Mina svar på U

Bokstaven U den här veckan och det är ju ganska lockande att säga U som utmattad efter förra veckans T som trött, men riktigt så tråkig tänker jag inte vara. Optimisten i mig vill istället säga U om i underbar för den underbara ledighet som faktiskt hägrar inte allt för långt bort.

Det blir också sista bokstaven på ett tag, då december som sig bör ägnas åt en julkalender där en rad boknördar svarar på frågor om böcker och jul. Någon gång i början av nästa år blir det istället bokstaven V och sedan ska vi väl försöka få klart det här eviga alfabetet.

 

1. Veckan fem ord som ska boktitlar är:

Undantag

Ungdom

Ungefär

Underlig

Ute

 

Eli i Låt den rätte komma in är ungdom, en underlig sådan som bland annat brukar vara ute bara i en t-shirt trots att det är kallt ute.

Alla skilsmässor torde vara svåra, hur civiliserade de än må vara och Annas och Mats skilsmässa är inget undantag.

Ungefär, hur ska jag koppla det till en bok. Hur tänkte jag? I alla fall tog det ungefär 19 minuter för Peter att förstöra en rad liv, inklusive sitt eget.

2. Och så lite klurigare kanske, en person med för- eller efternamn på U.

Den första jag kom att tänka på är Ulrika i Västergöhl, horan som flyr till Amerika tillsammans med Karl-Oskar och Kristina i Vilhelm Mobergs Utvandrarna. Hon behövs helt klart som en motpol till det ordentliga och tillknäppta paret.

3. Sist med inte minst vill jag att du berättar om en bok som är riktigt udda, på ett bra eller dåligt sätt.

Riktigt udda är huvudpersonen i Erlend Loes Fakta om Finland. Maken till underlig herre får man leta efter. Hela boken är udda, men bra udda, som  många av Loes böcker.

Läs också:

Ungdomsböcker för vuxna

Böcker som skrivs för ungdomar kan absolut tilltala även vuxna och då inte bara de vuxna som, liksom jag, umgås med tonåringar dagligen.

Eftersom det är Teen Read Week tänkte jag presentera några ungdomsböcker som jag tycker att ni alla borde läsa:

Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag av Sara Ohlsson borde verkligen nominerats till Augustpriset. Både bra och viktig.

Cirkeln av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg blev dock nominerade, mycket välförtjänt. En bra bok som är så mycket mer än en simpel fantasyroman.

Även 13 skäl varför av Jay Asher är stark och läsvärd. Tretton kassettband berättar 13 skäl till att Hannah tar sitt liv.

Gayle Formans två böcker om Mia och Adam är så himla fina. De heter Om jag stannar och När jag lät dig gå. Vansinnigt välskrivna och bra.

Välskriven är också Splitter av Charles Bennoit. På engelska heter den You, vilket är passande då den är skriven i du-form.

En gång av Margaret Wild är en cool lyrikroman. Jag absolut älskar prosalyrik!

19 minuter av Jodi Picoult handlar om en skolmassaker och mycket fokus är kring pojken som sköt. Hemsk och bra. Egentligen kanske ingen ungdomsbok, men passande både för dem och för vuxna.

Pojkar handlar också Pojkarna av Jessica Schiefauer om, eller i alla fall flickor som blir pojkar på ett mystiskt sätt. Också den nominerad till Augustpriset.

Finding Violet Park av Jenny Valentine handlar om en riktigt annorlunda vänskap mellan en ung kille och en gammal kvinna som befinner sig i en urna.

Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeldt handlar lika mycket om att vara dotter som att vara mamma eller pappa. Mycket bra bok.

Läs också:

Associera mera

Jag gillar att associera ord till boktitlar på tisdagar, men idag tänkte jag associera böcker till böcker med början i den senaste boken jag läste ut.

Boy meets boy av David Levithan handlar om Paul och hans kärlek Noah. Noah har en syster som är rädd att Paul ska såra honom.

Systrar handlar boken Allt för min syster av Jodi Picoult om. Annas syster Kate är jättesjuk och då Anna egentligen föddes för att kunna hjälpa sin syster räknar föräldrarna med att hon hjälper till även denna gång. Anna kämpar dock för rätten till sitt liv.

Liv och död handlar Barbara Voors Fantomsmärtor om. Alba har tio dagar på sig att bestämma om barnet i hennes mage ska få leva eller inte. Om hon ska bli mamma eller inte.

Om en mamma handlar Katerina Janouch böcker om Cecilia där Hittebarnet är den senaste och den bästa hittills. Där spelar Facebook en stor roll liksom den gör i Konsten att vara otrogen på Facebook av Gunilla Bergensten.

Och vet ni, fem böcker för räcka. Vilka fem böcker kan du koppla ihop?

 

Läs också:

Mamma, mother, mutter, mamá, mère

Idag är det alla mammors dag. Jag är en av dem och snart ska jag träffa grabbarna som i natt varit hos min mamma, men i eftermiddag ska äta middag hos hennes mamma. Många mammor alltså och papporna får stå tillbaka lite just idag.

Det vimlar av mammor i litteraturens värld och här tänkte jag tipsa om en rad böcker där mammor spelar huvudrollen. Både lyckliga och fruktansvärt sorgliga böcker.

Den mamma i litteraturen som mina grabbar älskar mest är Åkes. Hon som blir en drake och glömmer bort allt i fina När Åkes mamma glömde bort av Pija Lindenbaum.

Agnes mamma har samiskt ursprung. Ett ursprung som hon nästan förträngt, men som Agnes är väldigt nyfiken på. I Sms från Soppero och Hej vacker av Ann-Helén Laestadius är två riktigt bra böcker.

Den väna modern i Laura Ingalls Wilders böcker är varm, mild, mjuk och samtidigt finns en styrka och en coolhet under den lugna ytan. Kanske inte just i Det lilla huset i stora skogen, men definitivt i böckerna därefter.

I Jenny Hans Sommaren jag blev vacker finns två mammor. Två starka mammor. Bellys mamma och hennes väninna Susannah, som är mamma till Conrad och Jeremiah. En härlig bok om vänskap, kärlek och familjeliv.

I Hungerspelstrilogin är Katniss mamma en riktig hjältinna. Hon arbetar som sjukvårdare och tar många risker för att hjälpa andra.

I Vinteräpplen av Josefin Sundström kämpar mamman Tova för att skapa en bra tillvaro för sig och sina barn. Till hjälp har hon sin egna mamma som gör allt för att Tova ska skyddas. En mycket bra och stark bok.

I 19 minuter av Jodi Picoult står två mammor i centrum. En är mamma till en son som genomför en skolmassaker och den andra är ansvarig för rättegången mot honom. En riktigt bra och gripande bok. Om att som mamma försöka älska sina barn vad de än gör.

I Men from the boys av Tony Parsons vill mamman Gina åter ta en plats i sin tonårige sons liv. Hon har inte träffat honom på riktigt sedan han var tre och hon lämnade honom och hans pappa. Boken är den tredje och avslutande delen i serien om Harry Silver. Klart läsvärd.

I Godnatt, finaste av Dorothy Koomson får vi träffa Nova som har en son som hon älskar över allt annat. I åtta år har han funnits i hennes liv när han skadas svårt. En bok fylld av sorg, men också av kärlek.

Fyrabarnsmamman Cecilia är huvudperson i Katerina Janouch serie som får en fjärde del ganska snart. Första delen heter Bedragen. Den här mamman lyckas jonglera sina fyra barn riktigt bra och befinner sig dessutom alltid i händelsernas centrum.

Linnea skriver också om mammor i litteraturen. Vilka böcker tipsar du om?

Läs också:

Topp 5 om syskon

Syrran fyller år idag och det ska jag komma ihåg. Tänkte också uppmärksamma henne lite här med en lista på bra böcker om syskon. Inte alltid de mest sympatiska eller kärleksfulla syskonen, men se det definitivt inte som en pik.

1. I Kicki Edgren-Nyborgs roliga och lätt brutala Satungsverserna håller brorsorna Köttbullen och Kanelbullen på att ta livet av både varandra och sina slutkörda föräldrar. En hejdlöst rolig beskrivning av småbarnshelvetet när det är som värst.

2. I söta Marmallows till frukost av Dorthy Koomson får vi träffa tvillingarna Summer och Jaxon. Den ena framåt och nyfiken, den andre blyg och tillbakadragen. Båda underbara.

3. I underbara Sister av Rosamund Lupton söker Beatrice efter sanningen om systern Tess död. En spännande och välskriven historia.

4. Det är svårt att bortse från Allt för min syster av Jodi Picoult om Anna som drar sin familj inför rätta för att slippa hjälpa sin sjuka syster Kate med diverse donationer.

5. Tvillingarna Camilla och Charles i Den hemliga historien av Donna Tartt har ett minst sagt nära och aningens udda förhållande. En modern klassiker som definitivt är läsvärd.

 

Vilka böcker om syskon gillar du?

Läs också:

Den perfekta topplistan 2011

För att det inte ska bli så himla svårt att få till den perfekta topplistan i slutet av året och för att pärlorna från de första månaderna inte ska glömmas bort börjar jag listandet redan nu. Varje månad väljer jag ut en finalist och två bubblare i sann melodifestival anda. Av de böcker som gått till andra chansen får tre stycken plats på topplistan med de tolv ettorna. Den inbördes ordningen fastställer jag vid årets slut.

Klara för final

Igelkottens elegans, Muriel Barbery (januari)

The Slap, Christos Tsiolkas (februari)

Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag, Sara Ohlsson (mars)

Pojkflickan, Nina Bouraoui (april)

När jag lät dig gå, Gayle Forman (maj)

All my friends are superheroes, Andrew Kaufman (juni)

Timmarna, Michael Cunningham (juli)

Det goda inom dig, Linda Olsson (augusti)

Gå sönder, gå hel, Sofia Nordin (september)

Himlen börjar här, Jandy Nelson (oktober)

Sju jävligt långa dagar, Jonathan Tropper (november)

Mörk jord, Belinda Bauer (december)

 

Klara för andra chansen

De oförglömliga, Gabriella Ahlström (januari)

19 minuter, Jodi Picoult (januari)

Sister, Rosamund Lupton (februari)

Kafka på stranden, Haruki Murakami (februari)

Mot ljuset, Elin Boardy (mars)

Tusenskönor, Kristina Ohlsson (mars)

In the woods, Tana French (april)

Långt ifrån död, Peter James (april)

1Q84 del 1 av Haruki Murakami (maj)

Drottningen vänder blad, Alan Bennett (maj)

Prins Charles känsla, Liv Strömquist (juni)

Niceville, Kathryn Stockett (juni)

Okänt offer,  Tana French (juli)

Den drunknande, Therese Bohman (juli)

Om inte nu så när, Annika Thor (juli)

Att ringa Clara, Anna Schulze (juli)

The Imperfectionists, Tom Rachman (augusti)

Sånt jag berättar för Allah, Saphia Azzeddine (augusti)

Hoppas, Åsa Anderberg Strollo (september)

Jag är allt du drömt, Ali Smith (september)

Här ligger jag och blöder, Jenny Jägerfeldt (oktober)

Adonis, Jens Liljestrand (oktober)

Dark Places, Gillian Flynn (november)

Avig Maria, Mia Skäringer (november)

Våra kyssar är avsked, Nina Bouraoui (december)

När börjar det riktiga livet, Fredrik Lindström (december)

Läs också:

Det ska börjas i tid…

Jag tänkte göra en supergenomtänkt topplista över de bästa böckerna jag läst 2011 i december. Det är därför jag börjar nu i sann Melodifestivalanda. Varje månad tänker jag välja en av böckerna jag läst och skicka till final. Två får en plats i andra chansen. Vid årets slut har jag alltså 12 finalbidrag och 24 andra bidrag som ska slåss om de tre sista finalplatserna. Därefter har jag en fantastisk topp-15 över 2011. Visst låter det både enkelt och helt vattentätt?

Antar att ni är spända på vilka av de 15 januariböckerna som kvalar in.

Första bok att gå till andra chansen är (trumvirvel, sprättande av guldkuvert, ja ni fattar) 19 minuter, Jodi Picoult.

Andra boken till andra chansen är De oförglömliga, Gabriella Ahlström.

Och slutligen, en värdig vinnare (och ingen överraskning för den som följer bloggen) är månadens fantastiska läsupplevelse Igelkottens elegans, Muriel Barbery.

Klara för final

Igelkottens elegans, Muriel Barbery

Klara för andra chansen

De oförglömliga, Gabriella Ahlström

19 minuter, Jodi Picoult

Och ungefär så här kommer det att gå till varje månad i väntan på den perfekta listan i december. Vill ni veta vad februari har att erbjuda är det bara att kika in här regelbundet!

Läs också:

Vad hinner du på 19 minuter?

Vissa av Jodi Picoults böcker har förärats med helt galet fula omslag som signalerar dåliga BOATS, min pocketversion av 19 minuter är en av dem och det är synd. Det är den andra boken jag läser av henne och den är verkligen ruskigt bra. Picoult ger oss raskt en ram att hålla oss till, men sedan fylls den hela tiden av överraskande pusselbitar. Historien är snyggt konstruerad och det dröjer nästan till sista biten innan vi får hela scenariot klart för oss.

I den lilla staden Sterling händer väldigt lite. Det är en sådan stad där alla känner alla och där det verkar vara helt omöjligt att förändra sitt liv. Från första skoldagen har Peter varit mobbad. Det började med en matlåda som slängdes av bussen och fortsatte med knuffar, glåpord och trakasserier. Kanske var det ett försök att hämnas då han gick in i skolan en dag och sköt ner nio elever och en lärare.

Alex blir utsedd till domare för fallet, trots att hennes dotter Josie är en av eleverna på skolan som dessutom känner Peter väl. Peters mamma förlöste Alexs dotter och som små var de två barnen bästa vänner. Josie var den enda som stod upp för Peter de första åren i skolan, men sedan märkte hon ganska snabbt att hennes egen status blev lika låg som hans. När hon fick chansen att hänga med det coola gänget tog hon den, trots att det betydde att hon svek en vän.

Sterling High är en skola som inte tolererar mobbning, men trots detta har ingen gjort något för att hjälpa Peter. Rektorn menar att de försökt, men att mobbingsituationer ofta blir värre om skolan lägger sig i. De har därför valt att blunda för allt för mycket. Nu är det självklart inte så att alla som blir mobbade fyller ryggsäcken med vapen och skjuter folk, inte heller blir alla som spelar dataspel våldsamma, men på något sätt verkar Peter ha sett detta som sin enda utväg.

Hans öde berör, men kanske är det ändå Josie som påverkar mig mest. Hennes kamp för status är långt ifrån enkel, det står klart ganska snart. Hennes mamma arbetar mer än hon borde och vet dessutom inte riktigt hur hon ska stötta sin dotter som mister både vänner och pojkvän i skolskjutningen.

19 minuter är en fascinerande berättelse om hur en stad och dess invånare förändras på just 19 minuter. Hur föräldrar förlorar sina barn, både bokstavligen och bildligt. Även Peters föräldrar blir av med det barn de trodde de hade och självklart letar de efter de fel de gjort. Hade de kunnat förhindra tragedin? Hade de kunnat få behålla sitt barn och sitt liv? Jag tycker också att Picoult lyckas hålla sig från att göra historien allt för tårdrypande och sentimental. Istället ställer hon frågor som i alla fall fick mig att fundera mycket både över mig själv som förälder och lärare. Tänk att en dag inse att man inte känner sitt barn. Tänk om barnet gör någonting som gör det svårt att behålla kärleken vid liv. Tänk om…

Tyvärr är översättningen på sina ställen väl svengelsk och det är väldigt irriterande. Vem använder ordet mortifierad? Dessutom tror jag att vissa ordvitsar och talesätt är bättre att ta bort helt än att försöka översätta. Det funkar i princip aldrig. En bra bok är det ändå, men nästa gång får det bli på engelska.

Första semesterboken utläst. Förhoppningsvis är de andra jag tagit med lika bra.

Läs också:

Sen såg jag en film

Först läste jag boken Allt för min syster av Jodi Picoult och nu har jag också sett filmen regisserad av Nick Cassavetes. Därmed har jag faktiskt kommit en bra bit på väg i Bok- och filmutmaningen.

I förtexterna berättar Anna hur hon kom till och orsaken till det. Att rädda sin syster. Är hon verkligen älskad? Kom hon till världen för att föräldrarna verkligen ville ha henne? Ville de egentligen bara rädda det barn de hade? Det är inte konstigt att Anna funderar över livet. Vad skulle hänt om Katie varit frisk? Hade Anna funnits då?

När Kates leukemi kommer tillbaka behöver hon  både benmärg och en ny njure. Anna stämmer sina föräldrar med hjälp av advokaten Campbell Alexander. Hon vill inte leva för sin syster längre. Vi får lite fler ledtrådar till varför Anna agerar som hon gör i filmen och det är mycket, mycket blodigare och hemskare när man ser det på film. Mammans press blir också tydligare och ibland riktigt obehaglig. Men hjälp vilken situation hon är i, tänk att behöva välja mellan sina döttrar. Föräldrarna ställs tydligare emot varandra i filmens inledning och konflikten inom pappan tas bort. Allt förenklas och det är lite synd.

Jag gillar att familjemedlemmarna berättar om sin syn på livet, även Campell får säga sitt någon gång. Det för handlingen framåt på ett smidigt sätt. Pappa Brian funderar i en monolog över hur mycket de faktiskt pressat Anna att hjälpa sin syster och bortse från sina egna behov. Ögonblicket då de valde att skapa ett nytt barn startade de allt.

Cameron Diaz som Sara är en väldigt ung mamma. En väldigt bitter mamma som inte riktigt vet hur hon ska agera. Hon har verkligen total koll på Kate och det framkommer nästan mer i film en än i boken. Det konstiga är att hon ser äldre ut när Kate är liten. Lockigare hår som helt klart ger tantvibbar. Coolast är hon när hon rakar av sig håret och drar till piren med barnen och sin syster. Absolut argast är hon i rätten och då filmen gör Anna yngre än hon är i boken blir det lättare att förstå hennes frustration.

Campbell Alexander är däremot äldre än jag föreställt mig och han spelas av Alec Baldwin .  Anna är ung, men väldigt mogen. En klockren rollprestation av Abigail Breslin och det är synd att hon inte får göra film av boken på riktigt. Det var helt klart Annas bok, men utrymmesmässigt är det inte Annas film.

Kate som spelas av Sofia Vassilieva får istället mer utrymme i filmen och det är intressant att få hennes syn på saken. Mest gillar jag kärlekshistorien mellan henne och Taylor. Då ryser jag till några gånger. Jag är svag för tidsförkortningar till musik. Det är helt klart ett fint skildrat förhållande. Kanske filmens största behållning, men när kärleken lyfts fram försvinner alla familjekonflikter och det är synd. Rättegången hamnar i bakgrunden och känns nästan störande när den väl hålls. Dessutom är den övertydlig.

Fler personer kommer till tals och det gör att filmen på ett sätt fungerar som ett komplement till boken. Samtidigt är historien förenklad, vilket inte är konstigt då en film är så mycket kortare än en bok. Brorsan är ordentlig, visst har han lite problem att läsa, han skriker åt en buss och han är lite tjurig, men annars är det inga som helst problem. Pappan finns i bakgrunden och ler lite ibland, men efter de inledande konflikterna med sin fru håller han sig passiv. Någon god man ser vi inte alls röken av och stackars Campbell har definitivt reducerats till en biroll.

Joan Cuzack är förresten grym som domare även om hon bara skymtar förbi. Skådespelarna är över lag bra, men ändå luktar det lite tv-film om Allt för min syster. Det är lite för enkelt och lite för sentimentalt. Synd att en så mångfacetterad bok inte kunde bli en bättre film. Efter 50 minuter kändes det som om det mesta hade berättats. Strandscenen är fin och tårkanalerna triggas en hel del.

Allt för min syster är en söt och sorglig film om att förlora ett barn och om en familj som försöker leva ett så normalt liv de kan. Det är dock ingen värdig filmatisering av boken. Tråkigt om den som ser filmen inte också läser boken och missar en så bra läsupplevelse. Filmen är inte dålig, men att bara fokusera på familjens sorg  istället för på den stora konflikt som hela boken kretsar kring är väldigt märkligt.

Läs också:

Om rätten till sin kropp

Annas syster Kate är svårt sjuk. Det enda som kan rädda henne är en ny njure och den ende som kan donera en passande sådan är Anna själv. Hon kom nämligen till världen för att perfekt matcha sin äldre syster och för att med sitt navelsträngsblod göra henne frisk. Tyvärr räckte inte blodet från navelsträngen, utan det krävdes en lång rad ingrepp på Anna för att hålla Kate vid liv. När det nu handlar om en organdonation säger Anna stopp och söker upp en advokat som kan hjälpa henne att stämma föräldrarna och få rätten att själv bestämma om sin egen kropp.

Allt för min syster av Jodi Picoult handlar om familjen Fitzgerald som definitivt är en familj i kris. Dottern Kate har varit sjuk i fjorton år, sonen Jesse knarkar och super och yngsta dottern Anna som använts som försökskanin i hela sitt liv säger plötsligt stopp. Hon är inte längre beredd att göra precis allt för sin syster. Detta gör mamma Sara både arg och besviken, medan pappa Brian faktiskt kan förstå sin yngsta dotter. Vi följer dem under en kort och intensiv period under en rättegång, men får också följa med främst mamma Sara tillbaka i tiden när hon guidar oss genom Kates sjukdomshistoria.

Det här är en både gripande och spännande bok. Den väckte väldigt många tankar och trots att vi får följa så många personer som dessutom turas om att berätta, känns de alla levande och riktiga. Möjligen är historien kring advokaten Campbell Alexander och Annas gode man Julia lite onödig, men samtidigt ger deras förhållande ännu ett perspektiv på vikten av att tala sanning, som är ett viktigt tema i boken.

Vad kan man egentligen kräva av ett barn som förälder? Är en fjortonåring gammal nog att själv ta beslut gällande liv och död? När är det dags att faktiskt släppa taget om ett sjukt barn? Det är inte så lätt att svara på de här frågorna, men Picoult vänder och vrider på dem på ett väldigt bra sätt. Jag kommer definitivt att läsa mer av henne!

Originalinlägget publicerades av Lilla O 2010-05-20

Jag har inte läst fler böcker av Jodi Picoult ännu, men jag har sett filmatiseringen av Allt för min syster. Därav reprisen och mer om filmen kommer i ett annat inlägg.

Läs också: