Tag Archives: Grabbarna O gillar

AirHop enligt O

Ungarna och två kompisar studsar runt för fullt. Jag läser Everything, everything, äter god chokladboll och dricker äckligt kaffe.


Läs också:

Ghostbusters — rolig på riktigt

Det är inte alltid jag direkt njuter av att se de filmer barnen väljer, men faktiskt tyckte jag att Ghostbusters, den nyaste med de coolaste spökjägarna, var riktigt underhållande. Anledningen till att filmen följde med hem var (förutom att ungarna har en tendens att bestämma över vad som visas på tv:n) att Melissa McCarthy är med. Hon är helt enkelt så bra att det hade räckt för att överleva filmen. Även den förlängda.

Nu visade det sig att allt i den här versionen av Ghostbusters var bättre än i originalfilmerna från 80-talet (förutom versionen av låten Ghostbusters då). Jag tyckte riktigt mycket om alla fyra spökjägare. Kristen Wiig, som spelar Erik Gilbert är kanske väl babblig, men samtidigt är hon väldigt rolig. Ännu mer tyckte jag om Leslie Jones som spelar Patty och fantastiskt charmiga Kate McKinnon som spelar Jillian. Manuset är bra och det levereras med skicklighet. Sedan är det roligt, och lite hemskt, hur kul det var med den riktigt korkade bimbo-sekreteraren Kevin, spelad av Chris Hemsworth. Vi skrattade gott alla fyra filmen igenom och faktiskt hoppade vi till några gånger också.

Ghostbusters är kanske stereotyp på vissa sätt, men jag gillar ändå hur könsroller utmanas och jag älskar att mina ungar får se att även kvinnor jag vara action-hjältar. Det verkar vara upplagt för en uppföljaren och det hoppas jag att det blir. Om inte annat för att det säkert irriterar en och annan som gick i taket redan när första filmen kom.

Läs också:

Några läslovstips från Storebror O

9789163881268

Om du är runt elva år och gillar att läsa fantasy hälsar Storebror O att du ska läsa Percy Jackson och Olympens hjältar av Rick Riordan. Börja att läsa om Percy Jackson. Den första boken heter Född till hjälte. Percy Jackson är en halvgud som går på ett läger för halvgudar och så åker de ut på olika uppdrag. Om man gör ett uppdrag och har varit i lägret i år får man en lägerpärla. Man har pärlorna på sitt halsband. Det finns fem böcker om Percy Jackson och det är ett uppdrag i varje. Percy Jackson gör uppdragen tillsammans med Anna Beth och Grover. Percy Jacksons pappa är Poseidon, Anna Beths mamma är Athena och Grover är en Satyr, halvt get och halvt halvgud.

Första boken om Olympens hjältar heter Den försvunne hjälten och handlar om Jason, Leo och Piper. De ska rädda Pipers pappa från en jätte i första boken. I andra boken är Percy Jackson med igen och han är i ett läger för romerska halvgudar. Hera skickade honom dit och suddade ut hans minne. Det enda sättet att få tillbaka sitt minne är att slutföra ett uppdrag. I serien om Olympens hjältar finns det också fem böcker. I de tre sista böckerna är även Anna Beth med och några nya personer som finns i den romerska världen, som Hazel och Frank.

Det finns en tredje serie av Rick Riordan också som handlar om Magnus Chase, som är son till den nordiska gudinnan Freja. Den kanske blir läst under läslovet.

Och en sak till. Böckerna är mycket bättre än filmerna. I alla fall är första boken bättre än den första filmen som vi såg ganska nyss.

Läs också:

Klart vi testat Pokémon Go

IMG_3478

Det är ju genialt om man tänker på det. I en tid av stillasittande promenerar folk som galningar. Allt för att leta Pokémons. Vi har just varit ute en tur jag och äldste sonen. Fortfarande laggar det en del och jag ramlade ur systemet flera gånger. Självklart precis när vi hittade Pokémons, vilket gjorde att sonen har tre fler än jag. Inte okej.

Ute i lilla Olstorp hittade vi fler som var på Pokémonjakt. Vi pratade med två personer som var ute med hunden och samtidigt letade. En person vevade ner rutan på bilen och frågade om vi hittat något. En annan stannade sin bil, gick ut, fångade (troligen) en Pokémon och körde sedan vidare. Vi mötte också en nitisk jagare på cykel som verkade hittade figurer där det för oss var helt tomt.

En gång har jag fått med mig sonen på promenad i sommar. Motvilligt. Något säger mig att det kan bli ändring på det, i alla fall ett tag. Det påminner lite om hur mamma och pappa lurade ut oss på trimorientering, säkert av samma anledning.

Dagens promenad gav 11 Pokémons för mig och 14 för sonen. Helt okej för en dryg halvtimme, men då satt två visserligen i trädgården. Nu ska vi se om vi kan locka ut andre sonen på jakt imorgon.

IMG_3479

Läs också:

Några högläsningsminnen

I veckan står högläsningen i centrum på Kulturkollo och därmed i veckoutmaningen. Jag har funderat och kommit fram till några favoriter genom åren.

Mamma läste ofta högt för mig. Troligen pappa också, men jag minns mamma. Hon läste Kulla Gulla och jag älskade böckerna om den genomsnälla Gulla, som sedan blev fröken Gunilla. De böckerna läste jag om och om igen. Första boken läste jag högt för grabbarna O och det funkade ganska bra. Lite väl mångordiga meningar kan jag tycka nu, men innehållet höll fortfarande.

Det är fyra år mellan mig och min syster och när vi var på semester var det gemensam läsning som gällde. I fjällen ett år var det Karius och Baktus som gällde. Den tyckte jag mycket om. Även hos grabbarna O var de små tandtrollen populära.

På lågstadiet hade vi läsgrupper. Några barn satt i ring och läste för varandra. En gång läste vi Roberta Karlsson och kungen av Viveca Lärn. Vi skrattade så vi grät och ansträngde oss verkligen för att läsa så roligt som möjligt. Jag har förstått i efterhand att vår lärare just den här gången delat upp oss efter läsförmåga och vi var alla goda läsare, vilket gjorde det roligare att lyssna. Andra gånger såg det annorlunda ut.

Vår lärare läste Bilbo — En hobbits äventyr högt för oss. Supertråkig tyckte jag och kanske var det då min skepsis mot Tolkien föddes. Kanske var vi lite för små. Däremot gillade jag när vår mellanstadielärare läste Vad händer om man vänder på Paris, också den av Viveca Lärn.

På högstadiet läste vår SO-lärare ur Röde orm av Frans G. Bengtsson och sedan fick vi läsa vidare själva. Den minns jag fortfarande. Annars var det ont om högläsningstillfällen. På gymnasiet saknades de i princip helt, men så hade jag också en riktigt tråkig svensklärare och få minnen från undervisningen.

När jag började på universitetet var engelska det första ämne jag studerade. Vi hade en lärare i litteraturhistoria, som brukade läsa texter högt, ofta dikter. Hennes engelska var helt fantastisk. När jag studerade amerikansk litteratur fick vi också lyssna till en hel del högläsning. Under litteraturstudierna i svenska var en inspelning av Tomas Tranströmers Östersjöar mitt största högläsningsminne. Förutom de diktläsningskvällar med tillhörande rödvin som vi ibland hade. Det var en uppgift som läraren gav, men då utan rödvin. Eller ja, det framgick inte vad som skulle drickas till. Just lyrik är dock extra härligt att både läsa och lyssna till.

För barnen har jag och maken alltid läst. Först var det Knacka på som var favoriten, tillsammans med Vem är arg? och Vem blöder? . Andra favoriter var Bajsboken och Gruffalon, som jag kunde utantill. Här finns ett längre inlägg om böcker jag läst med barnen.

Nu läser de själva. Varannan pappersbok och varannan ljudbok. Jag saknar lässtunderna, samtidigt som jag tycker att det är kul att de båda läser mycket och gärna.

Läs också:

Nytt i barnhyllan

Idag har vi varit på tur till Alingås för att fixa pass. Självklart blev det ett besök i den anrika bokhandeln där grabbarna O fick boktips av självaste Piratdrottningen Alwilda. 

img_2196.jpg

Läs också:

Två små läsare

IMG_2134

Det var i somras grabbarna O blev läsare på riktigt. Tidigare hade de läst lite själva, men mest var det jag eller maken som läste högt. Nu läser de själva varje dag och varvar ljudböcker med ”vanliga” böcker. Jag måste erkänna att jag saknar högläsningen, men jag är mest glad över att de verkligen börjat läsa på allvar. Som läsare får du så mycket gratis och jag hoppas att det kommer ge dem större möjligheter att nå goda studieresultat.

Min uppgift är att hitta bra böcker som de kan läsa. Ibland följer de med till biblioteket eller bokhandeln och letar då själva, ibland hittar jag något bra boktips hos någon bokbloggare eller hos mina privata bibliotekarier på Kulturkollo och i bokcirkeln Bokbubblarna. Just nu läser lillebror O Nåjdens sång av Martin Widmark och den är så bra att han läser hellre än spelar dataspel. Det är ett gott betyg. Storebror O har just börjat med serien om Percy Jackson av Rick Riordan och läser första delen Född till hjälte.

Jag tänker hela tiden att jag ska läsa samma böcker som de, för att kunna samtala kring dem. Sedan i somras har de tjatat på mig att läsa i alla fall första boken i serien om Gregor Gregor från Ovanjord av Suzanne Collins. Dags att ta tag i det.

Läs också:

Barnböcker jag saknar

9789163884573

Helena skriver idag på Kulturkollo om sorgen över att barnen växer upp och det inte finns någon att läsa barnböcker för längre. Det finns böcker hon saknar och jag känner verkligen igen det. Ännu mer kan jag sakna att inte få läsa nya böcker i serier jag och grabbarna O tyckt mycket om, som Vem-böckerna. Ibland får jag lust att sätta mig en stund på biblioteket och botanisera bland böcker som jag just nu inte kan läsa för någon, men snart har jag förhoppningsvis en liten i min närhet att låna för sagostunder.

I tio år har Stina Wirsén skrivit och ritat de fantastiska Vem-böckerna. En period läste vi Vem blöder? varje dag, då grabbarna O älskade att läsa om de snickrande djuren, stackars fågel som fick en trasig näbb då kanin slog honom med hammaren. ”Inte meninen”, sa de i kör och tyckte så vansinnigt synd om kanin som alla blev så arga på.  Väldigt ofta även Vem är arg? och min kanske största favorit Vem bestämmer?, där lilla och stora Nallen läser, bråkar, badar och skyndar till förskolan. Vems hus?, som kom i höstas har jag inte läst och det känns riktigt tråkigt. Att den är i kartong med utvikbart golv och tillhörande pappfigurer gör mig riktigt lässugen. Faktum är att vi läste en del böcker i serien efter att grabbarna O lärt sig läsa själva, mest för att jag hade svårt att släppa serien, men också för att ungarna faktiskt gillade dem. En favorit då var Vems bebis?, som är en genial historia om adoption.

 

Läs också:

Stolt boknördsmamma

När yngste sonen vaknar, utropar ”åh, Gregor” och börjar läsa.  

     

Läs också:

Tre O på väg mot BINGO

På vårt kylskåp finns tre bingobrickor och vi kämpar hårt för att fylla dem. Alla kryss föregås av mycket taktik. Vad är egentligen bäst att kryssa efter varje lässtund (grabbarna O) eller varje utläst bok (yours truly)? Min Bingo-bricka hittar du här, grabbarna O:s finns här.

Så här ser det ut just nu.

  

Läs också:

« Older Entries