Tio bra böcker om kärlek

 

Alla böcker om kärlek behöver självklart inte vara lyckliga, men det behöver vara en historia som fastnar. Här är tio av mina favoriter:

 

1. Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg fyller 100 år i år.  Berättelsen om Lydia och Arvid är bland det bästa som finns att läsa. Har länge tänkt läsa om den, men inte riktigt vågat. Kanske dags att göra det snart, då jag alltid hävdar att detta är den bästa bok jag läst.

2. Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen är en fantastisk diktroman om en kärlek som är så stor att den nästan är smärtsam. Kärleken är inte alltid enkel helt klart.

3. Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) av Anneli Jordahl handlar om ett fiktivt förhållande med verkliga paralleller. Den handlar om Ellen Key och hennes kärlek till den gifte Urban von Feilitzen. Otroligt vacker bok!

4. Porträtt av ett äktenskap av Pearl Buck är en klassisk kärleksroman om kvinnan av börd och mannen av folket som låter kärleken övervinna allt. Den förmögne konstnären William väljer bondflickan Ruth och omgivningen är inte direkt jublande glada och Buck skildrar deras kärlek utan att fastna i plattityder.

5. Utvandrarsviten av Vilhelm Moberg tillhör också klassikerna och innehåller kanske svensk litteraturs mest gripande kärlekshistorier.  Det går inte annat än att gripas av Oskar och Kristina och den kärlek som lyser stark trots alla svårigheter.

6. Stjärnor utan svindel av Louise Boije af Gennäs handlar om Sophie och Kaja och deras stormiga förhållande. Inledningen till boken är något av det finaste som skrivits. Tillhör också böckerna jag inte vågar läsa om.

7. En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie är inte framför allt en kärlekshistoria, men Olanna och Odenigbo är ett kärlekspar värda all uppmärksamhet. Ett förhållande som bygger på kärlek, respekt och ett gemensamt mål.

8. American Wife av Curtis Sittenfeld handlar om Alice och Charlie. Hon är bibliotekarien som vet hur man för sig, han är den rike, men trots det ganska misslyckade buffeln som trots detta (eller just därför) blir president. Så bra, så bra!

9. One Day av David Nicholls handlar om Emma och Dexter som inte riktigt lyckas få till det. Varje år, den 15 juli, får vi hälsa på i deras liv och när en av dem är redo att ta steget, är den andra det absolut inte. En både annorlunda och gripande kärlekshistoria.

10. Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger skildar en minst sagt bisarr kärlekshistoria mellan Henry och Clare som träffas första gången då han är 36 och hon 6 och har sin första dejt då han är 28 och hon 20. En bok som måste upplevas.

Läs också:

Mer spännande från akademien

Ny ledarmot, ny nobelpristagare och så flera nya utgivningar. Först en återutgivning, Bo Bergmans bok om Hjalmar Söderberg, med förord av Lotta Lotass. Spännande. Gillar både Bergman och Söderberg skarpt och enligt Peter Englund ska Lotass förord vara riktigt bra.

Stagnelius samlade verk och en bok om alla akademiledamöter släpps också. Skulle gärna lyssna på Englund diskutera den förstnämnde under mässan.

Vill i alla fall se svensklärarpriset delas ut på lördag kl. 13.30 och gärna också lyssna på samtalet om Stagnelius i H1 kl 12.00 samma dag.

Läs också:

Tematrio – Favoritklassiker

Lyran skriver om klassiker i veckans tematrio och uppmanar oss att göra detsamma. En av mina favoriter har hon dock redan nämnt, nämligen The Great Gatsby av F. Scott Fitzgerald, så bra, så bra, så bra!

Jag väljer därför tre andra, men uppmanar alla som inte läst GG att göra det omedelbums. Den ska ju dessutom bli film igen med Leonardo DiCaprio och CareyMulligan. Svårt att de ska kunna slå fantastiska Robert Redford och Mia Farrow i filmatiseringen från 1974 (bra år) men jag ser den gärna ändå.

Men nog om den. Här kommer mina tre klassiska förslag:

1. Min absoluta favorit som jag faktiskt tänkte hoppa över den här gången för att inte bli för tjötig. Jag talar om Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg, men när jag just vunnit en superfin upplaga av denna fantastiska bok måste den få vara med trots allt. Har inte vågat läsa om den på många, många år, men det kanske är dags. Under en helg med mycket tid i så fall. I mitt minne lyser den dock klarare än alla andra böcker.

2. The Awakening av Kate Chopin tillhör också de böcker jag verkligen älskat sönder och sedan inte vågat läsa på många, många år. Banbrytande i feminismens barndom, ja innan ordet ens var uppfunnet kan jag tänka.

3. Min svensklärare på gymnasiet dödade allt intresse för Selma Lagerlöf, med sina ytterst tråkiga monologer om henne. Jag var redan skeptisk efter att ha tvingats läsa Herr Arnes penningar i åttan. Mördande tråkig. På universitetet var det liksom inte läge att undvika henne längre och när jag läste En herrgårdssägen blev jag sjukt imponerad. Efter att ha läst Gösta Berlings saga var jag förälskad och sedan dess har jag läst absolut ingenting av denna fantastiska dam. Både underligt och faktiskt lite dumt.

Läs också:

Himlen i brevlådan

image

Jag hade nästan glömt att jag svarade på några frågor och var med och tävlade om klassikerpaket hos Boktipset.se. Idag låg dock ett tjock och fint paket i brevlådan och jag har verkligen varit som ett barn på julafton sedan jag kom hem. Fyra nyutgivna klassiker från Bonnierpocket, med helt vansinnigt fina omslag. Dessutom fanns en anteckningsbok med samma omslag som min favoritklassiker Den allvarsamma leken och tre vykort.

Jag har, på riktigt, suttit och klappat böcker mer än lovligt länge. Maken börjar fundera på om det var idag jag gick från att ha varit lite lagom galen till att bli helt tokigt besatt. Jag lovar att ni inte behöver oroa er mer än vanligt över min hälsa, böckerna är bara så fiiiiiina.

Läs också:

Toppenklassiker

När jag nu har sågat är det dags att hylla. Allt för att få lite balans här.

Ni vet alla att jag älskar Fogelström. Absolut älskar honom. Bäst är Stadserien, men jag gillar även Kamratserien är riktigt mycket. Nu blev jag aldrig tvingad att läsa Mina drömmars stad i skolan, men jag vet att många blivit det och därför inte vill ta i Fogelström med tång. Ajabaja alla svensklärare!

En annan favorit som min svensklärare lyckades förstöra för mig under många år är Selma Lagerlöf. Jag försökte läsa Herr Arnes penningar på gymnasiet och avskydde den. Så svart och så seg och så grymt tråkig.

På universitet ingick självklart Selma Lagerlöf. Skam vore det annars. Jag läste då både En herrgårdssägen och Gösta Berlings saga och blev helt såld. Vansinnigt bra.

Tegelstenar har aldrig varit min grej. Jag är för lat för det. Dostojevskij hann jag med andra ord tröttna på innan jag ens tagit ner en bok från hyllan. För ja, de står i min hylla med de där tegelstenarna. Jag läste dock Anteckningar från källarhålet som jag tycker är helt briljant. Med tanke på hur briljant jag tyckte att den var borde jag kanske ta tag i någon av värstingarna också. Idioten kanske?

Fler klassiker som jag älskar?

Det går inte att komma ifrån Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg som jag älskat sönder och därför inte vågar läsa om. Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen skildrar också en spännande kärlekssaga.

Om kärlek, men den mellan en far och hans döttrar handlar Pappa Goriot av Honoré de Balzac som också är en klassiker jag älskar. Så fin och så hemsk.

Frågan är då vad som räknas som en klassiker. En av de böcker som fungerade som en ögonöppnare för mig var The Awakening av Kate Chopin. En bok om att kunna bestämma över sitt liv. Mycket läsvärd.

Great Gatsby av F. Scott Fitzgerald är också en höjdare. Nu kommer tydligen en ny filmversion. Har dock svårt att se hur Leonardo DiCaprio ska kunna axla Robert Redfords roll.

Allt går sönder av Chinua Achebe liknar på många sätt de svenska arbetarböckerna, annan världsdel och andra problem, men tankar om ett gammalt samhälle som försvinner och rädslan för det nya som växer fram.

Förra veckan stiftade jag så bekantskap med Norrtullsligan av Elin Wägner och se där hittade jag en klassiker som jag helt förbisett. Jag tyckte väldigt mycket om den och blev helt klart sugen på mer Wägner.

Och så poeterna. Ferlin, Boye, Fröding, Wordsworth, Lord Byron, T S Eliot, det finns galet många att hylla. Däremot har jag aldrig förstått mig på Dan Andersson.

Vet ni. Jag skulle kunna hålla på hur länge som helst. Slutsatsen är alltså att det finns fler bra klassiker än dåliga. Eller?

Nu har jag säkert glömt många favoriter, men fyll gärna på med dina eller fortsätt såga om du är på det humöret.

Själv tänker jag snickra lite mer på kanon enligt O och återkomma.

Läs också:

Störst av allt är kärleken

Vilken är den största litterära kärlekshistorien genom tiderna? undrar Kafka på jobbet och det är ju såklart en fråga som är helt omöjlig att svara på.

Självklart gick tankarna till gamla godingar som Romeo och Julia, men den är ju inte direkt lycklig. Nu var kravet inte någon lycklig kärlekshistoria, men jag skulle må bättre om jag kunde hitta en lite muntrare.

Århundradets kärlekshistoria av Märta Tikkanen berättar också om en mycket stor, men också mycket kvävande kärlek. Tanken på den påminner mig om att det definitivt är dags för en omläsning av denna fantastiska bok.

Jag tänker på min barndoms kärlekspar Laura och Almanzo, Anne och Gilbert, Emily och Teddy och icke att förglömma Lotta och Paul. De var ganska lyckliga ändå, inte alltid, men ganska ofta. Vem är egentligen lycklig jämt?

En av mina favoritböcker är Den allvarsamma leken och kärlekshistorien mellan Lydia och Arvid är förvisso också minnesvärd, men nej den vinner ändå inte.

En ganska nyutkommen och väldigt vacker kärlekshistoria är den mellan Emma och Emil i Allt som återstår av Elin Boardy som tidsmässigt ligger ganska nära den mellan Henning och Lotten i Per Anders Fogelströms böcker.

Just det faktum att man inte vill leva utan varandra, men kanske tvingas att göra det är kanske det jobbigast och samtidigt finaste med livslång kärlek. En livslång kärlek som verkligen får utstå mycket är den mellan Kristina och Karl Oskar som faktiskt får bli den kärlekshistoria som jag, efter mycket funderande, tilldelar utmärkelsen Den största litterära kärlekshistorien genom tiderna. Förutsägbart kanske, men de var svåra att bortse från de goda smålänningarna som höll på att skiljas tidigare än de gjorde för att de inte kunna hålla sina händer (och andra kroppsdelar) i styr.

Nu var det längesedan jag läste om detta kärlekspar. Deras kärlek har fått ett “Björn och Benny skimmer” och att inte alls lika tragisk som den egentligen är i böckerna. Tragisk, men vacker och varm. Trots elände lyser kärleken stark mellan dem. De korsar hav tillsammans och startar ett helt nytt liv i ett helt nytt land. De lever livet fullt ut, så gott det går med tidens begränsningar.

Vi har alltså en vinnare, men då har jag knappt kikat utanför landets gränser. Det får bli en annan gång!

Vilken är den största litterära kärlekshistorien genom tiderna enligt dig?

Läs också: