Självklart ska Gudrun vara med

8mars

Gudrun Schyman är definitivt en stor förebild. Hon har inte alltid gjort de mest smidiga valen, men det kan jag ha överseende med. Mesta tiden är hon nämligen briljant och jag beundrar henne för att hon så ofta vågar provocera och för att hon hela tiden för upp jämställdhetsfrågan på agendan.

Utan Gudrun Schyman hade de andra politiska partierna troligen glömt bort jämställdheten ännu mer. Se bara på vad som händer nu när hon inte syns lika mycket.

När kvinnor provocerar fokuserar media inte sällan på hur de ser ut. Visst är det konstigt? Maria Sveland skriver om det i boken Hatet, som jag skrev ett inlägg om tidigare idag. Gudrun Schyman har definitiv fått stå ut med mycket kritik, mer eller mindre befogad, men också en hel del hat. Inte sällan går media över gränsen.

För några år sedan gästade Gudrun Schyman min arbetsplats och jag hade äran att äta lunch med henne. Det var en stor och viktig händelse helt klart. Idag på Internationella Kvinnodagen tar jag tillfället i akt och sprider nätkärlek. Kära Gudrun, jag skickar lite till dig.

 

Läs också:

Det är inte en kvinnofråga

Att vårt samhälle ska bli jämställt är ingen kvinnofråga. Istället handlar det om en mänsklig rättighet att inte bedömas efter kön, utan faktiskt efter kompetens. Att på allvar påstå att alla män på toppositioner fått sina jobb för att de är de mest kompetenta, att det inte skulle handla om kön, att det inte är så att män väljer män och att makten därför sprids från man till man är minst sagt naivt.  Jämställdhet i teorin låter självklart bra, men i praktiken? Om makten ska delas lika måste någon (läs männen) acceptera minskad makt. Kanske inte så populärt. Det menar i alla fall Tomas Wetterberg, ordförande i Män för jämställdhet. Inte bara män, utan också många kvinnor är så fast i gamla strukturer att de blir total hemmablinda. Jagskulle i alla fall helt klart känna mig nöjdare om jag visste att någon fått sitt jobb på meriter, istället som nu då snopp och grått hår i många fall verkar räcka långt.

Titta bara på Socialdemokraterna. Nu har man prövat en kvinna som ledare och då är det helt okej att bara lansera män som kandidater till partiledarplatsen. Hur trovärdigt är det? Flera av kandidaterna är kompetenta och skulle säkert klarauppgiften väl, men är det inte lite synd om dem att de kvoterats in på sin plats och därför inte vet om de får jobbet för sitt kön eller sin kompetens?

Jag säger som Gudrun Schyman, även för mig är det kvinnodag året om, men att den tyvärr behövs extra mycket just idag är illa. Det är långt till reell jämställdhet. Inte bara i “andra länder” utan i högsta grad även här.

Nu ska jag på medarbetarsamtal och vara lite extra okvinnlig genom att tala om hur jäkla bra jag är.

Läs också: