enligt O

Nej tack till tegelstenar…

By enligt O | 2013/05/14 - 18:35 | Bokaktiviteter

Möjligen om jag slipper gymma på annat sätt.

Det jämförs tegelstenar i bokbloggarvärlden och jag har blivit taggad av Helena och Fanny. Alltså gick jag igenom mina bokhyllor i jakt på lästa tegelstenar och konstaterade snabbt att det fanns få. Riktigt tjocka böcker är sällan mig grej måste jag erkänna. Kanske har med en viss bekvämlighet att göra. Faktum är att jag helt gett upp författare (läs Elizabeth George) för att böckerna blivit tjockare och tjockare. Men det kan hända att de (läs Elizabeth George) får en ny chans som tack för lång och trogen tjänst.

En riktig tegelsten som jag faktiskt både läst och gillat är Vikram Seths En lämplig ung man som är en bra bit mer än 1000 sidor. Faktiskt välfyllda sådana, vilket sällan är fallet och det är kanske därför jag inte gillar tegelstenar – de innehåller helt enkelt (i princip alltid) för mycket oviktig information. Får du inte sagt det du har sagt på 400 sidor kanske du ska säga det på annat sätt, alternativt skriva två böcker.

Ni skymtar också Marve Binchys Tänd ett litet ljus på ungefär 600 sidor, vilket väl får räknas som en tegelsten. Det ska vara en mycket lättläst bok om jag ska orka 600 sidor och en period i min ungdom slukade jag böcker av nämnda Binchy och mysdrottningen Rosamund Pilcher vars Välkommen hem är på modiga 680 sidor och jag minns att jag tyckte den var för lång. Min favorit av henne September (nej, jag vågar inte läsa om den) skymtas och dess 479 sidor läste jag utan att sucka en enda gång.

Lättlästa och spännande böcker funkar bättre att läsa trots sidantalet. Som den här till exempel.

Men 500 sidor kanske inte räknas som tegelsten?

Annars är det främst lyrik jag gillar i tegelstensform. Då behöver en inte läsa från pärm till pärm.

Eller ordböcker.

Och så de där tegelstenarna som jag har tänkt läsa. Någon gång i framtiden. Bara sisådär 30 år kvar till pension.

Läs också:

Jag ska inte göra en läslista….

By enligt O | 2012/12/11 - 20:39 | Böcker Allmänt

3 Comments

… för då slutar det bara med att jag läser helt andra böcker. Tänkte i alla fall försöka få in lite fler länder i lässtatistiken de sista veckorna på 2012. Får se hur det går med det.

Böcker som skulle kunna bli lästa är:

Middagen av Herman Koch, Nederländerna.

Ett arabiskt vemod av Abdellah Taïa, Marocko.

1Q84 Andra boken, Haruki Murakami, då jag faktiskt inte läst något från Japan i år.

Small world, Martin Suter, Schweiz.

Har lite annat smått och gott i hyllan också, men det här räcker nog. Känner jag mig själv blir de inte lästa ändå just nu, men speciellt de två första böckerna är jag riktigt sugen på.

Läs också:

Stadsbesök: Tokyo

By enligt O | 2012/11/20 - 07:50 | Bokaktiviteter

8 Comments

Tokyo jag tänker på dig nu, snart är jag på väg, aha, jag längtar att få se dig. Tokyo jag tänker på dig, nu jag tar steg för steg, aha, mot allt du har att ge mig. Det bor en geisha i mig.

Med hjälp av litteratur, film, musik och andra kulturella ting går det att resa vart man vill. Idag drar vi till Tokyo och hittar du ingen bok eller film som utspelar sig i just den staden, funkar det utmärkt med någon annan japansk stad.

I verkligheten har jag inte varit i Tokyo och är inte heller på väg dit. Det verkar vara en spännande stad, men står inte högst på min lista. Just maten skulle dock vara värd ett besök och till Momat, The National Museum of Modern art där du självklart kan titta på modern japansk konst, skulle jag definitivt vilja åka.

I Efter mörkrets inbrott är en kortroman av Haruki Murakami som utspelar sig under en natt i Tokyo. Den tillhör de böcker av Murakami jag inte läst, men jag vill definitivt göra det.

Ung kvinna och gammal man inleder ett förhållande. Egentligen borde Lost in Translation inte vara något för mig, men jag älskade den och skulle gärna se om den.

Vad hittar du för kulturella kopplingar till Tokyo?

Läs också:

Spekulationer, spekulationer, spekulationer…

By enligt O | 2012/10/10 - 19:56 | Böcker Allmänt

8 Comments

Blir det Haruki Murakami som tilldelas årets nobelpris? Jag tror inte det, trots att oddsen på honom som vinnare är riktigt låga. Visserligen tycker jag om de böcker av honom som jag läst, men jag är tveksam till huruvida han (ännu) hör hemma i nobelprissammanhang.

I SvD spekulerar en rad litteratur- och kulturpersoner kring vem som blir vinnaren 2012. I ett bildspel lyfter de fram fyra favoriter, där Murakami är en och min favorit Assia Djebar en annan.

Ett namn som återkommer ofta är Philip Roth, en författare jag tycker om och definitivt kan se som vinnare. Det verkar som om många gärna ser en nordamerikansk vinnare, men så har å andra sidan många av de intervjuade från just den världsdelen. Trots att Philip Roth är bra, ser jag hellre Alice Munro som vinnare. Hennes noveller är verkligen något utöver det vanliga. William Trevor nämns som en alternativ novellist och hans namn ligger ovanligt högt på vadslagningslistorna i år. Jag har ingen litterär relation till honom, men vet att jag läst en bok i tonåren. Ett ganska ofarligt val känns det som. Högt på listan ligger också Péter Nádas, som jag inte heller vet mycket om. Om det fortfarande är Europa som gäller är han möjligen ett troligt val, tillsammans med Ismael Kadare eller Cees Nooteboom. Säkert bra författare, men inte lockar de mig till läsning direkt.

Vill Akademien vara lite mer politisk kan de kanske välja Salman Rushdie, som verkar vara en populär kandidat bland de intervjuade. Eller Joyce Carol Oates. Två val jag absolut tycker är bra om än inte så spännande.

Oddsen tyder på en pristagare från Asien, något som Kulturnytt menar handlar om en strid mellan kinesiska och japanska intressen, snarare än om den tänkbara vinnaren. Många hoppas på en vinnare från Nordamerika och ska man tro Betsson blir det Oates som tar hem priset. Själv säger jag Afrika. Om inte Djebar, så kanske Ngugi wa Thiong’o, Chinua Achebe, som också återfinns på vadslagningslistorna. Eller varför inte Nuruddin Farah eller Nawal El Saadawi, som det varit märkligt tyst om i förhandssnacket i år.

Jag är kluven mellan att den som prisas är en författare jag läst och gillat och en jag inte läst men är nyfiken på. Tråkigast är väl om det blir någon jag inte läst och inte heller känner för att läsa. Så har det varit de senaste åren, undantaget Tranströmer. Något som kan göra mig lite orolig, då de som väljer är ungefär de samma.

Frågan är om min reaktion i morgon klockan 13.00 kommer bli ett äntligen, ett jahaja eller, hemska tanke, ett vem?

Läs också:

Dags för Alice Munro?

By enligt O | 2012/10/08 - 16:18 | Böcker Allmänt

4 Comments

Bland den trio författare jag presenterade förra veckan fanns Alice Munro och i Dagens Nyheter spekuleras nu kring henne som tänkbar vinnare i år.

Enligt Ladbrokes är hon inte vinnaren, då åtta författare har lägre odds, men enligt DN har Akademien tryckt lite extra på att amerikanska universitet ska nominera författare. Peter Englund menar dock att det bra handlar om en uppdatering av adresslistor.

Horace Engdahl fick kritik då han 2008 sågade den amerikanska litteraturen, som han menade inte alls höll samma kvalitet som den europeiska. Kanske har akademien som helhet en annan åsikt.

Ska man tro Ladbrokes är det japanske Haruki Murakami som får nobelpriset i år. Satsar man på honom som vinnare ger det inte mycket tillbaka, då oddset är 2/1. Unibet har istället kinesiske Mo Yan i topp och han kanske är ett sannolikt val, då jag inte kommer ihåg att han legat högt på listorna andra år. Lite börjar listan annars se ut som den brukar vid den här tiden på året, då ett gäng författare som annars sällan nämns aktualiseras.

Det vi helt klart vet är att pristagaren tillkännages på torsdag kl 13.00, då Peter Englund kliver ut genom den vita dörren i Börshuset och möter pressen. Tydligen är det inte en så gammal tradition som man kan tro, då det tidigare var så att journalisterna fanns inne i sekreterarrummet och den ständige sekreteraren istället klev in till dem.

Medan du väntar på att få reda på vem pristagaren är kan du svara på några frågor om priset. Trodde att jag skulle få väldigt få rätt, men måste ha chansat grymt bra, då det slutade med att jag faktiskt bara hade ett fel. Hur gick det för dig?

Läs också:

Först bokmässa, sedan nobelpriset

By enligt O | 2012/09/21 - 14:55 | Böcker Allmänt

8 Comments

På Ladbrokes kan man satsa pengar på vem som vinner nobelpriset i litteratur i år. Bob Dylan klättrar på listorna och inget ont om honom, men jag varken hoppas, vill eller tror att han får Nobelpriset i litteratur. Det är dags att priset tar sig utanför Europa och då gärna till Afrika och gärna till en kvinna. Peter Englund hävdar alltid att varken ursprung eller kön ska betydelse när pristagaren utses. Jag hävdar att det handlar om gammal vana och/eller dålig fantasi att priset nästan alltid går till en äldre man.

Inget ont om Haruki Murakami heller som fortfarande toppar listan. Han skriver bra och har redan nått en bred publik. Just därför skulle jag önska mig en annan pristagare, trots att inte heller detta att författaren ska vara läsvärd, men inte för den breda publiken, är ett kriterie.

Jag ska grotta ner mig mer i eventuella pristagare så fort bokmässan är över. Än så länge ligger fokus på den även gällande min läsning.

I oktober blir det till att läsa presumtiva pristagare för att kanske ha läst den som får priset i december. Jag gjorde ett ryck förra året också och ska se över mina läslistor inför utmaningen.

Hänger du på?

Läs också:

Nu börjar det…

By enligt O | 2012/08/26 - 18:21 | Böcker Allmänt

4 Comments

Lika roligt som att få veta vem som till slut får Nobelpriset i literatur, är det att spekulera i eventuella vinnare dessförinnan. Redan nu kan man läsa att Haruki Murakami är favorit, i alla fall enligt dem som spelat hos Ladbrokes. Jag gillar Murakami, men något Nobelpris tror jag inte att han får, trots oddset 10/1.

Tvåa på listan ligger kinesiska Mo Yan, med oddset 12/1, som är ny för mig. Han är aktuell med boken Ximen Nao och hans sju liv, utgiven av Tranan.

Som vanligt är det få kvinnor på listan. Alice Munro har lägst odds och novellister är få bland pristagarna, så varför inte. Hon har samma odds 20/1 som min favorit Assia Djebar.

Hela listan hittar du här.

Uppdatering: Tur att man har uppmärksamma kollegor som kan läsa ordentligt. Jag missade helt Darcia Maraini, vars Colombo getts ut på svenska av lilla 2 kronors förlag, som ger ut mycket italienskt. Inget namn jag känner igen från tidigare.

Läs också:

Ett nödvändigt ont

By enligt O | 2012/07/03 - 07:51 | Bokaktiviteter

5 Comments

Jag imponeras av dem som tränar för att de verkligen tycker om det. De som faktiskt frivilligt springer långa lopp och som längtar efter att träna om de inte gjort det på ett par dagar. Det kommer aldrig att hända mig. Möjligen var jag nära att bli träningsberoende-light för sisådär 10 år sedan då jag och fina vännen M tränade på rätt duktigt. Då tränade jag tre gånger i veckan, men 9 gånger av 10 fick jag verkligen tvinga mig dit.

Det här året har jag varit riktigt duktig och tränat en, ofta två och ibland till och med tre gånger i veckan. Mest har jag simmat och det kan jag faktiskt gilla när jag väl kommer dit. Tidig morgon, lugnt och skönt och så en god frukost i simhallen innan det är dags att jobba. Att köra cross-trainer eller löpband på gymmet är helt okej också, men knappast någonting jag längtar efter.

När vi har barnfri tid passar maken på att träna. Jag väljer mycket hellre en god bok, en skön fåtölj och en stor godispåse. Jag hade lätt blivit en riktig soffpotatis om jag bara hade tillåtit mig det (och det händer i perioder märk väl), därför ser jag träningen som ett nödvändigt ont. Någon gång skulle jag vilja fatta vad det är som är så himla coolt med träning i allmänhet och löpning i synnerhet. Dagens bok blir därför Vad jag pratar om när jag pratar om löpning av Haruki Murakami.

Läs också:

Boktips on demand del 3

By enligt O | 2012/06/01 - 07:16 | Böcker Allmänt

6 Comments

En kollega gav mig en riktig utmaning. S vill nämligen ha tips på böcker som är riktiga skrönor. Spontant sa jag att det inte alls är min grej, men sedan funderade jag lite till och kom fram till följande tips på böcker som skulle kunna kallas skrönor. Lite halvgalna sådär i alla fall.

Grand final i skojarbranschen av Kerstin Ekman driver med litteraturvärlden. Vi får följa en känd svensk författare som faktiskt inte skriver sina böcker själv. Hon är bara det snygga ansiktet utåt och hennes mycket fulare väninna är den som skriver allt. Väldigt rolig. Överraskande rolig.

Alla mina vänner är superhjältar av Andrew Kaufman handlar om ett gäng superhjältar i Toronto. De är inga klassiska superhjältar, men har alla egenskaper som gör dem annorlunda. Helt galen! Den har dessutom en väldigt fin blurb på framsidan.

Sista testamentet av James Frey får väl sägas vara en skröna. En väldigt provokativ sådan. Den handlar om Ben, en annorlunda man i New York som många tror är Messias. Det testamente som han predikar stämmer dock inte alls överens med det som kyrkan, främst i USA men också i resten av världen, står för. Självklart blir det en hel del krockar.

Caiprinha med döden av Maria Ernestam är en gammal goding som handlar om Erika som börjar umgås med döden och till och med blir lite förälskad.

Kafka på stranden av Haruki Murakami är en rejält skruvad historia med bland annat en man som talar med katter. Har du inte läst Murakami är det dags nu!

Pojkarna av Jessica Schiefauer är också på många sätt en skröna. En intressant och feministisk sådan. Vi får träffa fyra tonårsflickor som hittar en blomma vars nektar förvandlar dem till pojkar. Under en period är de rent fysisk pojkar på natten och flickor på dagen. Mycket bra.

Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger handlar om Henry som reser i tiden. Helt plötsligt försvinner han för att sedan dyka upp naken i en annan tid. Clare är hans hustru och hon träffar på honom under olika skeden i livet. Behöver jag säga att deras äktenskap är något annorlunda?

Trevlig läsning kära S! Har någon annan tips på böcker som kan passa får ni gärna tipsa i en kommentar.

Vill du också ha specieldesignade boktips får du gärna det. Lämna ett önskemål här eller på Facebook, eller skriv en mail.

Läs också:

Mina (så kallade ) svar på Q!

By enligt O | 2011/11/01 - 12:30 | Bokaktiviteter

6 Comments

Ibland önskar jag att jag inte var så jäkla envis och istället hoppat över vissa av alfabetets mindre produktiva bokstäver. Bokstaven Q denna omöjliga och ganska onödiga bokstav. Finns inte ens med i Wordfeud. Det lär bli en del nödlösningar den här veckan, för även onödiga bokstäver har väl rätt att vara med på ett hörn.

1. Finns det ens fem ord på Q? Typ i alla fall. Nu gäller det “bara” att vara extremt långsökt och hitta 1-5 titlar att koppla till dessa mer eller mindre knäppa ord. Skam den som ger sig!

quisling

qvar

qvint

quorn

qaida (som Al-Qaida som väl få bli någon form av terrorism)

Jahaja. Vi kör. Jag hade ju egentligen valt att skriva kvint, men säger ordboken qvint så funkar det för mig. Jag tänker musik och väljer därför den ganska nyss lästa Adonis, som handlar om en kör.

Quorn lär ju Safran Foer göra, med tanke på att han skrivit boken Äta djur. Nu har jag visserligen inte läst den, men jag tänker att det borde vara så. Och Haruki Murakami pratar ju om löpning och om man springer är det inte bra att ha astma och mot astma använder man qvar. Glasklart, eller hur?

Al-Qaida tog på sig ansvaret för attackerna 9/11 och om dem har en hel massa böcker skrivits. Jag är rätt sugen på David Levithans En bit av mig fattas.

Och så quisling då, en landsförädare. Klurigt minsann. Jag tänker på Ulrike som Vibeke Olsson skrivit om i Ulrike och kriget och Ulrike och freden. Ulrike som tror på det tyska riket, men som ändå blir sedd som en förrädare.

2. Och så en karaktär med för- eller efternamn på Q.

Det måste ju bli Quasimodo, huvudpersonen i Victor Hugos bok Ringaren i Notre Dame. En bra klassiker.

3. Och så en fråga. Jag tänker på boken Varför är det så ont om Q? som jag gillade som barn. Den är ju skriven av Hans Alfredsson och han är ju en kul person. Det finns ju andra roliga författare. Vem är din quliga favorit?

Roliga böcker är svåra att skriva. Det gäller att vara lite lagom rolig och sedan blixtra till lite extra ibland. Jag har svårt för att läsa böcker som är hysteriska hela tiden. Då tröttnar jag. Däremot skrattar jag gott åt Liv Strömquist, som har en härligt vass humor. Ikväll ska jag se Whatever love means, Teater Tamauer, en föreställning baserad på hennes texter. Definitivt pepp på det!

De här svaren lyckades jag krysta fram. Hur gick det för dig?

Lycka till!