrid som försöker döva sin ångest med vin. Att resultatet inte blir så bra som ni kanske förstår.

Lycka till med klurandet!

Läs också:

Lucka nummer 22 Lisa Bjärbo

 

Lisa Bjärbo bloggar på fina bloggen Onekligen som jag följt länge. En bra blandning av humor och allvar illustrerat av fina bilder. Böcker skriver hon också, väldigt bra sådana dessutom. Idag får ni träffa henne i lucka nummer 22.

Din första ungdomsbok Det är så logiskt alla fattar utom du utspelar sig i Växjö, där du kommer ifrån. Är den självupplevd?

Nej, fast väldigt mycket i den är ändå hämtat från mitt liv. Huvudpersonerna går på samma skola, på samma café, på samma uteställe som jag själv gick på. Och jag har proppat boken full med allt jag själv gillar. Alla böcker, artister, filmer, godissmaker, läsksorter, skor och så är mina egna favoriter. Och vissa av scenerna som är med i boken har jag varit med om själv. Det finns en Halloweenfest i boken, till exempel. Den har jag varit på, i samma utklädnad som Ester har. Men själva historien om Johan och Ester är påhittad.

Till våren kommer din andra bok för ungdomar Allt jag säger är sant. Vad kan du berätta om den?

Det är en berättelse i jag-form, med huvudpersonen Alicia i centrum. Hon är en tjej med väldigt höga tankar om sig själv, och när boken börjar sitter hon inlåst på en skoltoalett som gått i baklås och tycker att hon är lite för bra för att behöva stå ut med sådant här. Hon vill ut i världen och göra stordåd! Inte sitta på en gymnasieskola och mögla. Fast det blir inte riktigt lika enkelt som hon hade tänkt sig, det där. Jag hoppas att det är en bok som lyckas vara rätt rolig, och ganska sorglig på samma gång.

Du har också skrivit om bilderböcker från förr och jag ser fram emot 70-talsboken som kommer i vår. Hur länge har intresset för bilderböcker funnits?

Alltid, tror jag. Jag har själv väldigt tydliga minnen från många bilderböcker som mina föräldrar läste för mig när jag var liten, och faktiskt har jag aldrig slutat köpa på mig bilderböcker när jag hittat någon jag gillat. Jag har liksom inte kunnat låta bli. Och nu, när jag själv fått barn, har de där böckerna blivit en del av min vardag igen. Det har varit en helt sinnessjukt lyxigt jobb att få jobba med de här bilderboksretro-böckerna och sitta och välja och vraka bland utgivningen och presentera gamla klassiker på nytt.

Jag vet att du också håller på med en bok tillsammans med en annan av mina favoriter, Johanna Lindbäck. Hur är det att skriva tillsammans med någon annan?

Det är fantastiskt! Vi har visserligen bara kommit två kapitel in i boken, så det kanske är liiiite tidigt att utvärdera ännu, men just nu känns det bara fantastiskt. Det är väldigt skönt att ha någon att bolla med, att få respons så fort man skrivit något nytt, och slippa dra hela lasset själv. Det kan så klart uppstå problem som inte skulle uppstå om man skrev själv (typ att man blir osams), men ärligt talat tror jag mest att det kommer att bli kul. Vi är väldigt överens så här långt i alla fall.

Julkalendrar hör julen till, vilken är din favorit?

Jag minns tv-kalendern Trolltider bäst. Jag har inte sett den i vuxen ålder, men då, när det begav sig, och jag såg den som barn: Jag tyckte den var helt magisk.

Vad är det bästa med julen?

Å, allt! Jag älskar jul. ÄLSKAR! Jag är som han i Adolphson & Falks uttjatade låt Mer jul ungefär. När alla andra suckar över butiker som börjar julskylta i oktober blir jag helt lycklig.

Hur firar du?

Jag packar med man och barn och julklappar och åker hem till Småland och firar hos mina föräldrar, med mina syskon. Mamma och pappa bor i ett hus i skogen, och där går vi omkring i fula fleecetröjor och raggsockor och eldar i kakelugnar, dricker vin, rimmar på paket, äter clementiner, spelar spel och väntar på tomten. Det är väldigt mysigt.

Vilka böcker om jul skulle du vilja tipsa om?

Visst kan Lotta nästan allting, av Astrid Lindgren. Det är en bilderbok, men den funkar för vuxna också. Jag tröttnar i alla fall aldrig på att läsa om när Lotta på Bråkmakargatan fixar en julgran till familjen, fast de är slut i hela stan.

Vilka böcker önskar du dig själv i julklapp?

Ja till Liv av Liv Strömquist. Får jag den inte så tänker jag galoppera iväg och köpa den själv innan tomten ens hunnit ut genom dörren. Jag avgudar Liv Strömquist. Alla borde läsa hennes böcker!

 

Klart alla ska läsa Liv Strömquist! Tack så hemskans mycket för att du tog dig tid att julkalendra lite Lisa.  Ha en riktigt skön jul och njut ordentligt!

Läs också:

Redan på önskelistan!

Två favoriter skriver en bok ihop. Kan det bli bättre? På bloggen Att skriva Inte nu kan du följa Lisa Bjärbo och  Johanna Lindbäck när de skriver boken som logiskt nog har titeln Inte nu.  I alla fall är det arbetstiteln och det ska bli spännande att se vad det landar.

Hoppas och tror att en eller båda damer kommer ut med egna böcker också  innan dess att Inte nu publiceras, så att abstinensen inte blir för stor menar jag.

Läs också:

Säg hej till Johanna L

Foto: Leif Hansen

Även Johanna Lindbäck har tagit sig tid att svara på några frågor. Kul, då jag verkligen gillar hennes böcker.

Din senaste bok Välkommen hem har just kommit ut. Den handlar inte om någon som flyttar, utan om Sara som kommer tillbaka hem. Annars är just en flytt eller stor förändring ofta med i din bok. Hur kommer det sig?

Ja, flyttarna, herregud. Det är bara så himla bra dramaturgiskt med flyttar! Man kan börja om, folk känner en inte, allt blir extra svårt, osv. Mycket tacksamt för att skapa konflikter i en historia.

I de två första böckerna var det döda mammor och då tänkte jag att nu får jag verkligen undvika det ämnet framöver för att inte hamna i ett fack, men sen trillade jag in på flyttar istället.Och stora förändringar, det är helt enkelt för att en historia behöver en förändring. I brytpunkten mellan vad man vill ha och vad man egentligen behöver ligger ju ofta en förändring, stor eller liten. Huvudpersonerna kan inte vara likadana när boken börjar som när den slutar, något måste hända!

Sara kommer hem som en ny människa, men vill samtidigt att livet ska vara som vanligt. Har du själv erfarenhet av att vara borta och sedan flytta tillbaka?

Ja, efter gymnasiet var jag i USA ett år som au-pair så det där med att komma hem och tro att allt är ungefär lika som innan man for är nog från den erfarenheten.

Jag känner ofta igen mig väldigt mycket i dina böcker och tillhör ändå inte målgruppen. Vad brukar du få för reaktioner från dina läsare?

Jag får glädjande nog ofta höra att man känner igen sig och att det är saker man skulle kunna eller har råkat ut för. Mest har det varit om Agnes i Tänk om det där är jag.

Kanske det är mer tjejer som hör av sig än killar kanske? Sen brukar jag ofta få höra att språket / det tonåriga är bra fångat från både unga och vuxna.

En del föräldrar har också mejlat av sig efter de läst min första bok, En liten chock, och gillat pappan i den. Det tycker jag är skitkul!

Författare får kanske inte ha några favoriter bland sina karaktärer, men jag frågar ändå. Har du någon favorit?

Mmm… jag är ju himla svag för killarna i den här nya boken, Adrian och Mattias. Gud, vad roligt det var att skriva dem. Jag har alltid svårt att släppa karaktärerna efter jag är färdig med boken, men de här känns extra svåra. Så tomt att jag inte “får” tänka på dem mer. Skulle vilja skriva några kapitel till liksom!

Förutom dem så gillar jag Erik i förra boken Saker som aldrig händer. Har verkligen tänkt att Erik borde få en egen bok.

I slutet av september är det Bok- och biblioteksmässa i Göteborg. Vad har du för planer inför årets mässa?

Det blir en superrolig mässa i år för jag ska göra så olika saker. Har ett samtal på Akademibokhandelns unga scen om varför vuxna kan/ska läsa ungdomsböcker på torsdag, ett miniseminarium där Katarina von Bredow och jag ska intervjua varandra på fredag, och ett framträdande i mitt förlags Rabén&Sjögrens monter i samband med det.

Sen på söndagen ska jag och Amanda Hellberg (Döden på en blek häst) ha en programpunkt tillsammans som handlar om att skriva. Det är på Världskulturmuséet.

Slutligen, det här är en bokblogg och jag skulle vilja att du tipsar om några bra böcker!

Får jag säga Jellicoe Road av Melina Marchetta? Jag har tipsat om den hysteriskt mycket på bokhora och i alla sociala medier sen i våras, men den ÄR så fantastisk. I slutet på Välkommen hem så listar jag lite inspiration och tack och där finns Jellicoe Road med. Melina Marchetta har blivit min nya författaridol.

Om jag ska ta en annan så säger jag Yarden av Kristian Lundberg. Klass, hemvist, livsvillkor, trygghet. Den är så stark.

Yarden låter helt klart som en “Linda-bok”, men hur det gick med Jellicoe Road vet ni kanske.

Johanna Lindbäcks böcker tycker jag däremot definitivt att du ska läsa, oavsett hur gammal du är!

Läs också:

Mysig i ordets rätta bemärkelse

Jag gillar Johanna Linbäcks vardagliga ungdomsböcker och har läst dem alla. Ett par har jag även tvingat på elever, med övervägande gott resultat. I dagarna släpptes femte boken Välkommen hem och jag gillar även den.

Omslaget har riktigt snyggt typsnitt och visst skulle tjejen på bilden kunna vara Sara. Jag tänker henne liten och ettrig, med en ganska vanlig frisyr. Lite mer alternativ efter året i storstaden, men fortfarande rätt neutral.

Huvudpersonen Sara är inte lika lik mig som Agnes i Tänk om det där är jag, lite mindre neurotisk om än lite ältande. Det jag gillar med Lindbäcks karaktärer är just att de tänker så mycket. Jag tycker om att följa deras tankar och genom att visa på både starka och svaga sidor, blir personerna levande.

Sara ja, det är hon som välkomnas hem efter ett år i London. Eller egentligen känner hon sig inte speciellt välkommen. Visserligen är hennes föräldrar överlyckliga att ha henne hemma och börjar med att guida henne runt halva stan som om hon varit borta i en evighet. Andra verkar dock inte lika glada att se henne.

Mattias till exempel, före detta pojkvännen och tvillingbror till kompisen Bella, han verkar ha klarat sig bra utan henne. Inget är detsamma i relationen till Bella heller och de andra kompisarna känns ibland också svåra att nå.  Hon längtar efter kompisen från London, med det udda namnet My Person och känner att hennes gamla och nya jag krockar ganska rejält ganska så ofta.

För att skapa ytterligare en konflikt för Lindbäck in Adrian i handlingen. Snygge grannen som är för stöddig för sitt eget bästa och knappast gör ett gott första intryck, men som sakta men säkert blir en del i Saras liv. Nytt i livet är också jujutsun, som också är det som sammanför dem, förutom tvättstugan då.

Det är inte så enkelt att boken bara handlar om en tjejs val mellan två killar, men visst har valet en avgörande betydelse, precis som i många andra ungdomsböcker. Visst är valet viktigt, men viktigare är Saras kamp för att forma sitt liv till ett liv hon trivs med, tillsammans med människor som hon gillar. Plocka det bästa från tiden innan, blanda i en dos erfarenheter från London, lägga till lite nytt som hon trivs med och vips, få ett alldeles lagom nygammalt liv.

Var finns den roliga chicklitten frågade Annika och svaret är: inom ungdomslitteraturen. Det är charmig, roligt, trevligt, romantiskt och välskrivet. Dessutom slipper vi det mesta av kläd- och skofixeringen och får lite jujutsu istället.

Lite irriterad var jag dock inledningsvis ska jag erkänna. Talspråket är nämligen en salig blandning av svenska och engelska och ibland blev det för mycket och tämligen onaturligt. Visst, jag blandar också in engelska ord i mitt språk och jag tror att unga gör det också, men inledningsvis blir det för mycket av det goda. När Sara släpper London mer blir hennes språk allt mindre engelskinfluerat. Kanske kan det ses som en symbol för hennes återgång till sitt gamla liv.

I nästa bok skulle jag gärna följa My Person. Går det att ordna? Kanske kan hon flytta till Umeå eller så, flyttar är ju populärt. Eller varför inte placera henne i Stockholm och låta något norrländsk person flytta dit.

Välkommen hem är en bra ungdomsbok och mitt nästa projekt blir att sälja in den till en väl utvald elev. Återkommer om det!

 

 

Läs också:

Det funkade!

Nu vill jag inte uppmana er att skälla ut folk, men min utskällning, eller kanske snarare uppläxning, av mig själv igår fungerade väl. Jag förflyttade mig från den farliga datorn som slukar min tid och läste ut två av de böcker jag duttat med länge.

Det betyder att det snart vankas recensioner igen. Ska bara komma på vad jag ska läsa härnäst. Hoppas har i alla fall fått följa med i handväskan idag, så den ligger bra till. Eller så läser jag några fler slattar så att jag får satt punkt. Behöver sätta punkt just nu, då jag läser hur många böcker som helst. I alla fall typ.

Läs också:

Sveriges kanske sämsta bokbloggare

Ni vet de där böckerna som förlag skickar ibland, de som det är meningen att jag ska läsa till en viss datum och sedan skriva några rader om? Det har gått sådär den senaste tiden. Tre veckors jobb lite drygt och inte många lästimmar att snacka om då helgerna varit fulltecknade. Idag har jag därför inte skrivit om Johanna Lindbäcks nya bok, men den är nästan utläst. Så är också Anneli Jordahls senaste, som är en lånad e-bok visserligen, men den flyger från paddan i morgon och borde därför lästs tills idag. En bok som lockar vansinnigt mycket, men som jag ändå inte börjat med, är Åsa Anderberg Strollos nya. Den har drunknat i högarna.

Varför skriver jag då detta inlägg? Inte för att jag egentligen stressas av datum, utan för att jag hade önskat att jag haft tid att läsa dem. Jag fascineras dessutom, liksom Helena, av att jag alltid vill läsa andra böcker än den jag läser, men ändå aldrig har något att läsa när en bok avslutats. Jag behöver mycket lästid för att läsglädjen ska infinna sig. Det som stressar mig är inte att böcker ska läsas till ett visst datum, om det inte handlar om biblioteksböcker som ger feta böter, utan att jag hinner läsa på tok för få böcker.

Just nu “duttläser” jag något vansinnigt, som om jag hinner läsa mer bara för att jag har många böcker på gång. Borde jag inte fattat att det är precis tvärtom? Jag läser allt och inget, vilket bara gör mig ännu mer stressad och frustrerad.

Dessutom har Annika mage att fråga hur många böcker som finns i min läshög just nu och vilken jag är mest sugen på.  Alldeles för många är svaret på båda frågorna. Jag drömmer om en semester, gärna ensam med en packe böcker då jag kan läsa från morgon till kväll. Saknar sommaren och den läsfrossa jag hade i juli.  Jag mår så mycket bättre när jag hinner läsa i alla fall en större del av vad jag vill. Som det är nu blir jag galen på alla böcker som ligger i drivor här hemma och lockar.

Vad stressar dig i din läsning?

Och så kanske jag ska svara lite mer seriöst på frågan i veckans bokbloggsjerka. Jag har minst 50 böcker som jag skulle kunna tänka mig att läsa hemma och av dem lockar ett tiotal mycket. Mest kanske ovannämnda Anderberg Strollo, men jag vill verkligen läsa ut Nesser och French också. Jag har ju dessutom en fin lista på böcker jag tänkt läsa i september.

Läs också:

Hur står det till med läsningen?

Äntligen är denna mycket intensiva jobbvecka slut. Idag är maken ute och svirar och så fort de små herrarna slocknar ska jag sjunka in i en riktigt god bok.  Men först, en enkät att spraka igång helgen med. En helg som för mig innehåller en hel del jobb, men förhoppningsvis också en och annan lässtund.

 

Vad ska du läsa i helgen?

Jag ska läsa Pojken i hiss 54 av Karin Alfredsson och Välkommen hem av Johanna Lindbäck. Har jag planerat i alla fall. Det skulle dock kunna bli något helt annat.

Hur ser den perfekta lässtunden ut?

Det beror på årstid. På sommaren läser jag mer än gärna i en solstol vid havet, men nu när det börjar bli lite ruggigare funkar det bäst i soffan med minst en filt och gärna en kopp earl grey med citronhonung.

Din bästa lässtund förra veckan?

Jag simmade igår och åt därefter frukost i sällskap av Johanna Lindbäck. Mycket trevligt.

Hur många timmar i veckan tillbringar du egentligen i böckernas värld?

En bra läsvecka läser jag flera timmar varje dag, men en sådan här hysterisk jobbvecka är jag glad om jag får till en timme/dag.

Var läser du aldrig?

Jag mår sjukt illa när jag åker bil och kan knappt snegla i en bok. Riktigt tråkigt. Buss funkar ibland, men jag föredrar tåg eller flyg.

Vad läser du aldrig?

Jag läser i princip aldrig övernaturliga böcker, men jag håller på att lära mig. Vampyrer är dock ingenting jag går igång på speciellt mycket.

Vilken är din favoritbokhandel?

I Göteborg är det Mariaplans Bokhandel, men det var ett tag sedan jag var där. Pocketshop på centralen gillas också och på nätet är det få som slår Amazon.

Du får 300kr att handla böcker för. Vad köper du?

Ja, det vore trevligt att få handla lite böcker som jag inte behöver.

Jag skulle definitivt köpa Anna och Mats bor inte här längre av Helena von Zweigbergk, Därunder ett helvete av Claire Castillon, Bombyx av Anne Rambach och Flickan med snö i håret av Ninni Schulman.

Vilken aktuell bok skulle du inte läsa ens om du fick den gratis?

Usch, nu känner jag mig jätteelak, men jag är inte alls sugen på att läsa Välkommen hem till Maria av Maria Montazami. Jag kan inte för mitt liv begripa vad det är som gör att alla verkar älska henne. Förklara gärna!

Vilken ännu ej utkommen bok längtar du mest efter just nu?

Jag ser mycket fram emot Rosa – den farliga färgen av Fanny Ambjörnsson.

Läs också:

Så många böcker, så lite lästid…

Jag skulle gärna ta ledigt ett par veckor nu och börja plöja höstens böcker. Igår damp tre nya ner i lådan. Tre väldigt olika böcker som alla verkar riktigt bra. Började bläddra i Barbro Hedvalls, men det är Lindbäck som får följa med i handväskan idag.

Läs också: