enligt O

Tankar från en bokberoende

Tagg: Gaël Faye

Så var de 100!

Målet i år är att läsa 130 böcker och kanske lyckas jag med det. I alla fall kom jag fram till 100 mycket tidigare än jag tidigare gjort. 100-årsfirandet har i alla fall de senaste åren skett i november och det är långt ifrån alla år jag ens läst 100 böcker.

Det ska sägas att jag visserligen läst mycket, men mycket mer lättsamt och lättläst än jag brukar. Huvudet har inte varit tillräckligt utvilat för att jag ska ha vågat ge mig på de tyngre böckerna. Faktiskt var jag så hjärntrött i somras att jag inte kunde läsa på engelska. Engelskläraren förstod inte språket och det blev något av en väckarklocka. Nu känner jag mig lite fräschare och mer utvilad, men vi har och har haft ett tufft år, vilket sätter sina spår.

I år blev bok nummer 100 Vi möts på museet av Anne Youngson, en brevroman som består av brev mellan en engelsk kvinna och en dansk man, båda i den åldern där barnbarnen börjar dyka upp. En fin bok, men jag har så svårt för den epistolära formen.

Bäst hittills i år då? Från listan med lästa böcker vill jag lyfta fram:

Moonrise av Sarah Crossan, en fantastisk lyrikroman som berörde mig mycket.

Year of impossible goodbyes av Sook Nyul Choi, som är en riktigt bra uppväxtskildring från Nordkorea.

Litet land av Gaël Faye, som ger oss ett barns perspektiv på striderna mellan tutsier och hutuer på 90-talet.

Alla floder flyter mot havet av Dorit Rabinyan, som genom en kärlekshistoria får mig att inse vidden av konflikten mellan Palestina och Israel.

Ragga som du shoppar av Lin Jansson, som är årets kanske största överraskning. Underhållande och nattsvart i en skön kombo.

Comedy Queen av Jenny Jägerfeld, som är den kanske modigaste ungdomsboken någonsin.

Mellan himmel och Lou av Lorraine Fouchet, som överväldiga mig med alla känslor.

Självklart har jag läst många fler riktigt bra böcker, men de här kommer att stanna kvar länge.

Första läshalvåret 2018

Under första halvan av 2018 har jag läst 70 böcker från 21 olika länder. Siffror att vara nöjd över. Däremot är det tyvärr så att jag läst förhållandevis få böcker som verkligen berört mig. När jag gör topplistor vid årets slut brukar jag ha otroligt svårt att begränsa mig, men när jag nu ska välja de bästa böckerna jag läst under de första sex månaderna 2018 är det istället svårt att vaska fram guldkornen. Bäst har utan tvekan ungdomsböckerna varit och den senaste veckan har bjudit på några guldkorn. Här är tio böcker som verkligen fått mig att vilja läsa vidare:

Moonrise av Sarah Crossan drabbade mig totalt. Berättelsen om Joe vars bror Ed väntar på att bli avrättad är skriven på sparsmakad prosalyrik. Så snyggt, så starkt och så bra.

Year of impossible goodbyes av Sook Nyul Choi är en skildring av norra Korea innan landet delades och vad som hände när det gjorde det. En gripande berättelse om en del av historien som jag hade dålig koll på.

Litet land av Gaël Faye är även den ett barns berättelse om ett krig. Gabriel är tio år när hans hemland Burundi går till val. Det första demokratiska sådana och resultatet blir att landet får en president som är hutu.

Mocka av Tatiana de Rosnay handlar om en mor vars barn skadas i en bilolycka. Hennes sökande efter den skyldige är känslosamt att följa.

Ragga som du shoppar av Lin Jansson är en av årets största överraskningar. Jag tyckte mycket om denna charmiga berättelse om Lovisa och hennes vänner. En otippad favorit.

Comedy Queen av Jenny Jägerfeld är kanske årets bästa hittills. Så himla välskriven om ett otroligt viktigt ämne.

Inuti huvudet är jag kul av Lisa Bjärbo är en fin bok om Liv, som är ny i skolan och fruktansvärt blyg. En viktig bok för de som lider av panikångest och för de som behöver förstå.

En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson är berättelsen om ett brott och tre familjemedlemmars berättelse om vad som hände. Jag gillar upplägget skarpt och imponeras av flytet.

Till alla killar som jag gillat av Jenny Han är ännu en oväntad favorit. Charmig och känslofylld om Lara Jean, kärleken och familjen.

Mellan himmel och Lou, Lorraine Fouchet. En varm och väldigt fransk berättelse om en avliden hustrus största önskan som förändrar hennes familj.

Vilka böcker tillhör de bästa du läst hittills i år?

Boktipsarkväll på jobbet

Någon gång per termin brukar jag och vår eminenta skolbibliotekarie Sofia tipsa om bra och hyfsat nya böcker för våra kollegor. Oftast är vi ett större gäng, men idag lockade solen (och cykeltävling) våra utarbetade kollegor. Nu när vi var färre hann vi visserligen tala lite mer om böckerna och det fanns en tjusning i det också helt klart. En rolig sak är att jag och Sofia läser väldigt olika sorters böcker och därför brukar även jag få bra tips.

Några av de böcker jag tipsade om var:

Litet land av Gaël Faye

Alla floder flyter mot havet av Dorit Rabinyan

Exit West av Mohsin Hamid

En alldeles särskild kärlek av Johanna Adorján

Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò

 

Sofia tipsade bland annat om:

Ormen i Essex av Sarah Perry

Inlandet av Elin Willows

Nordkorea Landet vi älskar att hata av Loretta Napoleoni

Utvägen Dagarna på Orkney av Amy Liptrot

Ärr av Au∂ur Ava Ólafsdóttir (som jag verkligen MÅSTE läsa snart)

 

 

Litet land är en stark läsupplevelse

Gaël Faye föddes i Burundi 1982 och hans debutbok Litet land utspelar sig där under de fruktansvärda massakrer som drabbade såväl Burundi och grannlandet Rwanda 1993-1994. Huvudpersonen Gabriel bor i Burundis huvudstad Bujumbura med sin familj. Pappan är fransman, mamman från Rwanda och Gabriel och hans syster Ana är därför vitare än de flesta. De är också tutsier, något som inte har spelat någon större roll i deras liv, förrän nu.

Pappans syn på Burundi och Afrika som helhet har formats av den imperialism och kolonialism som präglat kontinenten. Hans vän Jacques, en äldre man som är som en andra far för honom har påverkat åsikterna en hel del. Det är också tydligt att han älskar Burundi, faktiskt mer än hans fru gör. Hon längtar ständigt tillbaka till Rwanda. Ofta längtar hon också bort från sin man och långa perioder lämnar hon barnen hos honom.

Gabriel är tio år, hans syster Ana är sju. Gabriel är gammal nog att förstå lite av läget i landet, men inte allt. Han delar kocken Prothés glädje över det först demokratiska valet, men när landet får sin första demokratiskt valde president Melchior Ndadaye, som var hutu förändras allt. Det var nämligen starten på ett blodigt inbördeskrig som verkligen påverkar Gabriel och hans familj.

Litet land är en bok som får mig att vilja veta mer om situationen i Burundi och även i Rwanda, både under den tid som boken utspelar sig och nu. En google-bok. I en passage i boken konstateras att varken fransmännen eller några andra bryr sig om vad som händer i Burundi och visst är det så att vissa fruktansvärda konflikter som pågår runt i världen aldrig ens når oss. Knappt ens när stora grupper av tutsier mördas brutalt både i Burundi, men ännu fler i grannlandet Rwanda reagerar omvärlden. Nu är det inte så enkelt att tutsierna är de goda och hutuer de onda. Även tutsier har varit de som mördat i historien, massakrer mot hutuer genomfördes såväl 1972 som 1988 i Burundi och sedan 1994 har ständiga konflikter blossat upp. Det var också tutsier som gynnades under den tidiga kolonialtiden och de som tog makten efter självständigheten 1962, trots att de endast utgjorde och fortfarande utgör en relativt liten del av befolkningen i ett land som nu är ett av världens fattigaste.

Litet land är en bok som berörde mig otroligt mycket. Den är välskriven och lågmäld trots att hemska detaljer ibland får mig att ta en paus för att andas. Det är effektfullt att låta Gabriel berätta om såväl vardag som de brutala händelserna som gör att han tvingas lämna sitt land. Boken inleds med att han som vuxen tar sig tillbaka dit och jag hoppas verkligen att Gaël Faye låter oss följa med tillbaka till Burundi i framtida böcker.

Sammanfattning av min franska februari

Det blev en något spretig fransk februari, med flera böcker på franska av författare från andra länder än just Frankrike. En fransk februari rent språkligt alltså, men inte rent geografiskt.

Det vi inte visste var lycka, Agnès Ledig och Allt vi såg var lycka av Grégoire Delacourt är dock skrivna av författare födda och uppvuxna i Frankrike. Den senare utspelar sig visserligen delvis i Mexico. Jag har också läst Kiffe kiffe imorgon av Faïza Guéne om 15-åriga Doria, bosatt i en förort till Paris, som ligger en hel värld ifrån Eiffeltornet.

Geneviève Lefebvre är kanadensiska, men hennes bok Alla gånger jag inte dog utspelar sig i Belgiens huvudstad Bryssel, där rädslan för terrordåd påverkar vardagen.

Månadens bästa franskspråkiga var Litet land av Gaël Faye. Faye är född i Burundi och boken utspelar sig där 1993-1994 när en stor konflikt mellan tutsier och hutuer blossade upp efter landets första demokratiska val. En riktigt, riktigt bra bok som ni får läsa mer om 12/3 när den har recensionsdag.

Och så de halvlästa: Torkans år av Roland Buti (Schweiz) och Den som är värd att bli älskad av Abdellah Taïa (Marocko). Två böcker som förhoppningsvis blir utlästa inom kort.

Har du läst något franskt i februari?

Böcker att se fram emot i mars

Faktiskt har jag fått läst en del i februari, men oavsett hur mycket jag läser blir läslistan bara längre för var dag som går. I mars finns det en hel del nya utgivningar som lockar:

Mellan himmel och Lou, Lorraine Fouchet, Sekwa, mars

En modern familj, Helga Flatland, Bokförlaget Polaris, mars

Och sen var hon borta, Lisa Jewell, Printz Publishing, 1 mars

Du ska resa till de nio kontinenterna, Xiaolu Guo, Alfabeta bokförlag, 6 mars

Alla floder flyter mot havet, Dorit Rabinyan, Norstedts förlag, 12 mars

Litet land, Gaël Faye, Norstedts förlag, 12 mars

Ædnan, Linnea Axelsson, Albert Bonniers förlag, 13 mars

De dödas sång, Jesmyn Ward, Forum bokförlag, 15 mars

En andra chans, Jojo Moyes, Printz Publishing, 15 mars

Själasörjaren, Christine Falkenland, Wahlström & Widstrand, 15 mars

4321, Paul Auster, Albert Bonniers förlag, 16 mars

Till dikten, Malte Persson, Albert Bonniers förlag, 16 mars

Mördarens mamma, Ida Linde, Norstedts förlag, 19 mars

Skuggmakten, Johan Ripås, Piratförlaget, 21 mars

Allt ska brinna, Sofia Nordin, Rabén & Sjögren, 24 mars

Finns det björkar i Sarajevo? Christina Lindström, B. Wahlströms, 26 mars

Händelsehorisonten, Balsam Karam, Norstedts förlag, 26 mars

Eldsystrar, Susanne Boll, Bokfabriken, 29 mars

 

Vilka böcker ser du mest fram emot i mars?

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: