Tag Archives: Haruki Murakami

Mina (så kallade ) svar på Q!

  By enligt O | 2011/11/01 - 12:30 | Bokaktiviteter
6 Comments

Ibland önskar jag att jag inte var så jäkla envis och istället hoppat över vissa av alfabetets mindre produktiva bokstäver. Bokstaven Q denna omöjliga och ganska onödiga bokstav. Finns inte ens med i Wordfeud. Det lär bli en del nödlösningar den här veckan, för även onödiga bokstäver har väl rätt att vara med på ett hörn.

1. Finns det ens fem ord på Q? Typ i alla fall. Nu gäller det “bara” att vara extremt långsökt och hitta 1-5 titlar att koppla till dessa mer eller mindre knäppa ord. Skam den som ger sig!

quisling

qvar

qvint

quorn

qaida (som Al-Qaida som väl få bli någon form av terrorism)

Jahaja. Vi kör. Jag hade ju egentligen valt att skriva kvint, men säger ordboken qvint så funkar det för mig. Jag tänker musik och väljer därför den ganska nyss lästa Adonis, som handlar om en kör.

Quorn lär ju Safran Foer göra, med tanke på att han skrivit boken Äta djur. Nu har jag visserligen inte läst den, men jag tänker att det borde vara så. Och Haruki Murakami pratar ju om löpning och om man springer är det inte bra att ha astma och mot astma använder man qvar. Glasklart, eller hur?

Al-Qaida tog på sig ansvaret för attackerna 9/11 och om dem har en hel massa böcker skrivits. Jag är rätt sugen på David Levithans En bit av mig fattas.

Och så quisling då, en landsförädare. Klurigt minsann. Jag tänker på Ulrike som Vibeke Olsson skrivit om i Ulrike och kriget och Ulrike och freden. Ulrike som tror på det tyska riket, men som ändå blir sedd som en förrädare.

2. Och så en karaktär med för- eller efternamn på Q.

Det måste ju bli Quasimodo, huvudpersonen i Victor Hugos bok Ringaren i Notre Dame. En bra klassiker.

3. Och så en fråga. Jag tänker på boken Varför är det så ont om Q? som jag gillade som barn. Den är ju skriven av Hans Alfredsson och han är ju en kul person. Det finns ju andra roliga författare. Vem är din quliga favorit?

Roliga böcker är svåra att skriva. Det gäller att vara lite lagom rolig och sedan blixtra till lite extra ibland. Jag har svårt för att läsa böcker som är hysteriska hela tiden. Då tröttnar jag. Däremot skrattar jag gott åt Liv Strömquist, som har en härligt vass humor. Ikväll ska jag se Whatever love means,  Teater Tamauer, en föreställning baserad på hennes texter. Definitivt pepp på det!

 

De här svaren lyckades jag krysta fram. Hur gick det för dig?

Lycka till!

Läs också:

Mina svar på N

  By enligt O | 2011/10/11 - 12:20 | Bokaktiviteter
1 Comment

Ny vecka, ny bokstav och denna gång bokstaven N som i just ny. Här kommer mina svar.

Först fem ord på N som ska kopplas till ett antal boktitlar. Kanske svänger du till det och klarar dig med en, kanske behöver du fem. Det är ingen tävling utan det roligaste är att läsa om de boktitlar som poppar upp i ditt huvud.

Nonsens

Nummer

Nobba

Namn

Noggrann

Ja hjälp, vilka ord jag valde, eller vilka ord som valdes mer eller mindre slumpmässigt. Nu ska jag alltså komma på några boktitlar.

Jag är tyvärr död och kan inte komma tills skolan idag av Sara Ohlsson, handlar om Olivia som inte bara blir nobbad, utan faktiskt dumpad av en kille.  kanske en nonsenstitel, men världens bästa sådana.

I Jenny Jägerfelds bok Här ligger jag och blöder träffar Maja en kille, men glömmer att fråga efter hans nummer och faktiskt också hans riktiga namn. Han kallar sig nämligen Justin Case. Maja är långt ifrån noggrann, vilket märks på många sätt i boken, men kanske mest i inledningen i boken där hon sågar av sig en del av tummen.

Andra uppgiften är att presentera en bokkaraktär med för- eller efternamn på N

Jag väljer då Nakata, den mycket annorlunda mannen i Haruki Murakamis Kafka på stranden. Som barn var han med om en riktigt konstig händelse och låg därefter var han medvetslös i veckor. Nu är han äldre och har en förmåga att tala med katter.

Och slutligen vill jag att du berättar om en bok eller en författare som du är väldigt nyfiken på.

Jag har en lång lista med böcker och författare jag är nyfiken på, men om jag måste välja en får det bli Gillian Flynn, den bokbloggargudinna som till och med finns med i de bokbloggarbudord som jag satte ihop tillsammans med Helena. Förra gången jag försökte beställa en bok restades den först och dök sedan aldrig upp. Nu har jag gjort ett nytt försök.

 

Nu är det din tur och jag ser fram emot att läsa dina svar!

Läs också:

Som det brukar vara

  By enligt O | 2011/09/27 - 18:51 | Böcker Allmänt
2 Comments

Adonis brukar alltid vara aktuell en gång om året, veckorna innan nobelpristagaren i litteratur avslöjas. Kanske är det hans tur i år, kanske är det i alla fall dags för en poet.

Här hittar du Ladbrokes odds, där Adonis är den som tippas vinna. Tomas Tranströmer är som vanligt också populär. Självklart hoppas jag mer på honom, men det känns väldigt otroligt att han vinner.

Unibet har istället Haruki Murakami i topp, följd av Vijaydan Detha och med Adonis på tredje plats. Murakami i all ära, men nobelpriset tror jag inte att han får. Detha kanske kan få det, jag har ju inte läst honom och nu när jag ansträngt mig lite extra att pricka årets pristagare blir det med all säkerhet någon jag inte läst. Detha skriver visserligen noveller, så kanske kan jag provsmaka lite.

Claudio Magris är ju annars mitt tips och några andra hittar du här.

Läs också:

En översättare betyder mycket

  By enligt O | 2011/06/05 - 20:02 | Böcker Allmänt
7 Comments

Jag kan inte japanska och därför är jag glad att Haruki Murakamis böcker översätts till svenska. De två första delarna av 1Q84 översattes faktiskt till svenska innan de översatts till engelska. Denna gången var det Vibeke Emond som översatte. Hon ansvarade också för översättningen av Sputnikälskling. Norweigan wood, Kafka på stranden, Vad jag pratar om när jag pratar om löpning och Fågeln som vrider upp världen,  har däremot översatts av Yukiko och Eiko Duko. Jag lyssnade på mor och dotter på Go’kväll för flera år sedan, då de menade att de valt en annan stil för översättning än den de engelska översättarna gjort. Skulle vara intressant att läsa en engelsk översättning för att se vad skillnaden egentligen är.

I 1Q84 irriterade jag mig ibland på de engelska ord som fanns i texten. Nu visade det sig att Vibeke Emond medvetet valt att behålla de engelska orden, då Murakami själv skrivit dem på engelska istället för japanska. Ett helt riktigt beslut med andra ord.

Översättare är viktiga och får på tok för lite uppmärksamhet. Jag läste därför med glädje om Vibeke Emond i DN. Just nu översätter hon sista delen i trilogin och jag ser fram emot att läsa del 2.

Läs också:

Maj blev en bra läsmånad

  By enligt O | 2011/06/02 - 13:29 | Bokaktiviteter
3 Comments

Maj var månaden jag gnällde över brist på läslust och ändå blev det en rejäl rekordmånad. Jag har främst plöjt en hel del ungdomsböcker och väldigt många fantastiskt bra sådana. Sexton böcker blev det totalt.

 

  1. Norrtullsligan, Elin Wägner
  2. Cirkeln, Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren
  3. Ingen behöver veta, Christina Wahldén
  4. Vad är det som skall utföras, Lina Ekdahl
  5. Om jag stannar, Gayle Forman
  6. Jag tror jag älskar dig, Allison Pearson
  7. Sorgesång, Siri Hustvedt
  8. När jag lät dig gå, Gayle Forman
  9. Nick and Norah’s infinite playlist, David Levithan and Rachel Cohn
  10. Splitter, Charles Benoit
  11. 1Q84 del 1 av Haruki Murakami
  12. Drottningen vänder blad, Alan Bennett
  13. Alice i Underlandet, Lewis Carroll
  14. Porto Francos väktare, Ann Rosman
  15. Jag älskar dig inte, Christina Stielli
  16. Boy meets boy, David Levithan

 

Klassiker: 2

Ungdomsböcker: 8

Lyrik: 1

Deckare: 1

Romaner: 4

På engelska: 2

Höjdpunkter: Väldigt, väldigt många. Att plocka ut en favorit är svårt, men När jag lät dig gå är nog den bästa.

Besvikelser: Sorgesång, Siri Hustvedt, Alice i Underlandet, Lewis Carroll

Överraskningar: Att Norrtullsligan fortfarande höll så bra. Att Alice i Underlandet höll så dåligt. Att en ungdomsbok om häxor i bruksort fångade mig helt. Att jag läste så mycket trots att det kändes som att ingenting blev läst.

Inte så överraskande: Att det blev svårare än någonsin att välja ut böcker till den perfekta topplistan. Att det är megakö på 1Q84 del 2 på biblioteket.

Till topplistan gick följande böcker.

 

Läs också:

Topp 5 musikaliska böcker

  By enligt O | 2011/05/30 - 15:00 | Bokaktiviteter
3 Comments

Böcker och musik är en trevlig kombination tycker jag och bjuder idag på fem musikaliska böcker. Fem till ska tilläggas, då temat redan avhandlats.

1. I Vikram Seths vackra bok An equal music handlar om violinisten Michael. Det var många år sedan jag läste den, men känslan av hur underbar jag tyckte att den var när jag läste den finns fortfarande kvar. Måste återupptäcka Vikram Seth.

2. Nick and Norah’s infinite playlist av Rachel Cohn och David Levithan handlar om en natt då två ungdomar möts. Det hela börjar på en konsert och musiken har stor betydelse i boken.

3. Kafka på stranden är en bok av Haruki Murakami, men det är också en sång. En sång som har stor betydelse för historien.

4. Gayle Formans böcker Om jag stannar och När jag lät dig gå handlar om Adam som spelar i ett rockband och Mia som är cellist. Två mycket bra böcker och speciellt i den senare har musiken en viktig roll.

5. Jag tror jag älskar dig av Alison Pearson handlar visserligen mer om idoldyrkan än om musik, men visst måste idoldyrkan på något sätt höra ihop med musiken idolen i fråga framför. Ibland undrar man, men visst måste det vara så.

 

Läs också:

Det är 1984 och platsen är Tokyo i Japan

  By enligt O | 2011/05/27 - 09:54 | Romaner
2 Comments

 

Nu har jag så läst ut första delen av Haruki Murakamis 1Q84. Med tanke på den galna cliff-hanger som slutet bjuder på lär det inte dröja länge innan jag läser del 2.

I boken följer vi två huvudpersoner, Aomame som arbetar som personlig tränare och Tengo, som är mattelärare med författardrömmar. För ovanlighetens skull tycker jag lika mycket om att läsa båda historierna. Problemet med böcker som ägnar olika kapitel åt olika huvudpersoner är att någon av personerna ofta känns tråkig. Så inte här alltså. Dessutom smyger Murakami in en hel del gemensamma drag som egentligen bara anas, men som kanske kommer att bli tydligare senare. Jag vill inte berätta några detaljer då en dimension i läsningen säkert förstörs då.

Aomame är inte riktigt säker på var hon befinner sig, men svaret hon får är att det är 1984 och att hon är i Tokyo. Trots att det är där hon alltid levt finner hon att hon verkar ha missat väldigt viktiga saker. Det första tecknet hon får är att poliserna tycks ha bytt vapen och uniform utan att hon har märkt det. Faktiskt utan att någon annan reagerar heller. I ett försök att förklara världen skapar hon en teori om de två parallella världarna där året är 1984 och 1Q84. Kanske kan detta förklara varför det vissa nätter lyser två månar. (Översättaren är snäll och påpekar att tecknet för Q och 9 är detsamma i japanskan, men att Q också står för questionmark)

Tillsammans med väninnan Ayumi gör hon ibland stan osäker, men oftast lever Aomame ett väldigt tillbakadraget och enkelt liv. Att det är ett annorlunda liv får vi dock klart för oss redan i första kapitlet då hon dödar en man. Kapitlet heter Låt inte skenet bedra och det skulle kunna sägas vara grunden för hela boken. Ingenting är vad det verkar och ju mer jag läster desto mer fascinerad blir jag av Haruki Murakamis skicklighet. Han har byggt upp två historier som någonstans kanske kommer att mötas. I alla fall anar vi som läsare det, men ingenting är klart.

Aomames barndom var långt ifrån lycklig då hennes familj var medlemmar i en församling, hyfsat lik Jehovas vittnen, med allt vad det innebär av dörrknackning på helgerna och utsatthet i skolan på veckorna. Hon var annorlunda helt enkelt och barn som är annorlunda kan få ett tufft liv.

Tengo är i samma ålder som Aomame. Snart fyller han 30 och hans chanser att bli en ung debutant är i princip förbi. Han när dock sina författardrömmar och arbetar lite för Komatsu som har ett bokförlag. Tengos “riktiga” jobb är dock som lärare i matematik. En bra och omtyckt sådan.

Det är dock som spökskrivare han ska få ge ut sin första bok. En mycket hemlig spökskrivare. Till förlaget kommer nämligen en mycket annorlunda bok, Luftpuppan, som den väldigt annorlunda 17-åringen Fukaeri. Arbetet med boken tar honom in i en helt ny värld. En värld som Fukaeri menar är på riktigt.

Nu ser jag verkligen fram emot att läsa del 2 av 1Q84. Jag gillar den stillsamma mystiken. 1Q84 är inte alls lika skruvad och hektisk som Kafka på stranden. Språket påminner mer om det vackra och trevande i Norweigan Wood. Det övernaturliga, eller den eventuella parallella verkligheten och kopplingarna mellan de två världarna är visserligen skruvad på sitt sätt, men mest fascinerande. Det är välskrivet och spännande, vilket gör att jag hela tiden vill läsa vidare. Djuplodat, men inte onödigt komplicerat skrivet. Det gillar jag.

En hel del referenser till Milleniumtrilogin finns i boken och Aomame påminner en hel del om Lisbeth Salander, men är helt klart mycket mer mångfascetterad. Det talas också om “män som hatar kvinnor, kvinnor som hatar män”.

När jag klickade runt och läste recensioner verkar många hakat upp sig på att det är så mycket sex i boken. Och ja, det förekommer en del sex. Aomame och Ayumi raggar ihop på krogen, medan Tengo har en gift älskarinna. Explicit men vardaglig menar GP, men kanske också perverst. Jag vet inte om jag skulle lägga så stor vikt vid just sexskildringarna. Människor har sex och Murakami skildrar det utan några större utsvävningar. Även bloggaren Malin har dock svårt för vissa passager.

Boktoka undrar hur Murakamis hjärna är funtad som kommer på en sådan skruvad historia. Anna gillar, men stör sig lite när det blir för övernaturligt.

Kanske kan boken kopplas till förra veckans diskussion om realistiska och orealistiska böcker. Jag tycker om sättet Murakami blandar det realistiska och vardagsnära med det totalt orealistiska och köper det rätt av. Jag gillar dessutom de fyra viktigaste personerna, Aomame, Tengo, Ayumi och Fukaeri skarpt. Ser fram emot att träffa dem igen.

Läs också:

Lässtatus

  By enligt O | 2011/05/26 - 15:25 | Böcker Allmänt
3 Comments

Nu är första delen av 1Q84 av Murakami utläst. Och ja, den fick fart på läsglädjen. Mycket bra! Recension kommer så fort jag hunnit smälta denna mycket annorlunda och välskrivna bok.

Dessutom slank Drottningen vänder blad av Alan Bennett ned av bara farten. Riktigt söt och rolig! Mer kommer om den också.

Börjar nu på bok nr 68 för i år, men vet inte riktigt vilken det blir. Valet står mellan Porto Francos väktare,   Den enögde kaninen och Här ligger jag och blöder.

Läs också:

Vad är egentligen realistiskt?

  By enligt O | 2011/05/22 - 14:36 | Bokaktiviteter
15 Comments

Hur viktigt är det för dig att böckernas intrig/karaktärer är realistiska? Om det inte är viktigt: Kan du ge exempel på någonting annat som bara måste tillgodoses för att du skall känna dig tillfreds med en bok. Om det är viktigt: Ge  exempel på böcker som anser sakna realism och varför du tycker som du gör.

 

Så lyder frågan, eller kanske frågorna som Annika ställer i veckans Bokbloggsjerka. Och som vanligt är det inte så lätt att svara. Grundförutsättningen är att jag vill ha realistiska böcker, men vissa totalt orealistiska böcker fungerar utmärkt, medan andra inte funkar alls.

Ta Låt den rätta komma in till exempel. Jag skulle lätt kunna hävda att jag inte gillar böcker om vampyrer, men den älskade jag. Även Människohamn innehåller en hel del orealistiska saker, men den är ändå eller faktiskt kanske just därför helt suverän.

Jag gillade också Cirkeln skarpt, trots att handlingen är långt ifrån realistisk. Eller hur är det egentligen med den saken? Det kanske finns häxor? Det kanske inte är så orealistiskt ändå?

För att inte tala om Kafka på stranden där en av huvudpersonerna pratar med katter och en hel del annat totalt orealistiskt händer. Varför köper jag det?

Jo, det är klart att de böcker jag räknat upp på många sätt är orealistiska, men de är samtidigt så välskrivna att resultatet ändå blir realistiskt. Låter det konstigt? Det är det kanske och jag vet egentligen inte hur jag ska förklara att jag skrattar ihjäl mig åt Star trek, avskyr superhjältefilmer eller löjliga actionfilmer, medan jag älskar filmatiseringen av Sagan om ringen.

Jag tror att det har att göra med hur den orealistiska världen presenteras. Om den är skapad med känsla, eller om det bara handlar om att chockera. Mer tydligt än så kan jag inte förklara.

Annika skriver om deckare och sågar en av mina favoriter Simon Beckett för att hon tycker att det är för orealistiskt och onödigt läbbigt. Jag å andra sidan älskar alla orgier i insekter och förruttnelse. Likfarmarna och de osmakliga detaljerna. För mig är inga deckare realistiska och därför är det viktigaste att jag gillar författarens språk och dessutom huvudpersonen.

Jag hade väldigt svårt för den bok av Simon Kernick jag läste för att huvudpersonen var så hjärtlös och omoralisk. Jag kommer inte heller att läsa något mer av Viveca Sten eller Lars Bill Lundholm då jag varken gillade deras huvudpersoner eller deras sätt att skriva. Det ska mycket till för att en författare ska få en andra chans då det finns så många andra bra böcker att läsa istället.

Samma med chic-lit, en genre som på många sätt är totalt orealistisk, men som ändå kan roa mig ganska ofta trots allt otroligt som händer. Jag skrattade gott åt The Undomestic Godess som är totalt galen och totalt orealistisk.

Så svaret på frågan i rubriken är egentligen “det beror på” eller möjligen “jag har ingen aning”. Jag är inte så logisk när det kommer till läsning och det är det nog få som är. Vissa böcker funkar, andra inte och det beror som sagt inte bara på huruvida de är realistiska eller inte. Totalt orealistiska böcker kan vara helt trovärdiga, medan andra som kanske är mindre realistiska kan brista totalt i trovärdigheten. Det är inte så enkelt som det först verkar att jag gillar realistiska böcker och inte orealistiska. Snarare skulle jag säga att jag gillar trovärdiga och välskrivna böcker med huvudpersoner som jag blir engagerade i.

Läs också:

Kan Murakami hjälpa mig?

  By enligt O | 2011/05/22 - 09:48 | Boktankar
10 Comments

För vanliga människor är några dagars, eller ens några veckors, lässvacka inget problem. Inget problem alls. Kanske inte ens något att reflektera över. Vanliga människor tittar kanske på tv istället och skiter i att läsa böcker ett tag. Så viktigt är det väl inte med böcker och läsning att avsaknaden av det skulle kunna kategoriseras som någon form av problem. Så tänker vanliga människor.

En bokberoende tänker inte riktigt på samma sätt. För en bokberoende är en lässvacka som håller i mer än ett par dagar ett hemskt tillstånd. Ett tillstånd som orsakar en hel del stress och väldigt mycket frustration. Det söks desperat efter den perfekta boken som kanske, kanske kan få igång läsningen igen.

Att hitta en perfekt bok är en delikat uppgift. Det kan vara så att en lättläst bok, som den bokberoende snabbt läser, kan lösa problemet. Det kan dock vara så att denna snabba läsupplevelse endast lämnar tomhet efter sig. Den bokberoende har då ännu svårare att komma vidare i sin läsning och kan i detta läge bli ganska deprimerad.

Då gäller det att hitta en riktigt välskriven bok, gärna  av en favoritförfattare så att den bokberoende garanterat gillar både språk och stil. Det är ungefär här jag befinner mig just nu. Jag hoppas att Haruki Murakami ska bota mig lässvacka med sin 1Q84. Efter 144 sidor måste jag säga att det verkar lovande. Jag vill veta hur det går både för Tengo och Aomame vilket bådar gott inför fortsatt läsning.

Med lite tur är alltså denna bokberoendes lässvacka snart över. Jag håller både tummar och tår. Gör gärna det du också.

Läs också: